Påskbesök av Mirrfamiljen

Måste berätta lite om påsken innan jag glömmer bort den. Dagarna rinner så snabbt iväg att man snart inte kommer ihåg vilken påsk och vilket år det var då saker och ting hände.

På långfredagsmorgonen ringde Mirren och undrade om de fick komma ner och hälsa på några dagar. Det är ju alltid kärt besök men fordrar för det mesta lite planering i förväg. Raskt iväg till stormarknaden för att inhandla det nödvändigaste som jag vet behövs i form av frukt, grönsaker och yoghurt, mjölk och vispgrädde, ett måste om det skulle bli pannkaka eller våfflor som nödlösning för små hungriga pojkar. Bilderna går att klicka större.

Påskriset, det enda pynt som jag haft framme under påsken

MM och jag bantar som vanligt, så kylskåpet – trots att det var påsk – var ovanligt tomt. Det kombinerade kök- och allrummet hade jag heller inte hunnit (=orkat) dammsuga dagen innan, så det blev fart på dammsugaren när vi hunnit plocka in allt vad vi handlat i kylskåpet. Man vet ju aldrig vad för spännande saker en liten kille kan hitta på golvet…

Vädret var, som alla vet, strålande under alla påskdagarna och vi kunde sitta ute och njuta vårt eftermiddagsfika. Pojkarna spelade fotboll – den yngste är den som vi ska satsa på att bli fotbollsproffs, så att han kan försörja sina föräldrar och syskon på gamla dar.

Caspar i dribblartagen

Casimir har tröttnat på fotbollen och ägnar sig åt telefonsamtal i stället

På påskaftonsmorgonen blev jag väckt klockan halv sju av två små gossar, av vilka den äldsta ljudligt förkunnade: ”De ä mollon, molmol! Gå upp!!” Förutom att Casimir inte kan säga –r talar han helt rent och för det mesta grammatiskt korrekt. Mirrpappan hade redan varit uppe med pojkarna sen halv sex…

Det tidiga uppvaknandet ledde till att vi alla redan vid halv tiotiden var inne i Söderköping och gick en promenad längs med kanalen. Under hela promenaden såg vi bara någon enstaka hurtbulle som var ute och joggade och två hundägare med hund.

Inte en enda turist utom Mirren och Caspar så långt ögat kan se

Så annorlunda miljö än den vi upplever en och en halv månad senare med de tusentals turisterna som invaderar lilla Söderköping! Och inte en båt i sikte eftersom kanalen inte öppnar för båttrafik förrän i maj.

Skir vårgrönska vid kajen, men inga båtar än så länge

Lite försiktig måste man vara i alla fall

Hemma igen hade Mirrpappan gömt påskägg, som dock inte fick öppnas förrän påföljande dag på grund av Casimir betedde sig dåligt vid matbordet. Han gillade inte mormors paprikaröra och talade högljutt om det och spottade ut maten på tallriken.

Tyvärr hade han helt rätt, röran var verkligen inte särskilt god eftersom jag hade lagt i grön paprika, som var lite bitter. Mitt hjärta blödde, men Mirren var obeveklig – inga påskägg förrän dagen därpå. Gråt och tandagnisslan som varade länge…

Caspar och Casimir med de upphittade påskäggen

Men det gäller att vara konsekvent som förälder, jag hade definitivt inte klarat det! Glädjen var desto större dagen därpå när barnen skickades ut på skattjakt i vardagsrummet och till slut – med lite hjälp – hittade de gömda påskäggen.

Annandagsutflykt till Aspöja

Aspöja i Sankt Anna skärgård är en ganska stor ö inte så långt ifrån Arkösund på Vikbolandet. Där finns ett trettiotal personer som bor där året runt. Några försörjer sig på jordbruk och fiske, som förr i världen, varvat med stuguthyrning till turister på sommaren. Några ägnar sig också åt får- och boskapsskötsel. Några har jobb på fastlandet och några är pensionärer. Klicka gärna på bilderna!

