torsdag 21 mars 2019

1657 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nummer 7 1925

Det här numret av Bonniers Veckotidning kom ut den 21 mars 1925. Det är alltså exakt 94 år sen på dagen. Mycket är sig olikt men mycket är också sig likt. I varje nummer finns en spalt med juridiska spörsmål som ibland är lika dem som man kan hitta i dagens veckotidningar. Men här är det inte fråga om bonusbarn eller dito mammor och pappor när det gäller arvstvister utan styvbarn och styvmor eller styvfar.


Omslagsbilden är skapad av en för mig (och även för Wikipedia) okänd illustratör, Godtfred  Rønning. (Bilderna går att klicka större.)

Från Juridiska Spörsmål:
Fråga: Jag blev under fjolåret ägare till en motorcykel och har nu blivit krävd på skatt för denna för 1925. Har jag skyldighet betala skatt för cykeln fast jag icke använder densamma och möjligen kommer att sälja den? Har jag möjlighet att få skattebeloppet återbetalt om jag kan bevisa att jag icke använder cykeln i trafik. 
Högaktningsfullt
Terror.
Svar: Ja, Ni är skyldig betala skatten; om Ni använder cykeln i trafik eller ej har ingen betydelse i skattehänseende.

I varje nummer finns också ett helsidesporträtt. Här är det av prinsessan Ingrid som fyller 15 år. Hon ser inte så glad ut, kanske hon inte gillar att hennes pappa har gift om sig?


Tidningen har ett reportage om slottet Malmaison i närheten av Paris och som fortfarande finns kvar. Det  kan man läsa om här. Där tillbringade Napoleon en lycklig tid som konsul med Joséphine de Beauharnais. Hon blev Frankrikes första kejsarinna. Napoleon skilde sig från henne 1809 och gifte om sig med Marie Louise av Österrike. Joséphine var förkrossad men som plåster på såren fick hon Malmaison och två andra slott. Hon levde där till sin död 1815. 





Napoleons rum som förste konsul. Jag läser att Joséphine lät sätta upp sänghimmeln för att likna ett tält för att Napoleon skulle trivas i sitt rum.


Världsutställningen i Paris 1925 börjar ta form. Den skulle manifestera Frankrikes särställning när det gällde konstindustri och konsthantverk läser jag i Wikipedia. Intressant är att själva titeln på utställningen Exposition internationelle des arts décoratifs et industrielles modernes gav upphov till stilbegreppet Art Déco.

Lite rörande är det att läsa om den ungerska kungafamiljen vars överhuvud nyligen hade avlidit på Madeira och vars familj nu levde i exil i Spanien. Tidningen har en lång artikel om hur livet tedde sig för kungabarnen i den lilla staden Lequeitio i närheten av San Sebastian. Artikelförfattaren fick inte träffa änkan men väl de åtta barnen, av vilka den äldste pojken Otto, 13 år, beskrivs som Ungerns landsflyktige konung och titulerades med Ers Majestät.


Den landsflyktige kungen är han som sitter i stolen. 

Det berättas att invånarna i staden och som huvudsakligen levde på fiske, att så snart de hörde talas om den hem- och medellösa exkejsarinnan samlade de ihop pengar och köpte henne och hennes barn en villa i staden. Barnen verkade lyckliga och lekte i trädgården när artikelförfattaren besökte dem. Kung Otto var särskilt förtjust i sin cykel. Det vore intressant att veta hur det gick för dem i framtiden.



På filmfronten är Rudolf Valentino populär. Det är han som syns på den översta bilden. Mannen till vänster är Mauritz Stiller som tillsammans med Greta Garbo - bilden i mitten - var engagerade av "det världsberömda inspelningsbolaget Metro Goldwyn" i Amerika. Beteckningen USA för landet var inte uppfunnet vid den här tiden. I varje fall har jag inte sett den någonstans i de här gamla tidningarna.

Genom omslagsbilden och den sista annonsbilden kan man förmoda att det var ganska kallt så här långt fram i mars. Men några vårkappor finns i alla fall med på modesidorna.


Den enda sidorna som är i färg är omslaget i början och slutet. Den här vintriga bilden av Gunnar Widholm får avsluta min rapport från 1925.

Uppdatering:

Jag har fått en kommentar av bloggvännen Karin som sprider ljus över den ungerska kunga/kejsarfamiljen. Den publicerar jag här nedan. Tack Karin!

