Fredagstema Show and Tell – Skyltar

Fredagstemat denna vecka är kul eftersom man plötsligt upptäcker att man är omgiven av tusentals skyltar. Jag spelade på en begravning i Norrköping i morse och gav mig alltså iväg med bilen med siktet inställt på skyltar. Bara under resan förstås...Jag såg skyltar överallt, mängder med skyltar på landsvägen naturligtvis, men också överallt på hus och affärer som jag for förbi.

Min första skyltbild är den som alltid ger mig mest välbehag, i synnerhet när jag har varit ute och åkt bil någon längre sträcka. (Bilderna går att klicka större.)


HEMMA! Nu är det bara fyrahundra meter kvar till huset där jag bor och då kan jag pusta ut och (nästan, i alla fall) vara helt säker på att jag ska komma hem med både livet och bilen i behåll. Och även utan att köra på någon annan eftersom farten är nedsatt till 30 km/h i den lilla byn.

Nästa skylt är kinesisk. Den tog jag uppe vid Olympiastadion i Peking när vi var där i augusti i år. Hade jag vetat om detta tema DÅ, hade jag spanat in fler skyltar. Det finns en uppsjö av dessa med exempel på underbara kinesiska översättningar till engelskan. De är också ofta mycket drastiska.


Skylten nedan är kommer igen, år från år. Samma skylt på samma plats. Man klistrar bara över datum och skriver ett nytt varje år. Klockan 10 står det och inte KLIO som jag trodde första gången jag såg den.


Den sista skylten är en uppmaning till alla mina bloggvänner!


Simone eller Fritt ur Hjärtat svarar för fredagstemat i november. Övrig fredagsbloggare finns på hennes blogg.

Glasögon igen

I fredags åkte vi ju in extra till Norrköping för att hämta mina orgelglasögon som jag glömt på orgeln i Norra kapellet. De fanns mycket riktigt där som tur var, lite gömda för mitt synfält när jag gav orgeln en sista överblick för att se om jag hade glömt kvar några noter, innan jag åkte hem från begravningen i torsdags.

Idag skulle jag spela på mässan i Ringarum kl. 11. Jag plockade som vanligt upp mina orgelskor och mina orgelglasögon, som så lyckligen återbördats till min notportfölj, ur denna.

Jag satte på mig skorna och öppnade glasögonfodralet – TOMT! Alltså måste glasögonen fortfarande ligga kvar i kapellet på kyrkogården. MM frågade lite försiktigt om jag inte tittade i fodralet om glasögonen låg där, innan vi åkte hem i fredags.

Det är klart att jag inte gjorde, haha, då hade ju detta inte hänt! Är glasögonfodralet stängt ska det finnas glasögon i detta – det har det gjort åtminstone hittills! Det gick dock att spela med ett nödrop.

Mina orgelglasögon är precis utprovade för ett avstånd av ca en halv meter och egentligen oumbärliga när jag spelar orgel och flygel. Som tur är, är mina vanliga glasögon progressiva, så jag fixade det genom att böja nacken bakåt och titta genom nederkanten på glasögonen. Jobbigt i längden…

Därav en anledning att åka till IKEA i Linköping i morgon via kyrkogården i Norrköping. MM har lediga måndagar så det gäller att passa på. Det lär väl också bli en sväng på Biltema, antar jag…

Fredagstema Show and Tell -Underifrån

Mitt fredagsinlägg är lite försenat av diverse orsaker. Igår, fredagen den trettonde, hade jag först en begravning på förmiddagen. Just innan jag skulle åka dit upptäckte jag att mina orgelglasögon inte fanns i portföljen. Jag insåg snabbt att jag hade glömt dem på en begravning i Norrköping dagen innan.

Så på eftermiddagen åkte vi, MM och jag, en vända dit för att hämta dem i det lilla kapellet på kyrkogården. När vi hade kommit hem hade vi precis två timmar på oss innan det var dags att ge sig iväg till nästa evenemang – syföreningsauktion i Östra Ny, där jag lovat kompa Sankt Ragnhildskören, som skulle sjunga. Vi var hemma igen vid åttatiden på kvällen och då lockade Skavlan mer än datorn.

Men idag ösregnade det och all tanke på trädgårdsarbete var som bortblåst. Nu skulle jag skriva mitt Show and Tell. Först skulle jag bara redigera en länk i min länklista. Jag klickade då i all hast på ”Ta bort” med följd av att hela listan försvann. Igen! Det var andra gången jag inte såg mig för!

Envis som jag är, började jag då tålmodigt lägga in alla länkar till bloggvännerna igen. Jag hade inte heller sparat dem någonstans, men jag hoppades komma ihåg de flesta. Efter två timmars idogt arbete hade jag lyckats få dit allihop igen.

Då kom MM och frågade vad jag gjorde. Jag berättade det för honom och gnällde över att det hade tagit sådan tid. Han sa ingenting men gick in och tog fram min länklista från min blogg, som han hade sparat på sin dator. ”Synd att du inte frågade mig”, var hans enda kommentar. Jag ska göra det nästa gång…

I alla fall kan jag nu äntligen sätta igång med fredagstemat. Det blir bara några bilder den här gången. De får tala för sig själva. De går att klicka större.

