tisdag 16 oktober 2018

1609 Höstpromenad i Söderköping

Söderköping är förvisso en sommarstad med mängder av turister på sommaren men för min del tycker jag bäst om hösten. Så här i oktober är vår lilla stad som vackrast enligt min mening. Kent och jag tog en fotopromenad häromdagen i det strålande vackra höstvädret.

Från parkeringen på Munkbrogatan går vi längs med ån där Drothems kyrka speglar sig i vattnet. Kyrkan är från medeltiden och låg på den tiden utanför själva stadsområdet. 


Drothems kyrka. (Bilderna går att klicka större.)


Några meter längre fram har man den här utsikten.


Vi går vidare och stannar på bron längs den trafikerade genomfartsleden och tar några foton. Här nedan kan man se trappgaveln på Drothems kyrka. 


Kent och jag fortsätter vår promenad genom Drothemskvarteren.

Det finns mycket att fota i de här gamla kvarteren. Jag gör en liten avstickare till Skvallertorget. Här låg ett kloster på medeltiden.

Skvallertorget.

Kent tar en annan väg men vi träffas strax igen på väg ner mot Munkbrogatan. Spiran på Sankt Laurentii kyrka ses i bakgrunden. 


Jag är alltid lika fascinerad av färgerna i  den här huslängan på Munkbrogatan. Ljuset idag är helt fantastiskt. Det första huset på bilden är svagt olivgrönt. 


Stockrosorna har några enstaka blommor kvar trots att det är i mitten av oktober.

Jag måste förstås också ta ett foto från den lilla träbron som går över ån till Sankt Laurentii kyrka. Om några veckor finns ingenting kvar av den här färgprakten. Utom taket på huset förstås. 


Rådhusbron i bakgrunden. Här svämmar inte ån över sin bräddar som på många andra håll i världen.

Ett sista foto innan vi går tillbaka över den lilla träbron och vidare till parkeringen där vi tar bilen för att åka hem till Mogata. Här är motivet Sankt Laurentii kyrka - också från medeltiden. 


Sankt Laurentii  kyrka i Söderköping.

fredag 12 oktober 2018

1608 Folkkonst på Stinsen i Söderköping


Just nu pågår en utställning på Stinsen – biblioteket -  i Söderköping med titeln Folkkonst. Jag tyckte det var en både rolig och intressant utställning. Den pågår till den 8 november så det finns ännu tid att besöka den för dem som bor i närområdet.
Bilderna går att klicka större.
Folkkonst som begrepp är nytt för mig. Men jag förstår att det bland annat innebär både hötorgskonst, konsthantverk, tavlor av pärlplattor och även ett nytt fenomen för mig – återbruk av gammal erkänd konst s.k. recycled art. 
Här fanns ett par tavlor som exempel på detta. Den gamla populära målningen av det gråtande barnet hade försetts med en liten extra pärlplatterad. Och Tove Janssons lilla My - också av pärlplattor - uppträdde i en annan.
Den lille gråtande gossen har man sett lite varstans och man har alltid undrat varför. Men nu har han fått en uppenbar anledning att gråta.
Även en hel del textil konst var representerad med korsstygnsbroderier och virkade alster. Ett vackert lapptäcke prydde en av väggarna tillsammans med en gardin med påsydda virkade stjärnor.

Här ett exempel på korsstygnsbroderi. Kanske den har tillkommit i spåren av Metoo-rörelsen?


Vackert textilt konsthantverk.


Bibliotekets egen Karolina Nilsson har bidragit med en virkad flodhäst.


Ståltrådsbur med drake. Under denna träsniderier. 



Tavlor av pärlplattor.


Det som jag tyckte var mest intressant var tavlorna med "gåramålningar" eftersom jag själv äger en sådan. Det är målningar som gjordes i slutet av 1800-talet och fram till andra världskriget. Kringvandrande ”gåramålare” anlitades för att dokumentera den egna gården eller huset. 
Den här gården finns i Östra Ryd.

De var för det mesta amatörer och förde med sig en tradition från Tyskland. I Sverige rörde de sig från Skåne och uppåt till Södermanland. Min tavla visar den gården som min mormor växte upp på. Jag ärvde den från en syster till henne. Ramen är av ek och grovt tillyxad. 
Gården i Lekeryd i Småland där min mormor växte upp med fyra systrar och en bror, som naturligtvis ärvde gården. Ramen är en "geniram" som består av fyra brädbitar som har spikats ihop. 

