1383 Axel Sjöberg på Sven-Harrys

Veckan som gått har varit mycket rik på upplevelser i och med att jag åkte upp till Stockholm några dagar. Jag tillbringade torsdagseftermiddagen  med att gå till Sven-Harrys och titta på utställningen med Axel Sjöbergs konst. På fredagen tog jag en en liten tur in till city och råkade gå förbi Dea-Axelssons som hade konkursutförsäljning och hittade långbyxor och en klänning till halva priset.

På lördagsmorgonen följde jag med Mirren och flickorna Karolina och Clarissa till lördagsverksamheten på Lilla Akademien och sedan åkte Mirren och alla de tre yngsta barnbarnen med mig hem till Mogata.

Den främsta anledningen till att jag åkte till Stockholm just nu var för att jag ville se Axel Sjöbergsutställningen på Sven-Harrys konstmuseum vid Vasaparken innan den tog slut. När jag studerade i Stockholm i början av 50-talet var jag klasskamrat på Enskilda Gymnasiet med Axel Sjöbergs sonson, Göran. Vi var mycket tillsammans och jag var ofta gäst i hans hem. I den stora våningen hängde många av farfaderns tavlor och jag tyckte det skulle bli spännande att få återse några av dem.

Fisken vägs upp 1919. Den här stora tavlan (90x160 cm.) är jag nästan säker på att den hängde på väggen över soffan i vardagsrummet i klasskamraten Görans föräldrahem.  (Bilderna går att klicka större.) 

Axel Sjöberg föddes 1866 och dog 1950, alltså bara några år innan jag lärde känna hans sonson. Axel Sjöberg var tidigt tvungen att hjälpa till med försörjningen eftersom han blev faderlös vid unga år. Han fick anställning vid Generalstabens litografiska anstalt där han lärdes upp till att bli grafiker. Under den tiden gjorde han illustrationer till tidningar och böcker och sparade ihop pengar så att han kunde börja först på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) och sedan på Konstakademien.

Hamnen i Långviksskär 1935. 90x125 cm

Han gav också ut en bok år 1900 - Bland kobbar och skär - som han själv illustrerade. Det är den boken som gett utställningen dess namn. Han hade då levt några år ute på Sandhamn och Långviksskär där han så småningom köpte mark och byggde både bostad och ateljé. Där levde han nära skärgårdsbefolkningen och deltog i deras dagliga liv med fiske, jakt och jordbruk som ofta var mycket slitsamt och besvärligt. Många av hans tavlor är mycket stora.

Notdragning i Stockholms skärgård 1915. Nationalmuseum. 150x246 cm. 

Jordbruk i havsbandet 1900. 90x140 cm.

 Vedhuggning i Sandhamnsskogen 1913. 

Radiolyssnarna 1935. Utställningens största tavla med måtten 135x195 cm.

Glöd. Långsviksskär 1898. 100x150 cm.

Axel Sjöberg var också en duktig fotograf, som många av hans samtida kollegor och även August Strindberg, som han beundrade mycket. Många av hans fotografier ligger till grund för hans oljemålningar. Så t.ex. i hans målning Jordbruk i havsbandet som finns på Nationalmuseum.

Jordbruk i havsbandet 1900. 91x126 cm.

Axel Sjöbergs akvareller har av många ansetts som det bästa i hans produktion. På utställningens andra våning finns ett helt rum med bara hans akvareller och skisser. I katalogen läser jag att han hade flera hundra skissböcker fulla med teckningar och akvareller. Den rikligt illustrerade katalogen kunde jag köpa till reapris för 120 kr. Här finns också bilder på målningar från fjällvärlden som han också hittade många av sina motiv i.

Några exempel på Axel Sjöbergs akvarellbilder.

Carl Eldh skapade skulpturen i brons av sin gode vän Axel Sjöberg 1912. Den står nu placerad  utanför värdshuset i Sandhamn.

Utställningen slutar söndagen den 12 februari men innan dess är det flera offentliga visningar som ingår i entrépriset. Här kan man hitta dem. Det är en fin utställning som jag varmt kan rekommendera.

