833 Lite bilreklam

Funderar någon på att köpa ny bil i höst kommer här några förslag.

Annonsen från Bonniers Veckotidning 1924- (Bilderna går att klicka större.)

Annonsen från Bonniers Veckotidning 1924.

Annonsen från Bonniers Veckotidning 1928

Annonsen från Bonniers Veckotidning 1928

832 När ska man foga till ett – s i sammansatta ord?

Kökslampa och bord- eller bordslöpare.

Häromdagen läste jag en annons om lampor i vårt husorgan NT. I annonsen fanns det bilder både på BORD-LAMPOR och SKRIVBORDS-LAMPOR.  (Bindestrecken har jag skrivit dit själv för tydlighetens skull.) Varför sätter man inte –s mellan bord och lampor i det första ordet? Att ta bort –s i det andra ordet skulle kännas konstigt.

Samma sak gäller FOTBOLL-FÖRBUNDET. Varför heter det inte FOTBOLLS-FÖRBUNDET när det heter fotbollsplan, fotbollsskor och fotbollsproffs?

Det heter brödspade men småbrödsrecept. Eller kanske heter det småbrödrecept? Att det heter blåbärssylt och krusbärssylt med –s men hjortronsylt och lingonsylt utan –s beror väl på att de sistnämnda bären slutar på –on och att det helt enkelt är besvärligt att uttala om man skulle sätta dit ett -s. 

Det är kanske därför det heter kvällsprogram men morgonprogram, analogt med lingon etc.

Sen är det vissa andra ord som jag undrar varför de heter som de gör. Barnvakt men - från barnsben. Blodspår men blodsband. Dagslända men dagsnyheter. Byråsekreterare men chefssekreterare. Eller kanske det heter chefsekreterare numera?

Finns det överhuvudtaget några regler för när man ska sätta dit ett – s eller inte i sammansatta ord? Vad brukar mina bloggvänner säga i följande fall?

Bordduk eller bordsduk

Stoldyna eller stolsdyna

Champinjonsås eller champinjonssås.

Rektortjänst eller rektorstjänst

Sen undrar jag till sist om päron, lingon, plommon etc. också räknas till gruppen dualis som ögon och öron.

831 Återförening efter sextio år

För något år sen damp det ner ett vykort i vår brevlåda med bild av Getå turisthotell anno dazumal. Det visade sig vara från min finska "syster" Valma - krigsbarn i min familj år 1944-45. Där stod hennes adress i Helsingfors och att hon gärna ville ha kontakt med mig.

Senare berättade hon att hon hittat mig på nätet - jag hade skrivit mitt efternamn som flicka på presentationen i min blogg. Getå turisthotell var uppsamlingsplats för de finska barnen och där "valde" en god vän till min mamma Valma till vår familj. Hon var då elva år.

Jag glömmer aldrig första kvällen hon kom till oss i Norrköping. Hon kunde inte ett enda ord svenska och jag försökte fråga henne om hon tyckte om mjölk. Bilden av hennes olyckliga min när hon inte förstod vad jag menade finns för alltid i mitt minne. Vi delade rum och trots att hon var tre och ett halvt år äldre än jag blev vi de allra bästa vänner. Hon lärde sig också svenska på några månader. Här kommer några foton från den tiden.

Jag och Valma promenerar på Drottninggatan 1945. (Bilderna går att klicka större.)

Valma, min bror Göran och jag 1945. Korten är förmodligen tagna av en gatufotograf, vanligt på den tiden. 

Valma i mitten med rutig klänning och jag till höger, också i rutig klänning och med en blombukett i handen. Jag tror jag känner igen några av pojkarna. Vore roligt om jag fick fler namn och framför allt veta var kortet är taget. Har ingen aning...

Efter att ha mejlat till varandra bestämde vi i våras att Kent och jag skulle åka till Helsingfors för att Valma och jag skulle träffas på riktigt. Så i tisdags for vi iväg med Mariella till Helsingfors, där jag aldrig har varit tidigare. 

Kent i vår utmärkta hytt med fönsterutsikt. Det var väldigt roligt att se den stockholmska skärgården från den här sidan.

Detta är systerfärjan Amorella som vi mötte en bit ut.

Vädret i Sverige var fint men i Helsingfors regnade det hela tiden.

Valma mötte oss vi färjan och trots att det var sextio år sen vi sågs sist, kände jag omedelbart igen henne fast jag inte sett något foto av henne annat än som ung. Ögonen förändras aldrig och smilgroparna på båda sidor av kinderna fanns kvar...

Valma kom tillbaka några år senare till Sverige och jobbade då som barnflicka hos en god vän till min mamma.

Det blev ett känslosamt möte och vi hade naturligtvis massor att prata om under taxiresan till hennes och maken Urttis bostad mitt i centrala Helsingfors. Där blev vi bjudna på champagne, piroger, äggsmör och lite annat. Valma talade fortfarande svenska flytande och även Urtti talade ganska bra efter att ha arbetat i Hallstahammar under ett år. 

Valma och jag i biblioteket. Bokyllan upptog en hel vägg och var försedd med glasluckor. Ordning och reda på böckerna...

