söndag 18 februari 2018

1533 Gems Weekly Photo Challenge - FAVORIT

Ordet som vi ska illustrera med text och bild/er vecka 8 är FAVORIT. Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som har hittat på det. Kul, eftersom jag får ännu en chans att marknadsföra min favoritkrydda som är örtkryddan VEGETA. Vill man läsa fler bloggar om favoriter är det bara att klicka in sig på hemsidan.




Min absoluta favoritkrydda - VEGETA.

Samtidigt som min man Kent kom in i mitt liv för 42 år sen kom också denna örtkrydda som tidigare var okänd för mig. Visst har jag haft andra örtkryddor i mitt kryddskåp men aldrig någon så god som denna. Jag tror hemligheten med den är att den innehåller lite socker som gör alla stuvningar och röror så där extra runda och goda.

Crème fraîchen blir extra god med lite Vegeta liksom salladsdressingen. Lite Vegeta på stekta ägg gör susen liksom även på det kokta ägget. Vegeta innehåller salt, torkade grönsaker, (morötter, palsternacka, selleri, lök och persilja), smakförstärkare (som säkert många ogillar - jag bryr mig inte eftersom maten blir så god), socker, stärkelse och färgämne. Nu har jag ätit denna krydda i snart 42 år och kommer att fortsätta att använda den så länge den finns att köpa.

Här är några recept som där jag framhåller Vegetas alla företräden.

Musikantas egen potatissallad.
Musikantas vegetariska lasagne.
Fransk morotssallad.


Uppdatering:
Jag kommer att vara borta nästan hela veckan från min stationära dator så därför kan jag inte kommentera hos mina andra bloggkompisar på Gems Weekly. Jag klarar inte av att kommentera från mobilen - det är för krångligt. Och jag får ju en annan avsändare om jag kommenterar från Mirrens dator. Jag får ta skadan igen när jag kommer hem på lördag. 

torsdag 15 februari 2018

1532 Ett miniprojekt om dagen nr 1

Jag har bestämt mig för att ha ett miniprojekt varje dag. Det är därför att jag ofta tänker att jag ska ta itu med det eller det, men att det alltid stannar vid en tanke. För det mesta är det saker som brukar kunna klaras av inom en halvtimme om jag bara sätter igång.

Det kan t.ex. röra sig om att nästa igen hål på ett par strumpor eller på något klädesplagg, tvätta upp plagg för hand som jag inte vill stoppa i tvättmaskinen eller slänga ut några vissna krukväxter på komposten i trädgården. Gå ut till postlådan och limma fast den där fyran som trillade av och som har legat bredvid mig här vid datorn i närmare ett halvår.

Det är inte lättja - jag städar ju, tvättar och stryker skjortor stup i kvarten och övar en timme på flygeln varje dag. Det är bara ett väldigt motstånd som gör att jag skjuter upp småsaker ideligen. Saker som ibland bara behöver ta några minuter att åtgärda om jag bara tar mig för att göra det.

Så nu har jag alltså bestämt mig för projektet ETT MINIPROJEKT OM DAGEN. Idag är första dagen på det projektet och jag bestämde mig för att städa kökshyllan där jag har en del maskiner och annat. Visst, jag torkar av där lite då och då, men jag har inte plockat bort allt och ställt på den andra köksbänken och städat bakom på länge.

Så här såg det ut innan jag tog beslutet att städa köksbänken.


Och så här efteråt. Det tog ungefär en halvtimme.


Mellan mikron och kylskåpet brukar jag lägga lite broschyrer för maskiner och andra papper som jag kan ha nytta av. Det var en hel del som jag kunde kasta - bland annat en broschyr om Skärgården i Sankt Anna 2016. Jag vill dock inte tro att det var SÅ länge sen jag lyfte bort allting och gjorde riktigt rent. Inga muslortar hittade jag i alla fall.

