fredag 24 november 2017

1496 - Månadens illustratör november 2017 - Sven Hemmel

Som så många gånger tidigare var det en gammal bok som jag hittade i bokhyllan som gav mig inspiration till månadens illustratör. Nämligen Sven Hemmel. Det är han som för all evighet gett oss bilden av Ture Sventon, den berömda privatdetektiven. Han som inte kunde säga s- och följaktligen tyckte om temlor och inte semlor och som hade en egen flygande matta. Åke Holmberg skrev dessa älskade böcker om Ture Sventon.


Bilderna går att klicka större.

T.ex. "att ta reda på en bortflugen kanariefågel, skugga en spårvagnsförare eller att leta reda på en man med bruna skor på Odenplan."

Just den här boken är Kents, men jag vet att jag läste många av böckerna när jag var i tio-elvaårs-åldern och älskade dem. Jag fattade naturligtvis inte då hur roliga och ironiska böckerna egentligen är utan tyckte bara de var väldigt spännande. När boken kom ut 1949 var det något helt nytt med att man kunde frysa in varor och det är mysteriet med det försvunna frysskåpet Nordpolen som dominerar berättelsen.



Ture Sventon hälsar på hos kylskåpsingenjör Hjortron. Hans barn Lasse och Lisa blir sedan involverade i jakten på Nordpolen.

För Sventon, Lasse och Lisa
går nu färden på den flygande mattan till arabiska öknen där vännen Ali Ben Hassan El Omar Hussein Mohammed - alias - Omar - väntar i sitt "välsydda tält". Denne är djupt bedrövad eftersom hans favoritkamel, Juvel, har rövats bort. Och av vem, om inte av Sventons ärkefiende, Ville Vessla, som också på ett märkligt sätt har dykt upp i öknen.


Kylskåpsassistent Mattson - alias Ville Vessla.

Den ökände skurken Ville Vessla har arbetat som kylskåpsassistent åt kylskåpsingenjör Hjortron under täcknamnet Mattson för att komma åt frysskåpet som Hjortron har uppfunnit. Eftersom Nordpolen var en helt revolutionerande upptäckt ville Vessla komma åt ritningarna, som tyvärr gått förlorade (genom att Hjortron själv tänt eld i spisen med dem). Därför var Mattson tvungen att stjäla hela skåpet. Hur han kunde få ner det och sig själv till öknen är ointressant - han och skåpet finns bara där plötsligt.


Det är i den här staden som pastejbagare Muhammed på Karavangatan - boven i dramat - bakar sina berömda pastejer "Beduinens hemlängtan" och "Kameldrivarens söndagsdröm." Här i källaren blir Lasse och Lisa tillfångatagna när de har irrat bort sig i staden efter att ha gett sig ut på en promenad själva. I källaren återfinns även Juvel som har ett blått och ett brunt öga. Nordpolen finns också i ett angränsande källarrum.

Den otroligt skicklige privatdetektiven Ture Sventon som "liknade en hök, en mycket vaksam hök med genomträngande blick" får plats hos Muhammed som pastejbagare, något förklädd. Även vännen Omar får plats som springpojke.


Omar förklarar den något udda kostymen med att han tidigare jobbat i rörledningsbranschen och där var alla klädda i sjömanskostym.


En enormt stor pastej har bakats för att bjuda alla tältsömmare i Omars oas på. 

Naturligtvis befrias både barnen och kamelen ur källaren genom Ture Sventons enastående förmåga att lösa kniviga problem. Även Nordpolen räddas. Men hur detta sker vill jag inte avslöja. Det är en mycket genial lösning, så mycket kan jag tala om.

Sven Hemmel levde mellan 1906 och 1982. Han utbildade sig till teckningslärare på Tekniska skolan i Stockholm, den som nu heter Konstfack. Han är främst känd för illustrationerna till de många Sventonböckerna.

Nedanstående bokomslag har jag hämtat från nätet. Böckerna är väl värda att läsas om.





måndag 20 november 2017

1495 Veckans Rubriker Plasten i mitt liv och Eko/Närodlat.

Eftersom jag inte hade tid att skriva om veckans rubrik förra veckan, som var Plasten i mitt liv, tar jag skadan igen nu och klämmer också till med denna veckans som är Eko/Närodlat. Det är Olgakatt som har bestämt rubrikerna för november och fler rubrikbloggare hittar man till höger i bloggen.

