1121 Lördagstema - SOMMARLÄSNING

I lördagstemat den här veckan ska vi berätta om vilka böcker vi tänker läsa i sommar. Det har Karin Englund bestämt. Tack Karin för trevliga ämnen under maj månad! Övriga lördagsbloggare hittar man till höger i bloggen. Samtidigt vill jag passa på att tala om att vi gör uppehåll med lördagsbloggandet tills i september. Då är det Olgakatt som tar över taktpinnen.

I oktober är det Karins på Åland tur och i november har jag själv - Musikanta - tänkt att hitta på teman för lördagsbloggen. Ännu så länge har ingen anmält sig att vara värd för lördagstemat i december - det är bara att haka på om man har lust.

Uppdatering: Spanaren tar över decembertemat.

Jag vill först rekommendera en liten fin bok som jag själv fick rekommenderad av läraren för skrivarkursen på Ölands folkhögskola där jag ska gå på en skrivarkurs i juli. Det ska bli väldigt spännande. Det är Olof Lagerkrantz lilla bok om Konsten att läsa ock skriva. Jag har redan läst den men tänker läsa om den eftersom den är så intressant.

Man läser ut boken på en timme ungefär.

Det här exemplaret har jag lånat på biblioteket och tänkte sen skaffa mig ett eget exemplar. Letade på nätet men den var slutsåld överallt.* Fanns inte heller på något av antikvariaten jag letade på tyvärr. Det är inte så mycket en handbok i hur man ska skriva utan mer egna reflektioner och tankar över själva skrivprocessen och läsandet i sig med många sidoblickar till olika klassiska författare.

Fast några handgripliga råd får man. Lagerkrantz berättar att den engelske författaren  Samuel Butler hade två råd att ge en författare som ville veta om det han skrivit hade något värde. Det ena var: "Fråga dig hur det du har skrivit kommer att te sig om hundra år." Det andra rådet var: "Läs texten högt för dig själv, tydligt och långsamt. Då avslöjar texten sina brister".

Själv kommer författaren också med ett par goda råd. "Jag finner alltid att det finns ord, som kan tas bort utan att meningen förlorar något. Det kan gälla hela satser. Ta på försök bort varannan mening och se vad som händer". Jag ska pröva i nästa inlägg...

En författare som jag återupplivat bekantskapen med är Alice Munro. Jag läste en novellsamling av henne när jag läste engelska på universitetet 2006 och blev mycket tagen av henne då. Av en slump hittade jag hennes För mycket lycka på bibliotekshyllan häromdagen. Efter att ha sträckläst den boken lånade jag snabbt Brinnande livet och nu ligger Nära hem och väntar på att bli läst. Jag bara älskar denna författare - hon är så fantastisk! Borde naturligtvis läsa henne på engelska men jag tycker - lat som jag är - att översättningen inte stör i det här fallet. 

När Kent fyllde 70 häromsistens fick han Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 av Mirren och Mirrmaken. Nu ligger också den och väntar på mig. Det blir bra lektyr när jag ska åka upp till Mälarhöjden med Swebus nästa vecka. Två timmar och en kvarts ostörd läsning om man sätter sig långt bak i bussen så man slipper höra P 4 på radion.

Vill man läsa en TJOCK bok som räcker länge kan man ju läsa Jonathan Franzens  Frihet som jag fick i present av min bror och svägerska. Boken innehåller hela 651 sidor. Den har fått mycket bra kritik, som man kan läsa om man klickar på länken. 

Med denna bok avslutar jag detta lördagstema eftersom jag inte tror jag hinner läsa så mycket mer. Jag har fullt upp med gudstjänster, både inom- och utomhus i sommar. Dessutom kan jag inte svika mitt nyårslöfte att spela minst två timmar per dag. Ett löfte som jag hållit hittills. Sen tänkte jag försöka måla lite också, träffa barn och barnbarn, och gå på skrivarkurs...

* Englundskan har tipsat mig om att den finns att köpa på Bokbörsen. Tack för tipset, nu har jag beställt den.