På min miniprojektlista för den närmaste framtiden står att göra ren diskhoarna ordentligt och att göra ren ugnen. I morgon har jag bestämt mig för att slänga minst tio böcker av kurslitteraturen från Lundatiden för så där 60 år sen. Jag lär inte öppna dessa engelskaböcker mer som i de flesta fall är pocketböcker med så liten text att jag inte kan läsa den i alla fall. Vi får se hur länge projektet håller i sig. Men att skriva om det här på bloggen förpliktar...

onsdag 14 februari 2018

1531 Veckans rubrik - KLIPP

Det är Olgakatt som står för veckans rubriker i februari. Övriga rubrikbloggare finns listade till höger i bloggen.

Den här gången är rubriken KLIPP. Det fick mig omedelbart att tänka på en av mina absoluta favoritkonstnärer, Matisse. Under sina sista tio åren av sin levnad, när han var rullstolsburen, gjorde han collage med endast en sax, vitt papper och gouachfärger. Med dessa enkla verktyg skapade han fantastiska konstverk. Ibland bara av rektanglar, cirklar och kvadrater, ibland med motiv från både växt- och djurvärlden och ibland av människor.

En väldigt intressant sajt som berättar om hans skapelser och hur han gick till väga kan man läsa om här. Där finns han även med på några bilder. Bilderna som jag visar i inlägget har jag hämtat från nätet. Några av hans collage finns att beskåda på Moderna Museet i Stockholm.














Jag är förvånad över att han var så enormt produktiv även under sina sista år. Och med vilken form- och färgkänsla som han skapade sina mästerverk.

söndag 11 februari 2018

1530 Gems Weekly Photo Challenge - BÄR

Så var det dags igen för ett nytt ord att fundera över och hitta bilder till på Gems Weekly Photo Challenge. Det är Sanna som hittar på ett nytt ord varje vecka och fler som antar utmaningen hittar man på hemsidan.

Det som är aktuellt vecka 7 är ordet BÄR. Det finns ju i flera betydelser och det första man kanske tänker på det som man hittar i skogen eller i köksträdgården. Men jag tänker på BÄR i betydelsen att bära något.

Mina tre yngsta barnbarn har alla burits av sin mamma i en lång sjal när de var bebisar. Casimir, som nu är tio år, bar Mirren - min yngsta dotter -  tills han var närmare ett år. Hon behövde därför aldrig en liggvagn till honom eftersom han helst aldrig ville vara någon annanstans än nära sin mamma i sjalen när de var utomhus eller borta någonstans.

Caspar, som är två år yngre, satt ungefär ett halvår i sjalen när de skulle iväg någonstans. Den yngsta flickan, lilla Clarissa, ville dock inte sitta i sjalen mer än några månader. Men så är hon också ett ovanligt självständigt barn. Så då anskaffades en liggvagn.


Mirren bär Caspar i sjalen när han är ungefär tre månader gammal. Fotot tog jag på höstkanten på Norra Öland. Caspar är i dag en ung man på 8 år. (Bilderna går att klicka större.) 

Det väckte ganska mycket uppseende när jag var med Mirren på stan och hon bar något av barnen i sjalen. Det är tydligen inte så vanligt här hemma som i många länder utomlands. Det blir också ett mycket kroppsnära förhållande mellan mor och barn. Sjalen knyts på ett visst sätt och sitter som berg, så det är ingen risk att barnet trillar ut.

På de här fotona är sjalen grå men hon hade också andra med massor av färger. Idag finns det bärselar där barnet har ansiktet vänt mot bäraren som fyller samma funktion. Här har jag hittat en som ser bra ut.


Här är vi och letar efter tyg i en stor tygaffär på Söder i Stockholm. Inga problem att ha Caspar med sig in i affären. 


Man sover gott när man är så nära sin mamma. 

lördag 10 februari 2018

1529 Veckans rubrik - MAKT

Det är Olgakatt som står för veckans rubriker i februari. Övriga rubrikbloggare hittar man till höger i bloggen. Den här veckan vill hon att vi ska skriva något om MAKT. Det är ett gammalt ord som man vet har funnits med ända från antiken. Då blev det åtminstone diskuterat av både Sokrates och Platon, läser jag på Wikipedia. Säkert har ordet alltid funnits så länge som människan har funnits.

