Bakgrunden är denna: Mirrpappan gillar att elda i husets
gamla kakelugn och det brinner bra i den. Både Caspar och Casimir som är tre
och ett halvt respektive fem och ett halvt, vet att man inte ska gå nära elden
och att man kan bränna sig om man gör det.
Men Clarissa, ett och ett halvt, har inte riktigt det klart
för sig. Så Casimir ritar en bebis – märk det stora huvudet – och en bild av
elden som han kryssar över. Ungefär som på parkeringsskyltarna. Den bilden vill
han att mamma ska sätta upp på kakelugnen så att Clarissa ser att det är
farligt att gå nära elden.
Han är ett ovanligt klokt och omtänksamt barn som Karin
skrev i sin kommentar och dessutom älskar han sin lillasyster.
 |
| Casimir förevisar stolt sin mur av klossar. |
12 kommentarer:
Gullige storebror!
Så smart! I en klass här, där det finns några barn som har svårt att förstå muntliga tillsägelser, använder lärarna bilder och pekar på dem i stället för att tjata.
Skojigt att du nämner det Bloggblad, det är nämligen den andra delen av historien. Att Casimir är extremt visuellt orienterad. Att han själv är benägen att ta större intryck av bilder än tillsägelser. Även klossbilden är lite kul i sammanhanget, tycker att det ser ut som en stadsbild från sidan. Tror inte de flesta barn skulle bygga så, men Casimir bygger så det ser ut som en bild. Inom parantes så har vi satt upp ett trafikljus hemma nu (i kartong). Grönt är bra, gult är för mycket stök och vid rött får barnen gå till sina rum (vilket de gått med på med löftet att jag inte skäller då).
Eleonora:
Ja, han är fin!
Kram!
Bloggblad:
Det är väl inte så mycket konstigare än att vi använder ikoner och skyltar med symboler när det ska gå snabbt att uppfatta. Men det måste vara väldigt positivt i en skolklass eller om man har elever som inte förstår svenska tillräckligt bra!
I
Mirren:
Roligt med nya idéer! Det kanske skulle funka i en skolklass också :-). (Om ni inte är tysta när det visar rött skäller fröken...) Framför allt borde det väl uppmuntra barnen när det visar grönt - positiv feed back.
M&P
Vilken kille!
Och vilken bra idé med bildkommunikation. En lärare berättade för mig hur en av hennes stökigare elever hade tagit henne avsides och sagt att han inte ville att hon skulle säga hans namn hel tiden så där argt. Tillsammans kom de fram till ett system med rött, gult och grönt kort. Och hon fick anledning att använda det gröna kortet allt oftare!
Aha, nu fattar jag precis. Mycket kreativt tänkt av en omtänksam storebror!
Karin E:
Ja, visst är han härlig! Dansar fint balett också berättade Mirren som var på avslutning på Lilla Akademin igår. Jag var så ledsen att jag inte kunde vara med, men jag ackompanjerade barngruppernas avslutning och luciatåg i Mogata kyrka igår.
Synd att jag inte tänkte på röda, gula och gröna kort när jag själv var lärare. Åtminstone i småklasserna...
Ingrid
Ingabritt:
Framför allt är det väldigt omtänksamt, tycker jag. Han blir nog en bra pappa när han blir stor :-).
Kramar!
Faktum är att barn är ofta mycket hjälpsamma och förklarar effektivt för andra barn, det har jag ofta sett i skolan. "Man ska ba så här va och så ba, typ... fattar'u? :)
Önskar dig en trevlig tisdag!
Kram
Aila:
Jag har också haft mycket hjälp av barn i skolan - i synnerhet när jag var ny vid datorn :-). Skickade bara efter en kille i sexan när något strulade...
Önskar dig en trevlig kväll!
Kram
Skicka en kommentar