1888 Swedish Grace på Nationalmuseum 1

Kön av människor som väntar framför Nationalmuseets entré på onsdagskvällen den 23 februari är de lyckliga som blivit inbjudna till förhandsvisningen/vernissagen på utställningen Swedish Grace. Klickar man på länken får man också reda på varför utställningen heter så. Det är en utställning som sammanfattar 1920-talets konst, design, film och mode. Vi sällar oss också till kön, Kent, Mirren med barnens pappa Christian och jag. 

Dörrarna till museet öppnas kl. 17.50. Bilderna går att klicka större.

Anledningen till att vi är inbjudna till detta evenemang - och att även jag plus en vän är inbjuden till efterföljande middag i restaurangen - är min blogg. 

Helene, en av utställningens arrangörer, hittade mina inlägg om Bonniers Veckotidningar på bloggen. Hon tog kontakt med mig via mejl och undrade om Nationalmuseum kunde få låna några exemplar av BVT och även av tidningen Charme till Swedish Grace. Jag blev naturligtvis både glad och överraskad och vi enades om att hon kunde hämta de tidningar som hon önskade hos Mirren i Tallkrogen.

Ansiktet på affischen till Swedish Grace är Greta Garbo som blev en stjärna under 20-talet. 

På formuläret från Nationalmuseet med en massa uppgifter att fylla i fanns också en ruta där vi kunde skriva om vi hade några önskemål. Jag skrev att Mirren och jag gärna ville komma på vernissagen om det var möjligt. Och för någon månad sen dök denna inbjudan upp. 

Inte nog med att både Mirren och jag blev inbjudna, vi fick också ta med oss var sin vän. Jag själv plus en vän blev också inbjudna till en efterföljande middag i museets restaurang. Det blev Mirren och jag som stannade kvar på middagen.

Anledningen till att det är så lite folk i foajén i bilden ovan är att de flesta som stod i kön redan samlats i skulptursalen med var sitt glas champagne, som museet frikostigt bjöd på. 

Det går bra att få påfyllning om man nu skulle vilja ha det.

Mirren och jag minglar. 

Utställningens kurator, Cilla Robach, inleder vernissagen med ett tal. Det är många kulturpersonligheter som är inbjudna och även pressfolk. Och som jag förstod efteråt alla som bidragit med något till utställningen samt Nationalmuseets vänner. 

Cilla Robach som är utställningens kurator håller öppningsanförande. 

Andäktigt lyssnande församling. Många fler är kvar i skulptursalen - även vi - så jag hörde tyvärr inte så mycket av talet. Men klickar man på länken i början av inlägget så får man reda på mycket om denna utställning.

Efter talet var det fritt fram att se utställningen. Middagen var inte förrän klockan åtta så vi hade god tid på oss. För mig som framför allt är intresserad av konst blev det många bilder på tavlor, många av konstnärer som slog igenom på 10-talet. Den här fantastiska tavlan är målad av Arvid Fougstedt som har porträtterat sina konstnärsvänner. Från vänster: Leander Engström, Einar Jolin, Otte Sköld, Nils von Dardel och Isaac Grünewald. 

Intressant är att varje målare har fått sin egen individuella bakgrund. Riddarholmskyrkan och Storkyrkan skymtar i bakgrunden. 

Tiden brukar ofta kallas "det glada 20-talet" men det fanns också stora motsättningar under denna epok. Det goda liv, som t.ex. framställs i BVT gällde bara ett fåtal. Fattigdomen var vitt utbredd och många led av sviterna efter spanska sjukan. Arbetslösheten var  omfattande. Efter kriget var det också brist på livsmedel. 

Här har Gösta Sandels målat kvinnor som står i en livsmedelskö. Kvinnan längst till höger är så svag att hon svimmar. Hon fångas upp av en polis. Det är en av de få tavlor vid den här tiden som visade på  de stora samhällsproblemen. 

Det är en stor utställning som upptar många salar och man skulle behövt mycket mer tid för att kunna sätta sig in i allt. Inom design finns det vackra montrar med keramik och glas som nedan. 

Nu hade ju kvinnorna fått rösträtt och många hade börjat förvärvsarbeta som t.ex. sekreterare eller journalister. I mina BVT gör man ofta reklam för Halda skrivmaskin som finns på bilden nedan. 

Sigrid Fridman har gjort bronsstatyetten av Klara Johansson, ofta kallad bara KJ. Hon var skribent och litteraturkritiker och skrev artiklar för många kvinnotidningar. De båda inledde en relation står det i undertexten.

Skrridskoåkarna av Bror Hjort. 

Hur blev det med mina tidningar då? Dem återkommer jag till i nästa inlägg. 

1887 Ny frisyr

Jag drar mig för att gå till frissan eftersom det tar tid och är dyrt. Färgning och klippning i ett. Men är man så gammal som jag finns det inte så många andra nöjen. Sen har det ju varit Covid också som gjort allt besvärligt. Jag har varit hos samma frissa - Janet - nu i nio år konstaterade vi idag. Ända sen hon övertog frisersalongen Hårlocken i Söderköping. 