Sedan urminnes tider, både bland människor och i djurvärlden har den person eller det djur som varit störst och starkast haft stor makt. Därför har mannen alltid varit självskriven som den som haft makten eftersom han i allmänhet är större och starkare än kvinnan. Om kvinnan möjligen ska kunna matcha honom och få något inflytande är hon i allmänhet exceptionellt vacker och smart. 

Men det är inte alltid det stämmer. Varken Napoleon, Hitler eller Churchill var särskilt stora eller kraftfulla rent fysiskt. Däremot hade de ordets makt. Vilket har visat sig ha en förödande makt genom tiderna. Och i någon mån bidragit till en god sak, som t.ex. talen som Winston Churchill höll till det brittiska folket under andra världskriget. 


Den här bilden med titeln MAKT hittade jag i boken Veckans Chock med bilder av Hans Arnold. Det är mannens skugga som tornar upp sig bakom honom. Eftersom jag inte har sammanhanget klart för mig har jag svårt att tolka bilden. Kanske någon av bloggläsarna vet? (Bilderna går att klicka större.)

Harriet Beecher Stowes bok Onkel Toms Stuga bidrog till att slaveriet avskaffades i Amerika. Den upprörde miljontals människor genom att den beskrev de oerhörda grymheter och den tortyr som slavägarna utsatte sina slavar för. Jag tog upp det i ett inlägg som jag skrev just om makt för några år sen när vi hade ordet som fredagstema. 

Det som boken beskriver är dock ingenting i jämförelse med det som hände i verkligheten, dokumenterat av många frigivna slavar och nu i en bok som jag läser och som berör mig mycket, Den Underjordiska Järnvägen av Colson Whitehead. Boken visar på vilken förfärande makt Söderns vita hade över de afrikanska slavarna.



En fantastisk bok som jag tycker borde ingå i historieundervisningen på gymnasiet. 

På senare tid har makten mer eller mindre övergått till medierna. Särskilt märks det när TV slår igenom på allvar på 50-talet. I filmen som jag såg på Kunskapskanalen häromdagen - USA från svartvitt till färg - visas det bland annat hur senator McCarthy slutligen blir desavouerad av en advokat som beskriver honom som en grym och hänsynslös människa och som en lögnare. Efter det TV-programmet vände sig även hans partikamrater honom ryggen och han fick avgå som senator. Han söp ihjäl sig vid 48 års ålder.

Ett aktuellt exempel på vilken makt TV har, har visat sig genom Metoo-rörelsen. Och med vilken makt vissa män har använt sig av för att trakassera och våldföra sig på kvinnor i deras omgivning. 

onsdag 7 februari 2018

1528 Nytt från Bonniers Veckotidning nr 7 1925

Så var det dags igen att få lite nyheter från Bonniers Veckotidning. Denna gång nummer 7 1925. Nästa vecka är det precis 93 år sen det här numret kom ut och jag förvånar mig alltid över att språket är så lättläst trots det var så länge sen.


Omslagsbilden är gjord av Godtfrid Rönning - en illustratör som jag inte träffat på tidigare. Tyvärr kan jag inte hitta några data om honom på nätet. Kanske någon av mina bloggläsare vet något om honom? (Bilderna går att klicka större.)

Det är intressant att se att det finns en novell med av Catherine Mansfield. Hon var en nyzeeländsk författare som blivit världsberömd för sina noveller. Hon dog 35 år gammal två år innan det här numret av tidningen kom ut. Titeln på novellen här är Silverslanten. Även Selma Lagerlöf finns med som följetong med Löwensköldarnas ring. Numera är titeln Löwensköldska ringen och den första boken i romantrilogin kom ut just 1925. Måste alltså ha varit rykande aktuell.

Ett reportage om de avsatta kungligheterna upptar tre sidor. Det var ju inte så många år sedan kungarikena föll, det ena efter det andra, efter revolutioner och andra oroligheter. Det verkar dock som de kungligheter som klarade sig med livet i behåll levde ganska gott i exil.





En av de finaste svenska illustratörerna genom tiderna - Einar Nerman - är med i det här numret med sin rapport från London där han tillbringade några år. Jag har tidigare haft med honom som månadens illustratör här, här och här. Det är en rolig krönika som förhoppningsvis går att läsa om man klickar upp bilden. Jag fäste mig främst vid att han porträtterade en av de största  violinisterna genom tiderna - Fritz Kreisler. Nerman hade tydligen blivit inbjuden till en fest där flera av dåtidens berömda musiker, sångare och sångerskor deltog.