1. Wrångö på Yxnö varifrån vår båt till Aspöja avgick klockan tio. 2. Aspöja.

Igår, Annandag påsk, anordnade Söderköping Sankt Anna församling – som det numera heter sedan man gick samman i januari förra året – en gudstjänst i hembygdsgården på Aspöja. Båt avgick klockan tio från Wrångö och många församlingsbor, bl.a. MM och jag, var med på utflykten.

Utsikt från bryggan i Wrångö

Utsikt från bryggan i Wrångö

Båten "Lindskär" kommer och hämtar oss

Vädret var strålande och båtresan ut till ön med Karl-Erik och Gunnar – åretruntboende vänner från vår sommarö Äspholm som vi passerade på vägen - bjöd både på vackra scenerier, gudingar i flock över vågorna och lite allmänt trevligt samtal bland oss, som satt ute på däck.

Vi närmar oss Aspöja - MM och B. i samspråk.

När vi kommit iland hade vi ungefär en kilometer att gå innan vi kom fram till hembygdsgården, där vi skulle fira gudstjänst med efterföljande kyrkkaffe. Jag blev som vanligt sist eftersom det fanns så mycket vackert att fota under promenaden.

Hamnen på Aspöja

Utsikt från bryggan på Aspöja

Växtligheten är lite senare här ute i skärgården än på fastlandet...

men visst fanns det blommor...

och på träden höll löven på att spricka ut.

Påskliljor som hade flyttat ut utanför trädgården

Äntligen framme vid hembygdsgården

Den gamla skolan, som numera är hembygdsgård, hade ett enda klassrum, där vi firade vår gudstjänst. Lite urblekta planscher på väggarna och den gröna tavlan vittnade om detta. Högt i tak och stora fönster, mycket ljus och mycket luft att andas för eleverna på den tiden.

Det gamla klassrummet blir snabbt fullt

Vår komminister Stig höll en intressant predikan som anknöt till påskens budskap som handlar om döden och livet. Han berättade bl.a. att utomlands anser man att vi i Sverige är ett land, där döden inte längre existerar. D.v.s. döden är något man aldrig pratar om i Sverige och helst inte låtsas om alls att den finns. Tänkvärt!

Komminister Stig lägger ut texten och Charlotte, organist i Sankt Laurentii kyrka i vanliga fall, ackompanjerar psalmerna på synten

Efter gudstjänstens slut flyttade de flesta ut på tunet och slog sig ner med kaffe- respektive tekoppar och goda bullar och kaka, som Helena Forsman hade fixat. Helena är en kvinna som verkligen är beundransvärd. Helt i klass med forna tiders kvinnor som diskuterades i mitt förra inlägg! Här är hennes hemsida.

En del av oss tog med oss stolen ut... Hembygdsgården i bakgrunden

Helena sköter gården med kor och får, röker lammkött och lax och sik och har dessutom hand om sophanteringen på ön. Sen åker hon in till Söderköping två dagar ena veckan och tre nästa, för att jobba på Glitter! Hon är också mamma till lilla Alice.

Helena med sin dotter Alice, som hittat en lekkamrat bland gästerna

Tiden går som bekant fort när man har trevligt. Och lite efter klockan ett var det dags att påbörja återfärden. Jag blev erbjuden skjuts med traktorn på hemvägen – kanske för att de som stängde grindarna på vägen skulle slippa vänta på mig – en äventyrlig färd genom den skira vårgrönskan där det gällde att verkligen hålla i sig för att inte trilla av.

På hemväg med traktorn

"Lindskär" väntar på oss i hamnen. Mm. passar på att ta ett sista foto innan vi far iväg

Vi lämnar Aspöja för denna gång

Sportig söndagspromenad anno 1934

Bilden från Husmodern nr 45 1934

Ordet "motion" i den rörliga betydelsen var tydligen inte uppfunnet vid den tiden. För övrigt var behovet av motion - åtminstone för arbetarklassens kvinnor på den tiden - väl tillgodosett.

