tisdag 19 september 2017

1471 Gems Weekly Photo Challenge - PLAGG

Ordet som Sanna vill att vi ska illustrera med ett eller flera foton den här veckan är PLAGG. Fler plaggbloggare kan man hitta på hemsidan.

Jag nöjer mig med en enda bild, annars kunde jag nog ha lagt in flera hundra stycken på olika plagg. Det finns väldigt många sådana som jag aldrig använder i mina garderober och klädkammare. Har man flera sådana är det lätt att gömma undan kläder.

De flesta plagg som hänger där oanvända, är sådana som är för små och som jag tror att jag kommer att kunna ha på mig om jag bara går ner så där en tio kg. Ändå har jag gett bort flera sopsäckar med kläder som jag inte kommer i eller kan knäppa igen till Lettland. Jag får ta mig i kragen igen och börja rensa ut och se vilka jag kan skänka bort. Just nu verkar det helt omöjligt att ens gå ner ett enda kilo. Motivationen sviker, det är ju ingen som bryr sig i alla fall. Och jag mår alldeles utmärkt även om jag förmodligen skulle må ännu bättre om jag blev lite smalare.


Helt oanvänd mockapäls som redan var för liten när jag köpte den i en second hand-butik. (Bilden går att klicka större.)

Den här fantastiska oanvända mockapälsen föll jag direkt för i en second hand-butik för ungefär femton år sen. Jag tror jag gav 100 kr för den - som hittat! Felet med den var bara att jag inte kunde knäppa igen den ens då. Men som den optimist jag är skulle det väl inte dröja länge innan jag kunde det om bara jag gick ner några kilo.

Det gjorde jag aldrig - jag tror att pälsen bara är en 38 i storlek och den storleken har jag inte kunnat på trettiofem år. Den är en underbar päls, helt fodrad med mjukt fårskinn och med en krage av äkta bisampäls. Om den dagen kommer när det det eventuellt blir vintagemode igen så kanske lilla Clarissa vill ha den. Det finns inte en fläck på den och ingenting är slitet, som t.ex. knapphålen. Och pälsen är otroligt varm. Jag provade den i morse och då var det tyvärr ett glapp på minst 30 cm mellan knapparna och knapphålsraden. Kanske den i alla fall åker med till Lettland nästa gång - vi får se.

söndag 17 september 2017

1470 Ingrids vegetariska lasagne

Eftersom Kent var valförrättare idag och jag således var ensam några timmar på eftermiddagen tänkte jag överraska honom med en lasagne när hans pass var slut vid tretiden på söndagseftermiddagen. Det är lite bökigt att göra den och det tar sin rundliga tid. I gengäld har vi mat till två middagar till.

Kent är lakto-ovo-vegetarian och därför passar mitt egenhändiga recept bra. Eller Mirrens, som egentligen jag fått receptet av från början, som också är lakto-ovo-vegetarian. Det blir väldigt gott och samtidigt är det en rätt som även köttätare brukar uppskatta! Jag tänkte ta det från början, som Martin Ljung sa.

Receptet räcker till 5-6 personer. Här är ingredienserna:

Till färsröran:
4 dl vegetarisk färs - jag använder den av qourn i det här receptet.
13-14 lasagneplattor
1 grönsaksbuljongtärning
1 burk krossade tomater
(0,5 dl tomatketchup)
2 stora eller 3 små lökar
(3 pressade vitlöksklyftor)
4 dl vatten
50 g smör till stekning

Till ostsåsen
100 g smör
1,5 dl vetemjöl
1 l mjölk - gärna röd
1 dl vispgrädde
3 dl riven ost typ Svecia till såsen
1 dl riven ost till osttäcke
VEGETA efter smak (vilket för mig innebär ett antal teskedar).

Vegeta är en örtkryddsblandning som är min absoluta favorit och som jag använder till all mat.(Huruvida den är nyttig eller ej bryr jag mig inte om eftersom den ger så god smak.).Den innehåller lite socker, vilket jag tror är anledningen till att allt blir så gott.)

Formen som jag använde denna gång är i rostfritt stål och är ca 30x30 cm. I den här formen går det i precis 4,5 lasagneplattor. Här har jag ställt fram (nästan) allt jag behöver. Vegetaburken, buljongtärningen och vetemjölet saknas. Lasagneplattorna ska INTE läggas i längst ner - jag bara visar här hur bra de får plats.