En av våra största svenska skådespelare - Anders de Wahl - förekommer på på två helsidor tillsammans med en för mig okänd primadonna, Edith Rolf. De spelar tillsammans i en film "skriven av Hjalmar Bergman" och baserad på noveller av August Blanche - Kalle Utter. Filmen hade premiär i början av februari detta år så det var bara någon vecka sedan premiären hade gått av stapeln. Här kan man läsa mer om filmen och här om Anders de Wahl.


Anders de Wahl och Edith Rolf i huvudrollerna.


Det finns alltid med några sidor med dammode i tidningarna. Trots att det är i februari hade man redan lagt in några sidor med vårmode från Paris i det tidigare numret av Bonniers Veckotidning nummer 6. Så jag tar med dem här eftersom det inte finns några modeteckningar i nummer 7.




Jag älskar att titta på de gamla annonserna som alltid är tecknade. Dessutom innehåller de mycket värdefull (?) information. Som den här annonsen för 4711 Eau de Cologne.


Fiatkoncernen hade tydligen tagit sig in på den svenska marknaden det här året i konkurrens med alla amerikanska bilar. Det står klart och tydligt att bilen gjort sin entré i Sverige 1925.


Man gör också reklam för choklad som barn bör dricka varje kväll för att växa och bli friska. Något som de flesta barn numera ofta dricker på kvällen innan de ska sova trots att det gått 93 år sedan man rekommenderade det i Ergo-annonsen.


söndag 4 februari 2018

1527 Gems Weekly Photo Challenge - STOR

Den här veckan tycker Sanna på Gems Weekly Photo Challenge att vi ska illustrera ordet STOR. Det får bli ett par bilder från arkivet och som jag tog i februari 2015.


(Bilderna går att klicka större.)

Det är precis tre år sen som de här killarna kom med en STOR möbel som skulle in i vardagsrummet. Tre stycken behövdes för att baxa in den genom ytterdörren. Min efterlängtade flygel - en Blüthner från 1969. 


Nu ska den bara vändas på också.


Flygeln och även jag på plats.

Jag hade lovat mig själv att om jag någonsin skulle få en flygel att spela på hemma, skulle jag öva en timme varje dag. Med undantag för de tillfällen jag har varit bortrest har jag hållit löftet i stort sett. 

onsdag 31 januari 2018

1526 Liljevalchs Vårsalong 2018

När jag var i Stockholm härförleden passade jag också på att besöka Liljevalchs Vårsalong på Djurgården. (Jag har tidigare berättat om besöket på Operan där de gav baletten Alice i Underlandet.) Liljevalchs är ju nyrestaurerat och man har byggt ett stort café i den första stora salen som man kommer in i från entrén. För övrigt tyckte jag det var sig rätt likt.


Utställningen pågår som synes till den 25 mars så det är gott om tid att hinna se den. (Bilderna går att klicka större.)


Stora salen där det nu har blivit ett café som fyller upp nästan hela rummet.

Vårsalongen kan snart fira hundraårsjubileum eftersom den infördes första gången 1921. I år sökte 2423 konstnärer dit och 137 antogs. Av konstnärerna är 79 kvinnor och 58 män. Utställningen rymmer 284 verk - några av konstnärerna har flera verk med. Jag hade läst i tidningen om att Mari Juslin från Finspång hade fått en textil skulptur - hunden Rolf - med på vårsalongen och var nyfiken på hur den skulle se ut.

Jag tycker det är särskilt roligt att gå omkring på Vårsalongen eftersom konstverken är så varierande. Här finns alster i blandteknik, tavlor i akryl och olja, skulpturer i papper, trä och textil och även grafik. Man blir väldigt imponerad av hur otroligt många duktiga konstnärer det finns i vårt land. Här har jag fotat några av verken som jag tyckte om.


Kristina Hrafhildur Plasgård - Gul. Akryl och screentryck.


Magdalena Eriksson - Fyrverkerigris. Tempera, olja på duk.