Det är lite spännande att läsa i gamla tidningar. Verkligen.
Jag blev nyfiken på den ungerska kungafamiljen och Karl som dog här i Funchal där jag befinner mig just nu. Karl var inte kung längre när han var på Madeira. Han var kejsare av Österrike och kung av Ungern åren 1916-1918. Hans son Otto blev aldrig kung efter sin far.
Ungern var en monarki men statschefen hette Miklos Horthy mellan 1920-1944. Tydligen levde Karl i exil på Madeira. Miklos Horthy levde också i exil från 1944 fram till sin död 1957 i Estoril i POrtugal.
Inser att det är skönt att inte vara statschef av varken det ena eller andra slaget.
Tack Ingrid för dina tidigare inlägg som jag har läst idag. Vårsalongen på Liljevalchs  tackar jag lite extra för.
Ha det gott hälsar Karin som snart har ordning på S-en.

söndag 17 mars 2019

1656 Clarissa, 7 år, spelar psalm 71 med eget koralförspel.

På torsdag i nästa vecka blir det besök i Stockholm igen. Mitt barnbarn Caspar ska spela på Lilla Akademiens oboekonsert på torsdagskvällen. På fredagskvällen har Mirren biljetter till Jonas Gardell på Cirkus och på söndagen ska vi fira mässa i en kyrka på Lidingö.

På denna mässa ska yngsta barnbarnet Clarissa ackompanjera församlingen i nattvardspsalmen 71, Som spridda sädeskornen och som har samma melodi som psalmen Den blomstertid nu kommer. Storebror ska spela Ave Maria av Bach-Gounod under nattvardsgången. Det är Jungfru Marie Bebådelsedag på söndag så det passar ju bra. Han har även fått äran att spela postludiet - det blir den härliga Toccatan  i d-moll av Johan Sebastian Bach.

Båda barnen har övat flitigt på sina stycken och det är bara att hoppas att allt kommer att gå bra. Här nedan har jag spelat in Lissan när hon övar på orgeln hemma hos sig. Koralförspelet har hon hittat på själv med lite hjälp av sin orgelfröken.

Om man klickar på länken här kan man höra storebror Casimir 11 år spela ett preludium i  C-dur av J.S, Bach.


torsdag 14 mars 2019

1655 Vårsalongen 2019 på Liljevalchs konsthall.

Jag hade nästan gett upp hoppet att få se Liljevalchs vårsalong i år när Mirren berättade att hon hade Abundobiljetter till en balettafton - Från tåspets till modern dans - på Operan i måndags. Då bestämde jag mig snabbt för att åka upp till Stockholm med Flixbus som vanligt. Tur var det eftersom alla tåg från och till Stockholm var inställda samma dag.

Det var en mycket intressant föreställning med otroligt skickliga dansare. Mest imponerad var jag över att man ibland frös koreografin som en bakgrund till en solodansare. Att kunna stå blick stilla i fem minuter måste vara väldigt jobbigt. Mer om denna föreställning kan man läsa här.


Mirren tog bilderna, här från den första avdelningen som var av klassiskt stuk med tåspetsdans. Efter pausen var det modern balett - dräkterna påminde om Picasso tyckte Mirren, och jag höll med. (Bilderna går att klicka större.)



På tisdagen följde Mirren med mig till Liljevalchs där vi började med att fika. Mirren åt en god vegetarisk sallad och jag inmundigade årets första och sista semla. Efter det gav vi oss ut i utställningslokalerna.


Mirren med vegetarisk sallad i det trevliga caféet.

I år var det 136 deltagare som ställde ut 254 verk. Det är en fantastisk och spännande blandning av konst alltifrån "vanliga" tavlor till skulpturer av trä, lera, rördelar och textil konst. Man upphör aldrig att förvånas hur uppfinningsrika, fantasifulla och skickliga många av konstnärerna är. Här nedan visar jag några av de alster som jag föll för. Resten kan man se om man klickar på länken här 


Den här fantastiska skulpturgruppen i stengodslera av Stefan Bennedahl från Värnamo ådrog sig stor uppmärksamhet av alla besökarna. Jag läser att konstnären tänkte göra något med anledning av metoo-rörelsen och fick oväntad hjälp genom kaoset i Svenska Akademien. Här saknas även den ständiga sekreteraren. Konstnärens egna ord om konstverket kan man läsa här.