Den fanns väldigt mycket annat att titta på än de bilder jag visar och som är både roliga och samtidigt kanske lite främmande för många. Utställningen rekommenderas varmt i vilket fall som helst.

lördag 6 oktober 2018

1607 Gems Weekly Photo Challenge vecka 40 2018 - RIKTNING

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 40 är ordet RIKTNING. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Inom konsten finns det många riktningar. Kubismen i början på 1900-talet, som uppfanns av konstnärer som Pablo Picasso och Georges Braque, är en av dessa. Som ung flicka var jag oerhört förtjust i just Picasso. Intresset har svalnat med åren - nu tycker jag mest om hans konst från hans tidigare perioder - den blå och rosa.


Bilden av Picassos självporträtt tog jag när jag var med Mirren på Millesgården i augusti. Ansiktet skulle man kunna se både i profil och rakt framifrån. Mer om besöket kan man läsa här

Jag ritade och målade mycket i hans anda i tonåren som man kan se av nedanstående lilla gouache.


Den här målningen gjorde jag 1950 så den har hängt med ett antal år. 


onsdag 3 oktober 2018

1606 Utflykt till Lövsta Bruk

Redan när jag gick på kantorskursen i Linköping 1986-87 hörde jag talas om att det fanns en fantastisk orgel i Lövsta Bruks kyrka i Uppland - fast då hette det Leufsta Bruk med den gamla stavningen som man ibland ser även nuförtiden. Det var Johan Niclas Chaman som byggde den till bruket och kyrkan, som hade byggs upp efter ryssarnas härjningar 1719.

Brukspatronerna med Louis de Geer i spetsen som tidvis bodde på Lövsta Bruks herrgård var oerhört förmögna och orgeln i brukets egen kyrka blev en ytterligare statussymbol. Det är en av Sveriges allra äldsta orglar med registerverk i original från 1728.


Lövsta Bruks herrgård. (Bilderna går att klicka större.)

När så Casimirs och Clarissas orgellärare Roberta - en av organisterna i Lidingö församling - anordnade en utflykt till Lövsta Bruk som Mirren och alla barnbarnen skulle åka med på, var jag inte sen att hänga på. Robertas alla orgelelever var inbjudna och skulle få tillfälle att spela på den berömda orgeln.


Casimirs och Clarissas orgellärare som arrangerat utflykten till Lövsta Bruk. Mirren tog fotot.

Det var inte bara vi som hade bjudits in utan även ett hundratal församlingsbor - mest pensionärer och tillsammans med dem fyllde vi upp två bussar. Resan tog drygt en timme eftersom Lövsta Bruk ligger i norra Uppland inte så långt från Uppsala.


Den fantastiska orgeln från 1728 i Lövsta Bruks kyrka.


Bänkarna är vända mot predikstolen. Som synes finns det inga utsmyckningar på väggarna. Mirren tog fotot.

När vi kommit fram gick alla i samlad tropp till kyrkan där en guide berättade om denna och om den fina orgeln. Kyrkan byggdes under senbarocken vilket man kan se på orgel, predikstol och altartavla med sin bombastiska utsmyckning. För övrigt var kyrkan helt vitkalkad. Det fanns inga tavlor, vapensköldar eller änglar som brukar vara vanligt i andra barockkyrkor.

 Den utsmyckade altartavlan.

Efter det var det visning på brukets herrgård som släkten de Geer hade innehaft i flera hundra år. Jag lyckades ta några kort med kameran innan jag fick veta att man inte fick fotografera därinne utom i köket.


Bordet i matsalen står dukat med antikt porslin.


Porträtt i matsalen av Louis de Geer som bodde här på 1600-talet.

När rundvandringen i herrgården var slut var det dags för lunch. Något kaosartad då ett hundratal gäster skulle trängas i det lilla värdshuset. Alla fick mat till slut och den var både vällagad och god.


Köket på herrgården med massor av kopparkastruller och fat.


En mycket gammal telefon hängde på väggen i köket.

Mätta och belåtna gick vi till kyrkan igen för att vara med på en Orgelmatiné på den gamla Chamanorgeln av den förnämliga Lidingöorgainsten Benjamin Åberg. Han skulle också lyssna på alla orgeleleverna som ville spela på orgeln efter konserten och hjälpa till med registreringen. Casimir och Clarissa hade tränat på var sitt stycke och var väldigt spända.


Clarissa som nyss fyllt sju år spelar Törnrosa på orgeln. Benjamin Åberg sekunderar. 


Här är det Casimir, elva år, som får spela sitt preludium av Bach. Åberg drog ut nästan alla register så att det lät mycket majestätiskt. 

Orgelkonserten var härlig att lyssna till och även spännande att få höra den spelas på den berömda orgeln av den skickliga organisten. Det var inte alla eleverna - ett tiotal - som ville pröva att spela på orgeln eftersom pedalen och manualerna inte riktigt överensstämde med deras vanliga orglar.


Dagens orgelprogram.