De flesta av ingredienserna till min vegetariska lasagne finns här. Färsen är vegetarisk qournfärs, finns överallt i affärerna. Plattorna har jag lagt dit bara för att man ska se hur bra de passar i formen. Understa lagret ska vara färsröra. (Bilderna går att klicka större.)

Jag börjar med att hacka löken fint och bryna den så den får lite färg. Sedan häller jag på ca 4 dl vatten som får koka in så löken blir mjuk. Om man gillar vitlök pressar man i några klyftor. Kryddar sen med lite Vegeta. Under tiden bryner jag färsen lite lätt i en annan stekpanna. (Det går åt en del smör till färsen.) Kryddar även här med Vegeta så det blir fin smak för färsen i sig smakar inte så mycket.)


Quornfärs i den vänstra och lök i den högra stekpannan.

När löken är mjuk häller jag färsen och en burk krossade tomater i lökpannan och rör om. En buljongtärning ger lite mer smak och jag som är förtjust i tomatketchup häller i en halv dl ungefär. Smakar förstås av med Vegeta

Röran får stå och puttra på svag värme medan jag gör ostsåsen. Till den smälter jag 100 g smör med 1,5 dl vetemjöl i en kastrull. När det fräser upp och ihop spär jag med ca 1 l mjölk. Helst röd men idag hade jag bara grön hemma. (Man får vara noga med att det inte bränner vid som det gjorde för mig idag...) Jag spär såsen ytterligare med 1 dl vispgrädde. Några teskedar Vegeta rör jag i och smakar av. Såsen får stå och sjuda på mycket svag värme en stund innan jag rör i den rivna osten. Som bekant ska man dra kastrullen av spisen när man rör i osten, annars blir såsen trådig.


Dags att börja göra ostsåsen. 

När ostsåsen är klar är det äntligen dags börja göra lasagnen. Först ett lager färsröra, hälften av den i stekpanna som man ser på bilden. Sen är det bara att lägga dit 4,5 lasagneplattor.


 Hälften av röran blir perfekt till ett lager.


Lite Vegeta på plattorna som synes.


Ostsåsen hälls på. Även här går det åt ungefär hälften.

Sen är det bara att upprepa "hela monumentet" som Hasse Alfredsson sa i någon av sina oförglömliga sketcher. På med 4,5 lasagneplattor till, den andra hälften av röran ovanpå dessa, 4,5 lasagneplattor igen och slutligen toppa med resten av ostsåsen. Det är egentligen onödigt att strö riven ost ovanpå men det blir alltid fin färg om man gör det.


Inga lasagneplattor får synas - då blir de torra och brända. Man kan hälla på lite mjölk om det verkar för torrt.

In i ugnen i ca 35 minuter i 225 graders värme. Jag brukar öppna efter ca 20 minuter för att se om lasagnen har fått färg. I så fall täcker jag med folie för att den inte ska bli bränd. Idag blev lasagnen något lite al dente, så den som vill ha plattorna mer kokta kanske ska ha den 5 minuter till i ugnen. Det blev i alla fall väldigt gott och mycket drygt. Det hade säker räckt till fyra personer till.


Man kunde ju strött lite persilja över förstås så hade den blivit ännu finare. En grönsallad till så blir det en perfekt middag att bjuda sina vänner på. 

fredag 15 september 2017

1469 Lambert Werner på Norrköpings Konstmuseum

I onsdags hade jag en tid hos min tandläkare i Norrköping 15.20 och då vi ändå var inne i stan passade vi på att besöka Konstmuseet där det skulle vara en förhandsvisning av en utställning klockan 17.  Konstnären var Lambert Werner som jag aldrig hört talas om tidigare.


Siamesiska clowner. På flera av bilderna speglar sig bakgrunden i tavlorna på grund av att alla tavlor är inglasade. Alla små ljusblå fyrkanter som den nedan ska t.ex. bort. (Bilderna går att klicka större.)

Det hade heller ingen av alla dem som kommit dit gjort heller, visade det sig. Utställningskommissarien Martin Sundberg berättade att Lambert Werner egentligen inte kunde inordnas i någon -ism utan hade ett helt unikt och eget konstnärskap.