 I det bruna huset med torn bor Valma och Urtti. Tavlan finns i deras hem...

...liksom den här underbara mattan i biblioteket, vävd efter en målning av en finsk konstnär.

Döttrarna Katja, Outi och Liina.

Klockan ett hade Valma bokat ett bord på den gamla fina restaurangen Kappeli, som låg en liten bit från Salutorget. Här kan man läsa mer om restaurangen.Där åt vi mycket gott och satt och pratade i nästan två timmar. Urtti kunde tyvärr inte vara med eftersom han ramlat ner från taket på sitt sommarställe i Finland och nästan brutit nacken när han skulle såga av en gren på ett träd som fallit över huset. Därför måste han ha en stålställning som såg ut som en bur runt huvudet för att inte röra detta, dag som natt. Han räknade med att ha den kvar i tre månader.

Valma och jag på Kappeli i väntan på lax med murkelsås.

Efterrätten, restaurangens berömda brülépudding med citronsorbet.

Mariella skulle gå tillbaka klockan fem, så efter lunchen blev det en hastig runda på Stockmanns och en titt i Marimekkos skyltfönster. Vi hann även besöka Uspenkinkatedralen innan vi tog en spårvagn hem till Valma och Urtti för en snabb kopp kaffe och te. Efter att ha sagt adjö till Urtti, som både Kent och jag fick en fin kontakt med direkt, åkte vi spårvagn 4T till terminalen.

Uspenkinkatedralen i hällregn.

Helt fantastisk ortodox kyrka, med massor av vackra glasmålningar.

  

Hem till Valma och Urtti med den gröna spårvagnen.

Avskedet blev om möjligt ännu känslosammare än den vid ankomsten. Jag hoppas att Valma och Urtti kan komma hit till Sverige någon gång nästa vår. De åker till sitt sommarhus i Spanien efter jul och efter att Urtti har fått av sig sin hemska burkrage. 

På väg till färjan igen. Jag hade mycket svårt att hålla jämna steg med Valma, trots att hon fyllt åttio. Hon trodde det berodde på att hon spelade så mycket golf ...

Hemma i Stockholm sken solen igen. 

830 Skogsbysalongen med utställningen Retro och Behnn Edvinsson

I mitt förra inlägg skrev jag hur vi, MM och jag, av en slump hamnade på en utställning på Ölands folkhögskola - Retro på Skogsbysalongen. En av konstnärerna var Ivar Södergren, som jag berättat om här. Den andra som också ställde ut målningar från 60-talet och framåt var Behnn Edvinsson.

Efter att ha läst några recensioner från Barometern och Ölandsbladet har jag fått veta att den här utställningen var ett försök att återknyta till den gamla traditionen att återigen visa god konst av inbjudna konstnärer på Skogsbysalongen, som legat nere under senare år.

Ivar Södergren och Behnn Edvinsson  var kurskamrater på Mejan - arbetsnamnet på Kungliga Konsthögskolan - tidigare Konstakademien. Båda konstnärerna är förknippade med Öland. Södergren är uppvuxen där och Edvinsson kom till Öland 1976.

Behnn Edvinsson kom till Ölands Folkhögskola som lärare, startade en konstlinje där och slutade som rektor. Han var också den pådrivande faktorn till att Konstens Hus byggdes på området. Det stod färdigt 2009. På en intressant hemsida berättar han mer om sig själv.

Texterna under de målningar som jag visar, efter att ha fått tillstånd av konstnären i ett vänligt mejl, bygger huvudsakligen på några tidningsartiklar i Barometern och Ölandsbladet under juli månad 2013. Tavlorna på utställningen är från 60-talet och fram till idag, men de kommer förmodligen i oordning tidsmässigt här på bloggen. Hoppas att konstnären överser med detta...

Den här målningen gjorde BE när han var 16 år. Ett tydligt budskap eftersom "han tyckte synd om bönderna." Han tyckte de skulle hoppa ur skorna och ge sig iväg från slitet när det var så lite uppskattat... Samtliga foton är tagna av MM (Musikantamaken alias Kent.) Bilderna går att klicka större. 

Den här monumentalmålningen, 5,2 m hög och 3,5 m bred är kanske hans mest kända. Dåtidens regering dansar cancan överst. När kung Carl XVI Gustaf, som invigde examensutställningen 1976, fick syn på sig själv som attribut till Olof Palmes underliv, blev han mycket upprörd. Han tog omedelbart kontakt med utställningssekreteraren och meddelade att han aldrig någonsin mer skulle inviga en examensutställning på Mejan... 

Målningen, en altartavla som heter Vanitas - livets fåfänglighet - är inte målad till Guds ära utan till människans. "Människan skapade Gud till sin avbild" skriver konstnären själv i en dikt. Man kan utläsa mycket ur tavlan om man tittar ordentligt. Landstingpolitiker, Jesus återuppstånden med nya kalsonger och fisken, symbolen för Kristus.

