tisdag 14 oktober 2014

1009 Konstresa till Stockholm - Vera Nilsson

I lördags åkte Kent och jag på konstresa till Stockholm med Konstmuseets Vänner i Norrköping. Senaste konstresan jag gjorde gick till Öland i maj med Söderköpings konstförening. Den har jag berättat om här.


Pojke med blå mössa pryder entrén till Liljevalchs. Målningen är i mitt tycke inte riktigt representativ för Vera Nilssons konst eftersom hon nästan aldrig använder blått i sina målningar.  (Bilderna går att klicka större.)



Vi hämtade upp en av deltagarna i Nyköpingsbro där Vännerna bjöd på medhavt kaffe och smörgåsar. Det är Kent som står med kaffemugg i handen.

På programmet stod Barockt Kulturhuset och Vera NilssonLiljevalchs. Vår guide, som vi skulle haft på Kulturhuset hade tyvärr försovit sig och anlände med andan i halsen fem minuter innan vi skulle avresa med bussen till Blå Porten på Djurgården, där vi skulle äta lunch. Så den utställningen gav inte så mycket. Många av konstverken hade jag ju sett tidigare på Nationalmuseum.

Den stora upplevelsen för mig denna dag var att få se utställningen med Vera Nilsson på Liljevalchs. För mig har hon bara varit ett namn - jag vet aldrig att hon ens nämndes i mina läroböcker om den moderna svenska konsten när jag läste konstvetenskap för ett tiotal år sen. Möjligt att jag har glömt - men kommer inte ihåg att jag sett någon bild på någon av hennes målningar tidigare.


Vera Nilssons mamma Ada tillsammans med barnbarnet Ginga.

Dottern Ginga var Veras  favoritmodell under hela sin uppväxt till de tidiga tonåren. (Åtminstone fanns inga porträtt av Ginga som vuxen på utställningen.) Guiden berättade att Catharina som hon hade döpts till, hade haft svårt att uttala sitt namn när hon var liten. Så det blev något som liknade Ginga i stället och det smeknamnet har hon haft sen dess.


Rött och grönt mot den gula himlen. Den lilla Ginga är målad med kärlek men inte avbildad som någon söt docka utan tvärtom ganska fult kan man tycka.


Här tar Ginga sina första steg. 


Här slår Ginga omkull en hyacint - där man bara kan ana lite blå färg -  och verkar nästan göra sig illa. Ofta är bakgrunden till målningarna utsikten genom ett fönster som här.


Ett av porträtten av Ginga som jag tyckte bäst om. Här är bakgrunden faktiskt mörkblå...

När vi hade gått igenom salarna visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka - Vera Nilsson målade inte som någon annan konstnär jag sett. Framför allt lyste den blå färgen med sin frånvaro. I hennes tidigare målningar använde hon bara blått två gånger efter vad jag kunde upptäcka bland tavlorna i konsthallen. Den ena var färgen på pojkens mössa och den andra var färgen på hyacinten. Båda målningarna har använts som affischer till utställningen. I de senare målningarna händer att den förekommer sparsamt då och då.


I porträttet av mamma Ada tycker jag mig se en viss påverkan från Matisse som hon också träffade när hon var i Paris.


Vännerna lyssnar andäktigt till guiden som har ganska brått med att försöka hinna med alla salar på 45 minuter. 

Vera Nilssons favoritfärger var komplementfärgerna rött och grönt  Mycket av ockra och umbra - jordnära färger - finns också med i tavlorna. Himlarna är aldrig klart blå utan mest gula, rosa eller fyllda av mörka åskmoln. I mitt inlägg har jag mest tagit med tavlor av Ginga eftersom det var de som tilldrog sig mitt största intresse. Men hon har också målat många tavlor från Bohuslän och från Öland, där hon tillbringade alla sina somrar. I Borgholm hade hennes föräldrar ett sommarhus.


Om man skulle placera Vera Nilsson i någon speciell konstriktning vore det nog bland expressionisterna, ansåg vår guide. Målningen är från Öland. Här tycker jag man dock anar lite påverkan av van Gogh.