Charlotte Sachs. Sista uppbrottet - akryl på mdf.

Den här tavlan berörde mig mycket. Den gamle mannen som plockar ihop de älskade sakerna för att flytta - kanske till ett äldreboende. Att tiden går visar studentporträttet på väggen, som förmodligen är av honom själv för ett halvsekel sedan. Sen fick jag också lära mig att mdf är en sorts träskiva som finns i olika tjocklek på byggvaruhusen.


Konstverk med 17000 unika små konstverk monterade i träramar. Skapat av konstnärskollektivet Forma. Varje litet konstverk symboliserar en av de afghaner som kanske ska komma att utvisas från Sverige. 



Min bloggvän Klimakteriehäxan har skrivit ett mycket fint och intressant inlägg om detta konstverk, så kika gärna in hos henne.



Bia Ullenius Hellström. I stunden. Akryl på duk.


Bullevuttan - Röd sand. Akryl på duk.

Ovanstående tavla med Anders Zorn som kommer fram ur vassen är målad av konstnärspseudonymen Bullevuttan. Den är utställningens dyraste och kostar en miljon kronor. Skulle vara kul att se om någon köper den. Här kan man läsa mer om tavlan som har förorsakat en viss uppståndelse.


Lena Palenius - Röd. Skånskt frihandsbroderi i ylle.

Det fanns inte med så många textila konstverk som tidigare men de som fanns var väldigt fina, som ovanstående broderi. Och en bildväv som vävts som en rya.


Clara Cardell- Vertical garden. Ryaväv.

Skulpturen nedan kom till genom att konstnären besökte en secondhand-affär och tyckte det var synd att det fanns så många gamla dukar med vackra broderier som ingen ville ha. En skyltdocka klädde hon därför med en klänning hopsatt av sådana gamla handbroderade dukar.


Linnéa Eklöf - Omedvetna samarbeten. Textil skulptur.


Evelyn Sjökvist - Sot. Träcollage.

Konstnären berättar att hon hittat allt till sitt collage i sin gamla vedbod. Alla bitarna har sin historia som man kan läsa om ifall man håller mobilen mot märket på etiketten bredvid. Men då måste man förstås vara på utställningen.

Flest sålda alster hittade man - kanske inte så konstigt - inom den föreställande konsten. Som nedanstående tavla. Konstnären hade med fem tavlor på utställningen och samtliga var sålda.


Jakob Ancarsvärd - Slottet. Olja. 

Utställningen slutar inte förrän den 24 mars så det finns fortfarande tid att se den.

onsdag 13 mars 2019

1654 Gems Weekly Photo Challenge vecka 11 - SMÅ

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 11 2019 är ordet SMÅ.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Det finns ju mycket som är smått här i världen. Har just kommit hem från Stockholm där jag har varit och hälsat på mina tre små barnbarn. (Jag har tre vuxna också). De är inte så små längre förstås, Casimir är 11, Caspar är 9 och Clarissa - Lissan till vardags - är 7 år.

Här får det bli ett foto på Lissan när hon pillar med sina små legobitar. Hon har fått ihop dem till en tjusig rymdfarkost som man kan se på den nedre bilden.


Lissan i full färd med att bygga sin rymdfarkost. (Bilderna går att klicka större.)


Här syns den färdig till vänster. Det vita i mitten är hatten på en gubbe som styr farkosten.





fredag 8 mars 2019

1653 Den tyska flickan

Det är inte ofta jag blir så berörd av en bok som av den här - Den tyska flickan av Armando Lucas Correa. Romanen är baserad på en verklig händelse som tilldrog sig på våren 1939 i Berlin - före utbrottet av andra världskriget.



Bilderna går att klicka större.


Historien börjar i Berlin med den judiska flickan Hannah som hittills levat ett tryggt och ombonat liv med sin förmögna familj och sin älskade lekkamrat Leo. Efter Kristallnatten i november året före är dock ingenting sig likt. När huset, som familjen äger invaderas och plundras av Odjuren beslutar sig familjen Rosenthal för att fly till Kuba tillsammans med Leos familj Martin.

De köper sig visum och övriga inresehandlingar och går ombord på atlantångaren St. Louis. Fadern har tidigare fört över pengar till en bank i Kanada så att familjen ska ha något att leva på i New York, som är det egentliga målet för resan.




Bilderna från boken.

