lördag 11 januari 2025

2009 Januarinytt från Bonniers Veckotidningar nr 4 och 5 1925

Några av mina Bonniers Veckotidningar firar 100 år i år. Som de här januarinumren 4 och 5. Jag slås som vanligt av att texterna är så lätta att läsa. Verbens pluraländelser är naturligtvis fortfarande med - man fick skriva sådana på 40-talet i uppsatserna i skolan om man bara var konsekvent. Inte förrän 1955 togs verbens pluraländelser bort, läser jag på Wikipedia. 

Bonniers Veckotidning nr 4 24 januari 1925. Omslaget illustrerat av Georg Klinghammer. Bilderna går att klicka större. 

Bonniers Veckotidning nr 5 31 januari 1925. Omslaget illustrerat av Gottfred Rönning.

Eyvind Johnson, Erik Lindorm och Selma Lagerlöf är namn som vi fortfarande känner igen och som medverkar i tidningarna. "Löwensköldska ringen" av Selma Lagerlöf går som följetong i båda numren. 

Som alltid är det reportage från teatern och från konstmarknaden, hemma hos- reportage och reseberättelser. Och så förstås porträtt av förlovade unga damer, modereportage och matlagningsmenyer och mycket annat. Jag kan förstås bara ta med en bråkdel av allt som står på alla sidor, företrädesvis foton och teckningar eftersom texterna är så långa och kompakta. 

Här nedan en frågespalt som förekommer i varje nummer. Det finns också en spalt med juridiska frågor, men frågorna är snarlika dem i våra dagar, så de är inte så intressanta.


Tidningsomslagen är de enda i färg. Insidorna och baksidorna består alltid av annonser - företrädesvis bilannonser, banan- och chokladannonser eller olika halspastiller.



Inga Tidblad var tydligen redan då populär eftersom hon redan 5 år efter hon gått ut Dramatens elevskola fick spela tillsammans med den legendariske och berömde skådespelaren Gösta Ekman.  Pappa till Hasse Ekman och farfar till vår tids Gösta Ekman.


Theodore Roosewelt var president i USA åren 1901-1909. F Här nedan är en bild på hans son med samma namn. En av sönerna på bilden heter också Theodor Roosewelt. Måste ha varit svårt att veta vem man pratade om i familjen. Franklin D. Roosewelt var en avlägsen släkting till presidenten.





I denna månad har också prins Eugen en utställning på Liljevalchs konsthall. Nedanför porträttet är en bild av några kända personer som är på väg till vernissagen. 


Överst kronprinsparet med uppvaktning. I mitten hjälper prinsen själv till med upphängningen av tavlorna. Bilden längst ner till vänster visar konstnären Albert Engström med sin son och bilden till höger visar professor Ragnar Östberg med fru.


Januari är maskeradernas månad. Undrar hur länge seden att anordna maskerader i januari höll på? 


De första vårmodellerna är på ingång. "Nu veta vi precis hur man skall vara om man är chic och välklädd vintern 1925. Alltså måste vi syssla med något annat. Detta andra blir naturligtvis rivieratoaletterna som nu blomma som bäst i de parisiska modedrivhusen". Här är det verkligen synd att bilden inte är i färg, även om man kan läsa mycket detaljerat om färgerna i klänningarna.

Här nedan är exempel på sportdräkter för barn som man kan sticka själv. Något i texten som skiljer denna från dagens språkbruk är de långa meningarna. Jag räknar till 47 ord i den första meningen. 


Och så den eviga frågan om den kvinnliga vikten som förföljt oss i hundra år ända in i dagens veckotidningar. Det brukar alltid komma reportage om bantning efter jul precis som här. Förhoppningsvis går det att läsa om man förstorar, men jag ska ändå citera några rader i artikeln av doktor Erik Begtrup. 

"Det första man skall göra för att hålla sig i ett lämpligt näringstillstånd är att väga sig regelbundet. Det är förvånande att se huru mycket tjockare man kan bli utan att själv lägga märke till det om man inte väger sig." I slutet varnar doktorn att för mycket motion gör att man får ökad aptit och också för avmagringspiller. "I bästa fall äro de de oskadliga och utan någon som helst verkan. Det är maten som skall ändras när man vill magra. Av maten har du blivit fet och genom maten skall du åter bliva mager". Punkt, slut! 


torsdag 26 december 2024

2008 Juldagen 2024

Kent och jag firade julaftonen 2024 tillsammans, bara vi två. När jag var kantor under 12 år samt frilansade tills för några år sen, jobbade jag alltid på julafton med julböner och ibland även midnattsmässa. Hade jag julotta dagen därpå måste jag gå till sängs tidigt. Det hände att jag hade två julottor, en klockan 6 och en klockan 8. Var kören med hände det att jag gick upp vid tretiden på morgonen. Därför är jag så tacksam över att vara hemma i lugn och ro på julafton. 