Au secours. Hjälp! på svenska.

Och visst var det unikt! På svarta bakgrunder hade han målat med lysande färger i gouache. Det innebar att nästan samtliga tavlor var inramade med glas. Kanske också var materialvalet en orsak också till att konstnären är bortglömd trots att han ställde ut både utomlands och i Sverige.


De utmätta stegen. Man får använda sin fantasi för att ta bort den ljusblå bakgrunden. Hos honom var ingenting ljusblått - mest mörker.

Lambert Werner föddes år 1900 i Stockholm och dog 1983 i samma stad. Han reste som tjugofemåring till Berlin för att utbilda sig till läkare. Samtidigt fortsatte han med sina pianostudier. I Berlin kom han i kontakt med Vasilij Kandinsky och Paul Klee. Han övergav så småningom läkarbanan och övergick till att helt ägna sig åt konsten och sitt måleri.


Rökringar.

Efter tre år flyttade han till Paris där han hade sin första utställning på Galerie Mots et Image. Förutom alla andra talanger var han ett språkgeni och talade förutom ett flertal av de europeiska språken även arabiska. Detta gjorde att han kom i kontakt med många av den tidens berömda konstnärer. Hans intresse för historia och främmande religioner har också satt sina spår i hans tavlor.


Vacancas.

De flesta av hans utställningar ägde rum utomlands. Förhållandevis sent, 1949, hade han sin första utställning i Sverige på Färg och Form i Stockholm




Swedenborg lättar sig i fil.lic.Wilhelm Westlings potta.

Tavlorna är mycket speciella och påminner ibland om GAN, som han var mycket influerad av redan som sjuttonåring och även om Picasso. Det är ibland obehagliga motiv med titlar som Halshuggning och Korsfästelse. Mycket svärta i målningarna men Sundberg påpekade att färgerna kom mer till sin rätt med en så mörk bakgrund.



Segerkyssen.

Utställningen pågår ända till den 28 januari och mer om utställningen kan man läsa här. Utställningen upptar 35 verk.


A la grecque. Här är tyvärr bakgrundsspeglingen extra tydlig. 

Lambert Werner förberedde en stor utställningscome-back när han plötsligt avled 1983.


Retournons à la nature. Låt oss återvända till naturen. 

söndag 10 september 2017

1468 Gems Weekly Photo Challenge - HÄNDER

Temat för fotoutmaningen den här veckan har Sanna bestämt ska vara HÄNDER Fler som illustrerar detta finns att hitta på hemsidan.

Den här gången har jag lånat ett foto av yngsta dottern Mirren. Klart att det är lite fusk eftersom jag inte har tagit bilden själv. Men sen jag sett den här bilden har jag ingen fantasi kvar att försöka hitta på något själv. Det är mina tre yngsta barnbarn, Casimir, Caspar och Clarissa  som är på väg till sin skola - Lilla Akademien.


Bilden är inte arrangerad, fast det ser ut som det. Mirren berättar att det var Clarissa, (längst till höger) som tog sin bror Caspar (i mitten) i handen. Caspar tog i sin tur då Casimir i handen så att han "inte skulle känna sig utanför". Caspar är den som är mest medkännande och snällast av dem alla. Han är t.ex. den enda av barnen när vi är ute på promenad som alltid vänder sig om för att se om hans mormor hänger med...

fredag 8 september 2017

1467 Månadens illustratör september 2017 - Thomas Henry

På senaste tiden har jag gjort halvhjärtade försök att röja i bokhyllorna och rensa bland alla våra böcker. I en av klädkamrarna har jag en bokhylla där jag gömt undan en hel del gamla böcker och där gör jag då och då fynd. Som de här Billböckerna som har 75 repspektive 76 år på nacken. Inte utan att det märks också.


"Bill i klämman" gavs ut 1941. (Bilderna går att klicka större.)


Och "Bill klarar affärerna" utgiven 1942.

Författaren är Richmal Crompton, som under sitt liv gav ut 38 Bill-böcker. Av dem illustrerade Thomas Henry 33 stycken. Denne illustratör har för evigt gett oss sinnebilden av det uppfinningsrika busfröet Bill och hans eskapader, som inte ses med blida ögon av de vuxna i hans omgivning.

