Länge sen sist

Anledningen till att det inte blivit skrivet något i bloggen på länge är denne unge man, Lillmirren.

Han har varit på besök här i tre dagar med sin mamma. För att få veta hela hans historia och lite till rekommenderas ett besök hos Mirrens blogg http://www.fussybabies.blogspot.com/ I alla fall kan jag berätta att det inte blivit många minuter över för annat än det absolut nödvändigaste, d.v.s. äta och sova. Från att ha vägt 2700 gram vid födseln väger han nu, 7 månader senare 9 kg. Detta är uteslutande beroende på att hans myckcet envisa mamma har ammat honom och gör fortfarande dygnet runt när han är hungrig. Nu har han börjat äta "riktig" mat men avslutar alltid och gärna varmrätten och efterrätten med "mammamat". Mirren är laktovegetarian så hon lagar dessutom all mat själv till honom, vilket inte gör att hon får mer tid över. Helst äter han den mat som Mirren lagar till familjen som t.ex. pasta med ostsås och jordärtskocks och fänkålssoppa. Så här såg det ut när han fick ärtpuré senast

En del på golvet, en del i haklappen, ganska mycket utanför munnen men en halv vuxenportion i magen i alla fall. Sen en halv banan till efterrätt. Och som avrundning "mammamat". Han är mycket social och har varit sen han föddes. Det innebär att han inte tycker om att vara ensam utan att han ska ha sällskap även när han sitter på filten med sina leksaker eller när han är i sin hoppgunga. Han gillar inte heller att mamma försvinner ur sikte mer än någon ynka minut. Efter andra dagen hos oss tillät han dock nådigt mormor att gå ut med honom i vagnen. Sittvagnen vill säga, han har från början vägrat att ligga i liggvagnsinsatsen - förmodligen för att han inte kunde se något. Denne lille man har haft en trygg och harmonisk uppväxt, han har aldrig behövt skrika sig till sömns, aldrig behövt vara hungrig, aldrig blivit lämnad ensam, aldrig upplevt någon fysisk smärta mer än på BVC när han blev vaccinerad med en spruta i varje ben. Det är skönt att veta när man ständigt läser om hur illa en del bebisar behandlas.

Dessutom har hans mamma sjungit barnvisor för honom varje dag alltsedan han låg i magen. Det är faktiskt ganska märkligt, men när han är besvärlig (oftast när han är trött och inte vill sova eftersom det är så mycket spännande saker som händer runtomkring) sätter vi bara på Alice Babs som sjunger Alice Tegnérs visor. När han får höra den först "Tittelitteli, tittelittelej", blir han tung som en säck potatis. Armar och ben hänger helt avslappade utmed sidorna och han bara lyssnar. Häromdagen kom vi bara till "Blåsippan ute i backarna står" innan han hade somnat i mormors knä. Alice Babs skulle veta vilken betydelse hon har fått även på gamla dar. Han gillar också "Trollflöjten" av Mozart, men vill helst höra koloraturariorna. Hör till saken att Mirren har en vacker röst och ofta sjunger med i dessa. Inte "Nattens Drottning" dock.

Kan inte låta bli att lägga in en bild till. Det är väl inte bara mormor som tycker han är söt?

Och lite sång...

Det här hör till inlägget nedanför.

Ännu en blogglektion hos Bloggblad

Det är verkligen en tillgång att ha en god vän som Bloggblad som är så skicklig på att blogga när man äntligen har kommit igång och inte vet så mycket om bloggning. Men man lär sig! Efter att ha skrivit 4 kommentarer till Aurorabuddha och inte fått någon publicerad utan de bara försvann kom jag på att jag skulle klicka i den lilla cirkeln vid "användarnamn". O si! Det lyckades. När jag sitter bredvid Bloggblad är allting så enkelt. Man loggar in här och där och pingar och har sig. När jag kommer hem har jag glömt allting. Fast denna gången var jag ordentlig och skrev upp allting. Vi avslutade lektionen med att sjunga duett och spela trehändigt. Iof var det inget fel på Bloggblads vänsterhand men den behövdes inte just då. Hon har lovat att lägga in en länk till videosnuttarna som förevigade denna speciella tilldragelse. Vem vet? Svensktoppen nästa? Eller melodifestivalen om vi tränar ordentligt.