1120 Sång och dansshow med Mash Up och Åsa Tåhlin jazzband

Alla, som brukar läsa min blogg vet väl vid det här laget att mina yngsta barnbarn är musikaliska och att Casimir spelar gitarr och Caspar spelar kvintoboe. Här kan man höra hur det låter när de spelar. Alla tre sjunger också bra. Lilla Clarissa har bestämt sig för att spela cello efter sommaren. Dessutom ska Casimir börja sjunga i Stockholms gosskör till hösten. Det blir spännande.

Men jag har nog tidigare inte skrivit särskilt mycket om mitt näst äldsta barnbarn Isabelle, Bella i vardagslag, som vid sidan av sina, nu avslutade, ekonomistudier i Linköping är en av tre medlemmar i showbandet Mash Up. De andra är sångerskan Linn Svensson och hennes bror, dansaren och sångaren Adam Svensson. Han har bland annat dansat i melodifestivalen vid några tillfällen. Gruppen showade också på sonen Kalles 50-årsfest 2014 som man kan läsa om här. 

Här är affischen från evenemanget. Från vänster på bilden Linn, Adam och Bella. (Bilderna går att klicka större.)

Så när det var teveinspelning med Mash Up och publik på den omgjorda biografen Skandia i Norrköping, var det klart att farmor (i detta fall) satt på första parkett tillsammans med Kalle och Mirren, som åkt fram och tillbaka från Stockholm denna kväll enbart för att kunna vara med och se sin brorsdotter uppträda. Även Bellas mamma Mari med familj var på plats och pojkvännen David med kompis.

Mirren och Kalle, stolt fader, på första parkett. 

Skandiateatern är ordnad som ett musikcafé, eller snarare restaurang, där man sitter vid småbord och äter och dricker medan man lyssnar till artisterna framme på scenen. Om man vill kan man köpa öl eller vin. 

Som en extra bonus för mig, som är gammal jazzböna, uppträdde ett svängigt jazzband före pausen, Åsa Tåhlin band med bland annat skicklige Jacob Huddén på synt. Dessutom framträdde två prominenta jazzmusiker från England, Mitch Miller på gitarr och Brian Reed på munspel. En högtidsstund för mig med gamla godingar som t.ex. The nearness of you, My funny Valentine och Ain't misbehavin'.

Lokalteve var där med fotografer. Här klappar en av tevefotograferna igång jazzbandet. 

Man kunde se vad som kom med på teve hela tiden i teverutan till höger i bild. Så fort numren var slut vände fotografen kameran mot publiken (=oss) eftersom vi satt närmast och var förmodligen lättast att fota. Det kändes lite besvärande först men efter en stund glömde man bort det. 

Duktiga gäster från England, Brian Reed på munspel och Mitch Hiller på gitarr. 

Efter pausen var det så dags för Mash Up-gänget att showa. Det hela gick med en fart och ett fläng som fick en att nästan tappa andan. Hur man kan dansa och skutta fram och tillbaka på scenen och samtidigt sjunga utan att bli andfådd i nästan en timme övergår mitt förstånd. Jag som inte ens kan dirigera och sjunga samtidigt...

Här kommer Bella, Adam och Linn indansande på röda mattan.

Sångerna var av betydligt modernare stuk än jazzbandets. Go, Johnny Go och några ABBA-låtar , som framfördes med stor energi och proffsighet kände jag igen.

Adam, Linn och Bella på scenen. Adam har förstås koreograferat danserna i showen.

Byte av scenkläder efter en kort paus.

Jag har haft svårt att välja ut videoklippen som jag tog eftersom det är så många som blev bra. Bättre än fotona - det är alltid svårt att fotografera i mörker med min kamera för mig som jag bara klickar på startknappen på när jag ska fota. (Ska läsa kameramanualen någon gång när jag får tid...) Det första klippet är från jazzbandet och det sista från Mash Up-showen. 

En bossanova som jag tror Astrud Gilberto har sjungit in. Kommer inte ihåg vad den heter. Det svänger i alla fall härligt om denna låt. Mitch Hiller anför det hela. (Håller man muspilen lite ovanför själva menyraden får man med hela Åsa.)

 Här är det Bella som börjar med att sitta och sjunga med Adam. Om det är någon som vet vad det är för låt ska jag uppdatera. Hans i Hjo visste att låten heter Tommy tycker om mig. Tack Hans!

