I Rhododendrondalen

Ännu en fantastisk dag med strålande sol och värme att se fram emot. Termometern visar bara +6 grader än så länge men de sista dagarna har den stigit till +20 – 25 grader vid middagstid.

Jag tänker tillbaka på förra söndagen, den 18 maj. Då var det +4 grader på morgonen och den temperaturen höll i sig hela dagen. Det var den första söndagen som jag var ledig sen vi kom hem från Italien och det passade bra eftersom Mirren med familj var på besök över helgen.

Ett besök i Rhododendrondalen i Norrköping stod på agendan denna söndag. "Dalen" ingår som en del av Åbackarna, ett älskat promenadstråk på ömse sidor av Motala Ström. Perfekt att svärma i när jag bodde i närheten i min ungdom, numera mer använt som motionsslinga av hurtiga motionärer.

Mirrfamiljen på promenad vid Åbackarna

Inte nog med att det var kallt denna söndag – det blåste också en isande nordanvind, därav alla tjocka ytterkläder. Vi frös och huttrade alla utom Lillmirren, som trivdes alldeles utmärkt med att titta på och klappa några hundar som var ute och gick med sina mattar och hussar. Den lilla andfamiljen med de små ungarna som simmade efter mamman tilldrog sig också hans intresse.

Andmamman med sina ungar

Roligast var det förstås, tyckte Lillmirren, att plocka stenar och jord och försöka stoppa dem i munnen. Mer om Lillmirrens bravader hittar ni här.

Härligt med lite grus att stoppa i munnen

Vi började vår promenad på norra sidan av Motala Ström och efter att ha följt stigen som går utmed vattnet kom vi fram till Femöresbron. För sådär 65 år sedan kostade det nämligen 5 öre att gå över bron och man fick lägga sin peng i en bössa vid den lilla stugan på Norra sidan. Numera är stugan en del av örtagården som man kan gå in i innan man passerar bron och titta på alla växter som är prydligt ordnade i den lilla trädgården med namnskyltar på varje växtplats.

Den prydliga örtagården vid Femöresbron

Mirrmaken med Lillmirren på Femöresbron

När vi gått över bron var vi snart framme i Rhdodendrondalen. Här blommade, som namnet anger, givetvis Rohododendronbuskar av alla slag och färger i överdådig mängd. Vi tog många fotografier framför buskarna, mellan dem och i dem. Om en vecka är allting överblommat och det gällde att föreviga alla tillsammans med de vackra blommorna medan tid var.

Blommande Rhododendronbuskar i olika färger

Lillmirren vill helst gå själv - med hjälp än så länge

Lite till mans började vi bli stelfrusna. Vi stannade inte så länge utan fortsatte längs med Strömmen där ett av Sveriges hårdast bevakade fängelser speglade sig i vattnet tvärsöver. Det är gammalt och slitet och det finns planer på att lägga ner det. Än så länge har inte något beslut kommit om något nytt. Varje gång man har haft planer på att bygga ett nytt någonstans har det lämnats in ilskna protestlistor till politikerna från människor som inte vill ha ett storfängelse inpå knuten.

Ett av landets hårdast bevakade fängelser

Lite längre fram hamnade vi mitt i det vackra Industrilandskapet, som vissa politiker ville riva under 60-talet. Det fick vara kvar som väl och är nu en sevärdhet för turister.

En del av Industrilandskapet med rådhuset i bakgrunden

I en av de gamla fabrikerna har universitetet sina lokaler och en annan fabriksbyggnad har man gjort om till eleganta och dyra bostäder. Snart skymtade vi Fräcka Fröken som var slutmålet för vår söndagspromenad och där tinade vi så småningom upp.

Universitetets Campus ligger i den gamla fabriksbyggnaden

Utflykt till Arkösund

En av körsystrarna har bjudit hela damkören ut till sitt sommarställe i Arkösund på lördagen. MM och jag tar genvägen över Vikbolandet för att på krokiga småvägar uppleva försommaren i all sin ljuva grönska. MM är också medbjuden, dels för att han brukar diska medan damerna sjunger, och dels för att vi ska på 80-årsuppvaktning på hemvägen i direkt anslutning till körrepetitionen.