Kändis för en dag

Är det inte fantastiskt vilket genomslag en ynka liten artikel i lokalblaskan kan få. Efter 49 år hade jag äntligen lyckats att avlägga fil.kand.examen och talade om detta för min gamla vän journalisten som jag vikarierade för ibland under 90-talet. Hon tipsade ordinarie journalist på lokaltidningen och denna bestämde träff för en intervju ganska omgående. Jag städade huset från golv till tak dagen innan och tidigt på morgonen samma dag började jag med "mitt porträtt" som var färdigt någon timme senare.

Hon anlände på eftermiddagen - en härlig och glad tjej som det var väldigt lätt att prata med. Vi satt i köket hela tiden men det var ju bra att få städat i alla fall. Eftersom hon också hade hållit på med en uppsats som aldrig blev färdig och som var det enda hon hade kvar till sin examen - hade vi mycket att diskutera. Artikeln blev jättebra tyckte jag - bra med lite marknadsföring om att jag spelade orgel när det behövdes.

Döm om min förvåning när folk som jag inte träffat på åratal ringer och skriver kort och grannar som jag aldrig talat med kommer fram och gratulerar. Det verkade som alla hade läst tidningen just den dan. Jag tänkte på hur väl det är att man inte är en riktig kändis som det står om i tidningen varje dag. Och som får sitt privatliv vänt ut och in på. Det måste vara svårt att vänja sig vid all negativ kritik som de ständigt får utstå. I alla fall ledde artikeln till att den Store Hotellchefen i staden själv ringde och frågade om jag ställde upp och spelade på bröllop i sommar. Så litet roligt är det allt i alla fall! Här kan du klicka på artikeln.

Före - efter

För någon tid sedan lovade jag att visa några kort på mitt arbetsrum före och efter städning. Detta för att inspirera andra till jämförelser. Svärsonen hade också anmärkt på fotot i artikeln om mig i lokaltidningen för exakt en vecka sedan att det var stökigt på arbetsbordet. Jag plockade alltså fram både dammsugare och dammvippa. Längst tid tog som vanligt att stuva undan allt som låg framme, sätta in papper i pärmar etc.

Före Efter Men nu undrar kanske någon vart alla papper och alla saker som låg på skrivbordet tog vägen. Om man snurrar på stolen är mysteriet löst. Här finns allt!

Fortsättning blogglektion

Inte nog med att Bloggblad både skriver bra och fotograferar, hon kan lägga in länkar med video också. Jag hade noga förberett min lektion hos henne med att skriva ner ett antal frågor som jag tänkte att hon skulle besvara. T.ex. "Hur ska jag få tillbaka rutan med fonter som bara försvinner då och då när jag skriver mina inlägg?" och "Hur gör man för att få så vackra och intressanta bloggar som en del har?" På den första frågan svarade hon att det händer att den gör det ibland. Den andra fick jag inte något direkt svar på - bara att man lär sig så småningom om man håller på. Det kan den säga som är så duktig som hon. Inte för att jag blev så mycket klokare - men kul hade vi och tiden bara rann iväg.

På torsdag ska jag fortsätta med att insupa kunskaper om bloggning och då kommer Musikantamannen ( i fortsättningen MM) att föreviga oss när vi sjunger duett, om jag lär mig andrastämman tills dess. Ska bli spännande.

Det har fotot tog MM utanför huset för några dagar sedan. Är det inte underbart med en liten blomma som inte har gett upp?

Blogglektion

Hos Bloggblad - det kommer mera....

LISA LYSER UPP TILLVARON

Lisa är vår nyaste familjemedlem - om man inte räknar med Lillmirren som föddes i juli 2007. Han har ju faktiskt en egen familj. Hon kom till familjen julen 2006 och är en trädgårdstomte av obestämbar ålder - någonstans mellan 8 och 15 år och 60 cm hög. I handen har hon en lykta där man kan tända ett värmeljus. Under julen får hon stå ute på trappan några timmar medan det är mörkt och lysa med sin lykta. Till natten tar vi in
henne så att ingen kommer och kidnappar henne. Här är en bild på henne, rund och glad.

