söndag 21 maj 2017

1425 Gems weekly photochallenge - BLÅ

Varje vecka har Sanna hittat på ett ord som hon tycker vi ska skriva om och illustrera med bilder. Veckans ord är BLÅ. Det är mycket som är blått - havet och himlen till exempel när det inte är mulet. Mängder av blommor är blå och färgen på många av mina tröjor och jeans är också blå. Även mina egna tavlor innehåller mycket blått som man kan se av headern. Fler som skriver om blått hittar man på hemsidan.

Blått är också Jungfru Marias färg. I den kristna religionen står den blå färgen för trofasthet och det överjordiskt gudomliga. Himlen är ju nästan alltid blå - åtminstone i de länder där kristendomen föddes. I konsten känner man alltid igen Maria på att hon är klädd i något blått som nedanstående
bilder visar.

Giovanni Bellini var en italiensk konstnär som föddes 1430 i Venedig och dog också där 1516. Han är berömd för sina många målningar av Jungfru Maria och Jesusbarnet. Han började också måla landskapsbilder som bakgrund till sina porträtt vilket gör att hans Mariatavlor är mycket karaktäristiska.


Giovanni Bellini - Jungfru Maria med Jesusbarnet i famnen. (Bilderna går att klicka större.)


Gerard David - Marias bebådelse. Omkring 1500.

Tavlan ovan är målad av konstnären Gerard David omkring år 1500. Han var en nederländsk konstnär som mest målade tavlor med stillsamma och högtidliga bibliska motiv. Här kan man läsa mer om honom. 

En annan berömd konstnär som verkade i början av 1500-talet är Rafael. Hans måleri utmärks av symmetri, harmoni och balans läser jag på Wikipedia. Han presenterades för påven Julius II som blev så förtjust i hans målningar att han gav honom i uppdrag att dekorera påvens privata rum i Vatikanen. Målningen nedan, som kallas för Sixtinska madonnan målades ursprungligen för högaltaret i klosterkyrkan i San Sisto i Piacenza. Idag hänger den på Gemäldegalerie i Dresden. 

Mannen till vänster är den helige påven Sixtus som verkade på 200-talet - därav tavlans namn. Kvinnan som knäböjer till höger är den heliga Barbara, vars reliker fanns i klostret. Enligt legenden blev hennes far så vred när hon hade övergått till kristendomen att han lät halshugga henne. Vi som har samlat bokmärken när vi var små känner igen de små änglarna - putti - som vilar på molnen längst ner på bilden.


Sixtinska madonnan - målning av Rafael 1513 - 1514.

Även senare konstnärer som gestaltat Maria i sin konst använder den blå färgen för Marias kläder. En intressant konstnär som jag hittade på nätet när jag letade Mariabilder var Marianne Stokes. Hon föddes i Österrike 1855  men träffade den berömde landskapsmålaren Adrian Stokes, gifte sig och flyttade med honom till England. I början målade hon också landskap men senare övergick hon till att måla tavlor med medeltida eller bibliska motiv. Prov på hennes konst kan man se här. En underbar tavla med Maria och Jesusbarnet i mitt tycke på bilden nedan.


Maria med Jesusbarnet målad av Marianne Stokes som levde mellan 1855-1935. Jag tycker att hon verkar vara lite influerad av Bellini med glimten av landskapet i bakgrunden. Liljorna påminner om den bukett med liljor som ängeln kom med till Maria vid bebådelsen. De finns även med i Davids  tavla!

Alice Evans har målat tavlan enligt den konsthandlare där jag hittade målningen. Något mer om upphovspersonen stod det inte. När jag googlar på namnet hittar jag bara en länk till till en skådespelerska med samma namn. Men tyvärr är väl Alice Evans ett vanligt engelskt namn. Nutida konstnärer har inte övergett den symboliska betydelsen av Marias blå klädedräkt som synes. Konstnären har även gett Maria och Jesusbarnet blå ögon.

Maria och Jesusbarnet av konstnären Alice Evans. 

fredag 19 maj 2017

1424 Klasskonsert i årskurs 3 på Lilla Akademien

Klockan 16 var det dags för klasskonsert i årskurs 3 på Lilla Akademien. Om klasskonserten i årskurs 1 har jag berättat här.


Casimir tyckte det var säkrast att ta med sig hemmagitarren till skolan. Den älskade hatten har han själv köpt för sina födelsedagspengar. (Bilderna går att klicka större.)




