söndag 6 januari 2019

1636 Januarinytt från Bonniers Veckotidning nr 2 1927

Här kommer 2019 års första inlägg med nytt från Bonniers Veckotidning nr 2 1927. Jag har tänkt att jag ska dela med mig lite från mina gamla tidningar varje månad i fortsättningen. De ger mig mycket nöje och många tankar och funderingar. T.ex. att alla, precis ALLA, som tidningen skriver om inte längre är vid liv. Man kan ju tänka på att försöka göra det bästa av varje dag när tiden går så fort.


Georg Klinghammer, illustratör som ofta anlitades av Bonniers Veckotidning, skapade omslagsbilden. (Bilderna går att klicka större.)

Samtidigt är det ju som en historiebok om hur människor levde för 92 år sen. D.v.s. den tidens kändisar inom musik, teater och i viss mån idrott -  kungligheter och adliga personer, helst högadliga sådana. Reportage om "vanliga" människor i vardagslivet lyser med sin frånvaro. Någon gång skymtar de fram i novellerna, som ofta är skrivna av unga författare som idag hör till de mest berömda av våra svenska författare.

Det var i de här tidningarna jag först blev intresserad av Einar Nerman, som mest varit ett namn för mig tidigare. Han som kanske är världens mest kända illustratör eftersom han skapade den lilla tändstickspojken på tändsticksaskarna som förr exporterades över hela världen. Han medverkar ofta i BVT med rapport från "swinging London" där han tillbringade många år med sin familj. Jag lägger in några länkar i slutet av inlägget där jag har skrivit inlägg om honom.


Förhoppningsvis går brevet att läsa om man klickar upp bilden. Annars kan man ju bara njuta av karikatyrerna. Överst är en bild på Bernhard Shaw som vägrar att ta emot Nobelpriset och till höger är ett porträtt av Naima Wifstrand, den tidens mest kända svenska skådespelerska. Jag läser på Wikipedia att Shaw tydligen tog emot priset 1925 ändå och använde prispengarna till instiftandet av Anglo-Swedish Literary Foundation 1927.


Den här spalten har jag inte sett tidigare. Den är full med anekdoter - roliga och lite elaka ibland - om olika kända personer. Som t.ex. "Mussolini har förbättrat nästan allting i Italien utom träffsäkerheten på revolver". Eller när Albert Engström berättar för Olle Hjortzberg, sedan båda blivit professorer i Konstakademien, att han höll på att drunkna i handfatet eftersom han fick ryggskott när han skulle ta "en sista översköljning" och inte kunde resa sig.

  
"Av kungliga familjens medlemmar ha prins Eugen och kronprinsens barn tillbringat jul- och nyårshelgen som konungens gäster på Drottningholm, i vars omgivningar sport och jakt flitigt övats under mellandagarna av de kungliga ungdomarna." Det är prins Gustaf Adolf på bilden till vänster med bössan på ryggen. I slottsporten prins Carl Johan, prins Eugen och prinsessan Ingrid.

Underbart foto av prins Bertil på motorcykel. Till vänster prinsarna Sigvard och Carl Johan och prinsessan Ingrid. Bilden nederst visar Prins Gustaf Adolf (bredvid chauffören) på väg till jaktstället vid Lambarudd i Ekerö.


Sundbyberg blev stad 1927.

Bilden nedan är ganska fantastisk. "Helgdagsmorgon i Göteborgs posthus sorteringshall. Innan morgontåget anländer med den stora Stockholmsposten ger postens egen musikkår konsert för den samlade personalen." Hur jag än tittar kan jag inte se en enda kvinna i salen.


Frisyren längst upp till höger "kan man med skäl kalla en gossfrisyr". I texten försäkras det att "den inte gör ett mjukt och ungdomligt huvud okvinnligt". Tur det!

Man lär sig nya ord genom att läsa de här gamla tidningarna. Festoner, som det talas om här är tydligen det franska ordet för festong. Det visste jag inte vad det betydde tidigare. Däremot rynkor, päls, manschetter och mosaik hade jag koll på.


Som avslutning kommer ett recept på en fin dessert att ha eftersom "de goda middagarnas tid är inne". Mycket enkel att tillaga. Och extra läcker om man har lite cointreau hemma. Annars går det tydligen bra att ringla lite vanlig saft över det hela.


Einar Nerman för andra gången.

