söndag 17 mars 2019

1656 Clarissa, 7 år, spelar psalm 71 med eget koralförspel.

På torsdag i nästa vecka blir det besök i Stockholm igen. Mitt barnbarn Caspar ska spela på Lilla Akademiens oboekonsert på torsdagskvällen. På fredagskvällen har Mirren biljetter till Jonas Gardell på Cirkus och på söndagen ska vi fira mässa i en kyrka på Lidingö.

På denna mässa ska yngsta barnbarnet Clarissa ackompanjera församlingen i nattvardspsalmen 71, Som spridda sädeskornen och som har samma melodi som psalmen Den blomstertid nu kommer. Storebror ska spela Ave Maria av Bach-Gounod under nattvardsgången. Det är Jungfru Marie Bebådelsedag på söndag så det passar ju bra. Han har även fått äran att spela postludiet - det blir den härliga Toccatan  i d-moll av Johan Sebastian Bach.

Båda barnen har övat flitigt på sina stycken och det är bara att hoppas att allt kommer att gå bra. Här nedan har jag spelat in Lissan när hon övar på orgeln hemma hos sig. Koralförspelet har hon hittat på själv med lite hjälp av sin orgelfröken.

Om man klickar på länken här kan man höra storebror Casimir 11 år spela ett preludium i  C-dur av J.S, Bach.


torsdag 14 mars 2019

1655 Vårsalongen 2019 på Liljevalchs konsthall.

Jag hade nästan gett upp hoppet att få se Liljevalchs vårsalong i år när Mirren berättade att hon hade Abundobiljetter till en balettafton - Från tåspets till modern dans - på Operan i måndags. Då bestämde jag mig snabbt för att åka upp till Stockholm med Flixbus som vanligt. Tur var det eftersom alla tåg från och till Stockholm var inställda samma dag.

Det var en mycket intressant föreställning med otroligt skickliga dansare. Mest imponerad var jag över att man ibland frös koreografin som en bakgrund till en solodansare. Att kunna stå blick stilla i fem minuter måste vara väldigt jobbigt. Mer om denna föreställning kan man läsa här.


Mirren tog bilderna, här från den första avdelningen som var av klassiskt stuk med tåspetsdans. Efter pausen var det modern balett - dräkterna påminde om Picasso tyckte Mirren, och jag höll med. (Bilderna går att klicka större.)



På tisdagen följde Mirren med mig till Liljevalchs där vi började med att fika. Mirren åt en god vegetarisk sallad och jag inmundigade årets första och sista semla. Efter det gav vi oss ut i utställningslokalerna.


Mirren med vegetarisk sallad i det trevliga caféet.

I år var det 136 deltagare som ställde ut 254 verk. Det är en fantastisk och spännande blandning av konst alltifrån "vanliga" tavlor till skulpturer av trä, lera, rördelar och textil konst. Man upphör aldrig att förvånas hur uppfinningsrika, fantasifulla och skickliga många av konstnärerna är. Här nedan visar jag några av de alster som jag föll för. Resten kan man se om man klickar på länken här 


Den här fantastiska skulpturgruppen i stengodslera av Stefan Bennedahl från Värnamo ådrog sig stor uppmärksamhet av alla besökarna. Jag läser att konstnären tänkte göra något med anledning av metoo-rörelsen och fick oväntad hjälp genom kaoset i Svenska Akademien. Här saknas även den ständiga sekreteraren. Konstnärens egna ord om konstverket kan man läsa här.


Charlotte Sachs. Sista uppbrottet - akryl på mdf.

Den här tavlan berörde mig mycket. Den gamle mannen som plockar ihop de älskade sakerna för att flytta - kanske till ett äldreboende. Att tiden går visar studentporträttet på väggen, som förmodligen är av honom själv för ett halvsekel sedan. Sen fick jag också lära mig att mdf är en sorts träskiva som finns i olika tjocklek på byggvaruhusen.


Konstverk med 17000 unika små konstverk monterade i träramar. Skapat av konstnärskollektivet Forma. Varje litet konstverk symboliserar en av de afghaner som kanske ska komma att utvisas från Sverige. 



Min bloggvän Klimakteriehäxan har skrivit ett mycket fint och intressant inlägg om detta konstverk, så kika gärna in hos henne.



Bia Ullenius Hellström. I stunden. Akryl på duk.