Casimir går i årskurs 3 och spelar klassisk gitarr och nu även kyrkorgel, eftersom eleverna måste välja ett biinstrument i trean. Precis som i ettan spelade man TILLSAMMANS, som också var temat för konserten. Barnen uppträdde för det mesta två och två men även flera i grupp.


En del av eleverna i årskurs tre. Casimir har tagit av sig sin hatt och satt på sig en blomsterkrans.

I klassen finns virtuoser på bland annat fiol och piano, men dessa fick snällt finna sig i att spela duett eller ackompanjera någon instrumentalist. Man blir duktig om man övar 4-5 timmar per dag som de här eleverna gör. Undantag för den fantastiska trumpetaren Samuel som mer eller mindre uppträdde som solist.


Stycket inleds med att Casimir och Yasmine låtsas byta instrument. 

Det gick bra för  både Casimir och Yasmine som spelade en Menuetto av någon som heter L. Von och som inte jag har hittat ens på Wikipedia. Finns det någon av mina läsare som vet något om denna kompositör vore det roligt om denna hörde av sig. Stycket kan man höra på videosnutten i slutet av inlägget.

Mellan framträdandena läste några av barnen sina egna dikter som just handlade om dagens tema. Två sånger sjöng klassen också: Jag sitter på ett berg i kanon och Chaplins Smile. På engelska förstås.

Samuel, som enligt ryktet inte gör något annat än spelar trumpet spelade You raise me up så vackert att jag får tårar i ögonen varje gång jag spelar upp videosnutten. Inga problem för varken honom eller Alexander att byta tonart mot slutet! (Samuel extraknäcker också som skådis på Stadsteatern i musikalen Fun Home vet jag, eftersom Mirren och barnen har varit där och sett den för ett tag sen.)


Simon, William och Samuel spelar trumpet tillsammans. Populärt med hattar tydligen.

Dagens stora överraskning var framförandet av Idas Sommarvisa av hela klassen TILLSAMMANS. Det innebar bland annat att det satt fem barn vid ena flygeln och tre vid den andra under framförandet. Hur det lät kan man också lyssna till i slutet på inlägget. Skolans chef, Nina Balabina, hade gjort instuderingen som började med trumpeter varefter stråkarna följde efter och därefter övriga instrumentalister. En verklig prestation att få alla att spela samtidigt utan dirigent!


Här tackar barnen artigt för applåderna. 

Ett annat inslag mer av det ovanliga slaget var stycket Eleanor & Marcia som framfördes av Victoria på harpa och Anna på piano.


Victoria ackompanjeras av Anna i Eleanor & Marcia.



Två glada bröder efter avslutade konserter.



Casimir och Yasmine spelar "Menuetto" av L. Von.




"You raise med up" med Samuel på trumpet och Alexander på piano



"Idas sommarvisa" med hela årskurs 3 på Lilla Akademiens klasskonsert.

onsdag 17 maj 2017

1423 Klasskonsert i årskurs 1 på Lilla Akademien

En anledning till att jag åkte upp några dagar till Mälarhöjden förra veckan var att mina barnbarn - Casimir och Caspar, som är elever vid musikskolan Lilla Akademienskulle ha var sin klasskonsert på lördagen.


Caspar i fin konsertkostym med väst före avfärden till skolan. (Bilderna går att klicka större.)

Caspar, som går i årskurs 1, var först ut med sin klasskonsert klockan 12. Alla barnen i klassen skulle spela ett stycke tillsammans med en klasskompis eller flera. Det var alltså inga solister på den här konserten.


Eleverna i årskurs ett med rosor i handen som de ska förära sina lärare. Caspar står tillsammans med lilla Ruth som han ska spela ihop med.



I hela lågstadiet är det bara Ruth och Caspar som spelar oboe så de fick naturligtvis spela några stycken tillsammans. I slutet på inlägget kan man lyssna till ett av dem. Annars är det många olika instrument representerade i klassen. Som jag tidigare berättat måste alla elever som går på Lilla Akademien spela ett instrument. När de kommer upp i årskurs 3 måste de dessutom välja ett biinstrument.


Oboefröken fixar notstället åt de båda oboisterna.