Vilket oändligt fysiskt påfrestande arbete för kvinnorna det måste ha varit att ensammaa ta hand om en stor barnaskara när hjälpmedel som tvättmaskin och dagmmsugare, om det ens fanns på marknaden, inte var något som gemene man hade råd att skaffa sig. Och när många inte hade tillgång till vatten inomhus - ännu mindre varmvatten!

Jag tänker så när jag tycker att städningen är jobbig trots att jag inte har småbarn och heller inte behöver knäskura golven...

Fynd på syföreningsauktionen i Skällvik

I fredags kväll ägde vårens syföreningsauktion rum i Skällviks församlingshem. Och som vanligt var det eldsjälen och min vän Maj-Gret som ordnar och styr med den förutom att hon leder kören, som alltid är med och sjunger. Och som vanligt brukar jag  ackompanjera hennes kör.

Sankt Ragnhilds och Wijkakören. Maj-Gret längst till höger i bild. Alla bilder går att klicka större.

Vi brukar vanligtvis smita därifrån, MM och jag, innan auktionen börjar, men i fredags bestämde jag mig för att stanna och då kunde inte MM gärna ge sig iväg själv. Jag hade nämligen sett ut små rosa sockor, vantar, halsduk och liten, liten mössa som jag tänkte bjuda på.

Hemsydda och hemstickade alster som ska auktioneras ut...

Förutom auktionen fanns det fem lotterier att köpa lotter från. Ett speciellt lotteri var godispåslotteriet, som jag inte träffat på någon annanstans. Lotteriet innehöll femtio stora påsar med godis i på vilka det stod nummer från ett till femtio och som kostade femtio kronor styck.

Tro det eller ej, men detta är ett par TV-sockor...

Vinsterna till påslotteriet stod ovanpå pianot och jag räknade ut att det borde bli vinst på så där var tredje lott. Jag förälskade mig omedelbart i en av vinsterna, en katt ovanpå ett annat litet piano och letade därefter raskt upp två påsar med nitton och trettiosex på – mina födelsedagsnummer. Katten påminde väldigt mycket om en kisse som jag sett i ett skyltfönster i Prag och som jag gärna skulle ha köpt om den inte hade kostat över tusen kronor.

Kissen jag såg i ett skyltfönster i Prag

Efter det att kören sjungit och spelat och Eva, vår kyrkoherde, hade hållit en liten andakt med temat att dela med sig (!) och alla sjungit ”Jesus för världen” och ”Den blida vår är inne”, var det dags för kaffe med hembakat bröd.

Stämningen i den fullsatta lokalen var redan hög när den inlånade och slagfärdiga auktionsförrättaren från Vikbolandet började auktionera ut de säkert hundratals alster som förfärdigats av de flitiga damerna, bl.a. åtta förkläden.

Mina hundralappar i plånboken tog raskt slut och även MM:s. Jag fick dock en viss valuta för pengarna i form av ett hemsytt förkläde och det stickade skära babysetet som blev mitt för 160 kronor efter en hård dust med en annan församlingsbo.

Alltid bra med ett rejält förkläde

Sen blev det dragning i påslotteriet. Jag började misströsta efter det att fem stycken vunnit och varit och hämtat sina vinster – olika gosedjur. Konstigt nog hade ingen valt min katt ännu… Så drogs lotten nummer nitton och det numret stod ju på en av mina godispåsar!

Gissa om jag rusade upp och tjöt av glädje och hämtade pianokatten! Den blev inte sämre av att jag fick veta att den dessutom innehöll en speldosa som spelade ”Für Elise” med spröda klocktoner.

 Katten är min!

Först när jag kom hem förstod jag vilket fynd jag hade gjort. I kartongen låg en liten folder som talade om att den som skapat denna kisse heter Rosina Wachtmeister. Jag googlade på henne och fick upp hennes hemsida. Här hittar man också många av hennes härliga tavlor.

Hon är tydligen en internationellt känd designer som är eller har varit knuten till Goebels porslinsfabrik i Tyskland, de som gör Hummelfigurer. Det är säkert också hon som var mamma till katten som jag såg i skyltfönstret i Prag. Det hade nog varit en investering att köpa den, tänker jag så här efteråt. Hur pianokatten hamnade på pianot i Skällviks församlingshem är höljt i dunkel…

Min fina Rosina Wachtmeisterspeldosa

Förhoppningsvis  kommer inte barnbarnen att frysa om fötterna nästa vinter...