Skeppet St. Louis fanns alltså i verkligheten och hade 937 judiska flyktingarombord. Dessa roar sig under veckorna på havet med diverse saker, äter och dricker gott. Alla är lyckliga och glada över att lämna Tyskland där livet började bli helt outhärdligt för alla. De  ser fram emot att få komma till Kuba där de kan röra sig fritt igen och inte betraktas som orena och kryp.


 En sida från boken med namnteckningar av de verkliga passagerarna på atlantångaren St. Louis.

Men när ångaren börjar närma sig Kuba har presidenten ändrat sig och endast ett fåtal av passagerarna får gå iland. Övriga förs tillbaka till Europa där de tas emot i Holland, England och Frankrike. Endast de judar som fördes till England klarade sig undan förintelsen.


Hannah och hennes mamma hör till ett fåtal som fick gå iland på Kuba och det är här som den egentliga historien om Den tyska flickan börjar. Historien vävs samman med en ny generation av släkten i New York och även med den kubanska revolutionen.

Det är spännande läsning samtidigt som den är otroligt sorglig med tanke på vad som hände i Tyskland under nazismen. I boken är de avskydda flaggorna röda, vita och svarta, ordet hakkors nämns inte någon gång. Orden judar och nazister har jag bara hittat i två meningar. De senare kallas genomgående för Odjuren. Jag skulle gärna se den här boken som obligatorisk läsning för gymnasiet. Den är förmodligen lättare att ta till sig, men lika upprörande och viktig, som skildringarna från förintelselägren.

Recensioner av boken finns att läsa här.

tisdag 5 mars 2019

1652 Gems Weekly Photo Challenge vecka 10 2019 - BRONS

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 10 2019 är ordet BRONS.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Prylar av mässing har jag många men bronsföremål hör väl mest hemma på museerna eller i parkerna. Jag äger i alla fall inte något som är av brons. Mässing är ju inte samma sak även om det ser nästan likadant ut. 

Men man tager vad man haver. Så här kommer en bild på min underlagskräm från Max Factor. Det står tydligt bronze både på lilla flaskan och tuben, precis som ett av de ord Sanna har skrivit på sitt hjärta. Sjalen som jag ställt respektive lagt dem på är en pashminasjal - ett minne från en resa till Kina.




Bilden går att klicka större. 

lördag 2 mars 2019

1651 Månadens illustratör - februari och mars 2019 - Bertil Bull-Hedlund.

I mitt föräldrahem hade vi en etsning av Bertil Bull-Hedlund som föreställde en man som satt på en stol där han hade en råtta i handen och det var fler som sprang på  golvet. Spännande på bilden var att mannen saknade huvud. Så varje gång jag tittade på tavlan undrade jag vem mannen var och varför det var råttor på bilden och vad den handlade om.


Tredje boken i serien Svenska Folksagor med illustrationer av Bertil Bull-Hedlund. (Bilderna går att klicka större.)

Jag blev väldigt glad  när jag hittade en etsning boken som var en illustration till sagan om Kungadottern i tornet och som var densamma som den i mitt föräldrahem. Nu fick jag äntligen veta vad det hela handlade om.  Råttan, som prinsen -  för det var förstås en prins -  höll i handen,var en prinsessa som hade förtrollats till råtta av sin elaka styvmor medan kungen var borta i främmande land. Efter diverse förvecklingar blev hon förvandlad till prinsessa igen, gifte sig med prinsen och allting slutade väl.


De små råttorna - prinsessans tärnor, som också hade förtrollats av styvmodern, ger prinsen det allra bästa av mat och dryck när han hittar till den lilla kojan i skogen. Kojan är det förvandlade tornet som prinsessan hade bott i. Kråkan som syns på bilden är prinsessans älsklingstärna. 

När jag fick reda på att Bertil Bull-Hedlund, förutom Einar Norelius som jag har skrivit om här, hade illustrerat flera exemplar av Svenska Folksagor blev jag ännu mer nyfiken på honom. Den här upplagan, som hämtats upp från bibliotekets arkiv består av fyra band med illustrationer av Einar Norelius och Bertil Bull- Hedlund.


Bertill Bull-Hedlund 1893-1950. Bilden från Wikipedia där man kan läsa mer om honom. Porträttet är målat av Axel Fridell, en god vän till honom.

Namnet Bull i efternamnet kom sig av att hans skolkamrater kallade honom detta eftersom "han var undersätsig och påminde om en ungtjur", som man kan läsa i Wikipedia. Sedermera använde han det i sitt efternamn.