1119 Spännande garderobsstädning

Så blev den då äntligen av - den där storstädningen och röjningen av garderoberna, som jag har gått och tänkt jag skulle göra förra året men som stannade vid en tanke som så mycket annat i mitt liv. I vårt sovrum har jag en dubbelgarderob - den ena halvan storstädade jag i går och den andra idag.

Den egentliga anledningen var väl att jag skulle lägga undan en del vinterkläder och ta fram sådana sommarkläder som jag stoppade ner i några IKEA-kartonger i höstas. Jag tänkte också städa sovrummet och bädda om och det var ju inte mycket idé om dammråttorna från garderoben letade sig ut dit. Vädret var strålande så det var ingen risk heller att hänga ut kläderna på innergården.

Allt det här fick plats i ena halvan av min dubbelgarderob i sovrummet. (Bilderna går att klicka större.)

Sagt och gjort. Ut med alla kläderna på innergården, alla skokartonger och andra lådor och väskor som jag hade stuvat in (gömt undan skulle städtanterna i teve sagt) i garderoben under årens lopp. Det visade sig var en spännande sysselsättning. Jag hittade kläder som jag inte visste att jag hade köpt och skor som jag heller inte visste om att jag hade.

Den här badväskan låg i någon av korgarna på garderobshyllan. Den hade jag helt glömt bort. Förmodligen är det en sådan present man får när man prenumerar på t.ex. ICA-kuriren. Jag har en del klockor, dukar och plädar som har varit bra och användbara och som man får när man prenumererar om igen.

Märkligt att en garderob kan innehålla så mycket saker...

En kartong hade jag ingen aning om vad den innehöll. När jag tog upp den hittade jag Mirrens bröllopsklänning ihoprullad. Den har legat där sen 1996 när Mirren gifte sig. Den var väl bibehållen - möjligen skulle den ha behövt en kemtvätt. Siden är siden och efter ett tag på klädställningen hade en hel del veck försvunnit.

Den här kartongen hade jag glömt vad den innehöll.

Det visade sig vara Mirrens bröllopsklänning.

Klänningen då det begav sig.

Efter att ha hängt ut kläderna hängde jag också upp en tvätt. Då kom jag på en briljant idé, tyckte jag. Blusar och klänningar med generös urringning har en tendens att glida av klädgalgen. Visst, det finns sådana där smala band som man ska lägga om galgen på en del, men de tittar gärna fram när man tar på sig plagget. Jag klippte helt sonika av dessa band och satte fast plaggen på galgen med mina stora klädnypor som jag köpt på Dollarstore.

Vanliga klädnypor, som den svarta och gula går inte att sätta fast, de hoppar bara av. De tre andra gick jättebra.

Så här.

Jag började vid halv tiotiden på morgonen och vid tvåtiden var både garderoben och sängkammaren städad och försedd med nya lakan. Dessutom hade jag plockat bort nästan alla vinterkläder och fått ihop en svart plastsäck med kläder som krympt eller som jag inte har trivts i och fyra skokartonger med skor som har blivit för små. Vår pingstkyrka här i Söderköping skickar kläder till Lettland och tog emot skorna och kläderna med tacksamhet. Jag hade sådan tur att man kan lämna kläder varje onsdag mellan 17 och 19. Det får bli en raid i höst också.

1118 Fototriss - DUBBEL

Veckans Fototriss har rubriken DUBBEL. Så här kommer några bilder från mig för att illustrera detta tema. Övriga trissare hittar man på hemsidan. Två bilder är från arkivet och en från lördagens Kultur i Skymning som jag har skrivit om här.

Två damer som jag målat med inspiration från Agda Groths omslag till tidningen Charme, som kom ut under 1920-talet. Ursprungsfärgerna är vitt - svart- rött. Bakgrunden har jag också hittat på. (Bilderna går att klicka större.)

Skulptur i tyg på Moderna Museet i Stockholm av den berömda skulptrisen och konstnären Louise Bourgeois som jag skrivit om här. 

Dubbla stolar och dubbla konstgjorda fikusar. Stolarna är till salu för 100 kr styck. Fotot taget  i lördags på Vidarlokalen där vi hade utställning i samband med Kultur i Skymning. De är i stort behov av omklädsel...

