1203 Lördagstema - ÄNGLAR

Tack alla lördagsbloggare för en härlig respons på mina lördagsteman i november. Det har varit så roligt att läsa alla era intressanta och trevliga inlägg. En hel del har jag lärt mig också på kuppen. De lördagsbloggare som är kvar finns listade till höger i bloggen. De som inte skrivit några inlägg den senaste månaden har jag tagit bort. Men det är ju bara att hojta till om ni vill vara med igen.

Anna är det som svarar för lördagstemat i december. HeLena tar över i januari och Tove i februari. Vi har ju ingen administratör för lördagsbloggen så det är först till kvarn som gäller. Man kan "beställa" temana för mars, april och maj  hos nästa lördagstemadirigent i så fall - lördagsbloggen brukar ju ta semester i juni, juli och augusti.

Dikter, citat och kuriosa i urval av Helena Gustafsson. (Bilderna går att klicka större.)

Nu till änglarna. Det var den här lilla boken som jag hittade i bokhyllan för ett tag sedan som gjorde att jag bestämde mig för temat ÄNGLAR som sista ämne i november. (Anledningen till att jag är lite sen med mitt inlägg är att jag gärna ville läsa alla andra lördagsbloggares inlägg först.) Det är en liten trevlig bok, utmärkt som julklapp eller present till lite äldre barn. Eller för tanter som jag t.ex. Är inte säker på att den skulle uppskattas av manliga läsare...

Här finns exempel på musik, ord och ordspråk som alla har anknytning till änglar. Boken är rikt illustrerad av bilder på änglar, mest kvinnliga sådana. Jag har för mig att när man avbildade änglar i målningar på medeltiden och tidigare var det mest fråga om manliga änglar. De tre förnämsta änglarna - ärkeänglarna Mikael, Gabriel och Rafael - är ju alla av manligt kön även om de i sig är andevarelser och egentligen androgyna.

Bokmärkesänglarna har nästan alla kvinnligt utseende. Några små pojkänglar finns också med. Som den här på bilden nedan.

Den lilla änglaflickan nedan är skapad av den fina konstnären och illustratören Helge Artelius, som bland annat var upphov till många bokmärken. Vill man se mer av hans änglar kan man gå in och kika här.

Den enda konstnären som nämns i boken är Rubens. Jag tror att det är det mest kända bokmärket som finns. Men inte visste jag att de kallades för tandvärksänglar...

Boken innehåller också legenden om julrosorna under rubriken Vinterns änglar och H.C. Andersens bitterljuva berättelse - Ängeln. Som alltid sorglig men med ett ljust slut. Ännu en ängel av Helge Artelius får avsluta denna lilla exposé över änglar. (Jag är ju en stor fan av denna konstnär och illustratör så jag är så glad att jag kände igen hans änglar i boken.)

1202 La Traviata på Folkoperan.

Det mellersta av mina yngsta barnbarn, Caspar 6,5 år, spelar oboe för en lärare på Lilla Akademien. Hans oboefröken spelar som enda oboist med i orkestern på Folkoperan där man just nu ger den skandalomsusade operan La Traviata. Mirren hade lovat oboefröken att gå och se operan så hon köpte två biljetter till denna för längesedan. En till sig själv och en till mig. Det var innan hon visste något om allt ståhej kring operan.

Några foton från själva föreställningen blir det inte här eftersom det är förbjudet att fotografera när operan börjat. Men före denna var det fritt fram. Då uppträdde några av operans "dragartister" i foyen och både agerade och sjöng. Vill man se några bilder från föreställningen kan man gå in och läsa DN:s recension här och Aftonbladets här.

Några av operasångarna underhåller i foyén innan föreställningen har börjat. (Bilderna går att klicka större.)

När ridån går upp är det fullt med artister på scenen som är i full gång i olika samlagskonstellationer. Det blir lite buskis över det hela eftersom alla rörelser är mycket snabba och monotona och i takt med musiken. Åtta helnakna damer irrar omkring på scenen och en enda man - för övrigt en underbar sångare - hoppar och skuttar helt naken fram och tillbaka över scenen. Allt under det att han sjunger. (Mirren anmärkte lite torrt att han definitivt inte verkade särskilt intresserad av kvinnor...)