Einar Nerman för tredje gången.

torsdag 3 januari 2019

1635 Gems Weekly Photo Challenge vecka 1 2019 - TANKAR

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Denna första vecka 2019 är ordet TANKAR.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan. Det är också den första utmaningen 2019. Kul att Sanna fortsätter att utmana oss även i år.

Den här boken, som är skriven av Markus Fernlund,  handlar just om tankar och om hur du kan kontrollera dem med träning. Den har fått fina recensioner så jag beställde den på biblioteket. 





Bilderna går att klicka större.



Det var många tankar som susade igenom mitt huvud vid läsningen. Det är mycket text att ta sig igenom men efter varje kapitel har författaren en sammanfattning av det viktigaste i kapitlet. Det finns även många övningar som man själv kan utföra med motivet att kontrollera sina tankar.

Det är fina och ibland förvånande sanningar som Fernlund levererar. Jag citerar:
"Varje dag snurrar 50000 tankar i ditt huvud."
"Du kan kontrollera dina tankar istället för att de kontrollerar dig."
"Du har alltid ett val. Du kan välja att tänka på något som gör dig lugn, glad eller lycklig. Framför allt kan du välja bort tankar som gör dig olycklig. Du kan också vilja att inte tänka alls."

Författaren har många bra övningar om hur man ska lyckas med detta när hela ens tankevärld kanske är uppfylld av något som är sorgligt eller hemskt. Intressant och tänkvärd läsning.


tisdag 1 januari 2019

1634 Gott Nytt År 2019

Med den här orgelinspelningen av barnbarnet Casimir, 11 år, Wachet auf ruft uns die Stimme  av Johan Sebastian Bach, vill jag önska alla mina vänner och släktingar, bloggvänner och facebookvänner ett GOTT NYTT ÅR 2019.

Kanske en uppmaning till oss alla att vakna upp och göra några förändringar till det bättre. Att försöka bli lite snällare, lite gladare och att inte reta upp sig på småsaker. För min del ska jag försöka att lyssna lite mer på dem jag pratar med istället för att prata själv hela tiden. 


För några år sen gav jag mig själv ett nyårslöfte att spela piano eller orgel minst en timme per dag. Det har jag faktiskt hållit så gott som, sedan dess. I år ska jag lova mig själv att försöka ha en skärmfri dag i veckan - utom att kolla mejlen då. Få se om det lyckas. 

Här spelar Casimir Wachet auf ruft uns die Stimme av J.S.Bach. Musikstycket är obligatoriskt att spela upp vid ansökan till Kungliga Musikhöskolans orgellinje.



måndag 31 december 2018

1633 Halvårskoll juli-december 2018

När jag ser tillbaka på det gångna halvåret blir jag som alltid förvånad över att det gått så fort. Samtidigt ser jag att jag har hunnit med väldigt mycket. Här kommer en liten exposé från juli till december. Kent tog cirka hälften av bilderna som går att klicka större.

Juli


Besök på sommarstället på Äspholm i Sankt Anna skärgård hos sonen Kalle och hans sambo Anne-Sofie. Sonen Oscar sitter på relingen. Jag pratar med Kalles kusin Lars.



Jag fick hoppa in och ackompanjera Amazing Grace på synten när Lotta Källström och Roland Engdahl hade sommarkvällskonsert i Skällviks kyrka.

Augusti


Kent var kyrkvärd på friluftsgudstjänsten i Nygård där Predikar-Lena föddes.


Mirren och jag såg utställningen med Lars Lerin på Liljevalchs konstmuseum.

September


Min äldsta dotter Anna fyllde 60 år. Bilden från Falknästet i Tullinge


Från vänster: Yngsta dottern Åsa alias Mirren, Kalle, Anne-Sofie och min svärson Christian.


Oktober


Besök i Limoux i Frankrike. Från vänster: min svärson Jörgen, Anna och Kent.


Höstpromenad i vår vackra lilla stad Söderköping.

November


Gustav Adolfsdagen firades i Stockholm tillsammans med goda vännen Kerstin. Vi har träffats genom bloggen för många år sen.


Novemberpromenad i Söderköping. Munkebrogatan med det gamla fina rådhuset i bakgrunden.

December


Mirren och jag på blixtvisit på Nationalmuseum.


På kvällen Lilla Akademiens julkonsert som jag har berättat om här. 

Naturligtvis har det hänt väldigt mycket mer, i synnerhet när jag har varit och hälsat på Mirrfamiljen i Stockholm. Mirren abonnerar på Abundobiljetter så jag har fått vara med både på operaföreställning på Drottningholms slottsteater, på musikalen Broarna i Madison County, Aida på operan och en kväll med Christian Luuk.