På vägen till Arkösund, precis innan färjeläget vid Slätbaken, ligger Stegeborgs slottsruin som en påminnelse om flydda tider och om livets förgänglighet om man är på det humöret. Det är ett imponerande byggnadsverk och man kan inte hjälpa om man börjar fantisera om riddare och jungfrur och hästar som klapprar över vindbryggan när man står nedanför det vitrappade tornet. Johan III bodde här någon tid.

Stegeborgs slottstorn reser sig stolt mot skyn

Färjan går var tjugonde minut och tar oss över Slätbaken där en skylt hälsar oss välkomna till Vikbolandet.

På vägen till Arkösund åker vi förbi den lilla vackra kyrkan i Östra Ny

Efter en dryg halvtimmes resa är vi framme i Arkösund, där de välbeställda Norrköpingsborna redan för hundra år sedan började bygga sina pampiga sommarställen. De flesta av de gamla fina husen är nu permanentboende. Körsystern tar emot oss alla med en härlig lunchbuffé bestående av köttbullar, färskpotatis och lax och mycket annat.

På den vidsträckta tomten finns plats för barnbarnen att leka

Utsikten från fönstret i Gäststugan, där vi äter och sedan ska ha vår generalrepetition inför stundande avslutning i Julita kyrka, är fullkomligt hänförande. Kören ingår som en del i det ärevördiga damsällskap i Norrköping , som ska ha sin våravslutning i Julita och som firar 110 -årsjubileum i höst. Kaffet intar vi ute på verandan och njuter av utsikten och solskenet.

Utsikt från fönstret över Arkösöundsfjärden

En härlig lunchbuffé är uppdukad

Generalrepetitionen går bra och vi hinner med att sjunga igenom alla sångerna. Det blir en konsert i svensk ton – sånger av Bellman, Taube, folkvisor, Ted Gärdestad etc. Vi avslutar som vanligt konserten med den underbara psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” eller ”Sommarsång” som den egentligen heter. Som avslutning sätter värdinnan på en skiva av Jussi Björling där han sjunger ”Sången till havet” som är okänd för de flesta av oss. Pavarotti och Paul Pot i alla ära – det finns i alla fall ingen som Jussi.

Ännu en bild på den fantastiska utsikten från Gäststugan

Språkkonservatorn slår till...

Har just läst OM en artikel i den trevliga och helt omgjorda språktidningen SPRÅK. Vilken skillnad mot den gamla SPRÅKVÅRDEN! Det är Fredrik Lindström som kåserar om ordet egentligen, som numera uttalas [egenklien] åtminstone av majoriteten av den yngre befolkningen.

Jag som är jättegammal tycker förstås att det är slarvigt uttal och att det inte bör förekomma, men si där hade jag fel. Språket förändras nämligen talar Fredrik om för oss - "Branting är död” som vi brukar säga när någon upplyser oss om något som vi redan vet – och att vi bör acceptera detta nya uttal med glädje och utan fördomar.

Nu frågar sig vän av ordning– ska vi också acceptera följande uttal av dessa ord? ”Lillmirren la sakerna ordenklit tillbaka på sin plats som sin far” eller ”Skillnaden mellan könen var väsenklit större förr” eller ”Hon var ett prudenklit fruntimmer”.

Fast det är förstås inte så många som vet nuförtiden vad ett "prudentligt fruntimmer" är. Jag undrar hur ett test i en högstadieklass skulle utfalla. Jag gjorde ett sådant en gång i tiden på ordet tråg bl.a. och trodde naturligtvis inte att någon skulle veta vad det var. Tji fick jag. Alla som hade moped visste att det var något som satt undertill på den.

Finns det egentligen något vackrare än blommande syrener?

Längesen sist...

Det var längesen sist jag skrev ett inlägg, märker jag. Tiden går så fort numera. I synnerhet som jag har haft en ovanlig hektisk sista vecka. I min damkör övar vi nämligen hemma hos varandra och börjar med tedrickning och smörgåsbuffé med efterföljande tårta. Efter den trevliga samvaron över tekopparna – som tenderar att bli längre för varje gång – vidtar sedan körövningen.

God stämning vid tebordet

Detta låter ju inte så betungande om det inte vore för STÄDNINGEN. Det var inte bara inne som det skulle städas utan även ute. Alltså, börja med rensning mellan plattorna vid entrén och på innergården. Eftersom maskrosorna prunkade mellan ALLA betongplattorna tog det extra lång tid. En hel dag gick åt till detta. Ingen bloggning den dagen.