En av skådepelarna poserar fram för min kamera.

Efter ett tag hade man tydligen fått nog och det hela blir lite lugnare. Men några kläder tog de som var nakna inte på sig under hela första akten. De manliga sångarna och skådespelarna var med ovannämnda undantag helt påklädda. La Traviata betyder ju Den Vilseförda och det är hon - Violetta - som har huvudrollen i detta drama. Hon är sjuk - förmodligen i tuberkulos, men blir blixtförälskad i hjälten, tenoren Alfredo, som gör ett besök på klubben för sexuell utlevelse och genast också faller för Violetta. 

Mirren hade förhandsbokat ett bord i pausen så hon kunde få sin kopp te och jag en liten kaka.

Det händer inte så mycket i operan mer än att Alfredos pappa försöker få sin son att ta sitt förnuft tillfånga och att de två ungas olyckliga kärlek slutar med att Violetta dör. Scendekorationen är mycket dramatisk med blod som rinner utmed marmorväggarna i slutscenen och små änglabarn som visar sig bakom slöjor i ett hål i fondväggen då och då. Violetta själv blir svartfläckig mot slutet, symboliserar kanske hennes sjukdom, vad vet jag. 

Julia Sporsén var helt fantastisk som Violetta och sjöng underbart och med en otrolig intensitet. Även Jesper Säll som Alfredo hade en fin röst och så även hans far Jeremy Carpenter som Germont.

Så efter tio minuter hade man mer eller mindre glömt bort alla nakna personer som strulade omkring på scenen och kunde helt ägna sig åt att njuta av sången och musiken. Violetta behövde inte ta av sig kläderna för att bli uppmärksammad. Inte heller Alfredo eller Germond. Jag tror alla medelålders herrar, som det för ovanlighetens skull fanns många av i salongen, nog var lite besvikna. Jag tyckte det var mest skrattretande att se alla dessa nakna damer och en ensam herre som helt oblygt hoppade omkring och sjöng...

I foyén på Folkoperan före föreställningen.

Det var en stor upplevelse att se och höra La Traviata som jag bara hört talas om tidigare. Även att gå på Folkoperan där jag heller aldrig varit. Jag är så tacksam mot Mirren som drar med mig på diverse evenemang när jag är uppe och hälsar på.  

1201 Hos Myrorna i Skärholmen

Bara fem minuters bilresa från Mälarhöjden ligger Skärholmens centrum. Egentligen finns det ingen anledning att åka in till city eftersom det finns nästan allt i Skärholmen. Mirren berättade att Clarissa och hon hade varit i Myrornas butik där för någon vecka sedan och hittat vackra handblåsta glas för en billig penning. Lissan hade också valt två söta velourklänningar som såg ut som nya och som passade perfekt.

Möbler i massor och mängder av tavlor på väggarna. Mycket hötorgskonst men några av dem skulle jag inte ha något emot att ha på väggen. (Bilderna går att klicka större.)

Åsa var hemma med Lissan på torsdagen så hon och jag och Lissan åkte till Skärholmen eftersom jag var väldigt nyfiken på Myrornas butik som jag hade hört så mycket om. Att den var så gigantisk hade jag dock ingen aning om. Jag hade inte sett affären tidigare eftersom jag brukar komma med tunnelbanan när jag är ensam och Myrornas butik ligger bakom kyrkan som jag passerar på framsidan.

En del av Myrornas bibliotek som är lika stort som ett ordinärt mindre landsortsbibliotek.

Jag var inte intresserad av böcker den här gången eftersom jag hade ont om plats i min rullväska. Hade jag vetat då att jag skulle få åka hem med Mirrmaken, som skulle till Öland, på fredagskvällen istället för att åka Swebus på lördagseftermiddagen hade jag nog försett mig med några. (Bra att jag hade betalt avbokningsavgift!) Men det lär bli fler tillfällen. 

