Dockan Johanna. (Bilden går att klicka större.)
När jag fick min äldsta dotter 1958 ville jag döpa henne till Johanna. Barnet fick sitt namn i dopet på den tiden. En balettdansös i operabaletten som jag kände lite grann och beundrade mycket, hette nämligen Johanna, vilket var helt unikt då.
Min mamma gick i taket - eller fick spader som man sa förr - och var mycket upprörd över namnvalet. Sjuksköterska, som hon var, talade hon om att om man pratade om Johanna var det pottan man menade.
Så det blev Anna i stället, vilket också var mycket ovanligt 1958 och även under Annas hela uppväxt. Anna brukade berätta att om någon pratade om Anna, så var det henne de menade, eftersom ingen annan på skolan hette det som tilltalsnamn. Som sagt, tiderna förändras, tjugo år senare var Anna bland de vanligaste tilltalsnamnen på flickor.
På Wikipedia läser jag att Johanna är en femininform av Johan eller Johannes - det var inte så svårt att räkna ut - och att det kommer från grekiskan och betyder Gud har förbarmat sig. Lustigt att notera är att två män hade det som tilltalsnamn 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar