I ett tidigare inlägg - Musikminnen del 1 - har jag berättat om vilka melodier som jag älskade och som jag försökte ta ut på pianot. Men mina tidiga musikminnen från barn-och ungdomstiden är också starkt förknippade med Hörsalen i Norrköping - en konsertsal som en gång varit en kyrka.
Bilden har jag fått från Åke Ringqvist. .
När jag växte upp var Hörsalen vit som den ursprungliga kyrkan, numera är den rosa.
Mina föräldrar hade abonnemang på andra raden på läktaren och från det jag var tio år följde jag med på alla konserter där. Konserten började inte förrän klockan 8 på kvällen och slutade ungefär vid 10. Jag minns att jag blev förfärligt sömnig ibland.
Mest spännande var pianokonserterna och i synnerhet om det var kvinnliga solister. Jag försökte alltid gissa vad de skulle ha för färg på klänningen. Min favorit var France Ellegaard och jag glömmer aldrig när jag första gången fick höra Tjajkovskijs pianokonsert med henne. Det var det vackraste jag dittills hade hört i mitt liv.
Flickskolan, som jag började i när jag var 11 år hade varje år en musikuppvisning i Hörsalen. Flickkören, som jag var med i redan från ettan, sjöng alltid flera sånger vid denna tillställning. Det var även många solister - mestadels pianister - som också uppträdde. På den tiden skulle ju varje flicka helst kunna spela piano. Vi var flera stycken som fick spela solo, jag den enda i ettan.
Jag spelade Zigeuner av Stephen Heller - fem stycken som säkert tog minst tio minuter. Eftersom jag spelade allt utantill kunde jag se att det fanns några i publiken som satt och gäspade. I synnerhet när jag spelade den långsammaste satsen. Jag fick i alla fall en recension i Norrköpings Tidningar.
Många av dåtidens stora stjärnor uppträdde på Hörsalen. Viktor Borge var en av dem, Louis Armstrong och Ella Fitzgerald två andra. Gitarristen Andrés Segovia fick jag en autograf av.
10 kommentarer:
Wow! Det var fantastiskt att få en så fin recension! Men jag har ju hört dig spela, så jag vet att din talang sitter i än.
Men … vågar de ha kvar Z-ordet som titel? Det får man väl inte säga på tyska heller?
Jag kunde inte logga in som Bloggblad, men det är jag!
Så roligt att du har kvar det där tidningsurklippet och vilken fin kritik du fick för din insats.
Kram, Ingrid
Bloggblad:
Förstod väl att det var du! Det är ju titeln på styckena som är skrivna på 1800-talet och den står fortfarande kvar på youtube. Det är inte säkert de är lika känsliga i Europa som i Sverige.
Ingrid:
Det var en av mina musiklärare som hade sparat det, och det var ju jättekul. Annars har jag inga foton eller program eller något annat från musikuppvisningarna. Jag vet knappt om min mamma eller pappa var där överhuvudtaget.
Kram tillbaka
Spännande inlägg och många artister som jag kände igen namnet på!
Kram!
Geddfish:
Kul att du också kände igen många av artisterna trots att du är mycket yngre än jag!
Kram tillbaka
Så fina minnen du har! Musiken har ju varit till stor glädje för dig och din familj. Mina föräldrar var inte särskilt intresserade, men såg i alla fall till att jag fick lära mig spela piano. Sedan hade vi ett kortspel med olika kompositörer, som skulle sorteras in i sina respektive länder. Tror att det påverkade litet.
Som gymnasieelev hade vi mycket förmånliga priser på Operan, så där sprang jag mycket.
Vilket fint inlägg!
Många man känner igen.
Ha det bra!
Birgita Malmstedt:
Jag gick också mycket på operan när jag själv flyttade till Stockholm för att gå på Enskilda Gymnasiet. Satt alltid längst upp på de billigaste platserna.
Tack för kommentaren!
Ingrid
Lena i Wales:
Tack för din rara kommentar. Kul att du känner igen flera av artisterna trots att du är mycket yngre än jag!
Ha det gott själv!
Ingrid
Skicka en kommentar