En imponerande samling adventsstakar till försäljning. Efter vad jag hört måste allting som säljs fungera. 

Har man brist på julpynt eller en glöggservis är detta ett eldorado.

Vad som förvånade mig också var att det var så snyggt och rent överallt. I vanliga second handaffärer kan det vara lite si och så med detta. Allting var prydligt uppsatt på hyllor och även i klädavdelningen såg ut det ut ungefär som i vilken modebutik som helst. Men allra mest förvånad blev jag när jag kom till ställningen med pälsar. Där trängdes exklusiva minkpälsar för någon tusenlapp med fina persianpälsar med nertzkrage för 5-600 kr. 

Här en bisamjacka för några hundralappar.

Pälsen som är uppsatt längst till vänster är en elegant  minkpäls och på ställningen bakom de andra pälsarna hänger det snygga läderjackor. 

Jag kunde inte se att något var slitet heller. En del verkade helt oanvänt. Men det är definitivt inte inne med päls längre tydligen. Skor, väskor, byxor, kjolar och jackor av skinn går bra att använda fortfarande men har man en päls på sig kan man förvänta sig diverse påhopp från förbipasserande ungdomar, som "mördare" t.ex. vilket min bloggvän, som jag träffade på fredagen, berättade. Jag vet vart jag ska gå i alla fall om jag någon gång skulle få för mig att köpa en elegant päls. 

Clarissa visste var barnkläderna fanns och hittade ytterligare en prinsessklänning för några tior. 

Här står Clarissa med sin fina glitterklänning framför ställningen med pälsar.

Nöjd Clarissa hemma i köket. Klänningen ska hon ha på avslutningen på lördag på Lilla Akademiens lördagsverksamhet. 

Själv köpte jag två tröjor för det facila priset av 230 kr. En av dessa var hemstickad av ren ull - bara garnet till denna kostade väl det tredubbla -  och en var hälften mohaire/ull och hälften annat. Det är inte sista gången jag går till Myrorna i Skärholmen. Nästa gång ska jag ha lite mer tid på mig. En fantastisk presentaffär när det gäller glas, porslin och hushållsredskap också. 

Den hemstickade ylletröjan kostade 145 kr.

1200 Ensemblekonsert på Riddarhuset

Nästan hela förra veckan tillbringade jag i Mälarhöjden tillsammans med Mirrfamiljen. Som alltid händer det mycket när jag är där. Redan på tidsdagskvällen var Mirren och jag på Lilla Akademiens ensemblekonsert på Riddarhuset. Det var elever från högstadiet och gymnasiet som sjöng och spelade.

Violinensemblen på Lilla Akademien. Jessica är nummer sju från vänster med rosa blomma i håret. (Bilderna går att klicka större.)

Jessica, som går i åttan bor i veckorna hos Mirrfamiljen och är redan en fantastisk violinist. Hon skulle spela tre satser ur P.G. Telemanns svit Gulliver tillsammans med skolans violinensemble. (Videoklipp nedan.) Naturligtvis måste Mirren gå dit och lyssna och jag fick också följa med. Jag tycker mycket om att besöka Riddarhuset med sin historiska miljö där man i andanom kan se adelsmännen i sina vackra kläder gående upp och ner för stentrapporna där trappstegen är blankslitna.

Högstadiets celloensemble spelade Faurés Pavane överjordiskt vackert - lite för lång att spela in tyvärr.  

Programmet var över två timmar långt - utan paus - men mycket omväxlande. Det blev därför aldrig tråkigt. Ungdomarna är ju också så otroligt duktiga. Bland annat framträdde en grupp slagverkare, flera blåsargrupper och en gitarrgrupp. 

Några sångsolister fanns också med som säkert låter sig höra talas om i framtiden. Det måste vara väldigt roligt och utvecklande för ungdomarna att få spela tillsammans i en ensemble som omväxling mot att sitta och övar ensamma i timmar, som många gör. Vår Jessica övar i genomsnitt fyra timmar per dag... 

Programmet avslutades med att skolans egen jazzgrupp sjöng Min längtan och Flickan från Ipanema.

