1849 Månadens illustratör juli 2021 - Beatrix Potter

Den engelska sagoberättaren och illustratören Beatrix Potter har varit aktuell i veckan eftersom hon fyllde 155 år den 28 juli. Några sagoböcker av henne har jag inte men väl än hel del annat som har följt i hennes spår, som t.ex. ett lottospel och några gamla videofilmer.

Pelle Kanin eller Peter the Rabbit som han heter på engelska. Bilderna går att klicka större.

Den här kartongen med ett lottospel har jag använt mycket när de yngsta barnbarnen kommit och hälsat på. Man lägger ut små fyrkanter på borde som motsvarar teckningarna på brickorna med motivet nedåt. Sen vänder man dem och den som först fått sin bricka full vinner. Clarissa som fyllt 10 tycker fortfarande att det är roligt att spela lottot.

Lottospelet köpte jag för många år sen på något av konstmuseerna i Stockholm.

Trots att Beatrix Potter var dotter till förmögna föräldrar kan hon inte ha haft en särskilt lycklig barndom. Hon var ett ensamt barn och föräldrarna hade sitt eget privata liv, pappan på herrklubbar och mamman i olika sociala sammanhang. Den lilla flickan uppfostrades i stort sett av olika guvernanter. Som tröst hade hon många sällskapsdjur vilket skulle visa sig vara en stor tillgång när hon som äldre började skriva barnböcker. 

Somrarna tillbringade familjen i Skottland eller i Lake District där Betatrix fördrev tiden med att teckna och måla allt som fanns i naturen, blommor, växter och svampar. Och alla djuren förstås - speciellt kaninerna som hon var särskilt förtjust i. De gav henne idén till den mest älskade av alla hennes sagofigurer - Pelle Kanin eller Peter the Rabbit som han heter på engelska. Det är han som finns på den översta bilden i inlägget.  

Den första sagan om Pelle Kanin och flera andra sagor skickade hon som brev till ett av barnen till en av sina vänner, femåringen Noël som låg sjuk i flera månader. Breven sparades och efter åtta år fick hon tillbaka dem. Av dem gjorde hon en bok sedan hon lagt till flera teckningar. Eftersom inget förlag ville ge ut boken gav hon ut den på eget förlag. Det blev en stor succé vilket gjorde att förlaget Warne & Co. gav ut boken 1902. Boken såldes i 50.000 exemplar det första året. 

Här några gamla videofilmer som jag hittade i bokhyllan. De uppskattades också av barnbarnen när de var yngre. 

Sammanlagt skrev Beatrix Potter 30 böcker. De mest kända är hennes 23 barnböcker.  Hennes uppväxt och även hennes liv tills dess hon slutligen gifte sig vid 47 års ålder mot föräldrarnas vilja är ganska tragisk att läsa om. Mer om detta i länken först i inlägget.

Beatrix med sin älsklingshund Kep 1912. Foto taget av Charles G.Y. King.

1848 My grandson Casimir at the Allen organ of Hedvig Eleonora church

He was nine years old, my grandson Casimir, when he began playing the church organ. He then had the great luck to get one of the best Swedish organists, Mathias Kjellgren, as a teacher. Mathias is a teacher at  Lilla Akademien, a famous music school in Stockholm where all my three youngest grandchildren are pupils. He is also chief organist at the Santa Maria church in Sigtuna not far from Stockholm.  

Casimir and Mathias in a room for organ practise at Lilla Akademien november 2016

I myself is a church musician - old age pensioner since 20 years though. At home I have a digital organ and Casimir went right away to this one when he was visiting our place as a small child. He could sit at the organ for quite a while trying to play melodies or otherwise investigate the organ. After his parents having bought a digital organ he chose organ as his chief school instrument at nine and left his guitar behind. 

Since then Casimir has been practising organ for two hours every day. On Saturdays and Sundays he mostly practises three or four hours. From the very beginning, his mother - my daughter Mirren - has all the time been sitting beside him, pushing him and helping him with the music. 

Casimir is playing the organ at the Santa Maria church in Sigtuna. Titular organist of  Saint Peter´s basilica in Rome -  Juan Paradell Solé - is watching him.

Intense practising combined with musical talent has given good results. Casimir is already playing virtuos pieces of organ music and has also had some public organ concerts. His next public organ consert will be held in the Santa Maria Church of Sigtuna on August the 4th.

Casimir at the organ in Hedvig Eleonora church in Stockholm city. 