Igår på juldagen fick vi kärt besök av min bror Gunnar, min svägerska Anne Sophie och min brorsdotter Tova med familj. Tova, hennes man Hassi och barnen Ella och Noah var hemma i Söderköping för att fira jul med Gunnar och Anne Sophie. Vi träffas nästan aldrig eftersom familjen bor i USA.

Från vänster Ella, Anne Sophie och Gunnar. (Bilderna går att klicka större).

Jag visste att de skulle höra av sig och komma och hälsa på, så jag hade bakat jordgubbsgrottor och muffins tidigare. Anne Sophie hade också med sig lussebullar. Jordgubbsgrottorna var uppskattade och jag fick också äran att dela med mig receptet till Ella. (Inget konstigt, det fanns på nätet.)

Hassi och Ella. Ella är balettdansös till professionen. 

Tova, min vackra brorsdotter. (Hon är egentligen döpt till Tove, efter Tove Jansson, men med den stavningen blir uttalet fel på engelska.)  

Trots att jag inte träffat Hassi sedan Tovas bröllop var han sig lik, tyckte jag. En ny bekantskap däremot var sonen Noah som har hunnit bli 11 år. Jag har ju följt familjen på Facebook så jag vet ju en hel del om honom ändå. Sen har jag sett många foton på honom så helt främmande var han inte för mig. Noah är mycket musikalisk, spelar fiol och är hög sopran i en stor barnkör i Washington. 

Noah vid orgeln.

Det första Noah frågade mig om, var om han fick spela på orgeln, som han tydligen hade hört talas om. Efter att ha visat honom hur den fungerar, såg vi inte något av honom förrän strax innan alla skulle gå hem. Då hade vi en liten konsert tillsammans han och jag. Han var helt fascinerad av orgeln och som 11-åring är det ju inga problem att nå ner till tramporna heller. Kanske blir det en orgel i Washington så småningom. 


Tyvärr hade han inga noter med sig så vi improviserade lite fritt med "Gläns över sjö och strand" och "Stilla Natt". Till slut enades vi om en läglig tonart i psalmen. Så här lät det: 

fredag 30 augusti 2024

2007 Den broderande barnbibliotekarien på Stinsen


Här har Maja Eriksson  presenterat sig själ med ett "självbroderi". (Bilderna går att klicka större:) 

En liten fin utställningStinsen i Söderköping var Kent och jag och tittade på för några dagar sedan. Maja Eriksson heter hon som kallas sig Den broderande barnbibliotekarien. Det finns ingenting jag hittar om henne på nätet men själv skriver hon att hon ser broderierna som en hyllning till olika fantastiska illustrationer och deras illustratörer. 

De små broderade tavlorna är riktiga konstverk. De flesta figurerna känner jag igen från gamla barnböcker, men en del är av senare datum.

Mamma Mu  - Sven Nordqvist har inspirerat till detta broderi. 

Alfons och hans pappa känner man igen. Gunilla Bergström både skrev och illustrerade sina böcker själv. Mer om henna kan man läsa här.

Emil i Lönneberga har klättrat upp i blomkrukan. Björn Berg är illustratören. Vem som ber till Gud om att få se ett näbbdjur vet jag inte. Någon som läser det här kanske kan hjälpa mig. 

Här har Maja Eriksson samlat några foton av sina fantastiska broderier. 

Någon av Astrid Lindgrens böcker med Ilon Wikland som illustratör.

Den fina gamla sagan om Putte i blåbärsskogen av Elsa Beskow. Ett inlägg om denna underbara författare och illustratör skrev jag för precis tio år sen. 

Tant Grön i städtagen- Även här är illustratören Elsa Beskow. 

Här bor Pettson och Findus. Sven Nordqvist är illustratören. 

Som synes är bilderna inte så stora, men så otroligt välgjorda. 

Vill man se mer av Maja Erikssons underbara små broderitavlor finns hon på Instagram på adressen @broderande_barnbibliotekarien. Hennes mejladress är: majabroderar@gmail.com.

söndag 18 augusti 2024

2006 Augustipromenad i Mogata

Här i Mogata finns det två promenadvägar. Den ena går utmed landsvägen och den andra går ner till den gamla prästgården och sedan vidare tills man kommer ute på landsvägen igen. Jag brukar gå den som går till prästgården - Djursnäsvägen - eftersom jag inte gillar alla bilar som susar förbi på landsvägen. Även om det finns en separat gångväg där sedan många år. Men för ett par dagar sen bestämde jag mig för att gå upp till landsvägen för att titta på solrosfältet.

Bilderna går att klicka större. 

Den unga lantbrukarfamiljen som bor tvärs över vägen har även i år sått solrosor på hela fältet. Med ett gott syfte, att skänka pengar till barncancerfonden. Folk får plocka så många solrosor de vill och sedan svischa pengar till fonden. Jag såg ett par bilar som stannade när jag var ute och gick. 


Det har hänt en del i Mogata sedan vi flyttade hit för 34 år sedan. Flera nya bostäder har slagits upp mitt ute på ett fält och en ny förskola har byggts. Skönt att det blir lite fler barnfamiljer i byn så att inte skolan hotas med nedläggning. 