Jazzgruppen på Lilla Akademien eller Lillan, som eleverna kallar sin skola.

Violinensemblen å Lilla Akademien spelar sista satsen ur sviten Gulliver av G.P. Telemann.

Stora brassensemblen på Lilla Akademien spelar Koppången av P-E Moraeus.

1199 Lördagstema - DOFTER

Det är väldigt roligt att vara den som står för lördagstemat när man får sådan respons. Så många fina trevliga och intressanta inlägg jag har läst idag. Jag har varit borta sedan i tisdags och kom hem sent på fredagskvällen så jag har inte skrivit ett eget inlägg om dofterna än. Men det kommer...

Hoppas att alla berörda har sett uppdateringen i mitt senaste inlägg. Om att det är HeLena som tar över i januari och Tove först i februari. Sen ett förtydligande. Jag skrev ju att man brukar läsa alla lördagsinläggen, men det är förstås bara om man SJÄLV står för detta. Har man själv hittat på ämnen för månaden tycker åtminstone jag att det är väldigt kul att läsa alla lördagsbloggares olika vinklingar av temat. Det är ju aldrig någon som skriver likadant som någon annan, inte än i alla fall. Övriga lördagsbloggare hittar man på bloggens högra sida.

Bilden från nätet.

DOFTER ja, det var ju det inlägget skulle handla om. Min mamma hade ett ansiktsvatten som innehöll kamfer. Vad det hette kommer jag inte ihåg. Men varje gång jag känner doften kommer ett minne tillbaka. Det var vid något tillfälle när jag var i nioårsåldern som jag öppnade flaskan och duttade på mig rejält - naturligtvis utan att mamma visste om det. Jag hade dåligt samvete länge efter det. Hon måste väl ha varit borta eftersom hon inte märkte något.

Ett annat doftminne är från de övre tonåren när jag studerade och bodde inackorderad i Stockholm. En god vän till mina föräldrar bjöd mig först på restaurang och sedan gjorde vi ett besök tillsammans på NK hos chefen för parfymavdelningen, en person som den gode vännen kände väl. Vi stannade en liten stund och pratade och sedan fick jag en flaska Carven ma griffe i present. Jag kan fortfarande, efter snart 60 år inte känna doften av den parfymen utan att tänka på det besöket.

Jag använde sedan aldrig någon annan parfym på länge än just ma griffe. På den tiden var det inte så förkastligt som det är nu att använda parfym så det blev några stänk varje dag. Men när jag träffade Kent slutade jag använda den helt eftersom han inte gillade doften alls. Då blev det Chanel nr 5 istället som vi köpte taxfree vid några tillfällen. Jag har fortfarande kvar av den sedan många år tillbaka. Jag kan ta på mig lite hemma ibland eftersom Kent älskar den doften.

Den stad i Frankrike som är mest känd för sina parfymer är Grasse. För några år sen var vi och besökte staden som ligger en bit från Nice på franska Rivieran. Vill man veta lite mer om hur man framställer parfymer kan man gå in och läsa här.

Snöbärsbuske.

Ett mycket speciellt barndomsminne kommer alltid tillbaka när jag klämmer ett snöbär på snöbärsbusken, som Karin på Åland har lärt mig att den heter. Jag kan inte ha varit mer än 6-7 år då jag bodde på det gamla lasarettet i Norrköping och där det fanns gott om snöbärsbuskar vid - av alla ställen - sjukhusets bårhus. Där klämde vi ungar snöbär av hjärtans lust när det var höst. Den lite speciella doften har tyvärr blivit mindre framträdande på gamla dar och jag får sniffa ordentligt för att känna av den.

1198 - Lite mer om lördagstemat

Jag vill bara berätta att det är Anna/notonmusic som tar över lördagstemat i december. Tove har talat om att hon är beredd att ta över stafettpinnen i januari. Och då är det bestämt. Se uppdatering!

Om någon undrar om det är någon turordning på att överta temat kan jag bara tala om att det är det inte - inte hittills åtminstone. Det brukar vara så att den som vill stå för lördagstemat månaden - eller månaderna - därpå hojtar till hos den som har just då har temat. Först till kvarn gäller alltså.