Fredagstema Show&Tell – I min trädgård

Nilla är den som står för fredagstemat i april och när jag läser hennes blogg kan jag förstå varför hon valt just denna rubrik.

Tyvärr kan jag inte lägga ut några vackra bilder på vår trädgård, eftersom jag är sorgligt ointresserad av allt vad trädgårdsskötsel heter. Jag går mycket hellre på promenad än tar itu med att räfsa bort gammalt gräs från gräsmattan eller alla löven under äppelträden. Löv som jag inte hann få undan innan snön kom…

Jag har verkligen försökt att odla diverse grönsaker, men då jag har svårt att skilja på vilket som är ogräs och grönsak brukar det inte bli mycket kvar av det som eventuellt kommer upp. Frön sätter jag alldeles för sent i allmänhet för att det ska hinna bli färdiga plantor.

Förra året tänkte jag satsa på jätteterneller men skördade bara två stycken blommor då jag naturligtvis hade satt fröna för sent som vanligt. I år är det bara persilja som gäller.

Idag har jag dock klippt ner mina lavendelplantor på innergården. Jag gjorde det förra året på inrådan av slottsträdgårdsmästaren. De har aldrig varit så vackra som då, trots att jag först var orolig för att de aldrig mer skulle växa upp.

 Lavendeln på innegården som ska klippas ner. Blomlådorna till höger väntar på penséer.

Hade jag vunnit en massa miljoner på lotto skulle jag omedelbart anställa en trädgårdsmästare och en trädgårdsdesigner som tillsammans skulle skapa en precis likadan trädgård som den man läser om i veckotidningarnas trädgårdsreportage.

En trädgård med massor av perenner, vackra buskar och blommor, små bersåer och dammar med guldfiskar och mitt i alltihop en rejäl swimmingpool…

I brist på denna får jag nöja mig med mina minipåskliljor som jag petade ner förra året efter att ha haft dem i fönstret. Maskrosen ska bort i morgon...

Några förskrämda pärlhyacinter har också vågat sticka upp...

Våren på G.

Det som är kul med att vara med i fredagstemat är att man blir lite pushad att företa sig saker och ting. T.ex. som det här sista med att cykla. Jag är inte säker på att jag hade gett mig ut i blåsvädret häromsistens om det inte var för att jag ville skriva något om cykling, som var veckans fredagstema...

Det visade sig att det var jätteskönt och att det gjorde att även MM, alias Mogateus, tog sig tid att fixa sin cykel, som hade stått i garaget sedan förförra året. I tisdags gjorde vi tillsammans en cykelutflykt ner till den lilla badviken några kilometer härifrån för att kolla upp blåsippsbacken. Här kommer några bilder från cykelfärden. De går att klicka större.

Man ser så mycket bättre nu innan alla löven spruckit ut! Vy över Slätbaken.

Visst är den imponerande - den stora eken!

 

Äntligen har vi tagit oss ner för alla branta backar. Det gäller att bromsa hela vägen ner! MM vid cykeln.

 

Tyvärr hade inte kommunen råd att reparera bryggorna, som fanns här förut. Nu kallas det naturbad...

 

Omklädningshytterna får vara kvar så länge, men ingen underhåller dem...

 

Och visst fanns det blåsippor!

 

Mina älsklingsblommor...

 

Sommarställen på andra sidan viken.

 

Fiskare bodde väl här när det begav sig.

 

En sista bild på blåsipporna som MM tog innan vi åkte hem igen...

 

MM står troget och väntar på mig i backen när jag stånkande och pustande drar cykeln uppför denna och vilar mig varje femtionde meter...

 

Även tussilagona har äntligen krupit fram!

 

Snart hemma från årets första cykeltur. Ska bli gott med kaffe för MM och te och en dusch för mig. Jag är genomsvett efter dusten med uppförsbackarna hem medan MM inte är det minsta medtagen!