Målning från Bohuslän.

Det var också intressant att se hur hon måste ha blivit påverkad av både van Gogh och kubisterna när hon var i Paris under några år i början på 1900-talet. Någon recensent från den tiden skrev att det var positivt att hon inte målade som kvinnor i allmänhet, som enligt honom bara målade stilleben. (Men det finns faktiskt en hel del manliga konstnärer som framgångsrikt har målat sådana också - van Gogh, Matisse och Cézanne till exempel. Min anmärkning.)


Det är den här målningen av den lille pojken med blå mössa, som man har förstorat upp på ytterväggen till entrén. Jag tycker den är enastående uttrycksfull.  Man får hoppas att det bara är för att han inte gillar att vara modell som han ser lite sorgsen ut.

Här kan man läsa mer om denna fantastiska konstnär. Utställningen kommer till Norrköping i vår men med färre än de cirka 150 målningar som visades på Liljevalchs. Men det blir nog ett besök till då i alla fall.


Den här killen står utanför restaurang Blå Porten, som ligger i anslutning till Liljevalchs konsthall. Skulpturen av Sean Henry heter bara "Standing man". Han är otroligt realistiskt gjord. Går man in på länken kan man få se fler skulpturer av honom.

22 kommentarer:

Bevare mig väl sa...

Jag tackar hjärtligt för denna "visning". Det är spännande med ett konsthistorisk perspektiv också. Gillar hennes bilder.
Ser du klär i nya finkappan. Kappatema resulterade i inköp av en mörk röd Hettemarks för mig.
Apropå konsten :)tänker jag ---
kram på dig

Anki sa...

Tack för rundvandringen bland Vera Nilssons tavlor. Gillar hennes tavlor på dottern i röd klänning extra mycket och så motivet med husen i Bohuslän...
Kram

Musikanta sa...

Tove:
Så roligt att ett lördagstema kan bli inspiration till kappköp. Du får ta kort på den röda kappan - spännande.

Jag är så glad över att vi tog så många kort från utställningen. Hemma i lugn och ro upptäcker jag så mycket mer i målningarna är jag gjorde på utställningen.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Anki:
Hennes tavlor av Ginga är helt underbara tycker jag nu så här efteråt när jag har tid att verkligen sitta och titta på dem. Jag tror att man blir lite chockad meddetsamma man ser dem, de är ju inte vackra barnporträtt som man är van vid från Carl Larsson t.ex.
Men så uttrycksfulla!

Du måste gå och titta på utställningen när den kommer till Norrköping i vår. Det var många fler fina tavlor med från Bohuslän med olika porträtt av fiskare också.
Kram från Ingrid

Karin sa...

Underbar utställning! Kul att se den med dina ögon också. Jag såg den i går och ska skriva om den så snart jag hinner. Jag stötte ihop med Mårten Castenfors, chefen för Liljevalchs, när jag var där och passade på att berömma honom för den lyckade utställningen. Så många tavlor i privat ägo som man lyckats leta fram! Och så många tavlor som är väldigt lite kända. Jag kommer absolut att gå dit igen.

olgakatt sa...

Har alltid gillat Vera Nilssons barnbilder. Jag tänker samtidigt på både Siri Derkert och Arosenius och deras barnbilder.

Bloggblad sa...

Och jag visar min totala brist på konstförståelse och talar om att jag tycker att hennes tavlor är hemska. Möjligen är den med hyacinten lite rolig.
Ingen enda av dem skulle jag vilja ha på väggen. Jag gillar vackra tavlor - vad de än föreställer måste jag se nåt vackert i dem.

Har ni varit medlemmar i Nrkpgs konstförening länge? Har inte läst om dem här förut.

Annika sa...

Trevligt för er.
Tycker om Vera Nilssons barnbilder. Jättefina.
Jadå, vid Standing Man har jag också fotat. Gillar den också!
Ginga med hyacinten är förresten min favorit :-)
Kramar!!

Musikanta sa...