A month ago Casimir made a recording for Allen organs - a PR disc that is going to be distributed all over the USA. He is playing the virtuos Toccata by Charles-Marie Widor. There are lots of comments to this recording - some of the commentators think Casimir is a girl. Can't understand why when there are such a lot of boys and men - especially musicians - who have long hair. Besides, I don't think that a girl organist would ever put on such organ shoes as Casimir has. :-)

Here you can listen to the recording in Hedvig Eleonora church in Stockholm. Casimir was still 13 years old when he made this recording. He is now a young man of 14. 

PS. 

I've written this post in English because I lately have had a large number of visitors to my blog from abroad. If anyone of my Swedish blog friends wants to comment in Swedish I'll be very happy of course. 

1847 Oklahoma

Vi har några stående uttryck i familjen. Ett har vi ärvt av Kents pappa som i sin tur måste ha ärvt det från sin far, nämligen: "Branting är död." Hjalmar Branting blev Sveriges första statsminister 1920 men dog redan fem år efter det. Här kan man läsa mer om honom.

Bilden från nätet.

När någon absolut måste tala om något för en som man redan vet och dessutom kanske redan lärde sig när man gick i skolan säger man bara: "Branting är död". Då blir det ingen mer diskussion. 

Ett lite nyare uttryck som egentligen bara står för mig är "Oklahoma." Det säger jag till mig själv när jag har sagt någonting ovanligt dumt och idiotiskt. Uttrycket kommer sig av att min svärson och jag för många år sen satt och tittade på TV tillsammans. 

På TV:n visades en av mina absoluta favoritmusikaler med många gamla härliga evergreens som exempelvis "Oh what a wonderful morning" och "People will say we're in love." Sånger som jag spelat på piano hundratals gånger. 

Bilden från nätet. 

Efter att vi tittat på den en stund vänder jag mig till min svärson och frågar: "Var i USA tror du att det hela utspelar sig." Han ser mycket allvarligt på mig och rör inte en min när han svarar. "Det kanske är i Oklahoma?"

Oklahoma fick jag också tillfälle att utbrista i går kväll. Jag hade ingen lust att gå ut på min dagliga promenad utan gick en tur på löpbandet i stället. Jag har en stegräknare på mobilen och brukar räkna hur många steg jag går per dag. Jag blev besviken över att det var så få eftersom jag i alla fall gått en kvart. 

På kvällen beklagade jag mig för Kent och undrade vad det kunde bero på att det bara fanns 740 steg på mobilen när jag gått en kvart på löpbandet. "Det kanske berodde på att du inte hade mobilen på dig när du gick på bandet", sa han bara. 

Och det hade jag ju inte haft, när jag tänkte efter. Mobilen låg bredvid på en hylla. En förklaring är kanske att jag inte behöver ha mobilen i närheten när jag lyssnar på en ljudbok med mina nya lurar som jag fick på min födelsedag. Men hur dum får man vara? Det var i paritet med Oklahoma, tyckte Kent. Men det är gott att kunna skratta åt det efteråt!

Här kan man läsa mer om musikalen. 

1846 Ny turistattraktion i Söderköping

Inte nog med att han är representerad på Liljevalchs vårutställning - Söderköpingskonstnären Ola Niklasson- nu har han även försett stan med ännu en ny turistattraktion. Två av de målade elskåpen i Söderköping och som fått mycket uppmärksamhet tidigare är han pappa till. Här kan man se både mushotellet och muskyrkan som jag har berättat om i ett tidigare inlägg. 

Det är EON:s pumpstation nära infarten till Söderköping som Ola har målat alla fyra sidorna på. Det väcker  naturligtvis stor uppmärksamhet bland alla semesterfirare som fastnar i bilkön genom stan och även av oss som bor i kommunen. 

Här är pumphuset som förut var tråkigt och helt grått. (Kent tog alla bilderna till detta inlägg. De går att klicka större.)

En av väggarna som syns väldigt bra från E 22:an

På bilden ovan till vänster syns Drothems kyrka med klockstapel. Bakom det vackra rosa huset vid Rådhustorget sticker silon, som man gjort om till bostäder, ut. (Enligt min mening borde den byggnaden få pris vid en tävling om Sveriges fulaste hus, men här på målningen är den riktigt vacker.) Bredvid syns rådhuset och det gamla stadshotellet och längst till höger Sankt Laurentii vackra gamla kyrka med sin klockstapel. I bakgrunden Ramunderberget med sitt lusthus.

