lördag 26 juni 2010

Midsommardagspromenad i Norrköping

Även träd har sin utmätta tid i tillvaron, även om den många gånger är mycket längre än människans. Nu har de vackra hängalmarna i Karl Johans park i Norrköping drabbats av ålderssjukdom – almsjukan - meddelade NT i en artikel i torsdagens tidning. Här kan man läsa mer om detta.

Också de almar som inte drabbats måste bort. (Klicka gärna på bilderna)

Det är en liten skalbagge som sprider smittan och träden skrumpnar och dör. Almarna planterades i parken i slutet av 1800-talet så immunförsvaret är väl inte vad det en gång varit, antar jag. Nu ska de brännas på plats på måndag. Därför var vi naturligtvis tvungna att ta en åktur till grannstaden och föreviga de gamla träden.

Ett träd som nästan vissnat bort helt

Vi passade också på att besiktiga den unika kaktusplanteringen, som har Rådhusets 100-årsfirande som motiv i år. Än hade inte några klåfingriga kaktusentusiaster varit framme och plockat bort några växter – det brukar vara lite hål här och där i slutet av säsongen.

Den unika kaktusplanteringen i Norrköping

Rådhusets 100-årsjubileum är motivet för årets kaktusplantering

Vi fortsatte vår promenad runt stömparterren förbi restaurang Palace, som varit en mötesplats för många Norrköpingsbor sedan 60-talet. Kalle, min son, träffade sin fru Mari där i slutet på 80-talet…

Restaurang Palace har gått i graven

Mycket nostalgi har flutit i lokalpressen efter beskedet att dess era var slut och restaurangen skulle läggas ner. Jag hade gärna sett att det hade rivits, för någon fulare arkitektonisk skapelse är svår att hitta…

När jag var nio år bodde jag högst upp i det gula gamla vackra sekelskifteshuset mitt på bilden. Från balkongen såg man Tuppens bomullsväverifabrik och taket med sin snurrande tupp i ljusblå neon, som tändes när det blev mörkt.

Från balkongen på det gula huset kunde man se den blå tuppen snurra på fabrikstaket på kvällen

Fabriken lades ner i slutet av 50-talet och drabbades som så mycket annat av dåtidens rivningshysteri. Istället byggdes radhus och vanliga hyreshus på fabrikstomten. Radhusen hör till de dyraste husen i stan numera…

Här låg förr Tuppens Bomullsväveris fabrik

På senare tid har man istället för att riva de gamla fabriksbyggnaderna byggt om dem till bostäder. Det har blivit fantastiska lägenheter, men tyvärr också till Stockholmspriser. Tegelhuset med sitt fina murverk, som syns i bakgrunden där MM står, tror jag var ett bryggeri förr i världen.

Gammalt bryggeri omvandlat till bostäder

Motala Ström, som flyter genom Norrköping, bjuder på många vackra scenerier. På andra sidan där vi går, sticker rådhuset upp sitt torn bakom husen. Det låga, gula huset där Moderaterna huserar numera, var förr det enda hospital eller sjukhus som fanns i Norrköping.

Det gamla hospitalet i Norrköping

Strömsholmen mitt i Strömmen, som man knappt ser för alla träden, var för hundra år sen en inneplats för flanerande Norrköpingsbor på söndagspromenad.

Strömsholmen mitt i Strömmen, där människor flanerade på söndagarna i mitten på 1800-talet

Så här kunde det se ut då. Tavlan målad av konstnären Wilhelm Wiberg 1863.

Motiv från Strömsholmen målat av konstnären Wilhelm Wiberg 1864

torsdag 24 juni 2010

Fredagstema Show and Tell - Meningen med livet

Det sista fredagstemat för juni månad kommer från HeLena. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne. Tack för trevliga teman även om detta sista kanske var ett lite väl stort ämne för att avfärdas med några rader i en blogg!

Meningen med mitt liv eller livet i allmänhet är det inget jag funderar särskilt mycket över. Så länge jag är frisk, har människor omkring mig som jag älskar och som älskar mig tillbaka, har mat på bordet och tak över huvudet, trygghet i min tillvaro och en stabil ekonomi tänker jag inte så mycket på den saken.

