tisdag 23 augusti 2016

1316 Coro Le Viole och avtackning av Åsa Ström Broman

Helgen har varit mycket intensiv med både körkonsert i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping på lördagskvällen och avtackning av vår mycket omtyckta kyrkoherde Åsa Ström Broman på söndagen. Sommaren 2015 var Sankt Laurentii kyrkokör och besökte den lilla byn Torsa i Italien. Torsa, som inte ligger så långt från slovenska gränsen är tydligen så litet att den inte går att hitta på nätet mer än på en karta.

Även om byn är liten blomstrar musiklivet där. En av medlemmarna i kyrkokören som ursprungligen kommer från  Torsa, tog kontakt med sin gamla kör, vilket resulterade i att kören var välkommen dit förra sommaren och även att sjunga tillsammans med Coro Le Viole i en gudstjänst i byn. Resan blev en stor succé och den italienska kören inbjöds att komma till Söderköping påföljande sommar.


Coro Le Viole från Torsa i Italien sjunger i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping. Dirigenten heter Valenta Bott. (Kent tog nästan alla bilderna som går att klicka större.)

Och nu var de här - en härlig, mycket ungdomlig damkör plus en herre. Konserten inleddes med några sånger av kyrkokören och efter det framträdde Le Viole med ett fullspäckat program som förutom härlig körmusik bjöd på en del överraskningar. Alla sånger framfördes helt utan noter, vilket gjorde att alla koristerna hade full koll på sin dirigent. Det är sällan man ser en sådan sångglädje som denna italienska kör uppvisade.


Kören bjöd på en del överraskningar. De äldre av de  tre små flickorna sjöng med i alla sångerna och även den allra minsta sjöng med ibland.


Konserten avslutades med att Coro Le Viole och Sankt Laruentii kyrkokör sjöng tillsammans. Charlotte, som är körledare för kyrkokören dirigerar. 

På söndagen var det avtackning av vår mycket kära och omtyckta kyrkoherde, Åsa Ström Broman, som lämnar församlingen efter två år. Hennes man är redan på plats i svenska kyrkan i New York och Åsa kommer också att flytta dit. Hon kommer att ha en halvtidstjänst och åka till olika platser i Sydamerika i treveckorsperioder.


Sankt Anna Vokalensemble sjöng vackert vid mässan i Sankt Laurentii kyrka på söndagen. Min bloggvän Bloggblad är med i båda körerna och här står hon längst till höger. 

Vid mässan medverkade - förutom Coro Le Viole och Sankt Laurentii kyrkokör - Sankt Anna vokalensemble. Åsa avtackades i vederbörlig ordning i slutet av mässan och fick en vacker stola i present av församlingen och även gåvor av den gästande kören.


Åsa med den nya stolan i handen som hon står i begrepp att prova.



Åsa i sin nya stola.

Efter mässan var det mingel i församlingshemmet med hemlagade pajer och kaka till kaffet. Det var så många som följde med att man inte dukat fram mer än några bord utan de flesta stod vid ett långbord eller andra småbord och åt. Flygeln fick också tjänstgöra som bord. Det var många som ville tacka Åsa och överlämna presenter vid kaffet. Även vår nye kyrkoherde, Ola Linderoth, var där och höll ett fint tacktal till Åsa, där han berättade att det var hon som hade tipsat honom om kyrkoherdetjänsten i Söderköping.


Många var med på lunchen i församlingshemmet efter mässan. 



Kent i egenskap av kyrkofullmäktiges ordförande överlämnar en pärm med foton, som han tagit själv, på alla som jobbar i församlingen. Min bror Gunnar, ordförande i kyrkorådet, övervakar det hela.

Efter många tårar och kramar fick Åsa äntligen ro att sätta sig ner och dricka sitt kaffe i lugn och ro. Vi kommer att sakna henne - samtidigt kommer vi väl att ses igen nästa sommar då hon och hennes man återvänder till sitt sommarställe i Sankt Anna skärgård.


Min vän och korist Asta, kyrkvärden Clas-Börje och jag hade tillskansat oss bra platser vid ett av de få borden med stolar och hade full utsikt över lokalen och överlämnandet av presenterna.