Utställningar som vi sett har varit Jenny Nyström på Sven-Harrys, William Morris och Modern 1900-talskonst på Millesgården och Lars Lerin på Liljevalchs. Stockholms Gosskörs julkonsert i Gustav Vasa kyrka som jag berättat om här.

Nu ser jag fram emot att få se musikalen Ghost på China om någon vecka. Peter Johansson, som har huvudrollen var (parallell) klasskamrat med Mirren på Bergaskolan i Söderköping.

lördag 29 december 2018

1632 Lilla Akademiens julavslutning 2018

En av årets absoluta höjdpunkter för mig  är musikskolan Lilla Akademiens julavslutning som jag varit med om sedan 2014. Nu är alla de tre yngsta barnbarnen elever på skolan sedan ett år tillbaka så det är extra roligt att vara med. Casimir är elev i årskurs fem, Caspar i årskurs tre och lilla Clarissa i årskurs ett.


Förskoleklassen och lågstadiet sjunger sina julvisor till ackompanjemang av en liten stråkorkester. Två visor kan höras i ett videoklipp i slutet av inlägget. (Bilderna går att klicka större.)

Den här gången ägde avslutningen rum i Gustav Vasa kyrka, där även Stockholms Gosskör, som jag berättat om här, hade sin avslutning. Programmet var som vanligt digert och nytt för året var att alla eleverna - utom förskoleklassen och ettan som var tomtenissar - hade lucianattlinnen på sig. Det gav ett väldigt vitt intryck - men jag undrar om det var så välbetänkt då de på några av de längsta gymnasisterna bara räckte lite nedanför knäna.


Eleverna på högstadiet och gymnasiet.

Det var ett digert program och alla sjöng som vanligt klockrent och änglalikt, det var bara vingarna som fattades. I och för sig är det inte så konstigt eftersom man redan till förskoleklassen har sång- och musikprov innan barnen antas som elever till skolan. Ett plus är om de redan som sexåringar spelar ett instrument vilket blir obligatoriskt när de väl har börjat i förskoleklassen.

Caspar hade blivit uttagen som försångare tillsammans med två klasskamrater i Staffansvisan, som inte bara var en utan många i olika arrangemang med hela den stora kören. Det är han som står i mitten av bilden.


Mirren tog bilden.

Blåsorkestern var som vanligt också på plats med ett medley av olika amerikanska julvisor. Redan från första början tränas eleverna på skolan i ensemblespel och den här lilla orkestern är bara en av många som finns på Lilla Akademien. En liten stråkorkester kunde man ju se på första bilden i inlägget. Här kommer några videoklipp från avslutningen. Håll till godo!




Tomtarna av Gullan Bornemark och Tomtegubben här på gården av J Höjby sjungs av förskoleklassen och lågstadiet.




Noël, noël av T Smith sjungs av eleverna på mellanstadiet på Lilla Akademien.



Lilla Akademiens blåsorkester spelar två amerikanska julvisor.

torsdag 27 december 2018

1631 Blixtvisit på Nationalmuseet

Före Lilla Akademiens julavslutning i Gustav Vasa kyrka - rapport kommer senare - hann Mirren och jag med att göra en blixtvisit på Nationalmuseet. Jag var väldigt nyfiken på hur det skulle se ut efter den långa renoveringstiden, jag hade ju hört hur fantastiskt det har blivit av alla vänner och bekanta som varit där.


 Nytvättat Nationalmuseum. (Bilderna går att klicka större.)


Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 målad av Carl Larsson finns fortfarande på plats.


Den nya och imponerande entréhallen.

Eftersom lilla Clarissa skulle komma hem direkt efter skolan hade vi inte mer än en timme på oss. Tiden räckte bara till att gå igenom galleriet med 1800-talsmålningar. Men det var en fröjd bara att se hur fint museet har blivit och hur vackert målade väggarna är, olika färg för olika tidsepoker. Jag konstaterade att man inte behöver vitkalkade väggar för att få tavlorna att framträda i all sin glans.

Helt ny var den långa, ljusa entréhallen där det var plats för separata utställningar och museibutiken. Den gamla restauranglokalen har blivit ett vackert rum för skulpturer.


Genialt drag att göra om restauranglokalen till en skulpturhall. 

Gallerierna för konsten under 1800- och 1900-talet ligger på första våningen och var som sagt det enda vi hann med att se. Det är inte bara tavlor som visas där numera utan även möbler, porslin och prydnadssaker som urnor och vaser enligt den tidens stilriktning.