Så nu är det fritt fram för att ta över från februari  till och med maj. Vi brukar ju ha uppehåll i juni, men tycker ni att det ska vara lördagstema då också kan vi ju lätt ändra på det. Juli och augusti däremot har alltid varit lediga.

Själv tar jag bloggpaus tills på söndag, så mitt lördagstema kommer att komma något för sent om någon undrar. Jag ser fram emot att träffa barn och barnbarn och även en kär bloggvän. Sen blir det förhoppningsvis en konsert med Lilla Akademien på Riddarhuset och La Traviata på Folkoperan. Det kommer givetvis rapport om detta så småningom. Ha det så gott tills dess, alla kära bloggvänner.

Kanske vi kan spela den försvunna diamanten när jag kommer upp till Stockholm också. Här var det hemma i Mogata som Caspar och Casimir spelade spelet tillsammans för några veckor sedan. (Bilden går att klicka större.)

Uppdatering

1. Jag har redigerat listan över lördagsbloggare så titta över era egna listor också! Just nu räknar jag med att vi är 14 stycken sammanlagt. Är det någon av dem som jag tagit bort som vill vara med igen är det bara att säga till. Är det någon mer som vill vara med på lördagstemat så är det också bara att säga till.

2. HeLena är dirigent för lördagstemat i januari. Tove i februari.

1197 Lördagstema - GLAS

Först lite allmänt om lördagstemat. När Galleri Fredag upphörde för några år sedan var vi några stycken som startade ett lördagstema i stället. Vi bestämde från början att både text och bilder skulle ingå till skillnad mot Galleri Fredag som nästan uteslutande visade bilder.

Varje medlem i lördagstemat får under en månad svara för ämnena vi ska skriva om.  Vi gör uppehåll under de tre sommarmånaderna, juni, juli och augusti. I slutet av december brukar vi ha ämnet Halvårskoll. Det innebär att man lägger in en till två bilder med något lite text från det senaste halvåret. (I början hade vi också lördagsteman under juni och då avslutades den månaden också med Halvårskoll.)

Ämnena har växlat med åren och ibland har det varit lätt och ibland ganska svårt att skriva om dessa. Men när man väl har tänkt till och funderat en stund har det löst sig. Det är väldigt intressant att se hur olika vi uppfattar ämnet, tycker jag.

Det är inte nödvändigt att man själv har tagit de bilder som man lägger in. Men om man vill ha med någon bild t.ex. från nätet ska man länka till addressen varifrån man hämtat bilden. Det räcker inte med att bara skriva "bild från nätet".

Till lördagstema-etiketten hör också att man länkar till den person som är månadens "dirigent". De flesta, ser jag gör det, men inte alla. På sin blogg ska man också kunna läsa vilka övriga lördagsbloggare som är med och vilka månadens övriga ämnen är. Det är också kutym att den som svarar för månadens lördagstema går in och läser alla de övrigas inlägg och ger en kommentar.

Då kan jag övergå till veckans ämne som är GLAS och som jag - Musikanta - svarar för. Övriga lördagsbloggare är listade på bloggens högra sida där det också står vilka ämnen som är kvar i november.

Glas i Målerås shop. (Bilderna går att klicka större.)

Lördagen den 17 oktober åkte Kent och jag på en konstresa till Småland, anordnad av Söderköpings Konstförening. Den gick till Småland och Glasriket. På programmet stod först ett besök i en konsthall i Gamleby och därefter besök på Målerås Glasbruk, KostaBoda glasbruk och sist Virsesrums konsthall.

Här är några av deltagarna på resan utanför entrén till shopen på Målerås glasbruk.

Målerås glasbruk grundades redan 1890 och har upplevt många öden och äventyr sedan dess. Vill man ta del av den spännande historien om detta glasbruk kan man gå in och läsa här. Det är nu Sveriges största privatägda glasbruk. 

Spännande glas på hyllorna.

