lördag 4 juli 2015

1135 Ett telefonsamtal jag aldrig glömmer

Någon gång i slutet av augusti 1987  vid elvatiden på kvällen ringde det i telefonen. Jag undrade förstås vem det kunde vara som ringde så sent. Det var min vän Nils Ankarstrand, organist i Sankt Johannes församling i Norrköping tillika min lärare på kantorskursen i Linköping. Jag hade just avlagt organist- och kantorsexamen efter två sommarkurser där.

Nils undrade om jag ville vikariera i Sankt Johannes kyrka under hösten. Han hade just fått besked om att han hade fått ett vikariat i Linköping som domkyrkoorganist. Jag skulle kunna dela tjänsten med en av mina kurskamrater så att jag kunde spela alla lördagar och söndagar och min kurskamrat övriga förrättningar. Begravningarna var på den tiden på lördagar. Jag skulle även få överta kyrkokören.


Bo Beskow har skapat de här vackra kyrkfönstren i Sankt Johannes kyrka i Norrköping. Om dem handlade bland annat min uppsats i konstvetenskap 2004. (Bilderna går att klicka större.)

Jag hade full tjänst som lärare i Mogata skola men var ju ledig lördagar och söndagar så jag sa ja. Tänkte att det är väl det första och sista jobberbjudandet jag får. Nu efteråt tycker jag att jag var ganska modig. Att vikariera i en av de största församlingarna i Norrköping när man precis blivit färdig kantor var ganska vågat. Orgeln med sina fyra manualer var också den största i Norrköping. Till den fjärde manualen räckte jag aldrig upp så det var inga problem. Jag hade ju spelat tidigare på den med Nils som lärare.

I Sankt Johannes tjänstgjorde en komminister, Kjell Mazetti, som jag blev mycket god vän med. När han slutade sin tjänst i församlingen och blev präst i Mogata församling följande vår, flyttade jag med. Mitt vikariat hade upphört efter jul och eftersom vi då bodde i Söderköping passade det bra att bli kantor i Mogata där platsen var vakant. Efter några år flyttade vi också till Mogata en mil öster om Söderköping.

Sedan rullade det på år efter år tills jag gick i pension. Hela tiden hade jag full tjänst i skolan och 67 %  som kantor vilket även innebar kyrkokör och barnkör. Efter att jag gått i pension fick jag det ena vikariatet efter det andra och hade mer än full kantorstjänst under många år som frilansande kyrkomusiker. Mellan varven var jag körledare i många olika körer.

Det har varit fantastiskt roligt och jag har fortfarande en kör i Söderköping, Sankt Ragnhildskören, som ger mig mycket glädje. I morgon har jag en gudstjänst i Jonsbergs kyrka nära Arkösund och efter den en friluftsgudstjänst i Arvidslund i Rönö på Vikbolandet. Där har jag spelat sedan 2008 varje år så jag känner igen de flesta som brukar vara med.


Rönö kyrkaVikbolandet. Det var där de ovärderliga gamla träfigurerna från medeltiden stals från altartavlan förra sommaren. Förhoppningsvis får man tillbaka några sedan man spårat upp den spanjor som stulit dem.


Altartavlan före stölden.



Friluftsgudstjänst i Arvidslund i Rönö på Vikbolandet. Bilden tog Kent för några år sen, men det brukar se ungefär likadant ut varje år. 

Numera blir det mest på somrarna som jag spelar i kyrkorna och på friluftsgudstjänster. De flesta organister och kantorer vill ha semester samtidigt och det är jag glad för. Men redan nu är jag bokad för en julotta i Rönö gamla vackra kyrka.

Det var bara vid ett tillfälle för några år sen när jag vikarierade på en julotta som jag hade problem med den stora kyrkorgeln i Sankt Johannes. Men det var självförvållat. Man får scrolla fram en minut innan problemen börjar. Mina äldsta bloggvänner har sett detta tidigare, tror jag.

24 kommentarer:

Geddfish ♥ sa...

Tack för fina kyrkobilder och vacker orgelmusik!
Och ett stycke historia.
Hade du lite svårt med fotpedalerna i videon kanske? Det lät då bra.
Solig lördagskram, Gerd

Musikanta sa...

Gerd:
God morgon denna vackra lördag! Vad beträffar videon var det en not som jag klistrat på kartong som hade fallit ner på pedalen och var i vägen. Jag hade fullt sjå att försöka undvika den men kunde ju inte sluta spela. Kent som filmade såg den inte heller...som väl var gick det bra.
Kram från Ingrid

Krönikören sa...

Så du har jobbar 167% i många år? Plus haft barn och familj? Hatten av för dig Musikanta.

Det där pappret klarade ju vänsterfoten av galant!

Ha en fin helg (nu när du inte jobbar varje helg längre)!

Musikanta sa...

Lotta:
Ja, åtminstone i 10 år. Men de sista åren hade jag inget barn hemma. Skolan var ju jobb, att spela i kyrkan mer som en hobby även om det var mycket arbete med körer etc. Tyvärr hann jag inte ägna mig så mycket åt barnbarnen då som du förstår så jag tar igen det nu med de minsta.
Det är rätt skönt att vara frilansare och jobba så mycket man vill och när man vill och kunna resa hemifrån när det passar.
Ingrid som önskar dig en skön helg också.

Annika sa...

Fint med telefonsamtal som gör att man faller in på en viss kurs och livet går i viss riktning! :) Också roligt att du fortfarande får chansen att spela lite nu och då. Jag tror egentligen inte det är så nyttigt att gå i pension fullt ut - iallafall inte om man fortfarande är frisk och gillar sitt jobb. Rönö är väldigt vackert!

