Min älskade Kent, som jag delat ljuvt och lett med i snart 49 år, fyllde 80 år den åttonde maj. Födelsedagen firades i Stockholm hos Mirren. Jag fick panikångest bara över att tänka på att att fira hemma. Jag har ju bara lite drygt ett år kvar till nittio och orkar inte lika mycket som förr. (Det är ju inte bara mat som ska lagas, utan huset ska också städas och fönster tvättas m.m.). Mirren förbarmade sig över mig och erbjöd sig att ha kalaset hemma i Tallkrogen i stället. Hon fixade en fantastisk vegetarisk buffé till festen och bakade fyra budapeststubbar och en mjuk pepparkaka.
Ett fint fat med ost och frukt. I bakgrunden grön sparris. (Bilderna går att klicka större.)
Häften av den vegetariska buffén uppdukad i det nyrenoverade köket som fått mjukt olivgröna skåpsluckor.
Kent och Mirren är båda vegetarianer och alla rätter var vegetariska. Det fanns en ljuvlig potatisgratäng, purjolökspajer, morotsbiffar, rödbetsbiffar, potatissallad, vanlig sallad och ett dignande brödfat med olika sorters bröd.
Mirren, som aldrig dricker vin hade också inhandlat två boxar, en med rött och en med vitt vin eftersom hon vet att hennes pappa gillar ett glas rödvin ibland. Hon berättade att hon hade plockat ner tre boxar vin i vagnen på systemet och frågat en expedit om han trodde det räckte. Han undrade då hur många personer som det gällde och Mirren svarade att det var ungefär 10 personer. Han blev minst sagt förvånad och rådde henne att ta bort åtminstone en box!
Eftersom kalaset ägde rum i Stockholm kunde två av Kents kusiner som bor i Stockholm, Åke och Kay, komma. Åke med sin fru Maud har vi inte träffat på många år, så det var ett kärt återseende. Kay med sambon Ingrid var det inte så längesedan vi träffade.
Från vänster, kusin Kay, Ingrid, barnbarnet Casimir, barnens pappa Christian, Mirren, Kent, Maud och kusin Åke.
Efter en stund dök min äldsta dotter Anna upp med svärsonen Jörgen. Det var en överraskning för oss båda - det var nästan ett år sedan jag träffade dem eftersom de mestadels bor i Limoux i södra Frankrike. Vi har varit där och hälsat på många gånger. Med sig hade de en flaska Calvados och några franska dessertostar som Jörgen vet att Kent gillar.
Jörgen och Anna i förgrunden.
Jag och min äldsta dotter.
Även om det rustika matbordet var långt fick inte alla plats utan några fick ta sin tillflykt till vardagsrummet. Mirren drog sig själv tillbaka dit med Christian, Casimir och Melody, Casimirs flickvän. De hade som vanligt sällskap av de två gulkindade amazonpapegojorna Aron och Lisa som för ovanlighetens skull satt inne i buren i stället för ovanpå. (Mirren säger att det är därför de är rädda.)
Mirren, Christian, Melody och Casimir.
För övrigt finns det nio nymfkakaduor i huset. De bor i en voljär i nedervåningen men flyger gärna omkring i huset när det inte är kalas. Mirren och Christian har även byggt en voljär på ena husgaveln till fåglarna. Det är Näbbi och Mio med barnen Benito, Iris och Flora. Rio och Bertil med barnen Sigmatron och Figaro.
Dagen till ära hade Caspar varit och inhandlat en fin kaffebryggare med inbyggt melittafilter. Här visar Caspar - som är den enda i Mirrens familj som dricker kaffe - upp denna. (Bilden tog Mirren vid ett tidigare tillfälle.)
Till kaffet hade Mirren bakat fyra budapeststubbar. Hon hade också bakat en mjuk pepparkaka från ett recept som Kents mamma Greta själv hade skrivit.
Kay, Ingrid, Mirren, Kent, Maud och Åke.
Det dök upp ännu fler gäster till kaffet, Christians båda föräldrar Ingrid och Bosse, hans lillebror Anders och Maï, Åsas bästa vän.
Mirren visar upp tavelkatten och Clarissa tittar intresserat på.
Åsa överraskade med en tavelkatt fylld med berömmande ord om sin pappa. Dessa hade hon fått ihop genom att skriva till kusinerna, några av Kents vänner och mig. Återkommande ord var "pålitlig, omtänksam, trofast, kunnig, hjälpsam och envis". Det sista ordet var tydligen mycket frekvent.
Kay erkände att han var upphovsman till de längsta orden: "Kristendomsföreträdare, gudstjänstförsvarare och omvärldsmedveten". Kent har varit ordförande i kyrkofullmäktige i Söderköping - St.Anna församling och även suttit i kyrkorådet. Sedan många år är han kyrkvärd i Mogata kyrka.
För övrigt fick födelsedagsbarnet många fina presenter bland annat champagne, blomsterbuketter och en gåva till RK från Christians föräldrar. Mirrens present förutom det fantastiska kalaset var en påkostad och utförlig bok om orglar med underbara bilder och med titeln: "Orgelliv, sju sekel i Stockholms stifts kyrkor". Caspar hade inhandlat boken åt sin morfar och Casimir överlämnade den. Han är ju själv orgelvirtuos och har ett brinnande intresse för orglar.
Eftersom Clarissa gömmer sig bakom Mirren får hon vara med på nästa bild.
Mirren och Clarissa som snart blir 14 år.
När alla gästerna hade sagt adjö stannade Mirrens bästa vän Maï kvar. Efter att vi suttit och pratat länge med varandra i köket ställde sig Maï och diskade när vi vände ryggen till. Det var säkert minst 30 glas som hon handdiskade och torkade. Allt hade man ju inte kunnat få in i diskmaskinen. Tack fina Maï - du är guld värd!
Maï, som har sina rötter i Frankrike, hade dessutom med sig en ask med makarons i olika färger som vi delade på. Första gången jag åt en sådan.
Vi fick ingen bra bild på Kent på födelsedagskalaset, men så här såg han i alla fall ut när han avtackades som kyrkofullmäktiges ordförande för några år sedan.