I Målerås glasbruk produceras idag huvudsakligen konst- och prydnadsglas som framför allt är slipat, målat och graverat. Jag har ju aldrig varit i Målerås förut och jag blev oerhört förtjust i de vackra glasföremålen. Även om det var fabrikspriser var föremålen ändå ganska dyra - så den här gången kom jag hem tomhänt. Men jag hade gärna köpt några av ljusstakarna eller faten nedan om jag inte redan haft helt fullt i alla mina hyllor och skåp hemma. 

Underbara färger på ljusstakar, skålar och fat. Ångrar att jag inte köpte den lilla svampljusstaken. Hade varit en trevlig julklapp till någon som har allt.

Ludvig Löfgren, som är en av brukets framstående konstnärer, guidade oss runt och berättade om glasföremålen. Han experimentera mycket genom att blanda både glas och metall. 

Ludvig Löfgren berättar om en skapelse av glas som han är upphov till för Kent, som är intresserad åskådare.

Spännande fågel av glas och metall.

Kanske tänkt att ha på altaret i någon kyrka.

Fler vackra bruksföremål i grönt...

...och blått. 

Efter att Ludvig visat oss sin del av utställningen fick vi det stora nöjet att bli guidade av Mats Jonasson som tillsammans med hantverkarna äger glasbruket . Han är också en framstående konstnär som har blivit världsberömd med bl.a sina djurreliefer. De ska jag berätta om i ett senare inlägg.

Efter att vi sett oss omkring var det dags för lunch i restaurangen. Den har stora panoramafönster med utsikt mot hyttan så att man kan följa arbetet med glasblåsningen under det att man äter lunch. Besöket på Målerås glasbruk var i mitt tycke höjdpunkten på resan, även om besöket på KostaBoda också var intressant och givande. Till Målerås åker jag gärna tillbaka.

Fotot över hyttan är taget genom panoramafönstren i restaurangen.

1196 Lunchträff med Sankt Ragnhildskören

Har just kommit hem från en trevlig lunchträff i Drothems församlingshem i Söderköping där Sankt Ragnhildskören stod för underhållningen. Vi sjöng vårt höstprogram som bland annat innehåller så fina sånger som Höstvisan av Tove Jansson och Minns i november. Vi varvade programmet med ett par allsånger, Sjung och le och Man ska leva för varandra. 

En glad kör vid repetitionen före. (Bilderna kan klickas större.)

Sträck ut din hand av Lasse Berghagen passade också bra att sjunga i dessa orostider. Här kommer ett videoklipp på den. Tyvärr hade jag ingen som filmade oss idag - synd eftersom kören lät väldigt bra i lokalen med sin fina akustik. Han är suverän, Lasse Berghagen!




Redan en halvtimme innan det var dags för lunchen klockan 12 var lokalen nästan full med lunchgäster. Här på "landet" kommer alltid folk i god tid - vid SPF- träffarna är det ofta en timme tidigare som gäller. Man vill ju försäkra sig om en bra plats.

Drothems församlingshem är ljus och trevlig och försedd med en flygel, som jag hade äran att inviga med Sommarsång av Peterson-Berger för ett antal år sen. 

Här sitter kören och väntar på att lunchen ska serveras. 

Lunchen bestod av ostgratinerad falukorv i någon god och kryddstark tomatsås. För mig som aldrig köper falukorv eftersom jag i så fall får äta upp den själv - Kent är ju vegetarian - var det en festmåltid. Jag tycker inte korven blir god om man fryser in den och man kan ju aldrig köpa den i små bitar. Potatismos till korven och en god kaka efteråt till kaffet.

Här är tjejerna som lagade den goda maten och som fixade att allt löpte smidigt vid lunchen och som tog hand om disken efteråt. Kan tilläggas att diskmaskinen var trasig! Från vänster Susanne, Naemi och Britt-Marie.

1195 Förlorat och återfunnet

I år ska jag spela på julottan i Rönö kyrka på Vikbolandet. Det är en liten fin kyrka byggd 1642 och med ett altarskåp med snidade träskulpturer från 1400-talet. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om kyrkan som man kan läsa här. Där finns också fler foton på gamla föremål i kyrkan.