Man upptäckte tidigt hans talang för teckning och han började på Tekniska skolan - nuvarande Konstfack - när han slutat skolan. Han studerade även vid Konstakademien. Han förde ett mycket kringflackande och äventyrliga liv.bland annat i Paris och Köpenhamn. Det kan man läsa mer om, om man klickar på den här länken.

Svenska Folksagor och äfventyr gavs ut första gången 1844 av Gunnar Hyltén Cavallius och Georges Stephens.



Från södra Småland kommer sagan om Jättestugan med korvtaket. En saga som mycket påminner om Hans och Greta. Här är det en pojke och en flicka som går vilse i skogen. Pojken hittar en stuga där taket består av korvar och där det bor en jätte och hans käring. De första dagarna går allt bra när pojken nallar korvar och tar till sin syster i skogen.

Men tredje dagen blir han fast och sätts på gödning för att bli till en stek. Han lurar jättekäringen när hon ska sätta in honom i ugnen så att hon själv sätter sig på ugnsspaden och brinner upp i ugnen. Jätten själv dör när han kommer hem och upptäcker att hans käring är död och allt slutar lyckligt och barnen hittar också en stig bredvid huset som leder hem.


Illustrationen ovan kommer från Lekaryd i Småland, där min mormor var växte upp på en gård. Det är sagan om Trollets hjärta. En saga om dottern till en adelsman och sonen till en torpare som till slut får varandra.

Ett hemskt troll i skepnad av en fågel för bort flickan eftersom hennes far lovat att hon ska få komma till världens elakaste troll om hon fortsätter att leka med torparsonen, som är hennes bästa vän. Vilket hon naturligtvis gör. Det är torparsonen som ligger under sängen medan flickan lurar trollet att tala om var hans hjärta finns. När pojken hittar detta dör trollet.


Mästerkatten eller prinsessan av Katteborg.

Denna saga kommer från Norrbyås socken i Närke.Som många andra i böckerna är den helt surrealistisk. Den börjar med att två fattiga föräldrar slåss om vem som ska skrapa grötgrytan och ger sig iväg ut med grytan och sleven för att jaga varandra och aldrig kommer tillbaka.

Kvar i stugan är barnen, en flicka och en pojke. Det enda som är kvar att ärva är en ko och en katt. Eftersom pojken är äldst tar han kon och flickan får nöja sig med katten. Denna är mycket klok och kan dessutom tala.

När katten lyckas framställa flickan som prinsessan av Kattenborg blir prinsen i det närbelägna slottet förälskad. Men drottningen är misstänksam och utsätter henne för prövning. "Författaren" till den här sagan har säkert hört talas om H.C. Andersens Prinsessan på ärten. Bland annat lägger drottningen en ärta, tre riskorn och ett tagelstrå under flickans bolstrar.

Hon klarar prövningarna eftersom den listiga katten ordnar allt. Prinsen och "prinsessan" gifter sig och sagan slutar lyckligt med undantag av att föräldrarna fortsätter att jaga varandra med gryta och slev. Lyckligtvis försvinner de igen för alltid.


Ysätters - Kajsa.

Nästa saga kommer också från Närke, Askers socken. Ysätters-Kajsa var ett skogstroll som uppträdde i olika skepnader, ibland som en gammal gumma men oftast som en ung och vacker flicka. ryggen var urholkad som ett tråg och så hade hon en lång svans som hon försökte dölja. Här är det Bottorpa-Lasse som hon har fattat tycke för och som hon skänker stor jaktlycka. Kompisen däremot gillade hon inte så han blev utan villebråd.

Nu tror man dock att åskan slagit ihjäl henne och de flesta av hennes trollkamrater eftersom åskan dödar ett troll varje gång den slår ner. Deras släkte förminskas därför mer och mer men hon lever i folkets minne och i sagor och sägner berättas det om henne. Så slutar denna saga och även mitt inlägg. En fantastisk sagoskatt som tyvärr har fallit i glömska.

söndag 24 februari 2019

1650 - Gems Weekly Photo Challenge vecka 9 - VIS

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 9 2019 är ordet VIS.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Sara har gett oss två ord med den engelska betydelsen av VIS - way  och wise. Way som "på mitt vis = på mitt sätt" är den betydelse som jag väljer. Och då tänker jag omedelbart på the one and only Frank Sinatra med hans underbara tolkning av My Way. Så det får bli mitt bidrag till utmaningen den här veckan. Håll till godo!





lördag 23 februari 2019

1649 - Februarinytt från Bonniers Veckotidning nr 7 1926


Bonniers Veckotidning från 13 februari 1926. Omslagsbilden skapad av Godsfred Rönning. Bilderna går att klicka större.