Jag tror det vore skillnad om jag skulle drabbas av sjukdom eller stor sorg, krig eller någon annan katastrof. Då skulle jag möjligen tycka att livet var ganska meningslöst och inte värt att leva längre. Fast jag är inte säker på det ens då…

Läste Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva för ett par veckor sedan. I den har hon ett kapitel som just handlar om livets mening. Bl.a. berättar hon om professorn i praktisk filosofi, Mats Furberg, som miste sin hustru alltför tidigt och skrev boken Allting en trasa? En bok om livets mening. Han avslutar sin bok med orden: ”Livet är varken meningsfullt eller meningslöst; det bara är”.


Och Ann Heberlein kommenterar detta så här: ”Och det där som är måste man själv fylla med mening. Mening som man själv tror på”.

Jag tycker det är fint sagt och tänkt. Att jag själv är den som fyller mitt liv med mening. Att inte ge upp när man möter svårigheter, att fylla sin dag med uppgifter och inte bara låta tiden rinna iväg och göra det bästa av sina förutsättningar. Att träffa barn och barnbarn och försöka vara ett stöd och en hjälp och en glädje för människor i sin omgivning. Att ta vara på glädjeämnena i tillvaron och vara kärleksfull mot sina närmaste. Och att vara nöjd med sitt liv och inte ständigt längta efter något annat…

Då känner jag att mitt liv blir meningsfullt.


Jag behöver inte fråga mig vad meningen med livet är när jag ser den här bilden. Den kommer från Mirrens blogg Vardagmedbarn.

onsdag 23 juni 2010

En helkväll på Kråkholmen

Dagsbergs Dragspelsgäng bjöd sig själva med respektive på en riktig fest på tisdagskvällen. Den inleddes med buffé i konsert- och kongresshallen Louis De Geers stora lounge en trappa ner med jättelika glasfönster mot Motala Ström.

Bilderna går att klicka större

MM innan insläppet på Kråkholmen

Efter att vi intagit en härlig supé bestående av ytterst kaloririk och läcker potatisgratäng, skinkstek och kyckling och till det druckit ömsom vin och ömsom vatten, förflyttade vi oss ut på den lilla Kråkholmen utanför för att beskåda en show med lokala- likaväl som gästartister.


Här är Marie, Kalle, Leif och jag, vokalister respektive gitarrist innan vi går ut för att se på showen. Kalle är son till Marie och Leif och brukar koka kaffe på våra övningar


SÅ, Bengt - vår ordförande - Kalle, Marie och Ida väntar på avspark

Mina förväntningar vad beträffar denna show var ganska låga. Lyckligtvis kom dessa helt på skam. Kvällens gästartister visade sig vara en ytterst välsjungande kvartett av snygga killar – The Fantastic Four – svensk version, samt Elin, som nästan hade vunnit talangtävlingen i TV 4. Det svängde rejält om de fyra fantastiska, som också visade upp en väl inövad koreografi. De berättade också att de nyligen sjungit för självaste kronprinsessparet …


Elin visade inte bara upp en avancerad akrobatik, både i ring och med lakan utan hon var jätteduktig både på att sjunga och spela teater. Eller på att stå-uppa som det väl heter numera.




Övriga skådespelare var också utmärkta med en diktion som man inte är van vid numera och som även gick fram till den mest lomhörda i publiken… Sen att idiomet var östgötskt eller norrköpingskt, vilket man vill, gjorde inte det hela sämre. Det behövdes ibland inte mera än att någon öppnade munnen och sa något på mitt klingande födelsestadsmål förrän alla vek sig dubbla av skratt.


Det var fart och fläkt över showen och det var längesen jag hade så roligt! Ulf Holmerz, den gamle revymakaren, som skrivit de flesta kupletterna, var obetalbar som kyparen när han berättade om de gamla damerna på krogen.


Lite lyteskomik förstås - går alltid hem - i synnerhet när det skämtades om de personer i publiken som var hemmahörande i Krokek, Finspång eller Svärtinge. Samhällen en bit utanför Norrköping. Hur de som var bodde i Mogata såg ut, rörde sig eller pratade fick man som väl var inte reda på…

Showens två primadonnor

Timotej med välsjungande Pontus Helander som den längsta tjejen

Den avslutande kupletten som handlade om Baltzar von Platen och hans polare

Kvällen var ljum och perfekt för utomhusaktiviteter. Det var fortfarande ljust när vi körde hem vid tiotiden och himlen såg ungefär ut som den gjorde på min barndoms handkolorerade vykort – ljust rosa och turkos som övergick i det allra ljusaste blå…

tisdag 22 juni 2010

HJÄLP!