För trädgårdstomtar har jag hyst ett milt förakt tidigare om åren. Men sedan jag läst om alla förrymda sådana i Frankrike väcktes mitt intresse . När det sedan visade sig att det inte var helt lätt att bli gravid för dottern, som länge önskat sig barn, lovade jag mig själv (efter att ha uppsänt många böner till Gud Fader) att om jag skulle bli mormor igen, skulle det inköpas en trädgårdstomte till huset. Gud eller möjligen trädgårdstomtarnas gud hörsammade min önskan, dottern berättade någon månad innan jul 2006 att hon var i lyckliga omständigheter och jag rusade iväg till OBS där jag tidigare hade utsett min tomte. Vid det laget fanns det ganska många systrar till Lisa kvar. När jag kom dit någon månad senare för att köpa en ytterligare Lisa till dottern och svärsonen var de försvunna samtliga. Antagligen hade de rymt.

Nu är det så att det är fullständigt otänkbart att pula in Lisa i en garderob tillsammans med övrigt julpynt. Hon får stå hos mig i mitt rum i ett hörn så att hon inte känner sig ensam. Jag tycker också det är trevligt att möta hennes leende pepparkornsögon varje morgon när jag sätter på datorn. Musikantamaken tog kortet igår, 14 januari. Är det inte fantastiskt att ljungen fortfarande är i full blom!

Tjugondag Knut dansas julen ut

Här är mitt yngsta barnbarn, X-mirren och hans mamma förevigade vid matbordet på julafton hemma hos sig. Första julen på 20 år som jag var ledig. Julen 2006 spelade jag på tre julböner, en midnattsmässa och två julottor. Bara att åka hemifrån denna julen och bo på pensionat hos svärsonen och dottern! Hon hade ordnat allting och lagat all mat - helt underbart. Jag hade gjort några köttbullar för det äter hon inte och inte heller hennes pappa. Ingenting som lever, inte ens kräftor eller räkor vilket ibland begränsar den sociala samvaron med andra människor. Jag erbjöd mig faktiskt att koka risgrynsgröt men jag var inte betrodd med detta. Det hör till saken att dottern både är duktig på att laga mat (vegetariskt förstås) och tycker det är roligt. På så vis är vi inte lika.



Inte för att det blev något dansat förstås idag, men in i garderoben åkte adventsljusstaken och de två adventsstjärnorna som utgjorde pyntet för denna julen. Det blir mindre och mindre för varje år. Någon riktig gran har vi aldrig haft hemma eftersom maken inte tyckte att man skulle rycka upp eller hugga ner det som växer i onödan. Inom parentes kan jag berätta att det gäller även ogräs. Plastgran inköptes, som dock visade sig vara så svår att sätta ihop att, när yngsta dottern, hon på bilden lämnade hemmet, det var svårt att se någon anledning till detta merarbete. Inte heller har jag behövt byta gardiner eftersom jag aldrig kom mig för att överhuvudtaget byta till julgardinerna. Lisa har fått komma tillbaka till platsen bakom mitt skrivbord efter att ha stått på trappan då och då och lyst med sin lykta. Jag ska ta ett kort på henne i morgon när det är ljust och berätta litet mer om henne.

Råttans år



Jag berättade i mitt tidigare inlägg att svärsonen och jag är födda i råttans år enligt det kinesiska horoskopet. Här är råttan en trevlig och social varelse. Råttor är hårt arbetande och sparsamma. En råtta är extrovert och älskar fester, men tar samtidigt väl hand om sin familj. Råttor köper ofta saker som de inte behöver, sparar på allting och lagrar det överallt i sitt hem. Råttor har bra minne, är smarta och förmåga att formulera sig. En nackdel är att en råtta försöker att göra för mycket på en gång. På så sätt splittrar de sin energi och får ingenting gjort. Råttan överlever alltid trots motgångar och svårigheter.



Vi har alltså många goda sidor - några sämre som jag inte anser det vara så viktigt att berätta om. Det finns många berömda råttor genom tiderna, t.ex. Platon, Shakespeare och Mozart. Den som vill veta i vilket djurs år han/hon är född i kan klicka på följande länk så får ni veta det. www.euroasiasoftware.com/chinazodiaksw.htm.