Axel Sjöberg i målartagen som åttioåring ute i Sandhamn.

1382 Veckans Rubrik - Gungstol

Mina morföräldrar hade en gungstol liksom mina farföräldrar. Vart gungstolarna tog vägen vet jag inte för i mitt föräldrahem fanns det ingen sådan. När jag var hos min farfar var han alltid rädd att jag skulle gunga för mycket så att stolen skulle tippa över och jag skulle slå mig. Det hände aldrig eftersom jag var ett mycket försiktigt och lydigt barn.

En lite modernare gungstol - Rocket - kan man köpa idag. Här har jag hittat den.

Så någon närmare relation till en gungstol har jag inte. Däremot till den gamla fina melodin Rockin' Chair som var det första jag tänkte på när jag såg det sista ämnet för denna månad. Det var Hoagy Carmichael som skrev musiken till denna sång 1929 liksom han skrev musiken till Georgia on my mind och Stardust. Den låten är kanske den mest kända av alla amerikanska evergreens någonsin. 

Den som gjorde Rockin' Chair berömd var sångerskan Mildred Bailey. En som också gillade Rockin' Chair var Louis Armstrong som spelade in den många gånger tillsammans med trombonisten Jack Teagarden.

Texten är en dialog mellan en åldrig fader, som sitter i gungstolen med sin käpp bredvid sig och hans son. Louis Armstrong är sonen och Jack Teagarden är fadern i videoklippet nedan. Fadern är "kedjad" vid sin gungstol och kan bara röra sig så mycket att han kan vifta bort flugorna med händerna. Han ber sonen att hämta lite gin, men denne har inte någon att ge honom. Texten är ganska sorglig men sångarna har uppenbarligen roligt när de sjunger den, liksom publiken. Här kommer texten. 

ROCKIN' CHAIR LYRICS

Old rockin' chair's got me

(Old rocking chair got you, father)

Cane by my side

(Your cane by your side)

Fetch me that gin, son

(I ain't got no gin, father)

'Fore I tan your hide

(You're gonna tan my hide)

Can't get from this cabin

(Cabin, joking follow)

Ain't go nowhere

(You ain't goin' nowhere?)

Just sittin' me here grabbin'

(Grabbin')

At the flies 'round my rockin' chair

(Rockin' chair)

Old dear aunt Harriet

(Aunt Harriet)

How long to Heaven she be?

(Heaven she be)

Send me a sweet chariot

(Oh chariot)

For the end of the trouble I see

(My sweet Cherie)

Old rockin' chair gets it

(Rocking chair get it, father)

Judgment Day is almost here

(Judgment Day is here)

Chained to my old

(Sing it pop, sing it)

Rockin' chair

[Incomprehensible]

Old rocking chair got you, father

(Yes, indeed, yes indeed, yes indeed, you got it)

And your cane by your side

(Can't get around no more)

But I ain't got no gin, father

(Well, that's all the sadness)

Oh, you gonna tan my hide, tan my hide

(Yeah, yeah get it)

You can't get from this cabin

(Man, I don't wanna go nowhere)

Oh no, father, but you ain't goin' nowhere

(Aha, aha)

You sittin' here grabbin', you grabbin', you grabbin'

(Grabbin', grabbin')

The flies 'round the old rockin' chair, rockin' chair

My dear old, aunt Harriet

(Yes son, how long to heaven she be?)

May up in heaven she be

(Yeah, you don't like that)

Oh chariot, oh chariot, chariot, chariot, chariot

(Yeah I got your ride, I got your ride, got every chariot)

Once again in the time of trouble, I've seen

(Yeah, nobody knows the trouble I've seen)

Old rockin' chair get it, rockin' chair get it

(Old rockin' chair get it)

And Judgment Day, oh, Judgment Day

(Judgment)

You sittin' here chained to your rockin' chair

Tyvärr står det inte någonstans när den här inspelningen gjordes - kanske någon gång på 50-talet. Någon som vet? Det gungar fint i alla fall.