Rönö kyrka på Vikbolandet, byggd 1642. (Bilderna går att klicka större.)

Det känns alltid högtidligt att komma in i kyrkan och se det vackra altarskåpet med sina snidade träfigurer - antagligen av tysk härkomst. Man upphör aldrig att förvånas över de kulturskatter som ryms i våra kyrkor. Kyrkan har tidigare stått öppen under sommaren för att turister ska kunna gå in och titta - något som man bittert fick ångra.

En sextiotreårig spanjor hade nämligen tagit sig in i kyrkan under förra sommaren och brutit loss elva av träfigurerna, som var en del av altarskåpet. Det var inte den enda kyrkan i Sverige som hade fått påhälsning och blivit av med träskulpturer eller andra medeltida föremål. Det var en chockartad upplevelse för vaktmästaren att upptäcka att altarskåpet gapade tomt, när hon skulle göra i ordning kyrkan för gudstjänst mellan den 8 och 9 juli förra året läser jag i artikeln som Petronella Uebel skrev i Norrköpings Tidningar tisdagen den 27 oktober.

Denne spanjor var en kännare av medeltida föremål - anledningen till att han lämnade kvar fem av träskulpturerna var att de var av senare datum än de övriga. Spanjoren dömdes till sex års fängelse för liknande brott år 2006. Stölderna kunde uppdagas och mannen gripas då man hittade flera av träskulpturerna på auktionssajter runtom i Europa. Man beslagtog också en del av stöldgodset i hans bostad i Teneriffa och i ett förråd som han hyrde i Köpenhamn.

Lyckan var stor när församlingen fick veta att man skulle få tillbaka alla skulpturerna. Trots det tomma altarskåpet har församlingen firat gudstjänst varannan söndag. Polisen fick en spontan applåd av gudstjänstbesökarna när de kom med alla skulpturerna i kartonger på söndagen, läser jag också i samma artikel i NT.

Även de kvinnoskulpturer från 1700-talet som stals kommer man att få tillbaka. Spanjoren dömdes nyligen till fem års fängelse för stöld i kyrkor, hembygdsgårdar och kapell. Han förnekar all kännedom om stölderna och kommer att överklaga domen.

Även de här kvinnofigurerna från 1700-talet kommer man att få tillbaka.

1194 Veckans Casimir

Jag har blivit förärad två fåglar av mitt barnbarn Casimir, 8 år, som jag gärna vill dela med mig till mina bloggvänner. Han har ritat fåglarna på fri hand. Först en minimalistisk hackspett.

Det är förmodligen den hackspetten som brukar sitta i eken utanför fönstret hemma i Mälarhöjden  som Casimir har ritat av. (Bilderna går att klicka större.)

Sen kommer en fågel som ser ut som om den vore svensk, men som säkert bor någon annanstans i världen. Det verkar vara en insektsätande fågel av näbben att döma.

Karin på Åland gissar på en talgoxe och jag tycker också att fågeln påminner om den.

Uppdatering:

Kerstin på Öland  har kommit med svaret på vad det är för fågel. Det är en KUNGSFISKARE. Tyvärr finns inte den blågröna färgen som vingarna borde haft bland Casimirs färgpennor, annars hade han säkert använt denna. 

1193 Veckans fototriss - Dörrar

Temat för veckans fototriss är dörrar och här kommer några av de många vackra dörrar eller portar som jag hittade i Gamla Stan i Stockholm förra året vid ungefär samma tid som nu. Övriga trissare finns listade på hemsidan.

Den här ingången - just vid tillfället med öppen dörr - fanns vid Stortorget i Gamla Stan i Stockholm. (Bilderna går att klicka större.)

På en angränsande gata fanns den här dörren...

...och den här.

BONUSBILD

Järntorget 83. Samma dörr som på femtiotalet och samma skrangliga hiss såg jag fanns kvar när jag kikade in genom fönstret. Det fanns dock ingen porttelefon på den tiden.