Kent spelade in en sång med Coro Le Viole under konserten på lördagen i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping.

söndag 21 augusti 2016

1315 Min egen lösning på konstqiz 1

Konstnärerna som jag visat här på i mitt inlägg Litet konstquiz 1 är

1. Henri de Tolouse Lautreck
2. Paul Sezanne
3. Pablo Picasso
4. Henri Matisse
5. Paul Gaugain

Samtliga är fransmän utom Picasso som är spanjor. Så enkel var min egen lösning och Maggan gissade också det. Jag försökte lägga ut målningar som man inte ser så ofta och sådana där inte artistens namn stod i ena hörnet. Fast Matisse missade jag eftersom namnet stod i högra hörnet när jag tittade närmare efter.


En tavla av Pablo Picasso som åtminstone jag inte har sett tidigare.

Det var ju han som gjort collaget som Olgakatt tyckte skulle bort eftersom det var det enda bland alla oljemålningarna. Både Ingrid och Veiken tyckte det också eftersom den skilde sig från de andra målningarna. Jag hade inte ens tänkt på det, bara att det var Matisse. Men det är ju en utmärkt lösning också förstås.

PettasKarin tyckte att Picassotavlan skulle bort eftersom den skilde sig från de andra, och det har hon ju rätt i! Eleonora ansåg att Gaugaintavlan skulle bort eftersom inga andra av tavlorna visade på en grupp människor utom Gauguains. Jag tycker det är så roligt med alla kluriga lösningar även om de inte stämmer med vad jag själv tänkte. Det är roligt att se målningarna från en annan vinkel än den egna.

Tack för att ni gissade, det blir inget pris för "rätt" lösning, bara äran - om det nu kan räknas som en sådan...

fredag 19 augusti 2016

1314 Litet konstquiz 1

Nu har jag roat mig med att göra ett litet quiz igen. Här kommer några bilder på målningar av några av mina favoritkonstnärer. En av bilderna ska bort och varför i så fall? Jag ser fram emot många olika lösningar - det är alltid lika spännande att ta del av dessa även om det inte är den lösning jag har tänkt mig.

Bilderna är alla från nätet och går att klicka större. "Rätt" lösning senast måndag för sen åker jag upp till Mälarhöjden och barnbarnen några dagar.




torsdag 18 augusti 2016

1313 Kök och Käk i Söderköpings medeltid.

En väldigt trevlig och intressant och alldeles gratis historielektion fick jag i tisdags när jag hade ett ärende på Stinsen, vårt fina bibliotek här i Söderköping. Jag hade väl tittat lite på affischen men inte mer - har nästan alltid bråttom när jag är där.


Passa på att se den fina utställningen innan den försvinner den 26 augusti om du inte redan var sett den. (Bilderna går att klicka större och är alla tagna på utställningen.) 

Utställningen visas på bibliotekets övervåning och jag är väldigt glad över att jag hade en stund över så jag kunde se den innan Kent skulle komma och hämta mig. En fantastiskt fin och välgjord liten utställning som handlar om vad man åt och drack under medeltiden och hur man gjorde det. I nedanstående inlägg berättar jag vad som står på pappersgobelängerna som utställningen är uppbyggd kring.


Bröd och gröt var basföda och som synes åt man mycket mer av det på medeltiden. Den arbetande befolkningen skulle äta grovt bröd medan överklassen åt vitt bröd. 

Eftersom man hittat matrester och ben efter måltider och dessutom har många bilder som visar vad man åt kan man vara ganska säker på hur det medeltida kosthållet såg ut. Det var givetvis skillnad mellan de olika samhällsklasserna. Men man levde tydligen förhållandevis bra om man utgår från kroppslängden. Den var högre på medeltiden än på 1700-talet och först 1920 är man tillbaka till medeltidens kroppslängd.



Bilden från 1300-talet och från Hausbuch Mendels i biblioteket i Nürnberg. 

Den som står bakom utställningen är Monica Stangel Löfvall. Den är uppbyggd kring vissa teman bland annat Mathållning, Bröd och Gröt, Vin - Öl - Sprit och Matlagning. Lättlästa och tydliga texter inramade av bilder finns på hängande pappersgobelänger runt om i rummet. (Ge mig gärna ett bättre namn på dessa!) Ett bord mitt i rummet visar olika matvaror i papier maché och ett uppstoppat vildsvin får symbolisera att man tog till vara på allting på grisen. Även på andra djur togs allting tillvara, läser jag. Öron, testiklar, juver, tunga, nos och svans t.ex.


Den här utställningen borde vara väldigt intressant för skolbarn på mellanstadiet men då kanske man borde göra ett litet papper med frågor som barnen fick leta sig fram till svaren på genom att läsa på väggtexterna. Jag är ledsen över att mina barnbarnspojkar inte fick tillfälle att se utställningen.