I mitt liv kom plasten in när jag var i 8-9-års åldern, alltså efter andra världskrigets slut. Det hette inte plast då utan plastic. Min pappa kom hem med ett illaluktande stort och grönt skynke, ungefär som en presenning och talade om att detta var plastic och det var ett fantastiskt material eftersom det var vattentätt.

Några år senare hade plastpåsarna i hushållet börjat dyka upp. De var så dyra i början att man var tvungen att återanvända dem och  tvätta dem noga och hänga upp dem på klädstrecket tillsammans med övrig tvätt. Jag minns att grannflickan suckande en gång sa till mig:" Jag önskar att jag en gång i mitt liv skulle slippa tvätta plastpåsar!."

Jag vet inte när den riktiga plastrevolutionen kom - kanske någon gång i slutet på 50-talet. Då visste vi ingenting om dess förkastliga miljöpåverkan utan välkomnade alla plastattiraljer med stor förtjusning. Allting skulle plötsligt vara av plast - hushållsartiklar, leksaker, kylskåpsinredning, lådor att lägga saker i och plastpåsar fick man i affären istället för papperspåsar. Plastleksaker var billigt till skillnad mot träleksaker men gick lättare sönder, något som man upptäckte ganska snart.


Omväxlande plast och trädetaljer i byggsatsen för barn. (Bilderna går att klicka större.)

Själv har jag väldigt svårt att tänka mig ett liv utan plast. Var jag ser mig omkring hemma hittar jag saker av plast. Mina glasögonbågar t.ex. är av plast, resväskan  i hörnet är av hårdplast, tandkrämstuben. Alla mina sorteringsboxar är av plast också.


Sorteringsboxar. Jag har en för tidningar också och för metall.

För sorterar plasten för återvinning, det gör vi till skillnad från stockholmarna t.ex.. Jag får nästan ångest varje gång jag är där och hälsar på barnbarnen och måste slänga fina plastburkar och annat av plast i soporna.


Inte mycket i den här lådan som inte är av plast.

En dold last som jag själv har är just plastburkar. Jag har svårt att gå förbi plastburkshyllan i varuhuset utan att köpa hem några burkar. De är så praktiska och bra och många har ljuvliga färger också.


Hyllan med plastburkar som jag rensar ut av och till.

De nya plastpåsarna med en plastdragkedja gillar jag särskilt mycket. Men dem brukar jag faktiskt diska ur och de inte är alltför nedsmutsade. Här har jag skrivit ett kärleksfullt inlägg om dem. 

Sen var det ju det där med Eko och Närodlat också som är denna veckas rubrik. Skam till sägandes bryr jag mig inte om det utan köper det som ser bäst ut och är billigast när jag handlar. Så länge Ekobananer är tre gånger så dyra som vanliga bananer får de ligga kvar i sin korg. Men jordgubbar köper jag alltid från min närmaste omgivning - skulle aldrig falla mig in att köpa jordgubbar någon annan tid än på sommaren.

lördag 18 november 2017

1494 Med Bloggblad på Dagsbergsgården

Min klasskamrat på lärarhögskolan i Linköping, min vän och bloggvän Marianne - alias Bloggblad - och jag har haft en ganska olika barndom. Medan jag tillbringade hela min levnad i Norrköping tills jag flyttade hemifrån som 16-åring, flyttade Marianne runt i Sverige och bodde på ett antal olika platser tills hon var 9 år.

Det berodde på att hennes föräldrar var frälsningsofficerare och dessa var tvungna att bryta upp från sitt hem vartannat år och för att börja arbeta på nästa ställe. Familjen hade inga egna möbler förutom en enda fåtölj, ett bord, ett par tavlor och några prydnadssaker som fick följa med när de flyttade till de färdigmöblerade lägenheterna. Möblerna tillhörde Frälsningsarmén och även allt husgeråd. Sänglinnet däremot vägrade Mariannes mamma att använda så det fick de ha eget.


Många gäster på lunchträffen i Dagsbergsgården.  (Bilderna går att klicka större.)

Detta berättar Marianne på en lunchträff i Dagsbergsgården där hon och jag var för några dagar sedan. Hon räknar upp alla ställen hon bott på och visar bilder. Några av husen finns fortfarande kvar. Innan hon fyllt nio hade hon bott i Malmö, Motala, Södertälje, Uppsala, Stockholm och Örebro. Hon har många anekdoter från den tiden.