När jag såg en vit dörr med lite sågspån nedanför på golvet undrade jag vad den hade där att göra. Tills jag såg att spetsen i de avlånga rutorna var utkarvade för hand. Jag hyser inget tvivel på att titeln på detta konstverk var sant.


Emelie Liljebäck - Mellan Rum, 107 timmar av väntan.

Det fanns också helt vanlig föreställande konst, tankarna går osökt till Lars Lerin även om detta är en oljemålning och inte en akvarell.


Dan Wedegren - olja på pannå.

Undrar vad den engelska juryn i Konstnärsdrömmen skulle ha sagt om detta stilleben nedan. Kul är tavlan i alla fall tycker jag. Här kan man titta länge och upptäcka saker. Kanske skulle jag målat ett stilleben av mina prylar som jag plockade ut ur min bokhylla och satte på flygeln igår



Ingela Johansson Dunell - Stilleben. Olja på duk.


Tawatshai Kerdkan - Pots and Plants. Skulptur i papper.


Therese Isabelle Olsson - Delar av dem. Väv

Jag var full av beundran inför pappersskulpturerna ovan men när jag gick in i nästa sal och såg vad som där fanns blev jag helt förstummad. Nästan hela salen upptogs av massor av lerfigurer, alla med olika utseenden och poser. Helt fantastiskt! Bara detta enda rum var värt hela besöket.


Stefan Bennedahl - andas in, andas ut. Ett år med yoga. 365 yogafigurer i keramik på träplattor. 




Det var en hel del broderier med bland annat  politiskt budskap som gisslade kapitalismen som fisken nedan. Jag tror t.o.m. att konstnären också hade med två snarlika broderier.


Lisa Backman - Börshaj.

Tavlan med de vackra pastellfärgerna nedan tyckte jag speciellt mycket om. Konstnären hade ytterligare en tavla med med ungefär samma motiv.


Sten-Yngve Johansson - Civilisation 1. Akryl på duk. 

Här är det faktiskt en man som har virkat denna jättedocka - en kanin med en morot. Han har använt avlagda T-shirts som virktråd. Skulle varit kul att se hur virknålen såg ut.


Och till slut, när jag nästan hade gett upp hoppet att få syn på hunden Rolf dök den upp i sista rummet före caféet. Färgerna på fotot är inte så bra tyvärr, den gav ett helt brunt intryck i verkligheten - samma färg som på vanliga bruna nylonstrumpor. Men den är helt underbar i alla fall, tycker jag. Mari Juslin är utbildad tapetserare men målar också tavlor, gör skulpturer och skapar i textil.


Mari Juslin -  Hunden Rolf. Järntråd, hönsnät, tyg, möbelstoppning och nylonstrumpor. 

Jag behövde bara gå tvärs över gatan från museet till spårvagnshållplatsen. Spårvagnen kom efter några minuter. Byte vid Kungsträdgården till en buss som går var sjätte minut och som tog mig hem ända till kvarteret i Vasastan där Mirrfamiljen bor. Snacka om kommunikationer! Här i Mogata går det en buss på morgonen, en mitt på dagen, och någon på kvällen om man skulle vilja åka in till Söderköping och inte har bil. Något att tänka på för miljöpartisterna i Stockholm.



tisdag 30 januari 2018

1525 Gems Weekly Photo Challenge - Här och nu

Så var då projekt storstädning av vardagsrummet på gång. Det är inte så ofta som jag storstädar därinne - vi är ju sällan där, Kent och jag. Jag spelar min timme om dagen på flygeln och vi ser Veckans Brott, Vetenskapens värld och På Spåret tillsammans ibland.

Och numera orkar jag inte med att bjuda på något stort kalas som innebär att vi måste sitta i vardagsrummet. Har jag gamla vänner och släktingar på besök sitter vi vid alltid vid köksbordet. När barnbarnen kommer och ska titta på teve gör det ju inget om det är lite stökigt.


Det finns två avdelningar till i bokhyllan att plocka ut prylar ur och damma. Men den här avdelningen är den värsta. Men det var rätt kul - jag hittade ett litet fint kakfat som jag inte visste att jag hade köpt. Flygeln är utmärkt som avlastning för alla prylar. 