Man fastade också ideligen. Det innebar att man inte fick äta kött, men väl fisk och ost. Allting som simmade ansågs som fisk och man åt även bäver under fastan. Vardagsmaten var bröd, gröt och välling, ärtor och kål, kokt salt kött eller salt torkad fisk. Jag läser just nu Vibeke Olssons arbetarromaner om Bricken på Svartvik och jag slås av hur lika medeltidens kosthåll var för sågarbetarna i slutet av 1800-talet. Den största skillnaden var väl att man inte drack kaffe under medeltiden och att man använde socker.


På det uppdukade bordet finns bland annat salt sill, gröt och bröd. 


Det enda sötningsmedlet var honung. Det ansågs också vara ett läkemedel. (Honung i en kopp varm mjölk gör att jag brukar somna omedelbart om jag har legat sömnlös en längre stund så det kanske ligger något i det.)


Socker började inte importeras förrän på 1300-talet. Det kom från sockerrör och var mycket dyrt. Inte förrän på 1800-talet började man odla sockerbetor i Sverige.


Här säljer en man kryddor på torget. Det var också dyrt. Pepparkakor var populärt och på medeltiden innehöll dessa verkligen peppar. Öl var den vanligaste drycken bland den arbetande befolkningen. Vatten ansågs skadligt att dricka. Överklassen drack vin som ansågs vara väldigt hälsosamt.




Kul var också att läsa om hur en värdinna på medeltiden skulle uppträda. 




Fisk var en viktig proteinkälla och den saltades ner, torkades eller röktes. Man fiskade med nät, krok, harpun, håv och ljuster.


Det här är bara ett litet axplock av allt som fanns att läsa och titta på på utställningen. För skolorna vore det väl i så fall bra om den sattes upp igen någon gång - då under skolperioden och inte som nu under semestern när alla barn har lov.

söndag 14 augusti 2016

1312 Mitt livs första potatisskörd

Ja, det är ju något som måste dokumenteras. I vårt lilla trädgårdsland på husets västra sida har det på sin höjd växt upp några gräslökstuvor tidigare. Allt som jag planterade där vissnade om det överhuvudtaget alls kom upp.  Kanske berodde det på att rutorna med jord ligger utom synhåll för oss för det mesta eller för att jag inte gallrade tillräckligt. Eller vattnade.


Här tänkte jag att det skulle bli ett litet potatisland. (Bilderna går att klicka större.)

På försommaren när jag skulle skala potatis en dag var alla potatisarna fulla med ögon och en del hade små ålar också. Varför inte, tänkte jag och grävde upp alla tistlar som växte i landet och satte ner två potatisar i varje ruta.

 
Nu  var det bara att vänta.

Efter ett par tre veckor tittade det första skottet upp och sen växte det bara på. Vattnat har gjorde vi varje dag också och blasten blev högre och högre för varje vecka. Idag var det dags att skörda, tyckte vi. Och döm om vår förvåning när Kent fick ihop en halv hink potatisar av de fyra små som jag pillade ner. Vi åt dem med god aptit till middag idag och de smakade alldeles utmärkt.


Från de här två rutorna fick vi en halv hink med potatis.


Helt ekologisk potatis som smakade utmärkt gott.

Mirrfamiljen har sålt sitt sommarhus på Öland vilket bland annat har inneburit att vi blivit med liten segelbåt och stor studsmatta eftersom familjen redan har en sådan i Mälarhöjden. De små granntvillingarna Anton och Jesper är här varje dag och hoppar på den. Visserligen har de en egen studsmatta men tydligen är det roligt att hoppa på en annan ibland.


Lasern ligger på plats på innergården.


Stor och rejäl studsmatta. Kanske jag ska pröva?

Jag läste lite på Wikipedia om potatis och blev förvånad när det stod att Kina är det land som producerar mest potatis. Kommer inte ihåg om vi någonsin åt potatis när vi var där. Jag bodde också i Alingsås i mitt tidigare liv och fick lära mig att det var Jonas Alströmer som införde potatisen i vårt land. Det stämmer inte - man tror att det var hemvändande soldater från trettioåriga kriget som förde den med sig hem. 1658 är det belagt att Olof Rudbeck planterade potatis i Uppsala botaniska trädgård.

Jonas Alströmer har däremot bidragit till att potatisen blev allmänt spridd i Sverige. Den riktiga populariteten infann sig dock inte förrän på 1800-talet när man upptäckte att det gick att göra brännvin av den.