Det var några av de riktigt provokativa och samhällskritiska målningarna. BE stod på barrikaderna under 70-talet när Vietnamnkriget pågick och de här målningarna var säkert - enligt min högst privata uppfattning - hans unika bidrag till protesterna och demonstrationerna mot USA.  Att BE:s hjärta klappar för de svaga och lågavlönade i samhället kan man inte ta miste på. Här kommer några målningar som jag tycker mycket om.

Den här tavlan var helt fantastisk i mitt tycke - det var som om man själv klev in i fabriksmiljön och hörde dånet från maskinerna..

Här behövs inga ord. Båda tavlorna vann på att man såg dem på 4-5 meters avstånd.

Ett underbart Ölandslandskap som är ganska långt ifrån de traditionella målningar man ofta ser.

Ännu ett sådant Ölandslandskap

 Konstnärens hustru som -  enligt konstnären själv - inte gillade att vara på Öland just då...

Liten pojke med kikare - konstnärens son månne?

Under 2000-talet har Behnn Edvinsson varit mycket anlitad som porträttmålare. Det finns många intressanta detaljer kring de personer han målar av - många är omgivna av saker och ting som är förknippade med dem. Ibland kan man också hitta konstnären själv i tavlan någonstans. (Han finns också ofta med själv i de tidigare målningarna.)

Anna Lind.

Landshövding Anita Bråkenhielm.

Den sista bilden jag visar tycker jag är så talande - här behövs heller inga ord. Det fanns många fler intressanta målningar, men inlägget hade blivit väldigt långt i så fall - båda konstnärerna hade nämligen fått ihop närmare 200 målningar! Här kan man se fler av Behnn Edvinssons tavlor.

829 Svärdsläpare och Ivar Södergren på Skogsbysalongen, Ölands folkhögskola.

För de bloggläsare som eventuellt undrat vad en svärdsläpare är kan jag nu tala om detta. Karin i Stockholm visste ungefär vad det var eftersom hon berättade att hon nog använt en sådan pensel till ådringsmålning en gång i tiden.

Penseln har extra långt hår för att man ska kunna måla ytterst tunna linjer med den. Penselhåren håller färgen längre än vanliga penslar. Jag har inte hittat den någon annanstans än i Artistbutiken i Kalmar. Inte ens den jättestora konsthandeln Kreatima i Stockholm hade eller hade sett någon sådan pensel när jag var där och frågade i våras.

Svärdsläpare nr 2 och 4. (Alla bilder går att klicka större.)

Artistbutiken var det första stoppet på nedresan till Öland i förra veckan. Det andra skulle bli Ölands folkhögskola. Jag ville gärna se hur det såg ut där eftersom jag planerar att gå en målarkurs där nästa sommar. Vi min ålder måste man passa på medan man ännu kan stiga ur sängen själv...

Konstens hus på Ölands folkhögskola. Ivar Södergren och Behnn Edvinsson ställde ut målningar -  Södergren i utställningshallen och Edvinsson i tre rum i ateljén i anslutning till denna.

Väl där infriades mina förväntningar - det såg väldigt fint och välordnat ut överallt. Vi hamnade dessutom på två mycket intressanta utställningar, en i konsthallen och en i den stora, rymliga ateljén som bestod av tre rum.

I den stora konsthallen visades målningar av Ivar Södergren - fantastiska surrealistiska och roliga målningar. Men också med en underliggande samhällskritik och en del melankoli, som jag uppfattade det. Jag blev djupt imponerad av konstnärens fantasi och enastående tekniska skicklighet - om nu får tala om en sådan i konstnärliga sammanhang. 

Här kan man se fler av hans bilder. Jag har fått vänligt tillstånd av konstnären själv att publicera Kents/MM:s foton här på bloggen efter ett långt och trevligt telefonsamtal. I ateljén återfanns målningar av Behnn Edvinsson, också en mycket intressant konstnär. Honom ska jag skriva om i ett senare inlägg om/när jag fått hans tillåtelse att publicera några av de foton som Kent tagit. 

Tre ryttare. Huset i bakgrunden, en holländsk kvarn, är konstnärens sommarbostad på Öland läste jag i en recension från utställningen. Den förekommer lite då och då på hans målningar.

Hong Kong. Ugglor förekommer också ofta i Ivar Södergrens målningar. Jag läste (också i en recension) att hans mamma tog hand om en uggleunge när Ivar var liten och det gjorde ett outplånligt intryck på honom.

Här är ett exempel på en klocka i form av en uggla. Kattuggla?

 Igelkott. 

Kyrkroddare.

Många katter fanns med bland målningarna. De flesta ganska barska och av manligt kön...

På krogen.

Den här tavlan av den gamle mannen i båten skickar mig vibbar från Mumindalen.

Stockholm 1. 

Stockholm 2.

Älskande par.

Hemlängtan?

Likvagnen.

Omsvärmad.

Respektingivande kisse.

Det fanns många fler intressanta och märkliga tavlor och jag är glad över att vi hittade till denna utställning av en slump. Eftersom konstnären först målar sina motiv i gouache i mindre skala innan han målar samma motiv i olja på en större tavla, fanns det också en hel del  sådana gouacher på väggarna.