Prästen Marie Jäder hälsar alla välkomna. I bakgrunden ses Britt,  min gamla klasskamrat från flickskolan i Norrköping. 

Därför fick hon också byta klass flera gånger sedan hon börjat skolan. Värst var det med dialekten som hon själv anpassade varje gång efter den på orten de flyttat till. Men eftersom Marianne är musikalisk dröjde det inte länge förrän hon talade likadant som sina klasskamrater.


Marianne med vännen Anne-Marie som kommit dit för att lyssna på Marianne.


Den tidigare kyrkoherden, Britt-Marie var också där med sin make.

Mariannes föredrag är lättsamt och humoristiskt och interfolierat med visor av olika slag. Även några av Frälsningsarmén psalmer är med i programmet. Texterna till dessa finns att läsa på overheaden så att alla kan sjunga med.Det är då jag kommer med i det hela. Jag ackompanjerar nämligen dessa psalmer och visor på pianot när Marianne avbryter för att sjunga något.



Marianne framför duken med Frälsningsarméns emblem. 

Efter att alla ätit lunch och druckit kaffe börjar Marianne att berätta. Åhörarna lyssnar koncentrerat och sjunger med i sångerna. Det är en härlig stämning och föredraget avslutas med hjärtliga applåder från alla och vi får var sin chokladask av prästen Marie.


Nöjda och glada åhörare på lunchträffen i Dagsbergsgården. 

Nästa gång jag får tillfälle att följa med Marianne med berättelsen om hur det var att vara "frälsningsunge" som hon kallar sig lite vanvördigt, är i mars nästa år. Då blir det tågresa till Motala. Jag, som inte åkt tåg på 30 år, är ser verkligen fram emot detta tillfälle.

onsdag 15 november 2017

1493 Litet impressionistquiz.

En av de stora epokerna i konsthistorien är Impressionismen. Namnet lär ha uppkommit genom att Claude Monet hade med en målning som han kallade Impression -  Soluppgång på en utställning 1872  i Paris. Det var en recensent som hånfullt kallade konstnärerna som ställde ut för impressionister och det blev sedan det officiella namnet på gruppen och på konstriktningen.

I  quizet nedan gäller det att para ihop rätt siffra på tavlorna med rätt bokstav på konstnärerna. Försök att lösa quizet innan du googlar. I så fall blir det väldigt lätt. De flesta av bilderna går att klicka större Lycka till!















 
Namnen på konstnärerna under bilderna.


Alfred Sisley                                                                                                            Edgar Degas






William Turner                                                                                                                 Claude Monet


             Georges Seurat                         




    

                                                                                                        Paul Cézanne






Pierre Auguste Renoir                                                                                  Camille Pisarro                                          
                                                                                             

Uppdatering med rätt svar:
A=7
B=4
C=8
D=1
E=6
F=3
G=2
H=5

PettasKarin och Olgakatt fixade quizet. Seurat, som inte Karin tidigare var bekant med, var han som var upphovsman till pointillismen. Små, små prickar av färg som tillsammans bildade motivet på tavlan. På tavlan ovan kan man se  hans mest berömda tavla, En söndagseftermiddag på ön La grande Jatte i bakgrunden.


söndag 12 november 2017

1492 - Veckans ord KONST

Den här jättelika tavlan - säkert någonstans mellan 3x4 m - som jag såg och fotograferade på Chagallmuseet i Nice 2011 får bli mitt bidrag till KONST som är veckans ord. Marc Chagall är en av mina absoluta favoriter bland alla konstnärer. Museibesöket med många andra verk av Chagall finns att läsa om här.


Marc Chagall på Chagallmuseet i Nice. Motivet är från Gamla Testamentet i Bibeln. Gud driver ut Adam och Eva ur paradiset. (Bilden går att klicka större.)

Fler bidrag till veckans ord hittar man här hos Sanna på Gems Weekly Photo Challenge.

Uppdatering:
Vi besökte Marc Chagalls grav när vi var i Saint-Paul-de-Vence. Här kan man läsa det inlägget:


fredag 10 november 2017

1491 Veckans Rubrik: Julhysteri?

Ordet i Veckans Rubrik är Julhysteri? och det är Olgakatt som har hittat på det. Övriga rubrikbloggare hittar man till höger i bloggen. Ordet hysteri har som synonymer stark nervositet eller överspändhet. 