Flera pianister finns i klassen liksom violinister. Några spelar cello och några trumpet eller andra blåsinstrument. Konserten tog drygt en timme innan alla barnen hade fått visa upp sina färdigheter. Publiken, som som vanligt bestod av av föräldrar och anhöriga, applåderade förtjust efter varje framträdande. Klassen sjöng också några sånger. Gullan Bornemarks Min lilla ponny har jag spelat in och den kan man också lyssna till i slutet av inlägget.


Barnen fick också gå fram två och två och berätta om en utflykt till en bondgård som de hade gjort för någon tid sen. På skärmen bakom visades bilder från utflykten.

Efter att alla lärare avtackats gick alla barnen, Åsa och barnens pappa Christian och jag till en italiensk restaurang vid Odenplan. När vi ätit färdigt var det dags att avlämna Casimir till skolan för repetition. Hans klasskonsert i årskurs 3 skulle gå av stapeln klockan 16.


Hela den "gamla" familjen samlad för lunch på den italienska restaurangen vid Odenplan. Från vänster Mirren, Casimir, barnens pappa stora C, Caspar och Clarissa. 




Ruth och Caspar spelar Scarborough Fair på oboe.




Eleverna i årkskurs 1 på Lilla Akademien sjunger Gullan Bornemarks "Min lilla ponny" på klasskonserten den 13 maj 2017.

Tidigare inlägg om min Stockholmsresa finns här:

måndag 15 maj 2017

1422 Besök på Örskolan i Hallonbergen

På fredagen skulle jag åka och hälsa på äldsta dottern, som är rektor på Örskolan i Hallonbergen. Jag, som är gammal lärare, tyckte det skulle bli spännande att se hur en relativt ny skola fungerar. Resan dit gick smärtfritt med tunnelbanan och byte vid T-Centralen.


Jag blev så fascinerad av rulltrappan med regnbågens alla färger så jag var tvungen att fota. Vid niotiden på morgonen var det tydligen bara jag som skulle till Hallonbergen. (Bilderna går att klicka större.)

Jag hade tagit fram en karta på Google map och begav mig iväg för att leta upp skolan. Jag hittade den efter tio minuters promenad men fann den stängd och övergiven. Inte hade jag lyssnat när Anna hade sagt att den låg på Örsvängen 14 i temporära lokaler tills en ny skola ska byggas.

Efter att ha frågat efter vägen i en affär kom jag fram så småningom dit med hjälp av barnbarnet Johan, som jobbar som assistent på skolan. Jag fick ett otroligt varmt välkomnande av såväl dottern Anna som alla lärare och elever.


Anna med sin speciallärare Ailin i lärarrummet.

Eleverna var nyfikna på vem jag var och gissade rätt för det mesta när Anna frågade. Några trodde dock att Anna och jag var systrar - vi är väl rätt lika, antar jag. Jag får väl ta det som en komplimang även om jag vet att för barn är alla över 25 år ungefär lika gamla.

Anna tog med mig runt i några klasser där barnen satt och jobbade lugnt och stilla. Skolan är så pass liten att Anna kan namnen på nästan alla eleverna. Skillnaden från min egen tid som lärare var väl att alla i klass sex hade var sin dator och satt och jobbade vid dessa.


Här sitter läraren Camilla och hjälper en av sina elever. 

Anna får många kramar av barnen under vår rundvandring och stämningen är överhuvudtaget mycket varm och vänlig bland barnen och personalen. Trots att det här är en skola där de flesta eleverna har ett annat modersmål än svenska, märks det inte av någon oro i klassrummen utan det är tyst och stilla när vi kommer. Skorna står i prydliga rader utanför klassrummen och inga mössor eller ytterkläder tolereras i dessa.


I förskoleklassen läser Leticia en saga högt för barnen som lyssnar uppmärksamt vid sina platser. Ingen fri lek här utom på rasterna. Under dagen har man bland annat läs- och matteträning 

Sedan går Anna och jag iväg till fotbollsplanen där sexorna har spelat en match mot en skola i grannskapet. Stämningen är lite tryckt eftersom laget har förlorat med knapp marginal. Men den lättas upp när Anna och jag kommer.


Monica och Anna.


Conny och grabbarna.