Jag har läst några av berättelserna i böckerna och förvånats över hur humoristiska de är och skrattat gott ibland. Bilderna är kongeniala - min bild av Bill har hållit sig intakt under alla dessa år. Inte undra på att böckerna tillhörde mina absoluta favoriter när jag var i samma ålder som Bill - elva år.

Översättningen är tyvärr bedrövlig men på den tiden brydde man väl sig inte. Så t.ex. läser man att Bill lånat ett horn, som han tar med sig på en utflykt, trots att man mycket väl ser att det är en trumpet på bilden. Horn kan ju också översättas med trumpet. Det talas också om en tant hela tiden i en av berättelserna trots att det tydligt står att det är en av pojkarnas pappas syster. Alltså vore naturligtvis faster mer korrekt.


Bill med sitt "horn". 

Thomas Henry illustrerade redan den första Bill-boken som kom ut 1922. Den hade titeln Just William. Även mina gamla böcker måste vara senare upplagor - det ser man framför allt på damernas klädsel som är typiskt 20-tal.


Den här bilden är från den roliga berättelsen om när Bill lurar i den amerikanska turisten att hon är i Stratford-upon-Aven. Här visar Bill henne Ann Hathaways hus. 


Bill står beredd att fly, men amerikanskan tackar honom bara. 

Thomas Henry var redan en etablerad illustratör när han började illustrera Richmal Cromptons böcker. Bland annat tecknade han regelbundet i tidskrifter som Punch och Strand Magazine. Men det var för Bill-illustrationerna som han blev riktigt känd. Bara i Storbritannien har böckerna sålts i 12 miljoner exemplar.

Henrys metod att teckna med streck för att skapa skuggor kallas för skraffering på svenska. Det fick jag veta när jag mejlade och frågade min bloggvän och favoritillustratör Ronny Lingstam i Vetlanda. Ordet kommer av italienskans sgraffiare som betyder rista. Mer om denna intressanta teknik kan man läsa här.


Bill har annekterat estraden i församlingshemmet dit det inbjudits en föreläsare i historia, men som blivit försenad. Själv är Bill Columbus och hans kompisar, Ginger, Henry och Douglas är Amerika. När han gör upptäckten av kontinenten lägger sig kompisarna ner på golvet så att Bill kan ställa sig på dem.


Publiken i chock från början men här ser man också en och annan som skrattar.

Eftersom det ingick i Bills teaterföreställning - som egentligen skulle varit i den gamla ladan där "de laglösa" alltid samlades - att göra parodi på en en general som råkade sitta bland publiken, mottogs pantomimen först med häpnad men sedan med munterhet och skratt från alla, utom av generalen.

En flicka är med trots motstånd från "de laglösa". Violet är bara sex år men bråkar så om hon inte får vara med, att pojkarna motvilligt måste acceptera henne. Här berättas det om en auktion som Bill hittat på för att få in pengar.



Herr Bott som är Violets pappa klättrar upp på flygeln.

Så här såg den första boken ut. Bilden har jag lånat från Wikipedia - se länken ovan.


Min egen bild av Bill stämmer nog mer överens med omslaget på Bill i klämman.

tisdag 5 september 2017

1466 Andras vänner

Om man inte gillar deckare men ändå vill läsa en bok som är intressant och spännande är den här romanen av Liane Moriarty perfekt. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken när jag väl hade börjat. Det är samma författare som skrivit Öppnas i händelse av min död som jag också tyckte mycket om. Den här boken är ännu vassare enligt min mening.



Bilderna går att klicka större.

Boken är otroligt välskriven och jag ångrar att jag inte läste den på originalspråket. Översättningen är förmodligen utmärkt eftersom jag hade sådant nöje av den, men jag blev nyfiken på vissa svenska ord och vilket engelskt ord författaren själv använt i så fall. Berättelsen är sinnrikt ihoppusslad och det finns massor med mindre detaljer och bipersoner i historien som alla visar sig ha en mening i det långa loppet.

Boken innehåller 460 sidor,  men ingenting är förutsägbart utan upplösningen kommer som en överraskning i de sista kapitlen. Så dem ska man INTE läsa i förväg. Om man läser baksidestexten får man knappast någon aning om hur komplex och fängslande berättelsen är och hur dramatiken ökas kapitel för kapitel. Förstår egentligen inte hur författaren lyckats med att hålla intresset vid liv utan att mattas av i 89 kapitel, visserligen korta, men ändå...