Hoagy Charmichael som 24-årig låtskrivare. Här kan man läsa mer om honom.

Det var Annas sista ämne för Veckans Rubrik i januari. Tack Anna för trevliga teman! Vilka som är med och skriver om Veckans Rubrik hittar man på höger sida på bloggen.

Uppdatering:
Margaretha har berättat för mig att den här inspelningen gjordes i New York 30 december 1957. Tack för upplysningen!

1381 Veckans Rubrik - Tillit

Vi är några stycken bloggare som skriver om ett gemensamt tema varje vecka kallat Veckans Rubrik. Rubriken den här veckan är TILLIT och det är Anna som har bestämt ämnena för januari. De står listade till höger i bloggen liksom vilka som är med och skriver.

Ordet TILLIT är en palindrom. Det innebär att ordet även kan läsas  baklänges med samma betydelse. Andra exempel på palindromer är naturrutan och kajak. Några egennamn är också palindromer som Otto och Anna. Det är en händelse som ser ut som en tanke. För att du ska kunna lita på någon måste du själv vara pålitlig och hålla dina löften. För ordet tillit kommer ju av orden att lita till/på någon.

Bilden har jag hittat här på nätet.

Som den lille pojken som litar på att pappa tar honom i famnen när han hoppar. Om pappan skulle gå undan i sista stund skulle förmodligen aldrig pojken våga lita på honom mer. Hur många barn är det inte som ständigt blir svikna av sina föräldrar? Hur kan man då begära att de ska växa upp till att bli ansvarstagande och pålitliga föräldrar själva?

Något som man ofta tar till som småbarnsförälder är att lova att vi kan göra något sen. Man lovar något som man kanske inte har för avsikt att hålla bara för att man vill bli av med en tjatig unge för stunden.
-Mamma, jag vill gå på Skansen, baka bullar, hälsa på mormor etc.etc.
-Javisst, säger jag, kanske i morgon.

När jag säger kanske tar barnen - åtminstone mina gjorde det - som en bekräftelse. De hör överhuvudtaget inte att jag säger ordet kanske. Och så blir besvikelsen stor när det inte händer något av vad jag har lovat dagen därpå.

Då är det bättre att säga något i stil med att idag har jag inte tid att baka bullar men på lördag kan vi göra det. Och samtidigt skriva upp i sin almanacka att på lördag bakar vi bullar så att man inte glömmer bort det. I gengäld får vi själva barn eller vänner för den delen också, som går att lita på.

Det är så lätt att ge ett förhastat löfte. Man kan lova att komma och hälsa på en person nästa gång man åker förbi även om man aldrig har tänkt sig att göra det. Jag har blivit bättre med åren och försöker tänka mig för innan jag lovar något som jag inte vet om jag kan hålla.

Bilden från nätet härifrån . Här är det verkligen fråga om tillit!

1380 Månadens illustratör januari 2017 - Erkers Marie Persson

Varje gång jag kommer upp till Stockholm för att hälsa på barnbarnen gör jag en utflykt till Myrorna i Skärholmens centrum. Barnbarnen är ju i förskolan och i skolan på dagarna och dottern jobbar så det blir många tillfällen till ensamma utflykter för min del.

Den främsta anledningen till mina besök hos Myrorna är deras barnbokshylla. Där har jag gjort många fynd eftersom jag är på jakt efter illustratörer. Det blir ju företrädesvis barnboksillustratörer eftersom det är där illustrationerna finns och man nu inte ska gå tillbaka till böcker från tidigare århundranden. Den här gången hittade jag boken Sommarlovet hos Karl-Anton med text och bild av Erkers Marie Persson, en ny bekantskap för mig.

På omslagsbilden ser man alla personer som förekommer i boken. De två granngubbarna Nilsson och Gustav, de fyra syskonen som är hos sin morfar på sommarlovet, hästarna Simson och Humlan, morfar Karl-Anton och de två sura granntanterna som blir vänliga och snälla i slutet av berättelsen. Det är Lina på den vita hästen Humlan som är berättaren i boken.