1117 Kultur i skymning

"Kultur i skymning" är en rundvandring bland konstnärers, konsthantverkares, fotografers och designers ateljéer. Så står det på hemsidan om detta evenemang som i år arrangeras av Söderköpings Konstförening. Det kunde också ha stått "glada amatörmålares" eftersom vi, några damer och herrar, som deltagit i en målarcirkel, ställde ut våra alster i Logen Vidars lokal på Munkbrogatan i Söderköping samma kväll.

Tre glada amatörmålare - Nina, jag och Marianne. (Bilderna går att klicka större.)

Det kom en hel del folk och tittade på vad vi åstadkommit trots att det var Eurovision Song Contest på teven. Eftersom jag är med i gruppen "glada amatörer" kunde jag ju varken gå tipspromenaden, som utmynnade i ett lotteri med vinster från ateljéerna eller vara med och heja på Måns.

En jämn ström besökare tills klockan åtta ungefär.

Vi öppnade lokalen för allmänheten klockan sex på kvällen och stannade där tills tio. Mina målarvänner Nina, Gunilla, Marianne och jag var där hela tiden, fikade och pratade med besökarna och hade trevligt i allmänhet. Det var ingen försäljning av tavlorna på gång - bara visning. Skönt både för oss och besökarna som vågade komma in och titta utan krav på att köpa något.

Mariannes tavlor.

Ninas tavlor.

Gunillas tavlor.

Mina egna tavlor - inte mycket nytt tyvärr. Men nu har jag i alla fall gjort i ordning min "ateljé" hemma så jag kan komma igång igen. 

1116 Lördagstema - FOTOGRAFERING

Den 24 mars - om jag inte räknar fel - hade vi samma ämne, FOTOGRAFERING, som Kicki i Livsrummet hade hittat på. Syrran Karin tycker tydligen att vi kan skriva lite mer om det eftersom detta majlördagstema också har denna rubrik. Inte alls mej emot. Jag kan ju bara fortsätta på mitt tidigare inlägg här, där jag berättat om glädjen och vedermödorna med att vara frilansreporter tillika fotograf på Norrköpings Tidningars Söderköpingssida under fem år på 90-talet. Övriga lördagsbloggare hittar man till höger i bloggen.

Jag fick behålla några av förstoringarna till mina bilder som jag tog med min gamla kamera. 24-bildersfilmen fick jag åka in till redaktionen i Norrköping med före deadline där den skulle framkallas. Således hade jag ingen aning om hur bilderna blev eller vilken eller vilka man valde ut till reportaget. Det var alltid bråttom. Själva reportaget gick att skicka på datorn har jag för mig - jag är inte säker. Jag skrev det i alla fall själv på min egen dator.

Vet inte om bilden nedan är från tjugoårsjubileet av Lagnöbron 1995 eller från Skärgårdsfesten i Tyrislöt två år senare. Jag tror aldrig den här bilden publicerades och jag tänkte inte på att skriva datum på bilden. Bägge dessa tilldragelser har jag skrivit om i mitt förra fotograferingsinlägg.

Här roar man sig med tävling i spikslagning. Herrarna ser lite skeptiska ut tycker jag. (Alla bilder går att klicka större.) *

De flesta uppdragen hade jag på sommaren då ordinarie lokaljournalister hade semester. Men reportaget, som jag tycker jag lyckats allra bäst med fick jag mitt i smällkalla vintern. Långt ute i skärgården skulle jag bege mig. Det skulle ta en halv dag åtminstone och de andra journalisterna hade väl annat att göra, antar jag.

Det gällde att skriva om en uråldrig tradition - notdragning under isen - något som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Det var en spännande upplevelse. Jag tyckte jag fick fina bilder av fiskarna som höll på och drog nät iförda konstiga spikskor. Tyvärr har jag ingen egen bild av denna händelse utom den i tidningen. Jag lägger ut hela artikeln som kanske kan vara intressant att läsa, om någon orkar. Förvånar mig att jag fick en helsida - på den tiden var det fullformat dessutom på NT. Vad jag vet strök eller ändrade de inget heller därinne i Norrköping. 

Jag vet att Karin Englund gillar fiskgjusar. Så därför lägger jag ut det här reportaget om dessa fåglar så åtminstone hon kan läsa det :-). Det var också ett uppdrag där jag fick åka långt ut i skärgården för att skriva och fota. Tyvärr fick jag inte heller någon egen bild på detta.