Liane Moriarty är australiensiska, född 1966 och bor i Sydney med sin man och sina två barn. Hennes stora genombrott kom med romanen Öppnas i händelse av min död som sålt i över 2 miljoner exemplar världen över. Den boken är på väg att filmas liksom uppföljaren, Stora små lögner. Mer om henne kan man läsa här.

Uppdatering:
Den engelska titeln är Truly Madly Guilty

söndag 3 september 2017

1465 Gems weekly photo challenge - ASK

Temaordet den här veckan som Sanna tycker att vi ska illustrera är ASK. Vi som löser korsord tänker ju på att ordet har (minst) tre betydelser. Namnet på den första mannen i nordisk mytologi, ett träd eller en vanlig ask att stoppa saker i.

Mitt yngsta barnbarn, Clarissa som nyss fyllt 6 år och som jag berättat om här i förra fotoutmaningen som var Läser, har lärt sig att om ska man komma ihåg saker så ska man skriva upp det på en lapp och sätta den på kylskåpet. Så det gjorde hon på kvällen innan hon skulle åka hem till Stockholm från mormor och morfar i Mogata. 


Lissan kan inte bara läsa, hon kan  skriva också som synes.(Bilderna går att klicka större.)

När jag såg denna lapp på morgonen tog jag givetvis fram asken med tanden, som hon tappat och stoppade ner den i hennes lilla ryggsäck. Tyvärr tänkte jag inte på att fota den. Men det var bara en vanlig plastask så den var inte mycket att föreviga.

Nästa gång jag åker upp till Stockholm för att hälsa på Mirrfamiljen ska jag ta med mig en lite finare ask till henne att lägga tanden - och kanske fler - i. Den här asken köpte jag i Kina för många år sen. 


Passar ju bra till Clarissa som redan läser små böcker.


Här kan hon lägga sina tappade tänder i fortsättningen.

lördag 2 september 2017

1464 Pengar att spara

Eftersom jag är medlem i Stora Varuhusets kundklubb får jag då och då mejl om diverse erbjudande. Idag fanns där bland annat en hårborste och en ryggsäck. En ny hårborste kunde ju vara bra och en ny ryggsäck, eftersom min gamla börjar bli sliten.

En liten hund i trä fanns också med bland erbjudandena. Eller rättare sagt en STOR trähund. Hårborsten kostade 689 kr, men så var den också försedd med korkhandtag.


Hårborste med korkhandtag för 689 kr. 

Visst var den tjusig, den här ryggsäcken, men 4399 kr kanske är lite väl mycket för min kassa. Färgen är väl inte heller den allra bästa om man, som jag, använder ryggsäcken i ur och skur och ställer ifrån mig den lite överallt.


Det fanns ett ytterfack i väskan med efter vad jag kunde se inte något innerfack.

Inte för att jag själv behöver en dragleksak just nu, men rätt vad det är är det kanske någon i släkten som får tillökning och då är ju en trähund en utmärkt present. Den här trähunden för 899 kr annonseras som STOR men jag undrar om det ändå inte finns de som är något mindre och billigare.


Håller med om att den är STOR eftersom jag såg den tillsammans med en liten som bara räckte upp till undersidan av kroppen. 

Eftersom jag var nyfiken på om det skulle finnas billigare alternativ googlade jag på hårborste, ryggsäck och dragleksak. Det fanns det. Bra med nätet!

Den här hårborsten kan man få för 19.90 Men så har den förstås inte något handtag i kork.

Den här lilla ärtiga ryggsäcken skulle jag gott kunna tänka mig. Den hade innerfack också. Inte så billig - 549 kr. Men jag skulle i alla fall spara 3850 kr.




Det är klart, det är inte TAXEN, men jycken är charmig och den kan också vifta med svansen. Kostar 129 kr. 

torsdag 31 augusti 2017

1463 - Jag är en synestet

Jag lider av - om man nu kan kalla det för att lida av eftersom det inte gör det minsta ont - synestesi eller sinnesanalogi, som det översätts med. Det visste jag egentligen inte om förrän igår när jag läst färdigt Karin Alvtegens En sannolik historia. En alldeles utmärkt bra bok förresten.