Efter det vidtog innestädningen. Vårt hus är från början ett hemmabygge (inte av oss dock) och saknar hall som i amerikanska filmer. Det innebär att kommer det mer än två personer på besök måste man försöka hitta ett ställe i huset där man kan hänga av sig kläderna. Groventrén som samtidigt är tvätt- och sorteringsavdelning för papper och plast röjdes ut. De egna kläderna som hängde i garderoben togs bort och hängdes upp på en klädstång utom synhåll. Efter det tvättades alla fönster i huset som kördamerna kunde tänkas titta ut genom.

Köket med vidhängande matavdelning måste givetvis också städas. Det var ju där de tretton körsystrarna och vi själva skulle sitta och äta. Efter att jag sett ”Rent hus” på TV kvällen innan blev det en extra grundlig rengöring. Kanske någon skulle titta efter om gallren under kylskåpen var rengjorda? Man kan aldrig veta. Inga små djur hittades dock därunder till all lycka.

Lillmirren har börjat krypa så det får inte finnas dammråttor på golvet

Fredagen, lördagen och söndagen gick alltså åt att städa hela huset. Däremellan inföll en begravning och ett dop. Gästavdelningen där Mirren, som lovat komma ner, och Lillmirren skulle bo måste ju också gås över eftersom den lille kryper och gillar att smaska på dammråttor om han hittar några. Rabarber har vi själva i trädgården och klockan 11 på söndagskvällen var den sista rabarberpajen färdig. I stället för tårta. Inga trevliga stunder vid datorn de dagarna.

Måndagen då kören skulle komma inföll till slut. Badrummet städades i sista ögonblicket eftersom gästtoan ligger i andra ändan av huset och ockuperades av Lillmirren med mamma. Efter det dukades bordet för 14 personer.

Mitt på dagen var jag så tvungen att rusa iväg till Sankt Laurentii församlingshem i Söderköping, där jag lovat att ackompanjera en pensionärskör på våravslutningen i den stora pensionärsföreningen. Jag tiggde till mig några av gullvivs- och liljekonvaljbuketterna som förekom i riklig mängd där på kaffeborden och kunde senare placera ut dessa på mitt bord hemma. Jag hade faktiskt tidigare haft en tanke på att cykla ut och plocka blommor själv men därav blev intet.

Som väl var var smörgåstårtorna klara för avhämtning

Efter pensionärskören tog jag bilen in till Norrköping där jag beställt smörgåstårtor. Smörgåsshopen i Söderköping är nämligen stängd på måndagar. Jag var givetvis orolig för att de hade glömt bort att göra dem. Men de var klara för avhämtning och jag kunde andas ut.

När jag kom hem igen vid 4-tiden hade Mirren och Lillmirren anlänt. Efter att ha matat Lillmirren gjorde Mirren sin vegetariska smörgåstårta till sig själv och MM. Klockan 6 var köksbänken äntligen befriad från de överflödiga ingredienserna av den vegetariska smörgåstårtan och vederbörligen avtorkad och alla tre smörgåstårtorna kunde placeras ut. En kvart senare kom de första körsystrarna.

Ingen kommenterade mina rena kylskåpsgaller eller blanka fönster, men alla tyckte att blomsterdekorationen på bordet var fantastisk. Vi hade en mycket trevlig kväll i alla fall och hann faktiskt med att sjunga nästan alla sånger till vår konsert som vi ska ha till den sedvanliga vårutflykten i det ärevördiga damsällskapet som fyller 110 år i höst. No blogging.

Lillmirren är mycket intresserad av katter

Tisdagen gick åt till att passa och leka med Lillmirren, mata honom och gå på promenad med honom. När han är inomhus vill han helst att någon hela tiden ska gå fram och tillbaka med honom och hålla honom i händerna. Dessutom skulle allt som röjts undan ställas tillbaka och alla glas som inte tålde diskmaskinen diskas för hand. Ingen bloggning heller denna dag.

Lillmirren vågar inte släppa taget riktigt än

Det är roligt att kunna resa sig och stå själv i alla fall

På onsdagen åkte Mirren, Lillmirren och jag in till Norrköping för att köpa en jacka till honom. Mirrmaken, som stannat hemma, hade tyckt att det var för varmt i bilen och inte satt på Lillmirren någon jacka när han satte honom i barnstolen. Mirren tänkte inte på det eftersom det vara 25 grader varmt den dagen. När vädret slog om saknades jackan.