Den första tavlan som mötte mig var det imponerande porträttet av Karl XIV Johan målat av den franske konstnären Émil Mascré. Det var en verklig färgexplosion som framhävdes av den vackra gula färgen på väggen. På spiselkransen står en vas av porfyr. Jag läser på nätet att Karl XIV Johan köpte det konkurshotade Porfyrverket i Älvdalen 1818. Alltså precis för 200 år sedan.


Karl XIV Johan i paraduniform.

Tavlan innehåller många spännande detaljer som skulle ha varit roligt att få förklarade för sig. Bara bordet är helt fantastiskt.


Brorsdöttrarna Sigrid och Anna Mazér från 1858 målade av Carl Peter Mazér. Intressant är att konstnären också verkade som fotograf. Kanske han målade tavlan från ett foto?

Under 1800-talet blommade romantiken och även konstnärerna målade i tidens anda. Naturscenerier med dis och dimma, höga berg och stormande hav var omtyckta motiv. Gärna med inslag av skräck och mystik. Den tyske konstnären Christian Ezdorf, 1801-1851 tycker jag är en god representant för denna riktning men hade säkert tagit intryck av sin äldre landsman Caspar David Friedrich.


Strandparti från Island 1828. Målning av Christian Ezdorf.

Även syrenlila väggar passar bra ihop med både tavlor och möbler. Det är kanske dags för alla heminredare som vitkalkat alla väggar de senaste åren att tänka om? Det blir bra mycket hemtrevligare i alla fall.


Gottfrid Virgin, 1831-1876.

Den här tavlan tyckte jag var spännande eftersom en visar hur en salong enligt den tidens smak skulle se ut. Det är Constantin och Maria Berggrens salong med blommig heltäckningsmatta, nygjord rokokosoffa och en elfenbensskulptur på piedestal, Korsnedtagningen av 16oo-talskonstnären David Hechler.

Tavlan som hänger på väggen har samtidskonstnären Nils Andersson målat. Titeln är Skogslandskap med herdegossar och boskap. Tavlan finns till och med i museets samlingar! Här kan man läsa mer om Gottfrid Virgin.

Det här är bara ett mycket litet urval av alla de tavlor och föremål som fanns i 1800-talsgalleriet. Mirren ville helst se renässansmålningarna på översta våningen men det får bli nästa gång jag kommer upp. Jag ser fram emot en ny upplevelse.

tisdag 25 december 2018

1630 Julkonsert i Gustav Vasa kyrka i Stockholm med Stockholms Gosskör

2015 började Casimir, äldst av mina yngsta barnbarn i Stockholms Gosskör. Året därpå började även lillebror Caspar i kören. Båda pojkarna har nu avancerat till Konsertkören, den som sjunger vid olika högtidliga evenemang och även turnerar utomlands. Det är alltså tredje gången jag har det stora nöjet att få vara med om den återkommande julkonserten som denna gång ägde rum i Gustav Vasa kyrka i Stockholm.


Redan före klockan 18 var det kö som sträckte sig runt kyrkan. Konserten började inte förrän klockan 19. (Bilderna går att klicka större.)

Gustav Vasa kyrka har nyligen renoverats och har blivit mycket ljus och vacker efter det. Trots att det varit samma julkonsert på måndagen innan jag kom upp till Stockholm, var även tisdagskonserten utsåld. Det är ca 140 gossar i Stockholms Gosskör och det blir många anhöriga till dessa som gärna vill vara med och lyssna.


Mamma Mirren tog bilden.

Här är det Konsertkören som sjunger under ledning av Karin Skogberg Ankarmo som till vardags 
är organist i Kungsholms kyrka i Stockholm. Hon är också konstnärlig ledare för Stockholms Gosskör. Nr 1 och 3 i första raden från vänster är Caspar respektive Casimir. 

Programmet var som synes nedan mycket ambitiöst och all heder åt de yngre pojkarna som måste lära sig alla sånger utantill. Även de med latinsk text. 


När pojkarna är åtta år * får de först börja i Preparandkören. Anses de sedan tillräckligt duktiga (och villiga inte minst) slussas de så vidare till Diskantkören. Efter något år där får de pröva in till Konsertkören där båda barnbarnen nu sjunger. Den är en liten kör i den stora kören. I februari ska Konsertkören sjunga i Peterskyrkan i Rom - en sporre för pojkarna att fortsätta även om det känns tungt med alla repetitionerna, två dagar i veckan två timmar åt gången. För att inte tala om alla extrarepetitioner före julkonserten.