Man fick lära sig mycket som frilansjournalist på NT:s Söderköpingssida...

Det som jag ofta fick skriva om var musikaliska eller kyrkliga tilldragelser. En musikalisk höjdpunkt var när Söderköping gästades av Claes Janson - han som sjöng om den röda cykeln. Det var väldigt roligt att få möjlighet att prata med musikerna och dessutom slapp man betala entré. De ställde alltid villigt upp för fotografering...

Här sjunger Söderköpings egen duktiga jazzsångerska - Anette Hagman Johansson - duett med Claes Janson.

Jag skrev i det förra inlägget att om jag hade fått leva om mitt liv hade jag velat bli journalist. Gärna på en lokalredaktion där man får så omväxlande uppdrag och lär känna så många människor. Dessutom fick man ju ta egna bilder och behövde aldrig ha någon fotograf med sig.

Här är en bild som jag fick av NT när Anette Hagman-Johansson bjudit in en av Sveriges bästa trumpetare - Bosse Broberg - till jazzcafé i Sankt Laurentii församlingshem 1998.

Anette Hagman-Johansson med sitt band Jazz't in Case och med trumpetaren Bosse Broberg till höger. 

* Jag har hittat artikeln om Skärgårdsfesten i Tyrislöt 1997 och bilden är därifrån.

Uppdatering:
En fantastisk sajt om just notdragning under isen  och massor av bilder hittade jag här hos Kenneth Frostdahl.

1115 Promenad till björken och Rachmaninoff

Den här lönnen - halvvägs ner till björken - är nog ett av de mest fotograferade träden i Söderköping med omnejd. (Bilden går att klicka större.)

Så här ser det ut - favoritträdet - på min promenad ner till björken i det underbara försommarvädret. Jag har varit ängslig för att det kanske skulle försvinna en dag eftersom det växer massor av lava på stam och grenar. Nu ser man också att det är en lönn när bladen har slagit ut. Det verkar inte som det är på väg att ge upp i alla fall.

Under promenaden lyssnade jag till Rachmaninoffs pianokonsert nr 2 - också en favorit. Jag har Spotify installerat på min I-Phone sedan en tid tillbaka och är väldigt glad över att kunna lyssna på vacker musik - både klassisk musik och populärmusik när jag promenerar.

Här kan man höra konserten i sin helhet - en fantastisk ukrainska är pianosolist - Anna Fedorova. Hela konserten tar nästan 38 minuter men första satsen är min favorit. Den tar exakt 11 minuter och 17 sekunder och är helt underbar, tycker jag.

Själva inspelningen är mycket välgjord och man blir otroligt imponerad över hennes teknik samtidigt som hon spelar med sådan inlevelse under de lite långsammare momenten. Det är också närbild på några oboespelare :-).

Intressant var också att läsa att den unge Sergei ofta var med sin mormor i den ryska ortodoxa kyrkan och tog intryck av liturgin och klockorna redan som liten. Just den här konserten börjar med tunga ackord som liknar klockklang. (Jag kan inte få klippet att starta från början - jag slutade själv lyssna när första satsen var slut. Så man får scrolla tillbaka.)

1114 Gitarr och kvintoboe i Mogata

Ett uppskattat inslag på Kents 70-års-kalas häromsistens var av musikaliskt slag. Caspar hade med sig sin nya kvintoboe, som han demonstrerade. Casimir och jag spelade bland annat Yesterday tillsammans, han på sin gitarr och jag på flygeln.

Caspar spelar Lille Katt på sin nya kvintoboe.

En kvintoboe är en mindre oboe som är stämd en kvint (=fem toner) högre än en vanligt oboe. Det står ingenting om denna lilla oboe på Wikipedia tyvärr. Men när jag letade på nätet efter instrumentet kom jag in på en sajt där Kungliga Filharmonikerna demonstrerar olika instrument i små filmer. Intressant. Här kan man höra hur en oboe ska låta när man väl behärskar sitt instrument. Det är inte lätt fast det kanske ser så ut i början. 

Caspar, 5,5 år, spelar Lille Katt på sin nya kvintoboe. 

