som gläder sig åt nuet
och som framlever en stor del av sitt liv bland tangenter och framför staffliet
onsdag 22 april 2020
1751 Ich ruf zu dir Herr Jesu Christ av Johann Sebastian Bach
Mitt barnbarn Caspar, som är 10 år, spelar också orgel som sin storebror och sin lillasyster. Trots att han bara spelat i ett år har han redan uppnått avsevärd färdighet. Jag har ju försörjt mig som kantor i trettio år men har stora problem med att spela det här stycket. Kanske koordinationsförmågan avtar med åren? I alla händelser har Caspar inga problem med att spela olika melodier med höger, vänster hand och fötterna. Han behöver heller inte någon metronom.
Ich ruf zu dir Herr Jesu Christ av Johann Sebastian Bach
En sådan glädje det måste vara att ha så musikaliska barnbarn. Njutbart. Jag säger som Lena, vad månde bliva? Ditt mormorshjärta måste svämma över av stolthet.
Pettas: Jag är ganska van vid det här laget, men visst är det roligt att barnbarnen är så musikaliska och det har gått lite i arv. Men utan många, många timmars övning hade det inte blivit något. Förstår inte hur Mirren orkar sitta med dem timmar i sträck varje dag och dessutom göra två lagade mat per dag. Ha det gott önskar Ingrid
Karin: Så roligt att du uppskattade inlägget. Jag tyckte det var roligt att även lillebror fick en chans att visa vad han kunde. Jag har bara hunnit till halva stycket trots att jag övat ganska mycket. Det är svårt fast det verkar lätt. Ingrid
Vilken kille! Vad han kan! Vad måne det bliva?
SvaraRaderaEn sådan glädje det måste vara att ha så musikaliska barnbarn. Njutbart. Jag säger som Lena, vad månde bliva?
SvaraRaderaDitt mormorshjärta måste svämma över av stolthet.
Jag blev tvungen att koppla upp datorn mot min finhögtalare för att få njuta ordentligt. Så fint!
SvaraRaderaLena i Wales:
SvaraRaderaMed Caspar vet man aldrig. Han är så social och intresserad av det mesta. Och otroligt empatisk. Så läkare kanske så småningom.
Ingrid
Pettas:
SvaraRaderaJag är ganska van vid det här laget, men visst är det roligt att barnbarnen är så musikaliska och det har gått lite i arv. Men utan många, många timmars övning hade det inte blivit något. Förstår inte hur Mirren orkar sitta med dem timmar i sträck varje dag och dessutom göra två lagade mat per dag.
Ha det gott önskar Ingrid
Karin:
SvaraRaderaSå roligt att du uppskattade inlägget. Jag tyckte det var roligt att även lillebror fick en chans att visa vad han kunde. Jag har bara hunnit till halva stycket trots att jag övat ganska mycket. Det är svårt fast det verkar lätt.
Ingrid