Ett fint minne för mig är min gamla poesibok som jag ibland tar fram och bläddrar i och minns. Den fick jag tydligen redan som tioåring eftersom min mamma noga har skrivit upp 15 oktober 1946 på det första inlägget.
Lite skamfilad har den förstås blivit, men så är den också över 70 år gammal. (Bilderna går att klicka större.)
Sista inlägget är från 1950 så boken har hållit sig förvånansvärt väl trots att den åkt fram och tillbaka mellan skolkamraterna och även vuxna under fyra år. Jag kommer ihåg att jag alltid var nyfiken på vad kompisarna skulle skriva för vers och vad de skulle rita och måla på sidan. De vuxna illustrerade aldrig sina verser och jag kommer ihåg att jag blev besviken varje gång jag fick boken tillbaka utan teckning. Det var mest lärare som skrev i min bok.
Så här kunde en sida se ut. Det var naturligtvis bara flickorna i klassen som fick skrev - jag hade väl aldrig en tanke på att be en pojke att skriva en vers. Flickorna skrev ju för övrigt mycket vackrare än pojkarna och ritade bättre. Tyckte jag då i alla fall.
Jag blir lite sorgsen när jag bläddrar mig fram till den här sidan. Det var min vän Inga-Lill i flickskolan som skrev versen och ritade bilden. Hon hade det ganska fattigt hemma tyckte jag som var där ibland och hälsade på. Familjen bodde i en mörk tvårumslägenhet och hade bara en liten kokvrå istället för kök. Jag hade aldrig sett en sådan förut. Men jag var glad över att jag fick vara hennes vän eftersom hon var så populär.
Inga-Lill var mycket smart och framåt och var redan som tolvåring killarnas favorit på skutten, som vi kallade våra små partyn. Som ung tonåring var hon helt klar över att hon skulle lämna Sverige och åka till Hollywood och bli filmstjärna. Femton år gammal åkte hon upp till Stockholm och var med i en skönhetstävling på Nalen och vann ett förstapris. Efter den framgången slutade hon i flickskolan och jag hörde inte så mycket av henne efter det.
Hon förverkligade i alla fall sin dröm om att åka till Hollywood eftersom jag såg henne i en biroll som bikinibrud i en film som någon rekommenderade. (Se uppdateringen i slutet av inlägget.) Sen hörde jag ingenting om henne förrän jag läste hennes dödsannons i Norrköpings Tidningar i april 1987. I Hollywood hade hon kallat sig Lili Cardell.
Mycket jobb nerlagt på den här sidan. Och så fint en elvaåring skriver!
Uppdatering:
Åsa, min yngsta dotter, hade googlat om Inga-Lill och fått fram en hel del om henne. (Varför tänkte jag inte på det?) Hon var tydligen mycket i ropet i början av sin vistelse i Hollywood, en god vän till James Dean och var också med i en av hans filmer.
Hon hade dock friserat sitt CV lite - inte så konstigt om man ville bli berömd filmstjärna. Hon var född i Norrköping (född i Stockholm enligt CV) och pappan var frisör och hade en trio som spelade dansmusik på helgerna i Norrköping (enligt CV:T var han orkesterledare). Jag minns också att hon var ganska duktig på att spela piano (pianist enligt CV) och spelade faktiskt Peterson-Bergers Sommarsång när vi gick i femman på en avslutning. Förmodligen blev det väl inte så mycket tid över till pianostudier när hon lämnat Sverige.
Men jag minns Inga-Lill som mycket duktig i skolan för övrigt. Sista noteringen om henne är från juli 61. Sen står det ingenting om henne förrän i april 87 att hon dog 50 år gammal i New York. Så mellan åren 1961 och 1987 har jag inte hittat någonting om henne på nätet.
Här är några länkar till henne som filmstjärna i Hollywood.
33 kommentarer:
Heisann, alltid gøy med minnebøker. Jeg har faktisk en etter farmor fra slutten av 1800-tallet, den kunne jeg jo ha brukt i denne utfordringen...
Ha en riktig flott uke ;:OD)
Undrar vart min poesibok är.....kanske ligger den i källaren.
Förstår att det väcker många känslor och minnen till liv då du läser i den. Synd att du inte hann få träffa din kompis igen efter att hon genomfört sin dröm att bli stjärna i Hollywood. Jag har inte kontakt med någon av mina gamla klasskamrater - en del bor säkert kvar i samhället jag kommer ifrån men de flesta har flyttat.