Mirren tränar varje dag med barnen. En halvtimme med Caspar och en timme med Casimir. Casimir går redan på Lilla Akademien i första klassen och Caspar har kommit in i förskoleklassen där till hösten. Casimir har dessutom tre privatlektioner i veckan på skolan. Alla barn som går på den skolan måste spela ett instrument. När de kommer upp till mellanstadiet måste de välja ett andra-instrument också.

Casimir, 7,5 år och jag spelar Yesterday tillsammans.

Det blir spännande att se vilket andra-instrument Casimir kommer att välja om några år. Just nu lutar det åt orgel. Lilla Clarissa, 3,5 år ska också välja ett instrument till hösten. Hon förälskade sig i cellon när hon var med på instrumentprovardagen på Lilla Akademien för någon månad sedan. Vi får väl se om det håller i sig. Fin trio i så fall. Lissan på cello, Casimir på gitarr, Caspar på oboe och mamma Mirren på piano. Mormor kanske får vara med ibland också...

1113 Några bilder från Bonniers Veckotidnings jubileumsnummer 1928 - Gustav V 70 år.

Hans Majestät Konung Gustaf V har fyllt eller ska fylla 70 år den 16 juni 1928 (datum för tidningens utgivning 1928 är inte utsatt) och Bonniers Veckotidning har med anledning av detta event gett ut ett jubileumsnummer om kungen. Det här inlägget var från början meningen att vara med på fototriss med temat svart-vita bilder. Tyvärr - lite för sent - kom jag ihåg att där måste alla bilder vara tagna av bloggaren själv och då var jag ju tvungen att ta bort det.

Nu blev det ett lite längre inlägg och betydligt fler bilder i stället - eftersom jag hade blivit intresserad då jag upptäckte den här jubileumstidningen bland alla mina övriga Bonniers Veckotidningar och skam till sägandes aldrig ens hade öppnat tidningen...

Jon-And gjorde omslaget till jubileumsupplagan. (Bilderna går att klicka större.)

Tidningen innehåller 60 sidor och 108 bilder.  Den  följer monarkens liv både privat och i offentligheten från det han var liten baby till år 1928. Innehållet är mycket varierande som synes. 

Den digra innehållsförteckningen som också innehåller bilder från övriga kungafamiljen, vänner, politiker och utländska gäster och kungligheter. 

1914 samlades de tre nordiska kungarna Kristian X, Gustaf V och Håkon VII till ett möte 18-19 december efter att första världskriget brutit ut. Där bekräftade man sin enighet enligt neutralitetslinjen. 

Från vänster den norske kungen Håkon VII, Gustaf V i mitten och den danske kungen Kristian X till höger.

Kungen var en flitig silversamlare som man kan se av nedanstående bild. Artikeln om honom är skriven av den kände skalden Gunnar Mascoll Silfverstolpe - helt passande :-). Med anledning av en annan 70-årsdag häromdagen kan jag inte låta bli att fundera på om han hade någon heltidsanställd på slottet bara för att putsa silvret. Det här är bara en del av hans samling.

Kungen var också en ivrig jägare som synes av bilden nedan.

Jag glömmer aldrig Hasse & Tages elaka sketch om Gustaf V i någon av revyerna där kungen fällde den nu klassiska repliken. "När kommer älgen?"

Men det var kanske som tennisspelare som han var mest känd för folk i allmänhet under pseudonymen Mr. G. Han bidrog också till att tennissporten fick fäste i Sverige och sponsrade bygget av den första tennishallen i Stockholm. Vad jag förstår, efter att ha läst artikeln, var han ingen dålig tennisspelare som man ibland ville göra honom till. Efterhand satsade han mest på dubbelspel där han tillsammans med sina olika medspelare blev framgångsrik.

Det är inte så ofta man ser bilder från Gustf Vs barn- och ungdom. Här kommer några stycken.

 Kung Gustaf som ettåring med trogen hund på golvet. Spännande barnvagn!

Här var prins Gustaf två år...

...och här sex år.

Han var tydligen 10 år när han inskrevs i Beskowska skolan - hade väl undervisning av guvernant tidigare på slottet, antar jag. 

Här är kungen bara 25 år. Jag tycker den lille kronprinsen påminner om vår egen kung som barn.

Hela familjen samlad på Solliden när drottning Victoria fyllde 60 år.

Avslutningsvis några karikatyrer av Gustf V som måste ha varit ett tacksamt motiv för den dagens karikatyrtecknare.