torsdag 23 oktober 2014

1013 Första konserten med Casimir på Lilla Akademien

Har varit på kort besök i Mälarhöjden. Främsta anledningen till detta var att det äldsta av mina tre yngsta barnbarn, Casimir sju år, skulle spela på sin första gitarrkonsert på Lilla
Akademien, på avdelningskonserten för gitarr. Konserten var på tisdagskvällen och på onsdagen åkte jag in till city för att handla och gå och äta lunch med Mirren, yngsta dottern.


Farligt halloweenspöke övervakar de gående på Drottninggatan där jag gick på väg till Bonnierhuset nära där Mirrens jobb.  (Bilderna går att klicka större.)

Mycket folk som vanligt och lite halloweenskyltning här och var i affärerna. Annars var det sig likt. Regnet hängde i luften men det blev inget av det som tur var. Mirren och jag åt en god lunch på Bonnierrestaurangen inte långt ifrån hennes jobb. Efter lunchen gick vi till den lilla affären nära Odenplan som fortfarande hade rea på cashmeretröjor. Det blev ett par stycken till.


Konstigt med så mycket vackra blommor (?) i slutet av oktober. På Norra Bantorget.

Men åter till tisdagskvällen och avdelningskonserten för gitarrmusik på Lilla AkademienAlltså en särskild konsert där bara skolans gitarrister fick visa upp vad de kunde, från de yngsta i årskurs ett till elever i gymnasiets avgångsklass. Sammanlagt sjutton elever - gitarr tillhör en av de minsta instrumentalgrupperna på LA. (Nu vet jag ju förstås inte om det fanns fler elever som inte ställde upp och spelade på konserten.Var på en konsert på Riddarhuset förra året där det var åtskilligt fler i gitarrgruppen.)

I alla händelser var det bara Casimir och en klasskamrat till, Viggo, som valt detta instrument i årskurs ett och ingen alls i årskurs två. En enda elev, Jonathan, spelade gitarr i årskurs tre och var fenomenalt duktig. Det var bara klassisk gitarr som gällde naturligtvis - här lyste förstärkare och sladdar med sin frånvaro. Akustiken i konsertsalen var mycket god så det behövdes heller inte.

Alla eleverna hade inte bara lärt sig spela gitarr alldeles utmärkt, de tackade även mycket artigt för de stormande applåderna och bugade djupt. Det var också viktigt att man höll gitarren vid sidan när man tackade! Casimirs gitarrfröken var mycket nöjd med Casimirs framförande av Samba Copacabana. Jag är framför allt imponerad över att han höll takten så fint med alla synkoper.



Casimir framför här Copacabana av I. Sallman/H. Silén tillsammans med sin älskade gitarrlärare Jenny, som ackompanjerar honom.

Både Mirren och Mirrmaken, farföräldrarna, mormor och lillebror Caspar var på plats för att heja. Caspar uppförde sig perfekt och satt tyst som en mus i mammas knä under hela den ganska långa konserten. Förhoppningsvis är det inte den sista konserten som jag får det stora nöjet att vara med på.


Casimir kopplar av efter framträdandet. Bakom Mirren med lillebror Caspar i blå skjorta. Farmor Ingrid till vänster om Mirren.


Casimir hade fått löfte om en halloweendräkt som present efter konserten, vilket naturligtvis innebar att även syskonen också fick sådana. Från vänster Caspar 5, Lissan (döpt till Clarissa) 3 och Casimir 7 år.

24 kommentarer:

Ingrid sa...

Så stolta ni måste ha varit över att Casimir klarade sitt musikstycke så bra. Det kan inte vara lätt när man är så liten. Min måg är en duktig klassisk gitarrist och det är en fröjd att höra på honom.
Annars är vi ju inte speciellt musikaliska i vår familj och det är ingen som spelar några instrument. Jag har alltid önskat att jag kunde spela piano, men så blev det inte.
Ha det gott!!
Kram, Ingrid

Andra året i Hjo sa...

Utmärkt bra! Igen. Måste vara roligt med sådana barnbarn.

Anna/notonmusic sa...

Vad roligt att få se och höra! Han är jätteduktig verkligen. Det blir allt färre som söker in på musiklinjer, estetiska program och musikhögskolor, det är oroväckande ibland. För visst vill vi ha musiker! Här har vi säkert en blivande sådan! :-)

Musikanta sa...

Ingrid:
Jag har inte varit särskilt intresserad av gitarr tidigare - kanske för att jag aldrig lyckats att lära mig det. Men det har ju ändrats sedan Casimir började. Det är ett mycket vackert instrument när det spelas på ett "riktigt" sätt.

Jag är glad över att jag fick lära mig att spela piano. Dels har det bidragit till min försörjning och dels har jag kunnat glädja många människor genom mina körer och att jag kunnat ackompanjera både allsång och solister. Jag är gehörsspelare och spelar både med och utan noter.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Hans:
Det är fantastiskt intressant att få följa honom. Det är ju en ny värld jag fått tillgång till genom den här speciella skolan. Jag som är musiker är naturligtvis extra glad för att han går där. Vi kan ju också spela tillsammans, han och jag. Är man musiker spelar ju åldern inte så stor roll...
Ingrid

Musikanta sa...

Anna:
I och för sig skulle jag inte vilja att han blev musiker. Det är ju jättestor konkurrens och dåligt betalt. Men den här skolan ligger på femte plats i Sverige vad beträffar skolresultat så den är ju bra för honom i övrigt också. Eleverna är vana vid träning och ganska hårt arbete och det smittar av sig på övriga ämnen också.

Men han kan ju ha underbart roligt med musiken som hobby också. Eftersom han har en bra sångröst också kan han ju ackompanjera sig själv så småningom. Min son är inte musiker men spelar gitarr och spelar fortfarande i ett band trots att han fyllt femtio!
Kram från Ingrid

Geddfish ♥ sa...