Jag ska klura lite till på vilket minne jag ska ta i min presentation. Ha nu en fin vecka! Kram
Hei igjen.... kom på at Justinas minnebok ligger i safen.... og døren har smekt igjen .... og vi må lete etter koden! Får lage et eget innlegg om den senere. Trodde forresten jeg alt hadde nevnt den på bloggen min en eller annen gang for lenge siden. Treffer ikke på søkeord Minnebok ...
Vilket fint och ändå sorgligt minne... Att du inte slängde poesiboken är en bedrift i sig, men att du följde din vän Inga-Lill genom livet är ändå fantastiskt. Vilket minne. Som sagt väldigt fint men ändå sorgligt. Tänkt om hon ändå dog lyckligt i den värld som hon ville vara en del av...
Det ligger en hel del historia bakom alla minnen i din fina minnesbok.
Inga-Lill som for till Hollywood bl.a.
Jag känner att jag måste söka fram min minnesbok jag också. Den har formen av ett hjärta. Min faster och gudmor Anita i Örebro förärade den åt mig när jag fyllde tio år.
Jag har för mig att jag nog har åtminstone en minnesvers skriven av en pojke.
Ha en fin måndag Ingrid! <3
Vilt och vakkert:
Det där med sökord på bloggen är struligt ibland. Jag VET att jag skrivit ett inlägg om min poesibok tidigare någon gång men hittar heller inte det tyvärr. Jag har fått fram mer om min gamla klasskamrat Lili Cardell på nätet som jag uppdaterat bloggen med.
Önskar dig en fin vårvecka.
Ingrid
"Lillasyster":
Ska bli spännande att läsa om ditt minne när du har fått fram det. Jag har fått fram mer om min gamla klasskamrat Lili Cardell på nätet som jag uppdaterat bloggen med.
Ha det gott önskar
Ingrid
BP:
Jag är själv förvånad över att inte poesiboken har kommit bort i de många flyttningar jag gjorde i mitt tidigare liv. Jag har fått fram mer om min gamla klasskamrat Lili Cardell på nätet som jag uppdaterat bloggen med.
Önskar dig också en fin vecka.
Ingrid
PettasKarin:
Jag är glad över att jag har poesiboken kvar. Är säker på att jag inte skulle ha kommit ihåg hälften av alla klasskamraterna på den tiden i så fall. Nu framträder de så tydligt. Jag har fått fram mer om min gamla klasskamrat Lili Cardell på nätet som jag uppdaterat bloggen med. Förhoppningsvis uppnådde hon sina drömmars mål. Jag är ledsen över att jag inte höll kontakten med henne - kunde ha varit roligt att få följa henne.
Kul om du hittade din minnesbok så man kanske kunde få se hur en kille skrev i denna
Kram från Ingrid
Jag har minsann kvar min gamla poesibok jag också. Den fick jag när jag var tolv år och mamma var den första som skrev i den:
Väx ej för världens villa
och blomstra ej i flärd.
Det gör ditt hjärta illa
och du är bättre värd.
Kram, Ingrid
Poesibok var det första jag tänkte på när jag såg veckans tema! Roligt att du valde just det minnet! Min har försvunnit men jag minns förstås en del som fanns nerpräntat i den.
Ingrid:
Min mamma var också den först som skrev någonting i boken och jag kommer ihåg att jag var väldigt besviken. Det var en psalmvers som jag fortfarande inte gillar.
Heligt och troget lär oss att strida
villigt och stilla lär oss att lida.
Seger och vila lär oss att bida
sist i ditt rike.
Vad tänkte hon på? Jag hade ingen som helst lust att varken lida eller bida. Men hon kanske inte var så lycklig själv just då.
Din mamma var också moraliserande :-).
Kram tillbaka från Ingrid
Violen:
Kul att vi hade samma tanke. Synd att din poesibok är försvunnen. Min väcker så många minnen. Är inte säker på att jag hade kommit ihåg alla klasskamrater om jag inte hade haft den.
Ingrid
Du är rosen, jag är törnet
Glöm ej vännen som skrev i hörnet.