Grannkillarna Anton och Jesper i farten.

torsdag 11 augusti 2016

1311 Luftslottet

Igår var Kent och jag i Norrköping - Kent för att prova ut nya glasögon och jag för att köpa lister till mina tavelramar som vi fixar själva. Eftersom vi hade en dryg timma kvar på parkeringsbiljetten föreslog Kent att vi skulle titta in på Konstmuseet en bit bort. Utställningen Luftslottet har pågått ända sedan i februari och slutar 28 augusti.


Sara - Vide Ericson Enchantment. Olja på duk. Det är meningen att vi ska fundera över vad som hände innan linnet hängdes upp till tork och vad som kunde tänkas hända efteråt. (Bilderna går att klicka större.)

Så här står det i katalogen:"Luftslottet - ordet beskriver något ouppnåeligt, något man förknippar med fantasins värld. Det kan handla om drömman, illusioner och längtan." Det är sjutton konstnärer som visar sina verk, det ena mer fantasifullt än det andra. Redan i foajén hängde mobiler som både vuxna och barn hade klippt av papper som låg framlagt på ett bord.


Massor av mobiler i foyén som besökare har skapat.




Åsa Cederqvist - Gestures and Gaps 2015. Digitaltryck på textil, trä, skumgummi, textilapplikation digitalprintat fotografi. Det här konstverket tog upp en hel vägg från golv till tak.

Jag har inte varit särskilt intresserad av att se den utställningen men var glad över att jag kom dit innan den försvann. Tidigare har jag bara sett bilder på gubbar som hängt i ställningar inlindade i plast och trodde att det inte var så mycket för mig att se. De fanns också med, men det var så mörkt i utrymmet som de hängde och svängde och plingade i att jag inte tyckte det var någon idé att fota.




Annika von Hausswolff - Utan titel med bubbla. 


Man fick en mycket surrealistisk känsla redan när man gick in i utställningshallen eftersom museet andades och gäspade ibland. Det var en ljudinstallation av Johanna Byström Sims och bidrog till den lite overkliga stämningen. Luften och rörelsen var ett återkommande tema.


Det visade sig att det fanns massor av roliga saker att titta på. Tavlor, textilkonst, vanliga skulpturer och glasskulpturer. Allra roligast var Erik Hedmans animerade film Tusen och en natt, som jag visar lite av på videosnutten sist i inlägget.



Matti Kallioinen - Samröre. Empati. Akristal, glasfiber och billack.


Här är Drömväggen där besökarna fick skriva något om de ville med bokstäver som man kunde trycka dit. Det fanns inte så många bokstäver kvar, så man var ju tvungen att låna lite från andra. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att skriva något.


Jacob Dahlgren - From Art to Life to Art 2009. Konstnären, som bara åt konserverad mat under ett år, har gjort en skulptur av alla konservburkarna. Ja, varför inte? Färgglatt är det i alla fall.


Janina Nilsson - Fantasivärlden Jhax 2013. Keramik, glas, syntethår, cyberlox, kretskort, spegelmosaik, ljuskällor playvood. I katalogen står det så här:"Jhax är en svävande ö i en parallell värld som bebos av olika varelser, var och en med sin egen historia." Jag kan tänka mig att barn skulle tycka det vore roligt att fundera över figurerna.


Det var en mycket spännande och intressant utställning och jag rekommenderar den varmt - även för barnen eftersom det till och med fanns en skulptur som man kunde ligga på och känna vågor i. Något jag dock inte prövade.




Erik Hedman - Tusen och en natt.

tisdag 9 augusti 2016

1310 Farväl till sommarjobbet

Så var det slut på sommarjobbet som kantor - mest ute på Vikbolandet och i Arkösunds skärgård. Jag har spelat på sex friluftsgudstjänster, en högmässa och två dop. Helgen var mycket intensiv med två dop och två friluftsgudstjänster.


Vackra gamla villor i Arkösund som beboddes av grosshandlare och andra förmögna Norrköpingsbor på somrarna. Numera är villorna permanentbostäder. (Bilderna går att klicka större.)

Det började med att jag spelade på ett dop i Börrums kyrka på lördagen. På söndagen var det först en friluftsgudstjänst på Arkö hos Eva Wahren, sen ett dop i Jonsbergs kyrka och efter det ännu en friluftsgudstjänst i Segerbo nära Rönö.