Vi äter lunch tillsammans med treorna - och det låter ungefär som det brukar i en skolmatsal. Men när Anna hojtar till blir det knäpp tyst. Till dagens rätt - en ganska kryddstark sådan - kan man välja bland åtta sorters sallader. Jag får en specialrätt som inte är så stark. Här finns vegetarisk, glutenfri och även annan specialkost. Bara att välja. All personal äter gratis, det har Anna bestämt. Det gör att det alltid är någon vuxen som äter tillsammans med barnen.

Anna följer mig till tunnelbanan eftersom hon har ett möte med några av kommunens tjänstemän efter lunch. Mitt intryck av den lilla skolan är mycket positiv och jag kommer att ha många minnen av glada och vänliga barn och skolpersonal med mig hem.

söndag 14 maj 2017

1421 Bloggträff och Seniormässa i Kungsträdgården

Återbördad med hjälp av Swebus och Kent till hembygden från Stockholm och Mälarhöjden, där jag tillbringat de senaste dagarna. Som vanligt har vistelsen varit mycket omväxlande. På torsdagen hade min bloggvän Kerstin - alias Eleonora - och jag stämt träff på NK där vi började med att äta en delikat sallad.



Kerstin, fräsch som alltid i ljusrosa. (Bilderna går att klicka större.)

Efter att vi suttit där i drygt en timme och de personer som stod utanför och väntade på att komma in i restaurangen började titta snett på oss, gav vi oss iväg för att strosa runt på Seniormässan i Kungsträdgården. Vädret var mycket kylslaget vilket framgår av de besökandes klädsel. Inte så vanligt att man ser personer med tjock halsduk virad runt halsen ett par gånger den 11 maj.


Det fanns massor av tält där man kunde få hjälp och råd med allt möjligt.


Den här sjungande och gitarrspelande gossen gjorde reklam för Silja Line.


Man behövde inte fundera på var man hade hamnat. Här kunde man tydligen fått ett gratisexemplar av tidningen Senior om man hade vetat om det.

Vi gick vidare och hamnade utanför ett tält där man propagerade för kärlek och sensualitet på äldre dar. Så fort jag stannat till där kom en söt och trevlig dam fram till mig med en liten rosa och ljusgrön tingest i handen som hon tyckte jag skulle pröva. Det visade sig vara en liten vibrator. Jag berättade att jag inte behövde någon eftersom jag hade en man som ombesörjde sådant. Hon gav sig inte förrän jag berättade att han var nio år yngre än jag...



Det här var ju intressant. 


Charmiga Karolina och Mia demonstrerar olika hjälpmedel från Pistill med stor finess och glädje. 

Det fanns mycket annat man kunde få hjälp med på Seniormässan. Till exempel kunde man gratis få testa sin hörsel. Kerstin var frestad men där trängdes så mycket folk att vi lämnade tältet. Hur man kunde testa sin hörsel överhuvudtaget bland så många människor var lite förvånande.


Testa din hörsel gratis!

Vi avslutade vår rundvandring i Kungsträdgården genom att titta på en demonstration av Linedance. Efter det gick vi en liten shoppingrond och inhandlade var sin tröja på DeaAxelsson - till 50 procents rabatt. En mycket lyckad dag med andra ord!



En engagerad och pedagogisk fördansare leder dansen med pigga seniorer. 

tisdag 9 maj 2017

1420 Månadens illustratör maj 2017- Gudmund Hentze

När jag var liten brukade jag botanisera bland min pappas alla böcker för att hitta vackra bilder. Jag älskade framför allt färgbilderna i Tusen och en Natt. Det var sex tjocka och vackra band som jag har glädjen att ha i min bokhylla idag.


De sex banden av Tusen och en Natt som jag ärvt efter mina föräldrar.

Böckerna gavs ut 1928 och illustratören var en konstnär som jag aldrig förr eller senare hade hört talas om - Gudmund Henze. Och när jag läser om denne danske konstnär på Wikipedia, förstår jag varför. Kort efter tyskarnas ockupation av Danmark blev han medlem i DNSAP - Danmarks nationalsocialistiska arbetarparti.


                                                      (Bilderna går att klicka större.)

Hans nazistiska sympatier visade sig långt tidigare, vilket jag tycker man kan se i hans illustrationer i böckerna. Hentze var utbildad vid konstakademien i Köpenhamn och arbetade både som målare, grafiker, designer och illustratör. Han var en uppskattad konstnär i början av 1900-talet och deltog i många utställningar. Vill man se prov på hans konst kan man titta här.