Även den här sidan syns bra från vägen. Till vänster ses slussportarna som just har släppt igenom kanalbåten Diana. Det hus som målaren håller på med att måla är slussvaktarbostaden.

Fortfarande är det ett staket kvar som inramar en byggarbetsplats. Förhoppningsvis kommer även det att tas bort så småningom så jag kan uppdatera inlägget med ett foto på hela väggen. 

Här är det Sankt Anna skärgård som är motivet. På alla väggarna finns det med en målare, som jobbar med måleriet. Man får väl anta att det är Olas alter ego. Det var svårt att få en bra bild av väggen här på grund av staketet men nedan kan man se ett avsnitt av väggen.

Den fjärde, eller första väggen om man så vill, är den man först ser när man ställer bilen vid kanten av den lilla vägen som leder dit. Det finns inte någon som bor där borta så det är inga problem med parkeringsplats. Om man nu inte vill ta en promenad dit. 

PS. Ola har specialiserat sig på gamla loppistavlor som han återställer med nya motiv. Många är väldigt roliga. Men här visar han ju också vilken fin konstnär han själv är. Han är med i konstnärskollektivet BlandArt som har utställningar och lokaler i Rådhuset. Här kan man också läsa mer om honom och se några av hans tavlor. 

1845 Utflykt till Naturum vid Tåkern

När Clarissa var här hos oss en vecka för en tid sedan, passade vi på att göra en utflykt till Naturum vid Tåkern. Jag har aldrig någonsin varit vid Tåkern trots att jag bott i Östergötland i nästan 75 år. Men så fanns inte heller Naturum när jag var barn. 

Entrén till Naturum. Bra parkeringsplats och fina toaletter fanns vid entrén. (Bilderna går att klicka större.) 

Ett fantastiskt utflyktsmål om man har barn i skolåldern. Dels finns det en lekplats meddetsamma man kommer dit så att barn som har rest långt kan springa och hoppa av sig lite. Mirren hade varit där några dagar tidigare och berättade om hur trevligt hon och pojkarna haft.

De var många barnfamiljer där så lekplatsen är tydligen väldigt populär för folk som inte bor så långt därifrån 

Mirren hade beställt guidning och de hade turen att vara ensamma om att bli guidade av en rar och trevlig och dessutom otroligt kunnig man som hette Kjell. Inte alltför ung antog jag med det namnet. Det hade varit mycket intressant att höra honom berätta om alla blommor och fåglar och småkryp som fanns där, berättade Mirren. Så vi bokade också en guidning när vi kom dit och som skulle börja klockan 11. 

Clarissa hjälper en liten kille att hålla balansen på stubbarna.

Lekplatsen som heter Naturlek gör verkligen skäl för namnet. 

Först fick Clarissa leka en stund på lekplatsen där hon genast fick några vänner. Det var speciellt en liten pojke som hon tog hand om och hjälpte att gå balansgång på några stubbar. När hon hade prövat på allt som fanns på lekplatsen gick vi de hundra metrarna ner till Naturum, en fantastisk byggnad med ett tak helt gjort av vass. 

En otroligt intressant byggnad.

Klockan 11 möttes vi av en lite äldre man som mycket riktigt visade sig vara Kjell. Vi var också de enda den dagen som ville bli guidade runt. Kjell hade med sig en stor håv med vilken han håvade runt i gräset och fick upp en hel del småkryp som han förevisade oss. Clarissa var helt ointresserad och gick och strosade för sig själv. Men då viskade jag till Kjell att hon kanske kunde få använda håven själv och se vad hon kunde få i.

Kjell har visat Clarissa hur hon ska hålla en liten trollslända i vingarna.

Stor lycka över något lite kryp som Clarissa fått upp ur håven. 

Det blev en snabb förändring och Clarissa blev direkt en mycket intresserad amatörbiolog. Hon studerade ivrigt de små krypen som fanns i håven som Kjell vände ut och in på och hällde upp på en liten bricka. Hon var i synnerhet fascinerad av de minitrollsländor som Kjell lärde henne att hålla i vingarna så att man inte gjorde dem illa. Från den stunden släppte hon inte håven för en sekund.

Det är mycket som finns i håven sedan Clarissa gått runt några varv med den. 

Kent och jag var mer intresserad av alla orkidéer som fortfarande växte på strandängarna. Kjell berättade att man helst skulle komma dit i slutet av maj när alla blommade som mest. Så det kanske blir en utflykt till Tåkern nästa år också. Jag var tacksam över att det var molnigt och inte så varmt denna dag. 