Hamnen i Arkösund. Vi väntar på att få gå ombord på Estelle av Östergötland. Det är mulet men när vi kom fram till Arkö tittade solen fram.

Vi åkte med båten Estelle av Östergötland från Arkösund klockan 10 tillsammans med andra församlingsbor och sommargäster. Tore Torbo, min vän sedan många år, var tjänstgörande präst vid alla tillfällena. När vi kom fram mötte oss Eva vid bryggan med sin fyrhjuling så Kent slapp att bära den tunga synten ända upp till ladan där vi brukar hålla till. Kanske är det en halv kilometer dit. En av damerna och kassarna med psalmböcker fick också åka med.


På väg till friluftsgudstjänsten.

Det blev vackert väder sedan hela dagen och medtagna jackor och koftor behövdes inte. Eva hade som vanligt ordnat med bänkar och i ladan, där jag brukar stå och spela, var det uppdukat med kaffe och sockerkakor. Som vanligt, säger jag, eftersom det är sjunde året i rad som jag spelar på Arkö.


Ljungen har börjat blomma och rönnbären lyser röda.


Här syns alla som kom med båten men på berget bakom mig, där jag står och fotograferar före gudstjänsten, har en hel del sommargäster som bor på ön tagit plats.

Min gamla vän Eva och jag var klasskamrater på flickskolan i Norrköping under fem år så vi känner varandra ganska väl.


Eva och jag. (Kent tog bilden.)

Eftersom gudstjänsten började klockan 11 och Tore och jag hade ett dop klockan 13 i Jonsbergs kyrka, kunde vi tyvärr inte stanna kvar och fika - det trevligaste på alla friluftsgudstjänster. En extra båt var beställd till klockan 12 som skulle ta Tore, Kent och mig tillbaka till Arkösund.  På den hade vi också sällskap med Marianne och hennes man som varit på besök på Arkö. Resan gick fort eftersom Marianne och jag hade mycket att prata om.


Här säger vi adjö till Arkö för det här året och Eva ska köra ner Kent och mig och alla grejorna till båten. Tore fick inte plats men han gick ungefär lika fort som fyrhjulingen körde. 


Jackorna behövs eftersom det blåste bra som synes. (Kent tog bilden.)


På hemvägen for vi förbi Viskärs fyr som jag har haft som motiv till en av mina tavlor. (Kent tog bilden.)

Nästa stopp var Jonsbergs kyrka där det skulle bli dop. Jag spelade Äppelbo in och Lilla Idas sommarvisa ut. Tryggare kan ingen vara och Gud som haver barnen kär som psalmer. Det var ett tag sen jag spelade på en "riktig" orgel, det var härligt. (På högmässan i Rönö, där jag spelade förra helgen, finns en mycket gammal orgel men den har en kopplad pedal så det är inte samma sak. D.v.s. pedalen kopplas till manualen och man kan alltså inte spela en tredje orgelstämma på den.)

I Segerbo, Rönö hembygdsgård som ligger mitt i skogen en bit från Rönö, skulle vi ha nästa friluftsgudstjänst. Det tar en stund på krokiga väger att ta sig dit, men arrangören var förvarnad och vi anlände dit fem minuter försenade. Alla satt snällt och väntade på oss.


Många trofasta församlingsbor återkommer år från år till friluftsgudstjänsten. Jag tror jag spelat där åtminstone fyra somrar tidigare. (Kent tog bilden.)


Jag spelar tydligen introt till en psalm eftersom Tore inte sjunger med. (Kent tog bilden.)

Tore och jag har jobbat ihop många, många somrar och även julottor. Vi känner varandra väl vid det här laget och jag får alltid förmånen att ta ut psalmer när vi jobbar ihop. Den här gången blev det bland annat Guds kärlek är som stranden, psalm 289 och Ylva Eggerhorns fina Var inte rädd, psalm 61. Vi avslutade med en av de nya sommarpsalmerna nr 752, Över berg och dal. Konstigt nog finns den bara att lyssna på på Youtube med cello eller orgel. Något för en bra kör att sjunga in och lägga ut kanske? Vad säger du Anna?

Vi hann precis med fyrafärjan över till Stegeborg och var hemma igen vid halvfem-tiden. Då hade vi varit hemifrån i nästan åtta timmar.


Kent tog bilden precis innan färjan skulle gå. Muren vid Stegeborgs slottsruin är lagad så det ser fint ut igen. Jag tröttnar aldrig på det motivet. (Kent tog bilden.)