Bullevuttan - Röd sand. Akryl på duk.

Ovanstående tavla med Anders Zorn som kommer fram ur vassen är målad av konstnärspseudonymen Bullevuttan. Den är utställningens dyraste och kostar en miljon kronor. Skulle vara kul att se om någon köper den. Här kan man läsa mer om tavlan som har förorsakat en viss uppståndelse.


Lena Palenius - Röd. Skånskt frihandsbroderi i ylle.

Det fanns inte med så många textila konstverk som tidigare men de som fanns var väldigt fina, som ovanstående broderi. Och en bildväv som vävts som en rya.


Clara Cardell- Vertical garden. Ryaväv.

Skulpturen nedan kom till genom att konstnären besökte en secondhand-affär och tyckte det var synd att det fanns så många gamla dukar med vackra broderier som ingen ville ha. En skyltdocka klädde hon därför med en klänning hopsatt av sådana gamla handbroderade dukar.


Linnéa Eklöf - Omedvetna samarbeten. Textil skulptur.


Evelyn Sjökvist - Sot. Träcollage.

Konstnären berättar att hon hittat allt till sitt collage i sin gamla vedbod. Alla bitarna har sin historia som man kan läsa om ifall man håller mobilen mot märket på etiketten bredvid. Men då måste man förstås vara på utställningen.

Flest sålda alster hittade man - kanske inte så konstigt - inom den föreställande konsten. Som nedanstående tavla. Konstnären hade med fem tavlor på utställningen och samtliga var sålda.


Jakob Ancarsvärd - Slottet. Olja. 

Utställningen slutar inte förrän den 24 mars så det finns fortfarande tid att se den.

onsdag 13 mars 2019

1654 Gems Weekly Photo Challenge vecka 11 - SMÅ

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 11 2019 är ordet SMÅ.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Det finns ju mycket som är smått här i världen. Har just kommit hem från Stockholm där jag har varit och hälsat på mina tre små barnbarn. (Jag har tre vuxna också). De är inte så små längre förstås, Casimir är 11, Caspar är 9 och Clarissa - Lissan till vardags - är 7 år.

Här får det bli ett foto på Lissan när hon pillar med sina små legobitar. Hon har fått ihop dem till en tjusig rymdfarkost som man kan se på den nedre bilden.


Lissan i full färd med att bygga sin rymdfarkost. (Bilderna går att klicka större.)


Här syns den färdig till vänster. Det vita i mitten är hatten på en gubbe som styr farkosten.





fredag 8 mars 2019

1653 Den tyska flickan

Det är inte ofta jag blir så berörd av en bok som av den här - Den tyska flickan av Armando Lucas Correa. Romanen är baserad på en verklig händelse som tilldrog sig på våren 1939 i Berlin - före utbrottet av andra världskriget.



Bilderna går att klicka större.


Historien börjar i Berlin med den judiska flickan Hannah som hittills levat ett tryggt och ombonat liv med sin förmögna familj och sin älskade lekkamrat Leo. Efter Kristallnatten i november året före är dock ingenting sig likt. När huset, som familjen äger invaderas och plundras av Odjuren beslutar sig familjen Rosenthal för att fly till Kuba tillsammans med Leos familj Martin.

De köper sig visum och övriga inresehandlingar och går ombord på atlantångaren St. Louis. Fadern har tidigare fört över pengar till en bank i Kanada så att familjen ska ha något att leva på i New York, som är det egentliga målet för resan.




Bilderna från boken.

Skeppet St. Louis fanns alltså i verkligheten och hade 937 judiska flyktingarombord. Dessa roar sig under veckorna på havet med diverse saker, äter och dricker gott. Alla är lyckliga och glada över att lämna Tyskland där livet började bli helt outhärdligt för alla. De  ser fram emot att få komma till Kuba där de kan röra sig fritt igen och inte betraktas som orena och kryp.


 En sida från boken med namnteckningar av de verkliga passagerarna på atlantångaren St. Louis.

Men när ångaren börjar närma sig Kuba har presidenten ändrat sig och endast ett fåtal av passagerarna får gå iland. Övriga förs tillbaka till Europa där de tas emot i Holland, England och Frankrike. Endast de judar som fördes till England klarade sig undan förintelsen.