Här får jag för första gången se salmbär som jag så ofta läst om i berättelser från Gotland. 

Kjell testade våra kunskaper i botanik. Kent var bra på orkidéer och jag kunde väl en del namn blommor också. Men den här gick jag bet på. Vitpyrola heter blomman.

Clarissas intresse för att håva håller i sig efter närmare en timme med Kjell. 

Det visade sig att Kjell och Kent hade gemensamt intresse för historia. Här diskuterar de något medan Clarissa håvar in fler småkryp. Det är inte så ofta man ser martallar i skogen. Ute i skärgården finns det ju gott om dem. 

Efter närmare en och en halv timmes rundvandring tackade vi Kjell varmt för den intressanta guidningen och styrde kosan mot lekplatsen igen där det fanns bord där vi kunde duka upp vår matsäck. Det blev dock en kort vistelse där eftersom myggen var i högform på grund av det fuktiga vädret. Med undantag av att vi missade en avfart ut på motorvägen och fick åka till Ödeshög innan vi kunde vända skedde hemresan utan problem.

En ö i Tåkern som helt består av vass. De uppstår och försvinner då och då berättar Kjell. Inte undra på att fåglarna trivs där.

1844 Galleri Jordnära

För det mesta är dagarna sig lika även om man inte behöver vara i karantän längre. Man har liksom vant sig vid att det inte händer någonting speciellt. Och så plötsligt händer allting på en gång. För ett par dagar sen fick jag ett mess från min gamla vän, batikkonstnären Ragni Wåtz, som berättade att entreprenören, idémakaren, författaren m.m. Magnus Skånberg skulle öppna ett sommargalleri i AF:s gamla lokaler vid Hagatorget i Söderköping. De har senast använts av omsorgsbolaget Jordnära men står nu tomma. 

Magnus Skånberg och jag utanför Galleri Jordnära. Kent tog alla bilder i inlägget. (Bilderna går att klicka större.)

Magnus Skånberg sökte efter lokala konstnärer som ville ställa ut tavlor där. Ragni tyckte att jag skulle ta kontakt med honom. Att jag är "lokal" kan ju stämma, mer tveksamt med "konstnär". Glad amatörmålare är ett mer passande epitet. I alla fall tog jag med mig några tavlor efter att ha pratat med Magnus och åkte ner med dem till lokalen. 

Keramik av Christina Skånberg.

Mina tavlor gör extra sig fint på den vita väggen.

På plats var redan vacker keramik av hans svägerska, Christina Skånberg. Till min stora och glada överraskning gillade Magnus några av mina tavlor och började redan fundera på hur han skulle hänga dem. Kent och jag åkte tillbaka efter lunchen med några fler av mina tavlor och lite spik. Tavlorna kom verkligen till sin rätt i den fina lokalen tillsammans med keramikvaser och skålar.  

Tjejerna med inspiration från 20-talet fick också vara med, liksom min månskensstad. 

Fler av mina tavlor. 

Får väl se vad det blir av det. Roligt i alla fall om några turister tittar in. Bättre läge än detta finns väl knappt i Söderköping. Blir vernissage framöver förhoppningsvis. 

1843 Clarissa fyller 10 år

Sju år har gått sedan Clarissa, det yngsta av mina tre yngsta barnbarn,  prövade hur kallt vattnet var i baljan vid pumpen. Idag fyller hon 10 år och är en ung dam med mycket stark vilja. Vilket är bra för flickor att ha. 

Vid sommarstället på norra Öland i juli 2014. (Bilderna går att klicka större.)

För drygt en vecka sedan var hon här hos oss i Mogata, som jag berättat om här och här,  och passade då på att bland annat rita och måla. 

Förkläde och gummihandskar behövs när man målar med akrylfärg.

Motivet till hennes målning är en influencer på Youtube som heter Fatma, iconicfatma om man vill se hur denna person ser ut i verkligheten. Clarissa har ritat och målat av henne på fri hand efter en bild på sin mobil. Hon började med att färglägga ansiktet med pastellkritor som hon hittade i en hylla i mitt skräprum. När hon sedan skulle färglägga bakgrunden var det svårt med kritorna så jag tog fram mina akrylfärger som gick alldeles utmärkt att använda. 

Det går bra med målningen.

Fatma är klar med reflexer både på glasögon och läppar. 

Här är Fatma som prinsessa. Tydligen har hon glasögon på sig ibland. Signaturen Lissa Bus använder Clarissa när hon går in och tittar på sajten. Tror att barnen kan skicka in teckningar dit också.