Det har blivit en ny flik i min blogger - "Design". Jag hittar inte någon Layoutflik längre där jag kan gå in och ändra typsnitt och färger i bloggen. Jag har försökt att dubbelklicka på Design, men det händer ingenting mer än att jag fortfarande är kvar på sidan "Lägg till och ordna sidelement.

Vad gör jag - är det någon av bloggvännerna som vet?

måndag 21 juni 2010

Fotboll

Nya fotbollen - bilden från nätet, går att klicka större.

När jag var i femton-sextonårsåldern hade jag sällskap – som det hette då – med en pojke som var fotbollsfantast och en av IFK:s allra mest hängivna supporters. Han var också den som introducerade mig i jazzens förtrollande värld.

Jag var med honom vid något tillfälle på fotbollsmatch. Norrköpings IFK var då ett framstående fotbollslag med stjärnor som Gunnar och Knutte Nordahl, Nisse Liedholm och Bajdoff. Varje år på femtiotalet kämpade man om segern i allsvenskan med Malmö FF – som vann de flesta gångerna vill jag minnas.

Gunnar Nordahl - bilden från nätet

Jag tyckte det var urtråkigt med fotboll. Inte begrep jag mycket heller. Ibland fick man kasta bollen också i stället för att sparka. Ibland sparkade målvakten ut bollen och ibland kastade han den. Fotbollsterminologin var också förvirrande, back, center och straffområde, mittfältslinje…

Särskilt off-side var något mycket konstigt. Min pojkvän upplyste mig om att det betydde att man måste springa runt målburen en gång innan man fick göra mål fast jag såg aldrig någon som gjorde det…


Nisse Liedholm - bilden från nätet

Under de följande 40 åren tror jag aldrig att jag såg på fotboll en enda gång på TV. Men så plötsligt – för tio år sedan - vaknade intresset. Ja, inte så att jag bänkade mig på Parken och gick på fotbollsmatcher, men jag började titta på elitfotbollen i TV, på VM- och OS-matcher. Och så småningom började jag lära mig mer om vad som hände på planen.

Numera ser jag när det är off-side och när det ska bli inkast eller hörna. Jag njuter av de fantastiska spelarna och deras skicklighet och blir upprörd när någon sparkar någon på benen utan att vara i kontakt med bollen. Jag blev också besviken när den stilige Kaka i det brasilianska laget visades ut. Sen är det jätteroligt när ett otippat lag vinner mot någon av de stora kanonerna…

Kaka, bilden från nätet

För visst är de härliga att titta på, de här unga, vältränade gossarna som aldrig ger upp! Jag är full av beundran över att de orkar springa så fort, så länge och så mycket. Jag som blir andfådd efter tio meters språngmarsch!

Men MM tröstar mig och säger att det inte är så konstigt eftersom de inte gör annat än spelar fotboll. Och så har de bra betalt också. Jag får nöja mig med det och ser fram emot nästa match med min idol, the one and only Ronaldo…

Ronaldo - bilden från nätet.

torsdag 17 juni 2010

Fredagstema Show and Tell - Halvårskoll januari - juni 2010

JANUARI
Januari 2010 inleddes med snö – hur mycket och hur länge snön skulle ligga kvar var vi lyckligt omedvetna om då! Man gick långa promenader med kameran och njöt av all vacker rimfrost på träden. Alla bilder går att klicka större.


Jag åkte också upp och hälsade på Mirren och barnbarnen i Mälarhöjden. Vi passade på att åka in till city och gå en shoppingrunda. Här är Mirren hos Gudrun Sjödén iklädd snofsig regnkappa med matchande stövlar.



FEBRUARI
Det kom mer snö och mer och mer och mer... MM är uppe på taket och skottar så att det inte ska rasa in.