Bilderna går att klicka större.

I slutet av boken berättar särlingen Verner att han ser färger omkring människor som ingen annan kan se och som ger honom möjlighet att förstå hur den människan känner sig och är. En vetenskaplig term för detta är synestesti.

Synestesi kan yttra sig på många olika sätt. Det vanligaste är att de som är synesteter ser färger när de tänker på bokstäver eller ord. Man antar att bara 0.001 - 2 % av Sveriges befolkning tillhör gruppen som har synestesi. Det har jag läst på Wikipedia där det står mycket mer intressant om detta fenomen. Där kan man också läsa att synestesi är något vanligare hos kvinnor än hos män och att många synesteter är kreativa och skapande människor. Några synesteter ser t.ex. färger när de hör olika toner.

Jag har alltid - sedan jag var liten och lärde mig läsa - förknippat bokstäverna i alfabetet med färger. Även de ord jag tänker på ett och ett, färgas av initialbokstäverna. A för mig är t.ex. svart, B är svagt ljusgrönt. M är rött som ungefär färgen i färsk fläskfilé, N är en något mörkare nyans av M. P har en lugn, ganska ljus, grön färg och Å är mörkt blått. Ordet Mamma har således en ganska mörk gammalrosa färg medan ordet Pappa är helt igenom grönt. Namnet Åsa är mörkblått.

De färger som mina bokstäver och även siffror får, inne i mitt huvud, har sett likadana ut sedan jag var liten. De är mycket dova för det mesta. De enda bokstäver som sticker ut är E, som är ljusgult och I som är klart vitt. Därför blir mitt namn - Ingrid - väldigt vitt när jag tänker på det som ett ord. C är ljust silvergrått - följaktligen är barnbarnens namn, Casimir, Caspar och Clarissa ljust silvergrå. Casimir är det ljusaste ordet - förmodligen eftersom det finns två I:n med.

I tonåren målade jag mycket just med de här inre färgerna. Jag har kvar en gouache som jag gjorde när jag var 13 år. Där finns nästan alla bokstavsfärgerna med utom I och C.


Skulle jag namnge personerna på bänken till vänster i enlighet med de inre färger jag ser, skulle de heta Elin, Jonas (beror på O:et som är svartbrunt) Mattias, Patrik och Åsa. Den fjärde från vänster på den högra bänken skulle hetat Peter. (Bilden ser lite konstig ut vilket beror på att tavlan är inramad med glas.)

Siffrorna får också för det mesta färg av bokstäverna. Det är logiskt att allt på 30 är gult (både E och T har gul färg) och allt på 50 är gammalrosa (troligen beroende på M:et) men varför jag förknippar 40 med en ganska dämpad bladgrön färg och 80 med en vinröd färg har jag ingen förklaring till. 

Skriv gärna och berätta om också du, som läser det här, upplever samma fenomen. I så fall kunde vi ju bli en grupp på Facebook, haha. Det står vidare i artikeln, som jag läst i Wikipedia att  synestesin försvagas för vissa när de blir äldre. För mig har bokstäver, siffror och ord exakt samma färg som de alltid har haft. Och det är ju hoppingivande.

söndag 27 augusti 2017

1462 Gems Weekly Photo Challenge - LÄSER

Ordet i veckans fotoutmaning är LÄSER. Det är Sanna som står för utmaningen och fler som deltar i denna finns att hitta på hemsidan.

Mitt yngsta barnbarn, Clarissa, har lärt sig läsa mer eller mindre själv. Hon har alltid varit intresserad av att skriva bokstäver och lyssna på sagor. Många pedagogiska barnprogram har hon också lyssnat på men trots allt är det förunderligt att hon - innan hon ens började förskoleklassen - kunde läsa en barnbok utan att ljuda. Bilden nedan tog jag när barnbarnen var och hälsade på i maj i år. Då hade hon inte fyllt sex år än.


Lissan är mycket lycklig över att kunna läsa själv.

Jag kan inte låta bli heller - även om det inte igår i fotoutmaningens koncept - att lägga ut videosnutten som jag spelade in samtidigt när hon läser Bu och Bä i städtagen av Eva och Ola Landström för mig.