Bilderna går att klicka större.

Erkers Marie Persson är som Stina Sunesson från Dalarna och illustrationerna visar dala-landskapet i all sin skönhet. En viss påverkan av henne kanske man kan ana i Perssons bilder. Ett inlägg om Stina Sunesson finns att läsa här. 

Varje nytt kapitel börjar på samma sätt med texten innesluten i bilden. Textsidorna för övrigt är inramade av en blomranka som syns lite av till höger.

Men Erkers Marie är inte bara konstnär och illustratör. Hon har även ett eget förlag som ger ut hennes almanacka som kanske är mer känd än barnböckerna om Karl-Anton. Dessutom är hon keramiker och har bland annat skapat ett populärt luciatåg. Här kan man läsa mer om henne. Där finns också ett foto av henne.

Här är barnen på utflykt till stranden och Lina rider på sin favorithäst Humlan.

Berättelserna om vad barnen hittar på tillsammans med sin morfar är lätt surrealistiska. Barnen är klädda i jeans och sommarkläder men morfar Karl-Anton har, genom hela boken, samma randiga nattskjorta på sig och blomsterkrans i håret.  Samtidigt som barnen åker till stan och får sitta i ett hölass som dras av Simson, läser man att det blir bilkö på vägen av den anledningen.

Här har Nilssons tjur slitit sig och fångas in av Karl-Anton medan lillebror klättrar upp på stegen och sätter sig i säkerhet på taket.

När två kompisar får sova över tar Karl-Anton ut dubbelsängen och sätter i skogen som en liten överraskning. Hur den kommit dit får man inte veta och barn som läser det här bryr sig naturligtvis inte ett dyft om det. Eller om det skulle regna under natten.

Fler böcker av Erkers Marie Persson.

1379 Nytt från Bonniers Veckotidning nr 3 1929

Det här numret av Bonniers Veckotidning kom ut den 13 januari 1929, alltså för drygt 88 år sen. Den innehåller som vanligt många artiklar av kulturell natur liksom noveller att författare som senare har blivit klassiker. Här finns t.ex. novell - Ett dygn -  av Cora Sandel, känd för sina romaner om Alberte. När hon skrev denna novell,  var hon 49 år, bara tre år efter sin debut som författare som kom efter hennes skilsmässa.

Omslagsbilden är gjord av den ungerske konstnären och illustratören André Szenes Dugo. (Bilderna går att klicka större.)

Reportage från resor och utställningar, från sportevenemang och om kungligheter förekommer nästan alltid. Einar Nerman är en flitigt förekommande skribent och, som skriver musik- och teater recensioner från London, där han var bosatt under den här tiden. Han illustrerar alltid sina artiklar från evenemangen med olika figurer, som ofta är karikatyrer. Jag har skrivit flera inlägg om denna fantastisk illustratör som jag länkar till efter inlägget.

Jag tyckte artikeln var rolig att läsa, eftersom han tar sådant avstånd från den moderna "jazzoperetten" så jag har förstorat den nedan. Jag tycker att den går bra att läsa om man klickar upp bilden.

Krönika av Einar Nerman.

Att resa på semester till franska eller italienska Rivieran hade blivit populärt hos de mer bemedlade svenskarna. En treveckors sällskapsresa till franska Rivieran kostade 1890 kr, i dagens penningvärde nästan 40 000 kr. Man undrar vilka som hade råd med en sådan resa?

Bild från gamla stan i Menton på den tiden.

Vy från hamnen i San Remo. Här ligger inga lustyachter för ankar. Hus högre än fyra våningar kan jag inte heller se.

Bilder och reportage från revy och teater finns nästan alltid med i alla nummer. Här är det revyer från Stockholm och Malmö som är på tapeten.

Det är också oroligt bland de svenska skridskoåkarna. Det har ryktats om att världsmästaren Gillis Grafström ska "lägga upp" men eftersom han tränar för fullt kanske man inte behöver sätta tro till ryktena.