Vilket duktigt barnbarn! Härligt.
Musik gläder mycket. Så stolt du kan känna dig!
Kram, Gerd

Musikanta sa...

Gerd:
Jag är mest tacksam för att jag har så fina och fantastiska barnbarn, även om det kan gå vilt till ibland. Inte alltid som bröderna är så tysta :-)...

Jag är också tacksam för att föräldrarna har haft så stort intresse för barnen och att Mirren har ett sådant enormt tålamod när det gäller att öva med pojkarna. Utan henne skulle Casimir aldrig ha spelat som han gör även om han är väldigt musikalisk. Det ligger många, många timmars övning i flera år bakom det här framträdandet.
Kram från Ingrid

Bloggblad sa...

Jag har ju redan tidigare konstaterat att du har fantastiska barnbarn - måste ju vara dina gener som gått i arv!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Det kommer nog från båda håll och många andras. Men det konsekventa tålamodet som Mirren har när det gäller att öva med barnen har hon definitivt INTE fått från mig. De flesta barn är mer eller mindre musikaliska, sen är det bara träning som gäller.

Casimir är uppvuxen med musik sen han var liten baby - CD på i bilen på långresor med Alice Tegnérs sånger och Alice Babs gjorde att han höll sig tyst. Det var innan paddornas intåg...

Och jag vill påstå att anledningen till att Casimir spelar som han gör är (nästan) bara Mirrens förtjänst som övar en halvtimme varje dag, lördag som söndag, med honom. Även med Caspar som spelar tvärflöjt. Och så duktiga privatlärare dessutom en gång i veckan. Nu på LA får Casimir tre (!) privatlektioner per vecka.

Gunnel sa...

Så otroligt duktig Casimir är! Det måste vara underbart att få vara med på en sån konsert. Trevlig helg.

Barbro S sa...

Vilka jättefina bilder du visar, med så bra skärpa. Nästan så man kan känna att man är med på de olika aktiviteterna (tillsammans med texten också förstås).
Igår var det riktigt vitt här men nu är det grått och regnigt igen, allt har tinat/regnat bort:).

Bevare mig väl sa...

En fröjd att följa i text och bild, och den där stolta värmen som mor- eller farförälder! Musikant musikalisk musik -gitarr.
kram :)

Veiken sa...

Lille vännen så duktig han är! Jag förstår att alla i hans närhet är stolta! Tänk tre barn och alla namnen börjar på C. Dessutom väldigt fina namn! :) KRam

Annika sa...

Men ÅÅÅÅ!!!
Men vad duktig han är! Jag är så impad, och han är bara 7 år!!
LA verkar vara en underbart fin skola.
Så roligt att han kom in där. Fantastiskt.
ja, du har verkligen barnbarn att vara stolt över.
Stora kramar från mig!!

Musikanta sa...

Gunnel:
Ja, det är faktiskt väldigt roligt att få följa honom. Tidigare har ja varit med på avslutningarna på Lilla Akademiens lördags- och söndagsverksamhet, men det här var den första konserten. Underbart!
Kram från Ingrid som önskar dig en skön helg.

Musikanta sa...

Barbro S:
Jag är mycket tacksam för att det regnar och inte snöar. Bor man på landet som vi är man så beroende av bil och väglag.
Tack för rar kommentar vad gällde bilderna :-).
Kram från Ingrid. Ha en skön helg!

Musikanta sa...

Tove:
Jag gillar dina roliga kommentarer som inte är som någon annans! Tack för dem!
Du glömde MusikantA, haha.
Kram från Ingrid som önskar dig en skön helg.

Musikanta sa...

Veiken:
Pappan heter Christian och har tagit sig Mirrens (och vårt) efternamn. Så hans och alla barnens initialer är CK. Vad gäller barnen är det praktiskt när man namnar kläderna även om de för det mesta har hela förnamnet med.
Att Casimir är så duktig beror helt och hållet på mamma Mirren som jag skrev i kommentaren till Bloggblad.

Kram från Ingrid som önskar dig en riktigt skön och avkopplande helg. (Fast vi ska ju fototrissa förstås, eller?)

Musikanta sa...

Annika:
Lilla Akademien ligger som god femma vad gäller bästa skolresultat i Sverige, så träningen med instrumenten smittar av sig på övriga ämnen. Barnen blir vana vid att öva och att förbereda sig.

Sen är lärarna jätteduktiga, det är väl kul att få undervisa där, antar jag. Barnen är också vana vid ordning och reda, tror knappt att det förekommer några disciplinproblem alls. Sånt ger resultat även i övriga ämnen än i musiken.
Kram från Ingrid som önskar dig en skön och trevlig helg.

Karin sa...

Vad roligt för barnen att få med sig så mycket musik i livet. Men har man en mormor som heter Musikanta, så har man. Suveränt framförande av Casimir!

Blommorna vid Norra Bantorget – kan det kanske vara höstanemoner?

Musikanta sa...

Karin:
Tack! Jag ska framför beröm till vederbörande om inte Mirren läser det här.
Typiska höstanemoner - jag har googlat. Tack för upplysningen, tyckte att det var så förargligt att jag inte visste vad de hette. Men så är jag ingen trädgårdsvän heller...

Ha det gott nu tillsammans med Greta och dottern i värmen.
Kram från Ingrid

Anki sa...

Vilket härligt inlägg... och så kul att få se och lyssna på ditt duktiga barnbarn. Du måste vara jättestolt!
Kram

Musikanta sa...

Anki:
Tack! Ja visst är jag stolt, men mest tacksam över att mina barnbarn är så fina. Även de större...
Kram från Ingrid