Hannah och hennes mamma hör till ett fåtal som fick gå iland på Kuba och det är här som den egentliga historien om Den tyska flickan börjar. Historien vävs samman med en ny generation av släkten i New York och även med den kubanska revolutionen.

Det är spännande läsning samtidigt som den är otroligt sorglig med tanke på vad som hände i Tyskland under nazismen. I boken är de avskydda flaggorna röda, vita och svarta, ordet hakkors nämns inte någon gång. Orden judar och nazister har jag bara hittat i två meningar. De senare kallas genomgående för Odjuren. Jag skulle gärna se den här boken som obligatorisk läsning för gymnasiet. Den är förmodligen lättare att ta till sig, men lika upprörande och viktig, som skildringarna från förintelselägren.

Recensioner av boken finns att läsa här.

tisdag 5 mars 2019

1652 Gems Weekly Photo Challenge vecka 10 2019 - BRONS

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 10 2019 är ordet BRONS.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Prylar av mässing har jag många men bronsföremål hör väl mest hemma på museerna eller i parkerna. Jag äger i alla fall inte något som är av brons. Mässing är ju inte samma sak även om det ser nästan likadant ut. 

Men man tager vad man haver. Så här kommer en bild på min underlagskräm från Max Factor. Det står tydligt bronze både på lilla flaskan och tuben, precis som ett av de ord Sanna har skrivit på sitt hjärta. Sjalen som jag ställt respektive lagt dem på är en pashminasjal - ett minne från en resa till Kina.




Bilden går att klicka större. 

lördag 2 mars 2019

1651 Månadens illustratör - februari och mars 2019 - Bertil Bull-Hedlund.

I mitt föräldrahem hade vi en etsning av Bertil Bull-Hedlund som föreställde en man som satt på en stol där han hade en råtta i handen och det var fler som sprang på  golvet. Spännande på bilden var att mannen saknade huvud. Så varje gång jag tittade på tavlan undrade jag vem mannen var och varför det var råttor på bilden och vad den handlade om.


Tredje boken i serien Svenska Folksagor med illustrationer av Bertil Bull-Hedlund. (Bilderna går att klicka större.)

Jag blev väldigt glad  när jag hittade en etsning boken som var en illustration till sagan om Kungadottern i tornet och som var densamma som den i mitt föräldrahem. Nu fick jag äntligen veta vad det hela handlade om.  Råttan, som prinsen -  för det var förstås en prins -  höll i handen,var en prinsessa som hade förtrollats till råtta av sin elaka styvmor medan kungen var borta i främmande land. Efter diverse förvecklingar blev hon förvandlad till prinsessa igen, gifte sig med prinsen och allting slutade väl.


De små råttorna - prinsessans tärnor, som också hade förtrollats av styvmodern, ger prinsen det allra bästa av mat och dryck när han hittar till den lilla kojan i skogen. Kojan är det förvandlade tornet som prinsessan hade bott i. Kråkan som syns på bilden är prinsessans älsklingstärna. 

När jag fick reda på att Bertil Bull-Hedlund, förutom Einar Norelius som jag har skrivit om här, hade illustrerat flera exemplar av Svenska Folksagor blev jag ännu mer nyfiken på honom. Den här upplagan, som hämtats upp från bibliotekets arkiv består av fyra band med illustrationer av Einar Norelius och Bertil Bull- Hedlund.


Bertill Bull-Hedlund 1893-1950. Bilden från Wikipedia där man kan läsa mer om honom. Porträttet är målat av Axel Fridell, en god vän till honom.

Namnet Bull i efternamnet kom sig av att hans skolkamrater kallade honom detta eftersom "han var undersätsig och påminde om en ungtjur", som man kan läsa i Wikipedia. Sedermera använde han det i sitt efternamn.

Man upptäckte tidigt hans talang för teckning och han började på Tekniska skolan - nuvarande Konstfack - när han slutat skolan. Han studerade även vid Konstakademien. Han förde ett mycket kringflackande och äventyrliga liv.bland annat i Paris och Köpenhamn. Det kan man läsa mer om, om man klickar på den här länken.

Svenska Folksagor och äfventyr gavs ut första gången 1844 av Gunnar Hyltén Cavallius och Georges Stephens.



Från södra Småland kommer sagan om Jättestugan med korvtaket. En saga som mycket påminner om Hans och Greta. Här är det en pojke och en flicka som går vilse i skogen. Pojken hittar en stuga där taket består av korvar och där det bor en jätte och hans käring. De första dagarna går allt bra när pojken nallar korvar och tar till sin syster i skogen.