Musikanta sa...

Annika Ca:
Absolut att det var det telefonsamtalet som gjorde att jag hamnade här i Mogata så småningom. Man måste ta chansen när och om den kommer och jag är glad att jag gjorde det då.
Iofs har väl kvinnor alltid mycket att göra ändå efter pensionen - men jag tror också att det är nyttigt att man håller igång. Det sociala livet är viktigt, det som man får genom jobbet - och dessutom tjänar man en extra slant. Välkommet till den ganska magra pensionen jag fick med tanke på att jag hade dubbla jobb i så många år. Men det ska ju var jämställt i det här landet vet du ju...
Ingrid

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Linda:
Thanks for your nice comment. How did you find my blog? I'm curious.

I think you were born in 1958? If so you are exactly the same age as my eldest daughter Anna :-). If you look on my post 1132 you can see what she looks like. My youngest daughter Åsa is on the fourth picture.
Have a nice weekend back there in Montreal.
Ingrid

Linda sa...

Hi Musikanta,

I found your blog by using the "next blog" feature. I am very glad I found you! I was born in 1956, in Montreal, and have lived here all my life. :) I will be 59 on October 27th this year. I just listened to your video, and you are a very talented organist! :)

Musikanta sa...

Linda:
I've been visiting your blog and I like it very much. You are two years older than my daughter (not very good at maths :-)) but as you understand I', quite used to that age. I'm at better pianist than organist. Started playing the piano at 7 and organ at 50! I won't be here at my blog for a week, going to Öland in the south to take part in a writing course. Will be much fun I think. I'll be back next Sunday.
Love från Ingrid

Gunnel sa...

Du har då inga fritidsproblem förstår jag. Det känns klart inte som något jobb när man gör saker man tycker om. När jag slutade mitt jobb i skolan tog jag upp sömnaden igen och sydde på beställning, men enbart när jag kände för det utan något tvång. Då är det ett nöje. Ha det gott.

Hanneles bokparadis sa...

Mäktigt med orgel!

Vi i Kasperian sa...

Så roligt att få lite bakgrund. Och oj, så verksam du varit och för den delen fortfarande är.
Jag tycker alltid det är så både intressant och imponerande att se någon hantera en orgel. Även om du hade "pedalproblem" i videon, så lät det ju som det skulle! Det där extra hördes säkert inte ut i kyrkan.
Fantastiska och mäktiga instrument, dessa stora orglar. För mig känns de till och med ofattbara. :)
Berit E

Cecilia N sa...

Är det "vår" spanjor som härjade här i Härnösands stift som har börjat om?

Anna/notonmusic sa...

Vad roligt att få höra din berättelse Ingrid :-) Å vad jag skrattade när jag såg videon, men du klarar det galant minst sagt! Ja ibland kan verkligen telefonsamtal skapa förändring och öppna dörrar till en viss bana i livet. Det var precis så det gick till när jag började arbeta med körer faktiskt. Det fanns inte på min dåvarande världskarta. Och nu jobbar jag med det på heltid. Så visst kan telefonsamtal få stor betydelse! Kram och ha en härlig vecka på Öland!

Musikanta sa...

Gunnel:
Precis som du skriver. Att jobba känns bara roligt när man själv bestämmer när man tycker man kan. För mig är det en lycka att fortfarande vara behövd och att komma ut och träffa gamla vänner.
Ha det gott själv önskar Ingrid

Musikanta sa...

Hannele:
Ja, det är en fantastisk känsla när man drar ut alla register...
Ingrid

Musikanta sa...

Berit:
Tur att det gick så bra som det gick. Nej, jag tror inte församlingen märkte något. Konstigt att Kent inte märkte något när han stod bredvid och fotade...
Ja ibland känner man sig liten när man sitter vid en så stor orgel som den i inlägget. Som väl är, är alla inte lika jättelika.
Ingrid

Musikanta sa...

Anna:
Jag tror att man måste ta chansen när man får den. Man måste ju intala sig att det kan ju inte hända något mer än att det går åt skogen. Och då får man väl hoppa av. Jag lärde mig mycket av det här vikariatet - framför allt var jag aldrig rädd för stora orglar längre.
Kören var det lite värre med eftersom det inte var så populärt att en tidigare körsångare tog över taktpinnen. Men det var bara att bita ihop och vi hade ju både Allhelgona och julen att öva. Repertoaren var redan klar genom att jag varit med i kören under det förra året.
Har en väldigt trevlig och lärorik vecka på Öland som jag ska berätta om när jag kommer hem.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Cecilia N:
Vet inte om det är samma, men det är det troligtvis. De har i alla fall fått tag i honom och kanske får vi tillbaka de ovärderliga träskulpturerna i Rönö kyrka. Men kyrkan hålls inte längre öppen tyvärr.
Ingrid

Andra året i Hjo sa...

Kul. Visst finnes det ett eller annat telefonsamtal man varit glad för här i livet. Trevlig läsning!

Musikanta sa...

Hans:
Just nu är jag på skrivarkurs på Öland. Därav dröjsmålet med kommentaren. Har inte fått ordning på wifi förrän nu. Roligt att du gillade inlägget - man vet ju aldrig när man skriver om sig själv hur det uppfattas.
Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Lyckad "resa" du gjort!

Musikanta sa...

Aina:
Ja, än har den inte tagit slut :-). Idag ska jag spela på en friluftsgudstjänst i Prästgårdsparken i Östra Ny på Vikbolandet.
Ingrid