Casimir och Clarissa spelade dock sina stycken med den äran. Casimir råkade spela ett litet fel i mitten någonstans och förbjöd mig att lägga ut filmen som jag tagit. Men det är samma stycke som han spelar på sin orgel hemma - nu utan något fel.

Här nedan kan man lyssna till samma preludium i C-dur av J.S. Bach som Casimir spelade på Chamanorgeln i Lövsta Bruks kyrka. Inspelningen har Mirren gjort hemma i Casimirs rum.

söndag 30 september 2018

1605 Månadens illustratör september 2018 - Marit Törnqvist

Varje gång jag varit Junibacken tillsammans med Mirren och barnbarnen har jag åkt runt i det lilla Sagotåget och upplevt den underbara scenografin från Astrid Lindgrens böcker som Marit Törnqvist har skapat.


Bilderna går att klicka större.

Hon kom ju in ganska sent som illustratör av några av Astrid Lindgrens böcker så jag visste inte något om henne förrän jag varit på Junibacken. Böckerna Sunnanäng och I Skymningslandet, som jag hämtat illustrationerna från till det här inlägget, hade jag heller inte läst.


De föräldralösa barnen Anna och Mattias.



På hemväg från skolan följer de efter en röd fågel som visar vägen till landet Sunnanäng.



Barnen får just höra av bonden att de inte får gå till skolan längre utan måsta vara hemma och arbeta i ladugården..

Tonen i båda böckerna är i början vemodig för att inte säga rent sorglig. Sunnanäng handlar om två små fattiga föräldralösa syskon som auktioneras ut till en snål och elak bonde och sliter ont tills de hittar det förlovade landet Sunnanäng där de äntligen får tillbaka sin barndomstid och blir lyckliga.


Mamma ropar till alla barnen att de ska komma hem och äta plättar. 


Anna och Mattias bryr sig inte om att de andra skolkamraterna hånar dem för deras magra matsäck nu när de får gå till Sunnanäng och äta plättar en stund efter skolan. 

Jag tycker att Marit Törnqvist har fått fram det dystra i barnens tillvaro alldeles fantastiskt med sina mörka illustrationer. Samtidigt målar hon drömlandet Sunnanäng i de ljusaste vårfärger. 

I Skymningslandet är det en liten pojke som är förlamad och som flyger ut på äventyr i Stockholm tillsammans med herr Liljonkvast på nätterna.  Färgerna i illustrationerna till I Skymningslandet är just sådana som de ter sig i skymningen - svaga, lite diffusa och drömlika.


För att illustrera den här boken berättas det att Marit fick följa med på en ballongfärd över Stockholm tillsammans med Astrid Lindgren. 


Det är samma kväll som Göran hör mamma säga att han aldrig kommer att kunna gå igen som herr Liljonkvast knackar på fönstret.

Jag läser på nätet att Marit Törnqvist föddes 1964 och att hennes pappa var en svensk professor och hennes mamma en holländsk översättare. Redan som femåring flyttade Marit till Nederländerna men när hon var åtta år köpte hennes pappa en liten gård i Småland där hon vistades vissa tider. Astrid Lindgren kom redan första sommaren och hälsade på dem eftersom Marits mamma var den som översatte hennes böcker till holländska.


I Skymningslandet får Göran köra spårvagn och gräva med grävskopa - det är lätt som en plätt.

 I Amsterdam började Marit  på illustrationslinjen på Konstakademin och när hon var färdig med sina studier reste hon omedelbart till Stockholm för att visa upp sina alster för olika bokförlag. Just då sökte man en ny illustratör till Astrid Lindgrens böcker och hon fick genast sitt första uppdrag genom att illustrera När Bäckhultarn for till stan - hon var ju välbekant med den småländska landsbygden. Astrid Lindgren blev mycket nöjd och efter det fick hon fler uppdrag.


De hinner också med ett besök på Stockholms slott och på Skansen I Skymningslandet.

Marit fick också i uppdrag att skapa scenografierna till Sagotåget och Villa Villekulla-salen när Junibacken byggdes i mitten av 90-talet. För detta fick hon bland annat Lidmanpriset och Emilpriset. Hon har också ägnat sig åt mycket annat än illustrationer. Det kan man läsa om här.


Vy över Stockholm från en luftballong.

Några andra illustratörer som jag skrivit om:

fredag 28 september 2018

1604 Gems Weekly Photo Challenge v 39 2018 - Nyckel

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 39 är ordet NYCKEL. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Nyckel heter ju clavis på latin. Och klaverna som finns i notsystemet är nycklar som låser upp dessa. D.v.s. som anger hur tonhöjden på de fem notlinjerna ska tolkas. De placeras i början av notlinjerna eller, om man måste byta klav, där det behövs i notsystemet.