Johan, mitt nästnästnäst äldsta barnbarn siktar på att bli tennisproffs och var nere och skulle spela i en ungdomsturnering i Norrköping under en helg. Han hälsade på i Mogata tillsammans med min äldsta dotter Anna och min svärson Jörgen. Jag var förstås tvungen att åka in till Norrköping och racketstadion och heja...

Även kusin Isabelle med pojkvän Johannes var där och tittade på. Det var ju Bella som tog studenten den 10 juni, som jag berättat om. Här är hon utan nerdragen studentmössa över halva ansiktet. Visst är hon jättesöt...



MARS
Besökte Mirren och barnbarnen i Mälarhöjden. En fredag, när Lillmirren inte får vara på dagis, gjorde vi en utflykt till Lekhuset i Tullinge. Här sitter båda de yngsta barnbarnen och leker snällt med varandra, vilket inte händer så ofta...


MM tillstötte på söndagen och Mirrfamiljen, MM och jag åkte gemensamt till Tekniska muséet där det var sista dagen för en modelljärnvägsutställning. Massor av unga och gamla pojkar hade satt samman sina egna modelljärnvägar till en enda gigantisk sådan.



Könsfördelningen på tittarsidan var också den mycket ojämn. Mirrmaken och Lillmirren är mycket intresserade av tågen...



APRIL
MM hade bjudit alla sina arbetskamrater på lunch sista dagen innan han gick på semester innan sin pension i maj. Här får han blommor av sin chef. Som synes har han haft fullt upp med serveringen av välkomstdrinken...


Det serverades hemlagade köttbullar, rökt lax, ostbricka, purjolökspajer och en potatisgratäng gjord på en halv liter vispgrädde och som uppskattades mycket. Till efterrätt hade jag gjort mandeltårtor, som också mottogs med acklamation...


Äldsta svärsonen Jörgen passade på att fylla 50 år i april. Min dotter Anna hade inbjudit 65 personer till femtioårskalas i sitt hus - ett inte särskilt stort enplanshus. ALLA kom och fick plats, underligt nog. Jag själv fick ta vägen om trädgården vid påfyllning av maten. Eftersom det var ganska kallt och ruggigt gick det inte heller att sitta ute. Men det blev en härlig stämning trots trängseln...


Här får Jörgen en stor apa i keramik från jobbarkompisarna. Anna och Kalle beundrar apskulpturen. Jörgen - till höger - ser också ganska nöjd ut, tycker jag.


MAJ
Här händer det grejer! Var bland annat på Anna Dolls modevisning i Nyströmska skolans matsal där vännen Bloggblad visade sommarens kläder med den äran...


Vi åkte tillsammans med Mirrfamiljen till Öland igen där Lillmirrens favoritsysselsättning var att åka gräsklippartraktor tillsammans med Mirrmaken.


Ibland blev det lite för mycket frisk luft...


Lions hade marknad i Söderköping med sedvanligt andlöst spännande ankrace...


Födelsedagsfesten i Ringarum blev samtidigt avslutningskalas för min VIS-kör. Vi har sjungit och haft trevligt tillsammans i ett och ett halvt år. Men nu är det definitivt slut.


Mors Dag firades med konfirmationsmässa i Gusums kyrka. Efteråt tårtkalas i tält på kyrkogården.


Här äter vi tårta, jag och Janne som är både god vän och kyrkvärd och gammal stöttepelare i Mogata kyrkokör på den tiden jag hade tjänst där som kantor.



JUNI
Juni är inte slut än, men det har redan hänt en hel del under de tre första veckorna. Dagsbergs dragspelsgäng hade avslutning med smörgåstårta i Dagsbergs församlingshem på Vikbolandet. Här är några av grabbarna som är med i gänget.


Och här är jag som nygammal vokalist tillsammans med Marie och Yngve.



Tjejerna i den saligt avsomnade Bifrostkören, som jag lett de fyra senaste åren, samlades återigen för att fira Gun, ordförande i kören och tidigare ordförande i SON-vännerna. Det är symfoniorkesterns vänförening här i Norrköping. Gun är nummer sex från vänster. Jag ser på fotot att jag nog borde dra in något på tårta och kakor i fortsättningen...


Och Bella tog studenten


Och Minimirren tog sina första steg den 8 juni...


video

Fredagstemat i maj står HeLena för. Överiga fredagsbloggare finns länkade hos henne.