Gillis Grafström på bilden högst upp.

Som vanligt visas sidor med mode. Både för vuxna och barn. Här några eleganta klänningar för kvällsbruk från Patou.

Och så här ska man se ut när man ska gå ut och promenera - även i januari tydligen.

Även små flickor ska vara fina. Här nedan "Tre små idéer för för flickornas bästa blåsa".

Undrar vad den tidens moderedaktörer hade tyckt om Polarn och Pyret?

På omslagssidorna är det alltid påkostade och flerfärgade annonser. Här från Hadar Schmidt som sålde skrivmaskiner.

Min farfar hade faktiskt en sådan skrivmaskin som jag fick skriva på när jag var liten.

Länkar till inläggen om Einar Nerman:

Månadens illustratör

Månadens illustratör

Månadens illustratör

1378 Veckans Rubrik - Vintervila

Vintern är en skön årstid. I synnerhet när det inte vräker ner snö utan är så där lite lagom gråmulet och trist. Efter den obligatoriska dagspromenaden kan man med gott samvete sätta sig ner vid köksbordet med en kopp te, ett korsord eller en bok.

Mitt favoritträd, den lilla lönnen bidar sin tid. (Bilderna går att klicka större.)

Så här på landet är det total vintervila utomhus, åtminstone under dagen. De flesta av de unga familjerna som bor här, åker härifrån på morgonen och jobbar inne i någon av de närbelägna städerna. Barnen är i förskolan eller i skolan. Vi sover länge på morgonen och då har föräldrarna redan skjutsat sina barn till förskolan och själva åkt till jobbet. De äldre barnen har redan gett sig iväg till skolan.

Snipen ligger tryggt på innergården i väntan på sommaren.

Ett tag till dröjer det innan blomlådorna ska planteras med penséer.

De enda som man möter när man är ute och går är en och annan pensionär som är ute med sin hund. Idag mötte vi inte någon alls under vår nästan timslånga promenad. Vi har också upptäckt en liten skogsstig som mynnar ut på en väg där det sällan kommer några bilar.

På skogsstigen har ett träd lagt sig till vila tvärsöver stigen.

Tystnaden är total, inga fåglar hörs utom lätet från en och annan kråka. De enda djuren som vi ser är får i en hage, men de håller sig väldigt lugna och bräker inte när vi går förbi som på våren och sommaren. Trädgården har också lagt sig till ro och pockar inte på någon uppmärksamhet. Vintern är verkligen semester för en som inte tycker det är särskilt roligt med trädgårdsarbete.

Här på den lilla vägen kommer det bara bilar på sommaren.

En del av cigarrerna har kvar sina fröer. Här ska det växa tussilago om några månader.

Det är Anna som har hittat på ämnena för Veckans Rubrik i januari och som vi är några stycken som skriver om. Ämnena kan man se på högra sidan på bloggen liksom vilka som är med och bloggar om detta.

1377 Lösning på januariquiz 2017

Här kommer lösningen på januariquizet 2017. Det var bloggvännen Hans i Hjo som mycket snabbt skickade in rätt lösning.  GRATTIS! Hans trevliga blogg rekommenderas varmt!


1. Viktor Rydberg - E. Tomten

2. Hjalmar Söderberg - A Doktor Glas

3. Vilhelm Moberg - D. Raskens

4. Pär Lagerkvist - B. Dvärgen

5. Harry Martinson - F. Nässlorna blomma

6. Strindberg -  c. Karlsson = Hemsöborna 

1376 Januariquiz 2017

Dags för ett litet quiz nu så här i början på januari. I inlägget finns det sex bilder av berömda svenska manliga författare - ingen av dem lever idag. Det gäller att para ihop dessa med bilderna som också finns med i inlägget. Jag publicerar lösningen på först på torsdag här på bloggen även om det är någon som skulle gissa rätt omedelbart. (Alla bilder utom A, C och E från nätet. Flera går att klicka större.)