Julen handlar egentligen
bara om en enda dag hos oss här i Sverige - julafton. Eller möjligen juldagen också eftersom det är full rulle på annandagen i alla affärer med sina reor. I år infaller julafton på en söndag.  (Julkorten i inlägget härrör från förra årets julkortsskörd.)


Julkort skapat av Ingrid Elf. 

Just till denna söndag- julafton - förväntas vi ha storstädat huset eller lägenheten, kokt skinka, bakat kakor, gjort sillsallad, handlat nötter och godis, kokat risgrynsgröt, köpt ut på systemet och bjudit hem släkten på julbord. Åtminstone enligt veckotidningarna.

Vi bör dessutom ha sprungit runt i affärer och inhandlat mängder av julklappar till alla. Och köpt en gran som tar upp en massa plats. För att inte tala om alla gamla bonader och tomtar som har plockats fram ur sina gömmor. Även speciella julgardiner bör hängas upp om man får tro alla reklambroschyrer som dimper ner i brevlådan.

Vykortet är skapat av Liisa Ojala.

Det brukar falla på husmors lott att fixa allting, utom möjligtvis granköpet. Inte undra på om hon känner en viss stark nervositet/hysteri över att allt ska klaffa. Att skinkan ska bli lagom kokt, att alla ska uppskatta sina julklappar (vilket sällan händer), att gröten inte bränner vid, att granen inte ska barra direkt eller att inte släktingarna råkar i luven på varandra.

Veckotidningarna överflödar redan nu av recept på julkakor och julmat. Mängder av reklam för julklappar drösar ner i brevlådan. Trots att det är en och en halv månad kvar till julafton.

Länge har jag fått reklam där man kan köpa julgardiner och juldukar och även själv brodera sådana. När vi har kommit så långt fram som till julafton är man utled på julsånger som har spelats  oavbrutet i varuhus och affärer sedan länge.


Tyvärr hittar jag inte något namn på illustratören.

Jag tycker det är synd att julen - framför allt julafton - hos oss här i Sverige har blivit en så (hysteriskt) avgränsad familjehögtid så att många som är ensamma verkligen känner sig övergivna. I Paris, där jag tillbringade en julafton för många år sen, var det fullt på caféer och restauranger på kvällen. Alla pratade och hade det trevligt och jag såg inte röken av vare sig julmat eller julklappar.

Själv lider jag inte det minsta av julhysteri eftersom Kent och jag är ensamma på julafton och jag varken behöver städa eller laga mat. Kent är vegetarian så han brukar baka en pizza till lunch. Inte heller har jag behövt trängas i affärer eftersom vi inte ger varandra julklappar. Med undantag av några små tomtar i fönstret, adventsstake och adventsstjärna lever vi vårt liv som vanligt. Men julbön i kyrkan på julafton är en fin tradition som vi gärna fortsätter med.

onsdag 8 november 2017

1490 Kronprinsbröllop i Stockholm 1926


Porträtt av kronprins Leopold av Belgien och prinsessan Astrid skapat  av Birger Ericson 1904-1994. (Bilderna går att klicka större.)

I det här numret av Bonniers Veckotidning, som utkom 10 november 1926, består innehållet till stor del av text och bilder från det borgerliga sagobröllopet mellan svenska prinsessan Astrid och Belgiens kronprins Leopold. Det ägde rum i rikssalen på Stockholms slott och vid vigseln fanns bland andra fyra kungar med,  som man kan se på bilden nedan.


Kungarna är från vänster Christian av Danmark, Gustaf V av Sverige, Albert av Belgien och Haakon av Norge.


Den enda bilden i tidningen från det egentliga bröllopet i  rikssalen på Slottet. Borgmästare Carl Lindhagen förrättade vigseln. 

Före bröllopet befann sig Stockholm i glädjeyra, berättar tidningen. Tisdagen den 2 november rullade tåget med Belgiens kungafamilj in på centralstationen i Stockholm. Det blev en mottagningskortege genom Stockholms gator som kantades av flaggprydda packade folkmassor upp till slottet. "Det blev lunch, det blev sångarhyllning, det blev beskådande av stadens sevärdheter, och dagen slutade med galataffel i Karl XI:s galleri."

 Prinsessan Astrids bröllopsklänning.


Här har Göta Hellström ritat och berättat hur klänningen såg ut och av vilket material den var sydd i.