Radhus mitt ute på gärdet. Kent tog bilden vid ett annat tillfälle. 


Nya förskolan. Kent tog bilden vid ett annat tillfälle. 

Kyrkan från mitten av 1800-talet är i alla fall densamma. 

måndag 22 juli 2024

2005 Promenad i Söderköping på bröllopsdagen



Bilderna går att klicka större. Både Kent och jag har tagit bilderna i inlägget.

Så här såg vi ut, Kent och jag på vår bröllopsdag för 48 år sen. Hur vi träffades har jag berättat om på min blogg när vi firade 40-årsjublileum. Här kan man läsa om denna, Denna bröllopsdag var vi ensamma och bestämde oss för att ta en promenad i Söderköping för att titta på alla båtarna vid Kanalen och på turisterna. Bra väder att promenera i eftersom det var molnigt och lagom varmt.

Rollatorn är med förstås, behöver den för att ha som stöd när balansen sviktar.

Mannen som jag lovade att älska i nöd och lust för 48 år sen och som jag fortfarande älskar.

Som vanligt var det lång kö till Smultronstället. Bland alla hundratals människor som flanerade fram och tillbaka på kajen eller satt vid borden på kanalcaféerna kände jag inte igen en enda människa. Inte heller var det någon mer än jag som använde rollator. Men jag har en viss förståelse eftersom det var ganska trångt att ta sig fram med denna. 

Kö till glassrestaurangen Smultronstället.

Vi kom till slussen precis när en segelbåt höll på att slussa. Det är alltid roligt att titta på. 


Här är segelbåten på väg ut ur slussen.

Alla båtplatser verkar upptagna.


De gamla sädesmagasinen har blivit till restauranger, caféer och affärer som bara är öppna på sommaren.

Eftersom det är jobbigt med rullan att ta sig ner till caféerna - bara trappor från kajen - så bestämde jag att vi åker hem och fikar i stället. Nästa utflykt till slussen blir nog till hösten när alla turister försvunnit. Höstfärgerna på träden på Ramunderberget är verkligen fantastiska.


Bra fart på vattnet i Storån. 


Den här målningen på ett elskåp på vägen längs Storån på hemvägen, har jag inte sett förut. Jag glömde att titta efter vem som målat den men eftersom det står Ohla med h antar jag det är Ohla Söderlund på BlandArt som gjort den.

måndag 15 juli 2024

2004 Karins vernissage på Galleri Kung Johan

Min brorsdotter Karin Norlén är en mycket skicklig altviolinist eller violast som det också heter och arbetar som professionell musiker i England. Men hon har också andra strängar på sin lyra/altfiol. Hon är även konstnär med en omfattande produktion av målningar, målade muggar, designade kuddvar och vykort. 

Bilderna går att klicka större. 

Allt började med att hon roade sig med att göra tuschteckningar genom att dra en enda linje utan att lyfta pennan och som blev till olika figurer. Alla bilderna var av musiker med varierande instrument. Här nedan är en av hennes tidigare tavlor som jag fått av henne för många år sedan. 

Stråkkvartett. (Här har hon dock lyft på pennan några gånger.)

Denna teknik har hon vidareutvecklat genom åren till fulländning även om motiven på föremålen och tavlorna numera inte bara består av en enda linje. Men motiven är fortfarande musiker med sina instrument. 

I lördags var Kent och jag på Galleri Kung Johan i Söderköping där Karin hade vernissage. Hon bor och arbetar sedan många år i England men är hemma ibland och hälsar på sin mamma och pappa som bor här i Söderköping, ett stenkast från galleriet. Denna gång passade hon också på att ha en utställning i vår lilla stad.

Här kommer några bilder från utställningen.



Tyget på kuddvaren är tillverkade för hand i oblekt bomull och tryckte med veganvänligt bläck, skriver Karin i den lilla broschyren. 

Det är svårt att inte låta bli att förälska sig i muggarna. Trots att jag har skåpen fulla av muggar och koppar av olika slag kunde jag inte låta bli att köpa en mugg. Jag valde harpisten. 

Det fanns en mugg med en pianist vid flygeln såg jag när jag kom hem och tittade på våra foton. Den ska jag önska mig till nästa födelsedag. 


Karins eget foto som jag har knyckt från hennes hemsida. Designer Gifts for Musicians | Karin Norlen


Fler muggar. Dem köper hon omålade från ett krukmakeri i Stoke-on-Trent ett av de få krukmakerierna med lång tradition av hantverket som finns kvar i UK. 


I mitten har vi en pianist. Samma motiv finns på min födelsedagsmugg in spe. 

Karin själv i Galleri Kung Johan. 

Uppdatering:

INSPIRED BY MUSIC
If you happen to be in Söderköping, Sweden this week, do pop in to my art exhibition!
INSPIRERAD AV MUSIK
Konstutställning 13-19 Juli på Galleri Kung Johan i Söderköping (11-16 sön-tors, 11-14 fredag).
Välkomna in om ni har vägarna förbi!