Men så blir också resultatet fantastiskt. Det är svårt att hålla tårarna borta när man hör alla ljusa gossopraner  och altar blandade med de äldre pojkarnas tenor- och basröster. I klippen nedan kan man lyssna till några av mina favoriter från julkonserten. I den sista filmen hann jag inte få upp kameran i tid för den vackra överstämman på Come all ye faithful. Så den börjar en liten bit in i psalmen. Den brukar komma först i fjärde versen men här kom den i tredje.




Lyss till änglasångens ljud med Stockholms Gosskörs Konsertkör.




Come all ye faithful med hela Stockholms Gosskör. Den svenska psalmen 122  Dagen är kommen. 

* Caspar fick börja redan när han var sju år eftersom han kunde läsa noter.

söndag 23 december 2018

1629 Gems Weekly Photo Challenge vecka 52 2018 - AVSPEGLAT

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 52 är ordet AVSPEGLAT. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan. Det är också den sista utmaningen 2018. Tack Sanna för den här roliga fotoutmaningen - hoppas du hittar på fler nästa år. Bilderna, som går att klicka större tog jag och Mirren när vi besökte Jenny Nyström-utställningen på Sven Harrys i mitten av november. Om denna kan man läsa här.



Från Vasaparkssidan kommer man in i denna fantastiska spegelkorridor innan man kommer fram till entrédörren. Det är yngsta dottern - Mirren - som poserar.


Jag på hemväg från den fina utställningen. Mirren tog fotot. 




lördag 22 december 2018

1628 Clarissa 7 år spelar Mariapsalmen 481 på orgel

I dessa juoklappshysteriska tider kan man ju påminna sig om Jungfru Maria som är upphov till allt detta. Mitt yngsta barnbarn, lilla Clarissa 7 år, spelar den fina Mariapsalmen 481 på orgeln hemma i Vasastan i Stockholm.



Så här lyder texten:

Alla källor springa fram i glädje
när Maria sjunger om sin Herre,
och hon böjer sig i tro och tillit.
Du vare lovad Kristus

söndag 16 december 2018

1627 Gems Weekly Photo Challenge vecka 51 2018 - GLAS

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 51 är ordet GLAS. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Ända sen jag var 14 år och såg kyrkfönstren i Saint Chapelle i Paris har jag varit en stor fan av dessa fönster och försökt att besöka så många jag har kunnat av kyrkorna och katedralerna på våra resor utomlands för att upptäcka nya ståtliga kyrkfönster.

Här i Sverige togs ju de flesta av de vackra färggranna kyrkfönstren bort i och med reformationen på 1500-talet. Men på senare tid har några av våra finaste konstnärer tagit sig an med att återuppväcka traditionen med glasmålningar. Min B-uppsats i konstvetenskap i 2002 handlar om Bo Beskows glasmålningar i fyra kyrkor.

(Bilderna går att klicka större.)

I svenskan använder man tyvärr samma ord när man skapar fönster av olika färgade glasbitar infattade med blyspröjsar och när man bara målar dessa fönster med färg och pensel. Vilken metod man än använder betecknas det bara som "glasmålning". I engelskan och franskan skiljer man på dessa företeelser och kallar glasfönster med färgade glasbitar infattade i blyspröjsar för "stained glass" och i franskan för "vitrail".

Jag ger här några exempel på glasmålningar - vitrail - som skapats av Bo Beskow. Han är annars mest känd för sina kyrkfönster i Skara domkyrka och som porträttmålare. Men eftersom han levde de sista åren i sitt liv här i Mogata prästgård blev han extra intressant för mig. Han färgade för övrigt själv sina glasbitar och skar till innan han lät infatta dem i blyspröjsar.

En världsberömd konstnär som bland annat också ägnat sig åt att skapa vackra glasmålningar är Marc Chagall. Några av hans verk hade jag nöjet att få uppleva i Fondation Maeght vid Saint-Paul de Vence i södra Frankrike för några år sen. 


Hans fönster med färgade glasbitar infattade i blyspröjsar.


I det här fönstret har han bara målat på glasbitarna som jag tycker det ser ut som i alla fall. 

Nu blir jag borta från bloggen ett tag eftersom jag åker till Stockholm för att vara med om barnbarnens julavslutningar. Dels på musikskolan Lilla Akademien, dels på Stockholms Gosskörs julavslutning. Det blir rapport därifrån så småningom.