Karin:
Det ska bli väldigt spännande att se utställningen genom DINA ögon också. Gissar att du kommer att ha med några av afrikamålningarna också, eller?
Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Ja, dem ( i synnerhet Arosenius) barnbilder tänker jag också på. Jag tycker att hans Lillan har många drag gemensamt med Ginga.
Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag vet ju vad du tycker om konst i allmänhet - det är din inställning (och många andras) som gör att jag inte har lagt av med att måla tavlor, även om de kanske inte är lika vackra som du skulle viljag ha dem, haha. Man ser i alla fall vad motivet föreställer utan någon större svårighet.

Vi har varit med i Konstmuseets Vänner långt innan jag gick med i Söderköpings konstförening. Brukar följa med på resorna ibland. Men det är roligare med Söderköping eftersom man känner många där.

Musikanta sa...

Annika:
Nilssons barn vinner ju mer man tittar på dem tycker jag. Den lille pojken med mössan säger så mycket t.ex. Och man ser riktigt hur svårt det är att ta det första steget för Ginga.

Haha, jag googlade på "Standing Man Blå Porten" och då fick jag upp mängder av bilder där folk stod bredvid honom.
Kram från Ingrid

Andra året i Hjo sa...

Bohuslän och målningen av Ada tycker jag bäst om. Och kanske bra att Ginga är så söt. Barn är ofta söta men inte alltid. Tja, jag vet inte. Kul att titta på målningar i alla fall.

Musikanta sa...

Hans:
Lustigt att du uppfattar Ginga som "söt". Jag tycker nästan tvärtom - åtminstone vad utseendet beträffar. Att hon sen är hon skildrad med stor ömhet är en annan femma.
Ingrid

Anna/notonmusic sa...

Härlig utställning och härligt beskriven, nästan som att vara där😄 Tack för rundvandringen!

Musikanta sa...

Anna:
Tack för rar kommentar!
Kram

Geddfish ♥ sa...

Oh, vad trevligt med denna konstrundan!
Svårt att ta till sig allt, kanske. Men så annorlunda dessa målningar av Vera Nilsson.
Fina uttrycksfulla barnporträtt.
Tyckte om ölands- och bohuslänstavlorna också med henne.
Ha en bra dag, kram, Gerd

Anonym sa...

Tack för denna guidade tur bland alla alster.
Måste nog tittas på flera gånger för att ta in allt.
Min favorit är Ada tillsammans med barnbarnet.
Skulpturen som du står bredvid är verkligen naturtrogen.
Kram och ha en finfin dag önskar Wiolettan

Musikanta sa...

Gerd:
Roligt att du gillade den - man vet aldrig om det blir tjatigt. Det var ju väldigt svårt att välja ut några få tavlor av de mängder som fanns på utställningen. Hennes Ölands- och Bohuslänsmålningar är av senare datum, vilket kanske märks.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Wiolettan:
Ja, det är inte lätta att springa igenom fyra konstsalar fulla med hennes målningar. Jag blir alltid imponerade av dessa erkända konstnärers oerhörda produktivitet. Men hon gifte sig aldrig och behövde inte passa upp någon heller :-). Jag tror också att hon hade ganska mycket hjälp av sina föräldrar när Ginga var liten.
Skulpturen är "otäckt realistisk" som jag läste någonstans.
Kram från Ingrid

Veiken sa...

Tavlan från Bohuslän ä mina favoriter. Hennes andra målningar säger inte mig så mycket, men jag förstår att ni hade en fin och trevlig dag Jag går gärna på konstmuseet här i Göteborg och när vi åker till Danmark kan jag gå hur länge som helst och njuta av skagenmålarna på Skagens museum i just Skagen! Kram från ett regnvått Göteborg!

Musikanta sa...

Veiken:
Skagenmålarna tycker jag också mycket om. Kanske det blir en konstresa dit så småningom. Det är alltid roligt att följa med på sådana och vädret var jättefint hela dagen. God mat även om det var trångt...
Kram tillbaka från Ingrid