Men tredje dagen blir han fast och sätts på gödning för att bli till en stek. Han lurar jättekäringen när hon ska sätta in honom i ugnen så att hon själv sätter sig på ugnsspaden och brinner upp i ugnen. Jätten själv dör när han kommer hem och upptäcker att hans käring är död och allt slutar lyckligt och barnen hittar också en stig bredvid huset som leder hem.


Illustrationen ovan kommer från Lekaryd i Småland, där min mormor var växte upp på en gård. Det är sagan om Trollets hjärta. En saga om dottern till en adelsman och sonen till en torpare som till slut får varandra.

Ett hemskt troll i skepnad av en fågel för bort flickan eftersom hennes far lovat att hon ska få komma till världens elakaste troll om hon fortsätter att leka med torparsonen, som är hennes bästa vän. Vilket hon naturligtvis gör. Det är torparsonen som ligger under sängen medan flickan lurar trollet att tala om var hans hjärta finns. När pojken hittar detta dör trollet.


Mästerkatten eller prinsessan av Katteborg.

Denna saga kommer från Norrbyås socken i Närke.Som många andra i böckerna är den helt surrealistisk. Den börjar med att två fattiga föräldrar slåss om vem som ska skrapa grötgrytan och ger sig iväg ut med grytan och sleven för att jaga varandra och aldrig kommer tillbaka.

Kvar i stugan är barnen, en flicka och en pojke. Det enda som är kvar att ärva är en ko och en katt. Eftersom pojken är äldst tar han kon och flickan får nöja sig med katten. Denna är mycket klok och kan dessutom tala.

När katten lyckas framställa flickan som prinsessan av Kattenborg blir prinsen i det närbelägna slottet förälskad. Men drottningen är misstänksam och utsätter henne för prövning. "Författaren" till den här sagan har säkert hört talas om H.C. Andersens Prinsessan på ärten. Bland annat lägger drottningen en ärta, tre riskorn och ett tagelstrå under flickans bolstrar.

Hon klarar prövningarna eftersom den listiga katten ordnar allt. Prinsen och "prinsessan" gifter sig och sagan slutar lyckligt med undantag av att föräldrarna fortsätter att jaga varandra med gryta och slev. Lyckligtvis försvinner de igen för alltid.


Ysätters - Kajsa.

Nästa saga kommer också från Närke, Askers socken. Ysätters-Kajsa var ett skogstroll som uppträdde i olika skepnader, ibland som en gammal gumma men oftast som en ung och vacker flicka. ryggen var urholkad som ett tråg och så hade hon en lång svans som hon försökte dölja. Här är det Bottorpa-Lasse som hon har fattat tycke för och som hon skänker stor jaktlycka. Kompisen däremot gillade hon inte så han blev utan villebråd.

Nu tror man dock att åskan slagit ihjäl henne och de flesta av hennes trollkamrater eftersom åskan dödar ett troll varje gång den slår ner. Deras släkte förminskas därför mer och mer men hon lever i folkets minne och i sagor och sägner berättas det om henne. Så slutar denna saga och även mitt inlägg. En fantastisk sagoskatt som tyvärr har fallit i glömska.

söndag 24 februari 2019

1650 - Gems Weekly Photo Challenge vecka 9 - VIS

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 9 2019 är ordet VIS.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Sara har gett oss två ord med den engelska betydelsen av VIS - way  och wise. Way som "på mitt vis = på mitt sätt" är den betydelse som jag väljer. Och då tänker jag omedelbart på the one and only Frank Sinatra med hans underbara tolkning av My Way. Så det får bli mitt bidrag till utmaningen den här veckan. Håll till godo!





lördag 23 februari 2019

1649 - Februarinytt från Bonniers Veckotidning nr 7 1926


Bonniers Veckotidning från 13 februari 1926. Omslagsbilden skapad av Godsfred Rönning. Bilderna går att klicka större.

Som vanligt innehåller tidningen gott och blandat av kultur och skvaller. Några författare och konstnärer som jag känner igen  har bidragit till detta nummer - den finländske diktaren Elmer Diktonius har skrivit en novell och Ragnar Josephson en artikel om Modern Illustrationskonst, t.ex.