Kerstin
Lyckliga dig, som har din poesibok kvar. Jag minns mycket väl att jag hade en, men tyvärr har den kommit bort.Jag har också en och annan gammal klasskamrat, som blivit känd. Fina minnen i alla fall.
Kerstin:
Haha. Den hade jag inte med i min bok.
Kram
Birgitta:
Jag är själv förvånad att den hängt med eftersom jag under en tolvårsperiod i mitt tidigare liv flyttade varje år. Jag visste faktiskt inte att Inga-Lill hade blivit så pass känd som hon hade blivit förrän Mirren tipsade mig om Google. Men det hände väl något som inte var så bra eftersom hon dog redan när hon var 50. Sorgligt i alla fall.
Ingrid
Tänk vilka minnen din poesibok framkallade om din skolkamrat, som åkte till Hollywood, och att du har hennes vers i din bok.
Så fint att du har kvar poesiboken och det är fantastiskt att se hur fint flickorna skrev på den tiden. Ett fantastiskt fint minne.
Det var ett mycket vackert och tankeväckande bidrag. Så vemodigt med Lili. Man undrar över hennes livsöde mellan åren 1961-1987. Tänk som man höll på med poesiböckerna. Så viktigt det var vilka som hade skrivit. Jag har också min kvar, men jag blir så nostalgisk av att läsa den att jag inte vill ta fram den. Eva på https://seniorvinklat.com/
Helén:
Tack! Ja, visst skrev de (vi) vackert. Men så hade vi ju också välskrivning på schemat och började redan i första klass med att skriva skrivstil.
Ingrid
Eva:
Visst var det viktigt att kompisen skrev och ritade något fint. Spännande var det också att få tillbaka boken från dem. Jag har alltid läst sidorna i poesiboken med glädje tills nu faktiskt. Tills jag fick se min gamla klasskamrats bidrag och fick veta lite med om hennes liv. Hennes sista år kan inte ha varit så roliga eftersom hon inte blev äldre än 50 år. Hon kanske var tvungen att försörja sig på sådana filmer som den sista länken visar. Tragiskt i så fall.
Ingrid
Ett jättefint minne och så roligt att du har den vackra poesiboken kvar. Jag har också kvar några poesiböcker och jag funderar på var alla gamla vänner tagit vägen. Några vet jag...
Intressant och spännande att din dotter fick fram mer fakta om din gamla väninna Inga-Lill. Undrar om hon blev lycklig...
Tack för ditt minne.
Kram!
Takk for eit fint innlegg om minna dine.
Veldig interessant.
Helsing Anne-Mari
Vilket kul minne och bra story
Så spännande att läsa om din vän. Min poesibok är tyvärr borta. Jag har ingen aning om när den försvann, men eftersom jag flyttat ett antal gånger så har det nog hänt då. Kram
Fantastiskt att du har kvar din fina poesibok!
Jag hajade till lite när jag ser att du skrivit om Lili Kardell. Hennes mamma bodde under många år på Kneippgatan i Kneippen och Lasses kompis Torsten kände henne och var till och med över till New York och besökte henne och jag minns att han blev väldigt ledsen vid hennes bortgång...
Kram
Ditte:
Tack för rara kommentar. Hon uppnådde i alla fall sina drömmars mål om att bli filmstjärna i Hollywood. Hon visade ju redan tidigt en så fantastisk målmedvetenhet - bara det är beundransvärt tycker jag med tanke på den miljö hon kom ifrån.
Kram tillbaka från Ingrid
amo sin blog:
Tack för din rara kommentar - den värmer.
Ingrid
Kajsa-Lisa:
Tack!
Ingrid
Gunnel:
Jag är tacksam för att jag har min poesibok kvar. Annars skulle många av mina gamla klasskamrater ha fallit i glömska. Tyvärr har jag ju inte kunnat följa dem eftersom nästan alla har ändrat sina namn när de gift sig.
Ingrid
Anki:
Intressant - det visste jag inte. Jag var bara och hälsade på Inga-Lill när familjen bodde i lägenheten på Sankt Persgatan. Kanske de flyttade till Kneippgatan (Strandvägen på den tiden) när Inga-Lill hade kommit fram i Hollywood? Jag blev också ledsen när jag såg annonsen i tidningen. Hon var ju så ung när hon dog.
Kram tillbaka från Ingrid
Riktigt fina minnen
Skicka en kommentar