Som vanligt innehåller tidningen gott och blandat av kultur och skvaller. Några författare och konstnärer som jag känner igen  har bidragit till detta nummer - den finländske diktaren Elmer Diktonius har skrivit en novell och Ragnar Josephson en artikel om Modern Illustrationskonst, t.ex.

Konstnären Isac Grünewald medverkar med en besk, kritisk artikel - Som folk vill ha det. Där förfasar han sig över att Operan hade blivit alldeles för publiktillvänd och lagt "huvudvikten vid ögonfägnad, prakt och andra utvärtes ting, men lät det stiltrogna musikaliska komma i andra hand".


Här har Isac Grünewald avslutat sin artikel med en karikatyr av sig själv. 

Flera sidor handlar om välklädda herrar - storheter i Stockholm på sin tid. Joseph Sachs, generalkonsul och grundaren av NK är en av dem. Här kan man läsa om honom.


En annan välklädd kändis är friherre Gustaf Cederström. Han som målade Karl XII: s likfärd, varav en av två målningarna finns att beskåda på Nationalmuseum. Han målade två stycken likadana målningar eftersom storfursten Konstantin i Ryssland köpte den första tavlan och Sverige inte fick köpa tillbaka den. Den som storfursten köpte lämnades tillbaka efter revolutionen och hänger nu i Göteborgs konstmuseum. Vill man läsa mer om Cederström kan man titta här.


När jag fick se bilden av den berömda balettdansösen Carina Ari blev jag väldigt glad. Jag vet inte hur många gånger hon förekommer i korsorden som jag brukar lösa och jag visste ingenting om henne mer än att hon var dansös tills jag googlade och läste om hennes fantastiska karriär. Mycket intressant läsning.

"Carina Ari dansar Degas., en av de scener där hennes konst och hennes humor förenats till en framställning som väckte stormande bifall vid de föreställningar som den utmärkta konstnärinnan nyligen gav på Oscarsteatern. teckning för B.V.T. av Annie Bergman."


Gångna vinterdagar i Åre är rubriken på ovanstående sida. Det översta fotot visar kronprinsen i egen hög person som med en kompis gör sig redo för en tur med ackja dragen av en ren. Fotot längst ner visar prins Eugen som tillsammans med hovstallmästarens fru Olga Platen ska ut på slädfärd. Hovstallmästaren själv syns inte till - kanske en liten romans på gång?



I full fart lyder rubriken på sidan därpå som skildrar hur Stockholmarna roar sig på isen. En fin vinter verkar det ha varit.  Tydligen är det en tävling i isjaktssegling eftersom mittenbilden visar hur "direktör Clarence Holmgren passerar mållinjen på bästa tiden med sin isjakt Svalan."

Bilden överst till höger visar hur dottern till generalkonsul (fint ska det vara) Axel Åhrberg från Djursholm är ute och seglar isjakt med sina väninnor. Konsuln själv med sin fru och hennes väninna syns på nedersta bilden till vänster.


Reskappor och bilpälsar var ett måste så här i februari för de damer som hade tillgång till en bil. Förmodligen var det ganska kallt på vintern att åka bil - därav anledning att köpa sig en speciell bilpäls.


Man kunde också köpa mönster och själv sy sig en maskeraddräkt.

Något måste man ju roa sig med på den tiden när det inte fanns TV och ljudfilmen ännu inte hade slagit igenom. Så det var vanligt att man hade maskeradbaler samtidigt med karnevalerna runt om i Europa.




Här är exempel på maskerad-utensilier som man kunde ha användning för om man skulle iväg på maskerad eller själv ha en tillställning hemma. Det kanske inte låter så mycket med 35 kronor för en låda sådant, men i dagens penningvärde är det närmare tusen kronor.

Som alltid är omslagssidorna i färg. Här en helsidesannons för Pommac. Fanns inte så mycket konkurrens när det gällde läskedrycker på den tiden. Det var bara Champis som kunde konkurrera i någon mån.