Den här dörren på Järntorget 83 gick jag igenom många gånger när jag bodde i Stockholm på 50-talet och var inackorderad högst uppe i huset hos en gammal dam som hade en stor lägenhet på sju rum och kök. Jag bodde i jungfrukammaren. Varje dag gick jag härifrån upp till Jarlaplan och Kungstensgatan där min skola - Enskilda Gymnasiet låg. Har bara glada minnen därifrån.

1192 - Lördagstema - I min omgivning

Här ska avhandlas det första av mina lördagsteman i november. Övriga lördagsbloggare hittar man till höger i marginalen där också de andra lördagstemana för november finns listade.

Det är en fin höstdag och så här ser det ut när jag går ut på vår lilla gata. (Bilderna går att klicka större.)

Häng med på en promenad runt i vår lilla kyrkby Mogata, som ligger en mil öster om Söderköping! Mogata ligger någon kilometer från Slätbaken och det är en mil till Stegeborgs slottsruin och till färjan över till Vikbolandet.

Den här gången går jag inte den vanliga promenadvägen ner till björken som jag brukar utan tar en sväng i byn och upp på landsvägen.

En liten backe upp innan jag kommer fram till landsvägen. (Jag vänder kameran bakåt eftersom jag har motljus.)

När vi köpte vårt hus 1990 hade jag tjänst både i skolan och i kyrkan.Det var härligt att bo så nära att jag kunde cykla hem på lunchrasten om jag ville. Numera är det lite jobbigare att bo på landet eftersom vi är så beroende av bilen. Affären som fanns här när vi flyttade hit är nerlagd för många år sen och bussturerna till Söderköping är få och på helgerna nästan helt indragna.

Det äldsta skolhuset.

Det äldsta skolhuset är från 1800-talet. Det innehåller nu lärarrum och bibliotek bland annat. Hur man kan förstöra den fina fasaden med att bygga ett anskrämligt redskapsskjul framför förstår jag inte. Det finns ett skönhetsråd i Söderköping men de har bevisligen inte varit här och haft några synpunkter på bygget. Det fanns i alla fall inte när jag jobbade på skolan - annars hade jag väl protesterat.

Runt kyrkplanen ligger förutom den äldsta och näst äldsta skolan, tingshuset, kyrkan och den gamla arresten.

Mogata kyrka där jag var kantor i 14 år.

Det gamla tingshuset som byggdes mellan 1695 och 1705.

Så sent som på 60-talet var det gamla tingshuset i bruk. Domarna och nämndemännen kom ut hit från Söderköping när det var aktuellt. Fortfarande finns podiet och skranket framför kvar i den stora salen. Under min tid som kantor var tingshuset församlingshem och kyrkokören övade där varje måndag. En lågstadieklass hade också lokaler där. Några år in på 2000-talet blev det i stället fritidshem.

Den gamla arresten, som nu är ombyggd till lägenheter.

Ett stenkast därifrån byggde man den nya skolan. Där jobbade jag också som speciallärare i 14 år. Skolan är inte så stor - här går nu ett åttiotal barn. 

Jag går tillbaka igen och in genom kyrkogården där jag har fin utsikt över omgivningen som till största delen består av åkermark. 

Landsvägen som går till Söderköping i bakgrunden.

Kyrkan ligger på en höjd - det blåser alltid häruppe. Till vänster ser man den helt nyanlagda askgravplatsen. 

Här i Mogata gav man mer eller mindre bort tomter på 70-talet när Stegeborg, som var en egen kommun på den tiden, ville att folk skulle flytta hit för att kommunen skulle få mer skatteintäkter. De flesta av villorna i byn är därför  byggda på 70-talet.

Här är infarten till Mogata och här vänder jag och går hem igen sen jag har fotat skylten. 

Mogata kyrka och Mogata skola sett från landsvägen.

Stengården.

Stengården har fått ge sitt namn till den längsta gatan i byn - Stengårdsvägen. Här går en tvärsöversväg som skolbarnen brukar ta på väg hem från skolan och det gör jag också. Och nu är jag snart hemma igen efter promenaden.

Nu har jag gått runt och det ska bli skönt att få komma in och dricka en kopp te.