Bilderna går att klicka större.

Den här diskantklaven eller G-klaven, som den också kallas fick jag i present av min musikklass-fyra vid vårterminens slut 1977. Så den är lika gammal som Mirren. Det är ett kärt minne och den får ligga i sin låda vid flygeln eftersom jag inte vill hänga upp den på väggen där den egentligen hör hemma. Det är lätt att den ramlar ner och går sönder om man skulle gå för nära. Reijmyre Glasbruk är det som har tillverkat den.

Cirkelns början i mitten ska passas in på den andra linjen nerifrån i diskanten där tonen blir ettstrukna g. Det är därför den kallas just G-klav. En annan vanlig klav är basklaven eller F-klaven där klaven visar var tonen lilla f ska ligga i basen. Notbeteckningen blir alltså olika i diskant och bas. Sen finns det två andra klaver som används i orkestersammanhang men som jag gudskelov slipper använda när jag spelar piano. Det räcker med de här två. Bra information om de olika klaverna finns att läsa här.

Man får se upp när man spelar ett stycke eftersom kompositören ibland byter klav mitt i notsystemet som här nedan. Det händer ofta hos Haydn och Mozart t.ex. Det är en rent praktisk anordning - det skulle bli alldeles för många streck på noterna om man inte gjorde det.


Exemplet är från en Menuett av Joseph Haydn.


onsdag 26 september 2018

1603 William Morris på Millesgården.


Sen jag såg annonsen på Facebook om William Morris-utställningen på Millesgården har jag velat se denna. Därför jag blev glad när det visade sig att Mirren hade fått biljetter till utställningen genom sitt Abundo-abonnemang som gör att hon kan boka överblivna biljetter till diverse evenemang. Hon tyckte också att det skulle bli spännande att se om den tapet som hon tapetserat sovrummet med, fanns med.

William Morris, 1834 - 1896. (Bilderna går att klicka större.)
Redan när vi kom dit på fredagsmorgonen lite före elva var det en lång kö som väntade utanför. Det är första gången som en utställning med verk av William Morris äger rum i Sverige och intresset har varit stort. Utställningen pågår till den tredje februari så det är ännu gott om tid att sen den. Här kan man läsa mer om den.

Mirren tyckte det var roligt att se sin sovrumstapet på fondväggen.
Här i Sverige är William Morris mest känd för sina textilier och tapeter och jag visste inte så mycket mer om honom innan. Genom de innehållsrika skyltarna på väggen vid föremålen får man veta mycket om hans liv. Han var också konstnär, författare, arkitekt, trädgårdskonstnär, möbelformgivare och inredare förutom att han designade tyger och tapeter. 

Morris skapade också muralmålningar och verk i kakel som ovan. Även prov på glasmålningar fanns med på utställningen. 
William Morris föddes 1834 i Waltham nära London i ett välbärgat hem. Men han blev snart medveten om de djupa klassklyftorna i samhället och gjorde till sin uppgift att försöka göra världen lite vackrare för vanliga, enkla människor. Han blev också en av dem som var med och startade den första socialiströrelsen i Storbritannien och var hela sitt liv en brinnande socialist. 

Det fanns många utkast och skisser och schabloner som ovan till de många konstverken.


Här ses resultatet av ovanstående schabloner i en tapet. 



Underbara tyger i blommönster. 
Speciellt intresserad var han av det medeltida hantverket som det visade sig i broderier och gobelänger och som han fick mycket inspiration av. Han och hans fru Jane skapade många broderier tillsammans. Tyvärr blev föremålen som han så omsorgsfullt tillverkade i sin firma, Morris & Co. så dyrbara att endast de rikaste i överklassen hade råd med dem. 

Det här är en akvarell av the Showroom på George Street hos företaget Morris & Co. Stolarna till vänster i bilden som Morris designade blev populära. 
William Morris hade en önskan om att hantverket skulle få konstnärsstatus och att hantverkarna skulle ses som konstnärer. Han ville också få en återgång till det traditionella hantverket som med industrialismens intåg hade ersatts med billiga fabriksgjorda dussinvaror. Som centralgestalt i Arts and Crafts-rörelsen har han haft ett mycket stort inflytande, framför allt i Storbritannien med avseende på arkitektur, stadsplanering, trädgårdskonst och inredning under 1800-talet.

När Mirren och jag var färdiga med rundvandringen på utställningen gick vi en trappa upp och fikade i restaurangen. Vi hann även med att bese konstnärshemmet och Carl Milles ateljé med sina många skulpturer i gips innan vi åkte hem till Clarissa som slutade skolan vid halv två-tiden. På kvällen väntade ytterligare ett evenemang för Mirren och mig – musikalen Broarna i Madison County på Maximteatern.