Tusen och en Natt innehåller längre och kortare sagor huvudsakligen från Iran, Indien och Kina. Enligt sagan tillkom dessa genom att den unga kvinnan Sheharazade berättade en saga för kungen varje natt för att slippa bli avrättad. Hon berättade inte slutet och kungen blev då så nyfiken att hon fick leva ännu en dag. Efter tusen och en natt ger kungen henne fri och hon blir också hans hustru. Man tror att sagorna tillkom redan 800 e. Kr.

Den sagan som jag valt att visa illustrationerna till, har titeln De två vesirerna. Den ena vesiren är god och den andra är ond. Det syns ganska tydligt  vem som är vem, vilket är genomgående för samtliga illustrationer i bokverket. Och att Hentze var en uppskattad illustratör av tyska nazistiska tidskrifter tvivlar man inte på. Man kan dock inte annat än beundra hans skicklighet som konstnär.


Den onde och den gode vesiren. En vesir var en högt uppsatt politisk rådgivare till kungen eller kalifen. 


I kalifens trädgård. I regel är det en färgbild per saga.

I det första bandet förekommer sådana här vackra färgbilder åtta gånger. Vanliga svart-vita illustrationer har jag räknat till 60 stycken. Visserligen har jag inte räknat alla illustrationer i alla band men förmodligen är de ungefär lika många. Han måste ha varit oerhört produktiv eftersom han samtidigt målade tavlor, illustrerade andra böcker och dessutom designade bruksföremål.

Intrigen är mycket komplicerad. Den gode vesiren skickas ut att köpa en vacker slavinna till sin kung. Den unga kvinnan stannar sedan hos den gode vesiren innan hon ska föras till kungen. Vesirens son, Ali, blir störtförälskad i slavinnan och kärleken är ömsesidig. Hon blir sonens maka ganska snart.


På slavmarknaden.

Den gode vesiren dör och Ali förslösar sitt arv genom att vara generös och ge bort allt han äger till sina vänner. Här kommer hans hovmästare och försöker att få honom att ta sitt förnuft till fånga. 

Den onde vesiren får reda på att Ali har gift sig med den vackra slavinnan som kungen egentligen skulle haft och som han har betalt tiotusen guldmynt för och skvallrar för kungen. Denne skickar en skara krigare för att döda Ali och hans hustru. De lyckas rymma och går ombord på en båt. Så småningom kommer paret till Bagdad.



Här har paret hittat en underbar trädgård där de gått och lagt sig. Uppsyningsmannen tänker först slå ihjäl de två men hejdar sig när han ser hur vackra de unga människorna är. Kalifen, som blir nyfiken varför hans trädgård är upplyst, går dit med sin vesir.


De båda klättrar upp i trädet för att få bra utkik.

Sen kommer det en fiskare som kalifen byter kläder med så att han inte ska bli igenkänd när han går in i sin trädgård för att ta reda på vad som försiggår.


Fiskaren och kalifen byter kläder.

Kalifen blir inte ens igenkänd av sin uppsyningsman och han ber den unga kvinnan att sjunga för honom. Kalifen blir hänförd av sången,  tar av sig sin förklädnad och bjuder in paret till sitt slott. Kalifen blir sedan mycket förtjust i Ali och bestämmer att han ska efterträda en av hans lydkonungar  med omedelbar verkan - just den kungen som Alis far hade varit i tjänst hos. Så han skickar iväg båda till den stad där denne regerar.



Här ber Ali att hans hustru ska sjunga för kalifen, som tydligen inte bytt kläder än.

Den onde vesiren känner igen paret och skvallrar igen för kungen. Han berättar att den gode vesiren lurat honom och att Ali är hans son. Kungen låter kasta Ali i fängelse och tänker avrätta honom.


Den onde vesiren står vid kungens sida och Ali är nära att bli halshuggen. Men då kommer kalifen på besök och avvärjer det hela. Den onde vesiren blir däremot avrättad och allt slutar lyckligt.


Ali själv visar som vanligt generositet och vägrar att avrätta den onde. En annan av kungens tjänare ombesörjer dock detta.