Vi vet det mesta om varandra vid det här laget. Jag pratar mest om mina barnbarn och hon om sina barn. Jag har varit med dem i nio år nu och vet att tre av dem går i musikklass. Jag tycker resultatet av vårt möte idag blev lyckat.

Luggen är lite ojämn här men det beror på hur den lägger sig.

Med anledning av att hon satte upp min utställningsaffisch på sin ytterdörr, förärade jag henne en av mina tavlor. Hon blev väldigt överraskad och glad. Även jag blev glad över att ha blivit av med ännu en av mina hällor så jag kan göra fler. 

1886 Februarinytt från Bonniers Veckotidning 1927

 Omslagsbilden av Viola Wahlstedt-Borsi. (Bilderna går att klicka större.)

Det stora porträttet som alltid förekommer i början av varje tidning är av Berta Alice Victoria Zellman, mer känd som Tollie. Hon föddes 1887 och dog 1964. Hon var den tidens största komedienne men spelade också senare många karaktärsroller. Mer om henne kan man läsa här. 

Nils Dardel tecknade porträttet av Tollie Zellman.

Som vanligt är det gott och blandat i tidningen. Det gick tydligen en emigrantvåg detta år till "Det stora landet i väster". Den går dock inte till USA utan till Kanada. Emigranterna "debarkera i Halifax för att därifrån fortsätta färden till något av de kanadensiska nyodlardistrikten, där det fortfarande finns gott om obrukad jord och där starka och kunniga jordbrukare knappast riskera att inte omedelbart få arbete." 

Emigranterna erbjuds en rundtur med Svenska Amerikalinjens bilar i omgivningen för att de ska få med sig ett sista minne av Sverige.

I den långa artikeln håller man fram att det är stor skillnad på passagerarna i första och andra klass och på dem som reser i tredje klass. De förstnämnda reser endast för att roa sig eller för att få nya upplevelser, medan de i tredje klass är de som inte räknar med att återkomma till hemlandet. Där är det många tårar vid avresan från Sverige. 

Tredjeklasspassagerare och tredjeklasshytt.

En artikel om storpolitik är med i detta nummer. En konflikt som jag aldrig hört talas om förrän nu. Men mina historiska kunskaper är inte så djupa. 

Här är det England och Kantonregeringen som strider om Shanghai, Kinas viktigaste stad enligt artikeln. Jag har inte hittat något på nätet om hur denna strid slutade men Kantonregeringens soldater stod vid detta tillfälle bara 18 mil från staden medan det skulle ta en månad för England att skicka trupper dit. Skulle vara spännande att få veta utgången. 

Vintersport idkades i Sverige vid den här tiden på året. Här är det en bandymatch mellan Rättvik och Göta - bandysektion i Karlstad - på Stadion i Stockholm. Rättvik vann med 5-4. Den första ishockeymatchen i Sverige spelades 1921 så bandyn kanske var mer populär 1927?

Modebilderna är "För sport, resor och förmiddagsbruk". Man bytte tydligen kläder från förmiddagen till eftermiddagen och kvällen. Åtminstone i de borgerliga och adliga kretsar som tidningen vänder sig till. 

Damerna på bilderna ser inte ut att ge sig ut på skidor. Men väl herrarna på nästa bild. 

En bensinstation i centrum av Stockholm? Helt otänkbart nu men inte i bilens barndom. Här är det Shell som har etablerat sig med en stor bensinstation på Birger Jarslgatan.

 Omslagets sista sida är alltid i färg. Här reklam för Pommac.

Vi har fått en inbjudan, Kent, Mirren och jag, till vernissagen för den stora utställningen om 20-talet på Nationalmuseum den 23 februari, Swedish Grace. . Man kan undra varför? Jo, det beror på att jag har med ett antal av mina Bonniers Veckotidning och Charme med på utställningen. Mirren var mellanhand för avhämtning av tidningarna. En av arrangörerna hade sett mina inlägg på bloggen. Ska bli jättespännande! 

1885 Selfie nr 5

Första hällan i februari.

Det är Klimakteriehäxan som roar sig själv och oss andra med att göra en Selfie med personliga frågor som man ska svara på. Den här gången är det 12 frågor. Svaren ska hänga ihop genom att den sista bokstaven i det första svaret blir första bokstaven i det andra svaret o.s.v. Titta gärna in hos henne och se vilka som hängt på och vad de svarat! 

1.  Där började jag skolan: DeGeersskolan i Norrköping (Den heter De Geers skola numera och är den äldsta skolan i Norrköping och byggdes redan 1862.)

2.   Bok: Galgbergets väktare (Anna Jansson 3* av 5)

3.   Äter gärna: Endivesallad

4.  Väder: Duggregn

5.  Konsert: Nyårskonsert

6.  Nyttigt: Tapenade (italiensk olivröra)

7.  ABBA-låt: Eagle

8.  Färdigmat: Energisoppa

9.  Skrämmande: Antisemitism

10. Roligt för barn: Majas alfabet

11. Ömtåligt: Tallrikar (av glas) 

12. Grönsak: Rädisa