En snäll granne med småbarn lånade oss en så vi kunde gå ut och gå och även åka till Norrköping. Mirren bjöd på god lunch på Fräcka Fröken och vi tillbringade eftermiddagen i varuhusen och hann även med att titta på skor till Mirren. Ingen bloggning den dagen heller.

Igår torsdag hade jag en begravning i Gryt. Vid vägkanten i en backe blommade ett överflöd av Adam och Eva tillsammans med mängder av gullvivor. Givetvis hade jag glömt kameran men MM tog några kort förra gången vi var där som jag bara måste ha med. På källen var jag bortbjuden på nämndsammanträde med supé. Hemma vid 23-tiden. För trött för bloggande.

Men idag...

Adam (eller Eva) i Gryt

Backe med gullvivor i Gryt

Men idag är jag ledig och har slagit mig ner i lugn och ro vid datorn. Jag tänker sitta här (nästan) hela dagen och försöka läsa igen hos mina bloggvänner och även skriva ett inlägg. En granne har tagit med sig vår bil till sin bilverkstad eftersom en fönsterhiss i sidorutan bak har pajat och jag har fått åka öppen bil hela veckan. Måste nämligen veva ner motstående ruta också för trycket.

Den hemmagjorda pappskivan som klistrats på for av i första kröken. Grannen kommer hem med bilen i eftermiddag. Då kan man tala om service! Jag slipper också att åka och handla. Kanske måste jag gå ut med stavarna ett tag – kläderna har börjat sitta ovanligt trångt de sista dagarna – motionen har varit obefintlig.

Det blev inga stavar för det regnade och var kallt och det var trevligare att sitta inne vid datorn. Jag har också läst ut Flyga Drake och gråtit en skvätt under tiden.

Valborgsmässoafton i Söderköping

Valborgsmässofirandet i Söderköping inleds traditionsenligt med Ramunderblecket, som spelar vårsånger varvat med gamla slagdängor från 20-talet. Så även detta år trots att det vackra och varma vårvädret tidigare i veckan hade förvandlats till kyligt väder med duggregn.

Några tappra äldre damer och herrar iklädda vinterjackor och yllemössor hade slagit sig ner i Brunnsparken på första parkett, som utgjordes av några trädgårdssoffor mitt i gräset. Även vi fick plats där i år eftersom det var ganska blött på bänkarna.

Blåsorkestern i sina fina uniformer var som vanligt i högform och avslutade vårkonserten med sången ”Glad såsom fågeln i morgonstunden”. Den slutar ju som bekant med ”I den härliga vår… uti vårsoooooolens glans”. Den kändes bra trots trots att vi inte såg röken av denna sol. Sen gav vi upp och återvände hem till den goa stugvärmen och firade Valborg alldeles för oss själva. Jag med ett glas Strega från Sorrento.

Ramunderblecket spelar i Brunnsparken

Jag tror kommer inte ihåg att jag någonsin upplevt en varm och skön Valborgsmässoafton. När jag var liten åkte familjen alltid ut till Kolmårdssanatoriet utanför Norrköping, där Kontoristföreningens manskör höll vårkonsert.

Min pappa sjöng med i den kören. Jag var alltid fascinerad av de många farbröderna, i synnerhet när de sjöng ”Stampa takten pojkar, stampa takten pojkar, så ska dansen gå” ur Bondbröllop av August Söderman, för full hals och alldeles röda i ansiktet. Alla stampade också i golvet det värsta de kunde. Sången hörde till repertoaren varje Valborgsmässoafton och jag väntade ivrigt på den.

Jag brukade ha vita trekvartsstrumpor dagen till ära och ny tunn vårdräkt med blus under. Jumpers på den tiden fanns bara tjocka hemstickade så de fick ju inte plats under. Jag kommer ihåg att mina knän alltid var blåfrusna och att jag frös förskräckligt.

Det var en stor lättnad när man tände brasan så att det blev lite varmare. Sen avslutades allt med ett fyrverkeri som var så vackert och spännande. Det kommer jag ihåg, trots att det väl bara var en liten svag reflex av dagens storvulna fyrverkeriuppvisningar.