Efter befrielsen av Danmark 4 maj 1945 gjorde man upp med de danska nazisterna. Trots att Henze hade varit ordförande i  det Nationalsocialistiska Konstnärsföbundet slapp han straff. Strafflagen hävdade att det bara var de ledande i partiet som kunde straffas. Han fick sitt straff ändå genom att hans konstnärskarriär definitivt var slut. Han tegs ihjäl och han omnämns inte heller i konsthistorien. När han dog 1948 var det heller ingen tidning som skrev någon nekrolog.

måndag 8 maj 2017

1419 Lilla Tidningen


Så här ser det senaste numret av Lilla Tidningen ut. Den ges ut fem gånger per år och trycks i 18000 exemplar. Tidningen distribueras till Söderköpings och Valdemarsviks kommuner och dessutom till Vikbolandet, Kimstad och Norsholm.

Den första juli 2016 köptes tidningen av Åke Serander, fastighetsmäklare i Söderköping. Han är också redaktör och ansvarig utgivare för tidningen. Skriver också själv en del av reportagen. Sedan dess har upplagan ökat med ett par tusen exemplar, berättar Åke. Den har också fått en ansiktslyftning med annan layout och delvis annat innehåll.

Lilla Tidningen ska, enligt Åke ha "lokala nyheter som engagerar." Man slipper här de vanliga eländesrapporteringarna om exempelvis våld och brott som man ständigt får läsa om i dagstidningarna. Innehållet är varierat och belyser både historia och nutid.

Tidningen finansieras helt med annonser och företagarna märker att den läses utförligt från första till sista sidan under flera dagar. Flera av dem uppvisar också ökad försäljning efter sin annonsering.

Jag har fått glädjen och äran att på sistone medverka i tidningen med reportage och artiklar. Det är framför allt landsbygden i och omkring Mogata som jag bevakar. Sen blir det förstås ett och annat musikreportage.

I det här numret berättar jag om hur jag började blogga. Förhoppningsvis går artikeln att förstora upp så att den blir läsbar annars återkommer jag och skriver om den.



Marianne i artikeln är bloggvännen Bloggblad. Nästa nummer beräknas utkomma den 22 maj och där har jag förhoppningsvis med tre reportage.

Här kommer länken till det inlägg som fick mig att sätta igång att blogga. 
Är det bara ett skämt?

fredag 5 maj 2017

1418 Sista dagen i Limoux och Chalabre

Chalabre, som ligger några mil sydväst om Limoux, är en liten stad med drygt 1000 invånare i departementet Aude. I en liten by några kilometer från från Chalabre bor mäklaren, som Anna och Jörgen köpte sitt hus av. De visste från sitt besök hos henne att man kan se Pyrenéernas snöklädda toppar därifrån. Den sista dagens utflykt gick hit  för att Kent och jag skulle få tillfälle att få njuta av och fotografera denna fantastiska utsikt.


En liten by utanför Chalabre. (Bilderna, som Kent har tagit, går att klicka större.)

Den lilla byn utanför Chalabre bestod av - efter vad vi kunde se - en enda gata med hus på bägge sidor. Men utsikten var fantastisk som utlovats. 


Vidsträckta vinodlingar så långt man kunde se. 



Vinstockar i snörräta rader.

Vädret var strålande och bilfärden dit gick på en smal väg genom ett landskap med vidsträckta vinodlingar. Inte svårt att förstå att Limoux är känt för sin Blanquette, som är namnet på den lokala champagnen. Om denna och om andra utflykter under vår resa till Limoux har jag berättat i tidigare inlägg. Länkar till dessa finns i slutet av inlägget.


Utsikt från bygatan.


Är inte säker på om det är plataner eller inte...

Vi dröjde länge vid utsiktspunkten på den lilla bygatan där man kunde se de majestätiska snöklädda topparna i fjärran. Anna och Jörgen gjorde en bilresa till Andorra förra året. Inget att rekommendera för den som lider av höjdskräck, berättade Anna. Dåligt med vägräcken på sina håll på de smala och krokiga bergsvägarna och en skräckfylld upplevelse varje gång deras stora husbil fick möte.


Utsikt över Pyrenéerna. 

Sista kvällen firade vi på Le Commerce vid torget tillsammans med vännerna Göran och Lena.


Jag, Göran, Lena och Jörgen på Le Commerce.

Det allra sista fotot morgonen därpå innan vi skulle resa hem tog Kent av Anna och mig.


Tack Anna och Jörgen för en fantastisk resa!

Länkar till tidigare inlägg om vår resa till Limoux i södra Frankrike.