FREDAGEN DEN 11 JANUARI 2008

Några tillrättalägganden i denna blogg

Vi är nämligen två som skriver här inne. De tidigare inläggen om KONSTEN ATT STÄDA är publicerade av min högt älskade svärson. Han är en sådan där duktig IT-råtta (född i råttans år liksom jag själv) och hjälpte mig att skapa denna blogg. Vi enades också om ett lösenord som han givetvis inte glömde bort. Eftersom jag själv inte har lika gott minne kan jag maila till honom och fråga när jag glömt bort det, vilket är ett tungt skäl att inte byta lösenord. Dessutom ser jag fram mot hans underbart snusförnuftiga inlägg som är väldigt roliga, även om dom inte alltid överensstämmer med sanningen.

Det där med mattvätt är sant. Svärsonen har inköpt en begagnad mattvättsmaskin som han ville demonstrera. Den kostade bara 5000 kr begagnad på nätet, 30 000 ny. Mattan blev relativt ren faktiskt. Det där med att tvätta fönster är delvis sant. Vad som föranledde inlägget var en diskussion om vilket hushållsarbete som var tråkigast. Jag sade helt oförsiktigt att fönstertvätt var något roligare än att laga mat. Det var allt. Men det kan vara bra att veta att det går att använda grönsåpa till fönstren. Jag ska pröva nästa gång. Det borde bli billigare än det dyra fönstersprayet som jag hittills använt.

Jag anar att inläggen är en påminnelse till dottern och mej att bli litet mer städminded. Litet fundersam är jag faktiskt i alla fall. Jag har läst om personer som lider av vissa fobier. Svärsonen har tendens till städfobi tycker jag. Han dammsuger t.ex. hela huset innan han går till jobbet. Det finns ju dom städar huset varje dag, tvättar rent alla golv med våt trasa, tar ut alla sängkläder och mattor, dammsuger sängarna varje dag och tvättar fönster en gång i veckan har jag läst. Svärsonen har inte kommit dit riktigt än, men han ska kanske akta sig för att inte bli en sådan städoman. (Långt a).

Huset på bilden med de vackra fönstrena är ett annat än där jag, Musikanta bor. Jag är också en råtta som min svärson så vi har mycket gemensamt. Det ju vårt år i år bevars. Tyvärr kan jag inte säga att mitt allra största intresse är städning. Givetvis är det underbart när det är rent överallt, men jag skulle inte ha något emot en städhjälp för detta ändamål.

Jag är 70+ och exakt dubbelt så gammal som min svärson i år. Trots min höga ålder jobbar jag mer än 100% som kyrkomusiker. Det är jätteroligt. Man kommer ut och träffar folk och är framför allt välkommen överallt. Jag har dessutom äntligen - efter 49 år - just avlagt fil.kand. examen i konstvetenskap, franska och engelska, något som jag är mäkta stolt över. Under min aktiva tid var jag lärare på heltid samtidigt som jag var kantor 67%. Nu är det skönt att kunna helt bestämma sin arbetstid själv och inte jobba för någon annan. Min man jobbar fortfarande vilket är en klar fördel eftersom jag har dagarna helt för mig själv. När han är hemma blir det inte så mycket gjort.

Rent i huset, rent i själen

Andlighet. Meningen med livet. Kyrkan har visst att erbjuda, sann mening finner jag dock bara i meditationen. En del sitter i yoga-positioner, jag lyssnar på dammsugarens hummande. I arbetet att försköna världen blir också min själ renare.

Är det bara ett skämt?

Det har ryktats att denna blogg och dess ensidiga fokusering på städning måste vara ett skämt. Ingen kan väl på allvar vara så maniskt intresserad av rengöring? Jo! Och det är inte bara ett intresse, det är en livsnödvändighet! Smuts kan, får jag påminna, orsaka hemska saker. Pesten, polio, tuberkolos och spruckna äktenskap. Att hålla rent är därför en välgärning, inte bara i det lilla, utan det kommer hela samhället tillgodo.

Därför ska jag nu beskriva diskbänksrengöring. Bäst för att rengöra i grunden är
Starclean, som appliceras på fuktig grön slipsvabb och ingnids kraftigt i alla delar av rostfritt stål. Eftertorka och skölj med varmt vatten och vanlig disktrasa och sedan - hemligheten bakom en ren diskbänk - börja om! Det dubbla skrubbandet garanterar ett hem fritt från polio, tuberkolos, etc. Lycka till!