Jag städar inte hela rummet på en gång. Det värsta är att plocka ur bokhyllan och damma alla 97 prydnadssaker och familjefoton som jag sparat under alla år och har stående där. Så det är det jag har gjort Här och nu. Det tog sina modiga en och en halv timme. Så nu kan jag med gott samvete gå ut i solskenet och ta en promenad. Och städa resten i morgon.

Utmaningen som Sanna står för på Gems Weekly Photo Challenge den här veckan har rubriken Här och nu. Fler som berättar om just vad de hittar på för ögonblicket hittar man på hemsidan.




lördag 27 januari 2018

1524 - Veckans Rubrik - Plus och minus

Karin på Åland är den som har hittat på temat för Veckans Rubrik den här månaden. Denna vecka lyder rubriken Plus och minus. Andra som skriver om plus och minus hittar man till höger i bloggen.

Som så många gånger förr är det en gammal bok, som får bli underlag för inlägget och som jag hittade i skräpbokhyllan i garderoben. Nämligen Folkskolans räknebok för fjärde klassen. Den är alltså tänkt för tioåringar utan något annat hjälpmedel än papper, penna och suddgummi om man undantar läraren. När jag läser igenom boken förstår jag varför jag tyckte matte var så besvärligt när jag var liten.


(Bilderna går att klicka större.)

Räkneboken är från 1955, en tid i Sverige när flickorna har klänning eller kjol och rosett i håret, pojkarna golfbyxor och rutiga strumpor. En tid när man leker indianer och rullar kula på rasterna och när man håller en skolväska i handen och inte har den på ryggen.


Det här är Kents bok som han noga daterat till den 11 november 1955. Det året tar jag studenten och körkort. Det är intressant att studera räkneexemplen som så tydligt visar på en svunnen tid med tanke på priser på mat, löner och hyror. Detta år finns det många hästar kvar i Sverige. Bara i Malmöhus län finns det 72 299 hästar (hur man nu har räknat dem?), 183 226 nötkreatur och 65 942 får som man sen ska räkna ut hur många de blev tillsammans. Springpojkar hittar man också.






I slutet av år 2015 fanns det 4,7 miljoner personbilar, 20 000 bussar, 582 285 lastbilar och 320 000 motorcyklar i Sverige. 

Boken är ett stycke historia som speglar vardagen hur den ter sig för vanliga människor. Man eldar med kol och koks och går på bio för 85 öre biljetten. Telefoner är inte särskilt vanliga, det finns bara 169 sådana under ett år i en köping, ett större samhälle på den tiden. Året därpå utökas dock antalet med 28. Antalet utlänningar som arbetar under ett år i Sverige - däribland inbegrep man norrmän, danskar och finnar - finns också med som räkneexempel.


Här är det minus som gäller. Mor och son studerar elmätaren. 

På tågen finns första, andra och tredje klass. Skillnaden i pris ska förstås räknas ut. Gas- och elektricitetsräkningen kan uppgå till hela 26 kr och 29 öre för ett hushåll under ett år. Sparkstöttingar säljs i tre olika storlekar varav den största kostar 28 kr och 25 öre - ganska dyrt med tanke på att den kostar mer än elräkningen gör på ett helt år. 


En person kan köpa en tomt för 5 eller 6 kr kvadratmetern. Men så går  månadslönen sällan upp till 1000 kr i månaden för vanliga människor. Själv hade jag 750 kr i månaden som bankaspirant 1958 och på det skulle jag betala 300 kr i skatt. 

Kerstin köper vetemjöl, potatismjöl, socker och knäckebröd i handelsboden och får ändå pengar över när hon betalar med en femma. Hon hjälper också sin mor att bära vatten till tvätt i 7-liters hinkar till ett kar som rymmer 294 liter. En elektriker arbetar i medeltal 8 timmar om dagen för 4 kr 15 öre i timmen. Och diken grävs fortfarande för hand. Just talen med dikesgrävandet minns jag som extra hemska. Kanske hade jag klarat av dessa tal om jag hade haft en miniräknare, vad vet jag?