Konstnären Isac Grünewald medverkar med en besk, kritisk artikel - Som folk vill ha det. Där förfasar han sig över att Operan hade blivit alldeles för publiktillvänd och lagt "huvudvikten vid ögonfägnad, prakt och andra utvärtes ting, men lät det stiltrogna musikaliska komma i andra hand".


Här har Isac Grünewald avslutat sin artikel med en karikatyr av sig själv. 

Flera sidor handlar om välklädda herrar - storheter i Stockholm på sin tid. Joseph Sachs, generalkonsul och grundaren av NK är en av dem. Här kan man läsa om honom.


En annan välklädd kändis är friherre Gustaf Cederström. Han som målade Karl XII: s likfärd, varav en av två målningarna finns att beskåda på Nationalmuseum. Han målade två stycken likadana målningar eftersom storfursten Konstantin i Ryssland köpte den första tavlan och Sverige inte fick köpa tillbaka den. Den som storfursten köpte lämnades tillbaka efter revolutionen och hänger nu i Göteborgs konstmuseum. Vill man läsa mer om Cederström kan man titta här.


När jag fick se bilden av den berömda balettdansösen Carina Ari blev jag väldigt glad. Jag vet inte hur många gånger hon förekommer i korsorden som jag brukar lösa och jag visste ingenting om henne mer än att hon var dansös tills jag googlade och läste om hennes fantastiska karriär. Mycket intressant läsning.

"Carina Ari dansar Degas., en av de scener där hennes konst och hennes humor förenats till en framställning som väckte stormande bifall vid de föreställningar som den utmärkta konstnärinnan nyligen gav på Oscarsteatern. teckning för B.V.T. av Annie Bergman."


Gångna vinterdagar i Åre är rubriken på ovanstående sida. Det översta fotot visar kronprinsen i egen hög person som med en kompis gör sig redo för en tur med ackja dragen av en ren. Fotot längst ner visar prins Eugen som tillsammans med hovstallmästarens fru Olga Platen ska ut på slädfärd. Hovstallmästaren själv syns inte till - kanske en liten romans på gång?



I full fart lyder rubriken på sidan därpå som skildrar hur Stockholmarna roar sig på isen. En fin vinter verkar det ha varit.  Tydligen är det en tävling i isjaktssegling eftersom mittenbilden visar hur "direktör Clarence Holmgren passerar mållinjen på bästa tiden med sin isjakt Svalan."

Bilden överst till höger visar hur dottern till generalkonsul (fint ska det vara) Axel Åhrberg från Djursholm är ute och seglar isjakt med sina väninnor. Konsuln själv med sin fru och hennes väninna syns på nedersta bilden till vänster.


Reskappor och bilpälsar var ett måste så här i februari för de damer som hade tillgång till en bil. Förmodligen var det ganska kallt på vintern att åka bil - därav anledning att köpa sig en speciell bilpäls.


Man kunde också köpa mönster och själv sy sig en maskeraddräkt.

Något måste man ju roa sig med på den tiden när det inte fanns TV och ljudfilmen ännu inte hade slagit igenom. Så det var vanligt att man hade maskeradbaler samtidigt med karnevalerna runt om i Europa.




Här är exempel på maskerad-utensilier som man kunde ha användning för om man skulle iväg på maskerad eller själv ha en tillställning hemma. Det kanske inte låter så mycket med 35 kronor för en låda sådant, men i dagens penningvärde är det närmare tusen kronor.

Som alltid är omslagssidorna i färg. Här en helsidesannons för Pommac. Fanns inte så mycket konkurrens när det gällde läskedrycker på den tiden. Det var bara Champis som kunde konkurrera i någon mån.

fredag 22 februari 2019

1648 Gems weekly Photo Challenge vecka 8 2019 - ASK

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 8 2019 är ordet ASK.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Plastaskar i olika storlek och modell är jag mycket förtjust i. Jag har svårt att låta bli att köpa sådana när jag ser några som jag tycker ser extra fina ut. Men just nu finns det ingen plats för fler. De här små Mozartaskarna behöver inte stå på plastaskhyllorna och trängs - dem har jag framme. 