På onsdagen var det först mottagning i Stockholms stadshus för de fyra kungarna och de 24 andra kungliga gästerna och stadens honoratiores. Med var bland annat Ragnar Östberg, arkitekten bakom  stadshuset. Där inne var det smyckat med massor av gula nejlikor och röda rosor. Den svarta färgen i Belgiens flagga fick höstmörkret utanför Stadshuset stå för när bilarna rullade iväg från mottagningen.

På kvällen gavs en galaföreställning på Operan. Där hade enligt tidningen, "hovet, armén och topparna av alla staber och verk samlats". Skribenten berättar utförligt om vad alla hade på sig och brister ut i att det "är en skada att man inte ser publiken oftare fullt högtidsklädd där". Två och en halv spalt på hela tidningssidan upptas av en redogörelse om uniformer, festklänningar och juveler men jag hittar tyvärr inte en enda rad om vilken opera som spelades.


"Och du himmel vad det tittades! Det var ett under att ingen ramlade ner från raderna." Teckningen är gjord av Annie Bergman. Kungligheterna kan man ana på första raden till vänster i bild.

Så kom då dagen för vigseln den 4 november. Jag citerar: "De kronklädda bänkarna fylldes så småningom av alla de uniformsklädda gästerna. Kraschaner, ordensband och guldbroderier trängdes om platsen, diademen blixtrade, de gräddvita hovdräkterna blevo allt fler." Och vidare: "Så voro de då alla samlade, statsråd, serafimerriddare, presidenter, generaler, domare, biskopar, diplomater, av vilka flera i de mest pittoreska dräkter."

När kungarna, drottningarna och övriga kungligheter intagit sina platser efter att ha gått i procession anförda av ett antal kammarherrar, spelades marschen till bröllopet på Ulfåsa av August Söderman upp. Under marschen tågade bruden och brudgummen in med sina två små brudnäbbar i täten och åtta tärnor och åtta marskalkar i följe.


Fyra av  prinsessan Astrids tärnor var själva prinsessor. Övriga fyra var hennes väninnor. 


Fyra prinsar bland marskalkarna. Folke Bernadotte var med bland de fyra övriga. 

Prinsessan Astrid var dotter till prins Carl och prinsessan Ingeborg. Redan i mars 1926 hade drottning Elisabeth av Belgien och kronprins Leopold hälsat på hos Elisabeths väninna, prinsessan Ingeborg och där träffades Leopold och Astrid för första gången. De möttes åter senare vid ett dop i Belgien och även samma sommar på Fridhem, prins Carls sommarslott utanför Norrköping. Leopold presenterades då som en belgisk löjtnant på studieresa från Belgien.

Romansen tog fart och den 26 september eklaterades förlovningen. Den borgerliga vigseln förrättades redan 4 november, som jag berättat. Den 10 november vigdes paret i domkyrkan i Bryssel av den belgiska ärkebiskopen.

Trots den korta tid som Leopold och Astrid känt varandra ansågs äktenskapet lyckligt och Astrid blev mycket älskad av det belgiska folket. Hon fick sitt första barn, Joséphine-Charlotte 1927, efter det Baudouin 1930 och Albert 1934.

Samma år avled kung Albert, Leopold blev kung och Astrid drottning. Hon omkom tragiskt 1935 i en bilolycka i Schweiz då hon och Leopold var på en utflykt. Hon sörjdes av både det svenska och belgiska folket. Mer om henne kan man läsa här. 


Systrarna, prinsessorna Astrid, Märtas och Margarethas hattar vid bröllopet ritade av Göta Hellström.

söndag 5 november 2017

1489 Gems Weekly Photo Challenge - MÖNSTER

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som är upphovsman/kvinna/person (vilket som önskas) till temat vecka 45 som är MÖNSTER.

Detta visste jag om när Kent och jag stegade in genom entrén på Stadsmuseet i Norrköping där man just nu visar en utställning som heter Brodera Mera. Det första vi mötte var de här jättestora tygsjoken broderade av Rakel Fagius 2005 på Täcklebo Broderiakademi. En broderad dikt om just MÖNSTER av Helga Henschen. Det passade ju perfekt till veckans tema!

Om denna härliga utställning har jag skrivit här.  Det fanns mängder av andra broderimönster att titta på inne i Färgarsalen. Utställningen visas t.o.m 25 februari och jag kan varmt rekommendera den.