Den lilla hjärtformade asken fick jag av en väninna för många år sen. Kommer faktiskt inte ihåg om det var några Mozartkugeln i den. I alla fall tänker jag på henne varje gång jag tar fram den - och det är ganska ofta. Som synes nedan är den användbar till annat än godis.



lördag 16 februari 2019

1647 Ivan Aguéli på Thielska Galleriet.

Egentligen var det Ivan Aguéli som gjorde att jag bestämde mig för att läsa konstvetenskap vid universitetet i Linköping efter att jag gått i pension. Jag hade sett hans namn någonstans men visste absolut ingenting om honom. Men jag förstod att han var en berömd svensk konstnär. Jag har ju alltid varit intresserad av konsthistoria och insåg då att jag verkligen behövde förbättra mina kunskaper i detta ämne.


Thielska Galleriet på Blockhusudden på Djurgården. (Bilderna går att klicka större.)

Det var en härlig kurs men jag kommer inte ihåg att jag lärde jag mig något om denne konstnär under de åren jag läste konstvetenskap. Men han måste väl ha varit med på någon bild i min svenska konsthistoriebok. I alla fall blev jag glatt överraskad när Mirren hade Abundobiljetter till Thielska Galleriet som hade en utställning där med målningar av denna konstnär. Så på torsdagen i förra veckan åkte vi ut till Blockhusudden för att se utställningen som då bara hade några dagar kvar.


Lunch med Mirren på Thielska Galleriet.

Vi började med att äta lunch med dagens rätt - en mycket god och matig tomatsoppa. Efter att vi ätit gick vi, mätta och belåtna, en runda i utställningslokalerna. Det först jag tänkte på när jag såg Aguélis målningar var hur små de var, bara ungefär hälften av de vanliga tavlor som man brukar se. Samtidigt som jag blev mycket imponerad av de underbara färgerna i hans tavlor. I synnerhet de från Gotland där han tidvis vistades.


Motiv från Visby 1. Olja på duk 1892.

Mitt första intryck av hans gotlandstavlor var att han var influerad av Cezanne. När jag sen läste om honom stod det mycket riktigt att han hade kommit i kontakt med impressionisterna, särskilt Cezanne, van Gogh och Gaugin under den tid han vistades i Paris.


Motiv från Visby 2. Olja på duk 1892.

Ivan Aguéli föddes i Sala 1869 som Ivan Agelii. I Paris ändrade han sitt namn till Aguéli. (Förmodligen för att fransmännen skulle uttala hans efternamn rätt, med hårt -g, min anmärkning.) Han kom från ett välbärgat hem men då han inte var särskilt intresserad av skolan skickade pappan honom till Visby 1890.

Där kom han i kontakt med Richard Bergh och Karl Nordström som upptäckte hans konstnärliga förmåga. Han blev också inspirerad av det gotländska landskapet med sitt speciella ljus. Här bestämde han sig för att helt ägna sig åt måleriet.


Flickporträtt 1891. Olja på papp. Han målade ofta direkt på kartong eller papp, hade förmodligen inte råd med dukar i början.

Aguéli var mycket påverkad av Emanuel Swedenborg och studerade flitigt hans böcker. I Paris blev han djurrättsaktivist och sattes i fängelse under två månader misstänkt för anarkistiska konspirationer. Han sköt mot två matadorer vid ett festtåg till en tjurfäktning och skadade den ene, för vilket han fick böter och villkorlig dom. Av detta blev det en rättslig process som hade till följd att tjurfäktning förbjöds i Frankrike.


Egyptiska 1914 - 15. Olja på duk monterad på papp.

1894 reste Aguéli till Kairo där han studerade arabiska vid universitetet. Han vistades i Egypten under tre perioder och studerade bland annat Koranen. Han konverterade till islam och kallade sig i slutet av 1890-talet för mohammedan Abdul Hâbi. 1911 återupptog han sitt måleri och reste runt i Frankrike, Egypten och Spanien och målade.



Motiv från Touraine, Frankrike. olja på duk 1913.


Flodlandskap Frankrike. Olja på duk 1913.


Spansk bergsby. Olja på duk 1916. 

Aguéli omkom i en järnvägsolycka i Barcelona 1917. Prins Eugen tog aktivt del i att Aguélis målningar fördes tillbaka till Sverige där de ställdes ut på en utställning 1920. Där gjorde de sensation genom sin koloristiska mjukhet och förenkling av landskap och ansikten, läser jag på Wikipedia. Där kan man också läsa mer om denna egendomliga konstnär.