Först ut är den vackra Skällviksorgeln från 1762

Vid ett besök i Floda kyrka i Södermanland i våras tog jag några bilder "underifrån"...Här är Kristi Himmelsfärd

Förstoring av bilden ovan

Bilderna ovan är tagna vid ett besök i Ravenna klosterkyrka våren 2007. Hela kyrkan full med överdådiga mosaiker

David med Goliats huvud i handen får avsluta fredagstemat "Underifrån".

Simone håller i temat för november. Eftersom jag fortfarande inte har lyckats länka de andra fredagsbloggarna får ni gå in hos henne och titta vilka de är. Är det någon som vet varför det plötstligt inte går?

Lite höststädning i trädgården

Vädret inbjuder inte precis att gå ut utanför dörren, men jag känner mig mer energisk sedan jag började med den förkättrade LCHF-dieten så jag bestämmer mig för att gå ut i trädgården och räfsa lite löv under eftermiddagen.

Innegården – vår uteplats – är en sorglig syn med gamla vissna blad omkring dammen och högar med löv. Krukor med vissna blommor som måste tas bort. Kanske undrar någon varför jag har min piskställning på uteplatsen. Det är min stolthet. Blank är den fortfarande efter många år. Dessutom ligger sovrummet i direkt anslutning till uteplatsen så jag behöver inte gå så långt med sängkläderna eller småmattorna. Jag flyttar undan den de få gånger jag har många gäster…


O, vad jag avundas alla dessa som bara ÄLSKAR att vara ute och gräva upp rabatter, påta i jorden, rensa ogräs och kratta löv. Jag försöker sjunga den gamla scoutvisan varje gång jag känner mig illa tvungen att lämna min mysiga inomhustillvaro, den som går så här:

Tag fram det bästa humör du har,
var morgon när solen går upp.
Försök att hålla det ständigt kvar,
fast jorden går runt i sitt lopp.

För om du bara tänker så:
Det här var skojigt det måste gå.
Då finns ingen väg som är svår för dig.
Gå fram med ett jublande "Hej!"

Med ett något mindre jublande ”Hej” går jag så ut i det gråmulna och kyliga vädret med mina två plasträfsor och min hink med trädgårdsredskap. Lite snyggare blir det i alla fall efter ett par timmars jobb. Varför jag har två räfsor?


Den bästa kunskapen som jag bär med mig efter fem års studier vid Linköpings Universitet efter min pension är nämligen denna: När man räfsat ihop en stor hög med löv tar man TVÅ plasträfsor, håller dem mittemot varandra och kniper ihop dem om en liten hög med löv som man lägger i korgen, snabbt och smidigt! Det såg jag två trädgårdsarbetare göra på en av universitetets innegårdar vid ett tillfälle och det har besparat mig mycken möda sedan dess…

Jag räfsar också lite löv på framsidan av huset. Vårt nya, stiliga fågelhus måste ju få en passande omgivning. Två skator satt redan i det lilla trädet i morse och väntade på att det skulle fyllas med solrosfrön.


Med anledning av att vi snart kommer att få tillökning i bilfamiljen och behöver större parkeringsplats har MM grävt upp alla Ölandstokarna. Det ser lite naket ut men samtidigt blir det en rabatt mindre att rensa…

Fredagstema Show and Tell – Drömmiddag

Bordet dukat för mina tre prominenta gäster (Alla bilderna, utom denna är tagna från nätet. De går att klicka större)

Om det skulle blivit en drömmiddag eller ej låter jag vara osagt. Men det skulle säkert blivit en intressant och kul tillställning i alla fall. Mina inbjudna gäster är nämligen: Anna Anka, Elisabeth Höglund och Linda Skugge.

Tre damer som jag gillar var och en på sitt sätt. Alla tre provocerar etablissemanget på sitt alldeles speciella sätt. Anna Anka genom att vara fullständigt galet frispråkig både vad gäller sex och jämställdhetsfrågor, som hon har obekväma, gammaldags synpunkter på...

Men förmodligen har hon alldeles rätt när hon påstår att barnafadern i allmänhet inte står ut mer än 20 minuter i skrikiga ungars sällskap. Vem såg senast en pappa gå hemma en hel dag med små barn, diska och laga mat, byta blöjor, sortera tvätt, läsa sagor, sitta i lekparken och titta på de små i sandlådan och konversera andra mammor under tiden?

Nej, när pappa har hand om barnen alldeles själv en hel dag, är det oftast saker som pappa själv tycker är roligt som man upplever tillsammans. T.ex. som att gå och titta på bilar i bilsalongen, åka liten tur med båten, gå på restaurang, snickra saker ihop med ungarna, gå på badhuset eller träna fotboll…

Elisabeth Höglund har retat gallfeber på många under åren med att uppträda i TV med en absolut unik frisyr – av manliga kritiker kallad ”skatboet”, enligt henne själv. Trots att hon är en så utmärkt framstående journalist och TV-profil har hon på senare tid ratats av TV p.g.a. att hon själv ville bestämma hur hon skulle ha sitt TV-program som programledare. Och så är hon väl som kvinna för gammal för TV förstås…

Ingvar Oldsberg däremot, som också han är gammal och, enligt min mening, inte hälften så begåvad som Elisabeth Höglund, han får fria händer av TV-ledningen med mindre lyckat resultat som bekant. Men så är han ju också MAN…

Slutligen Linda Skugge. Sen hon slutade att skriva svärord på svenska och könsord på främmande språk i sina krönikor, har jag läst henne med stor behållning. Det är alltid lika roligt att läsa hennes kommentarer till tonåringarna i ICA-kuriren – mitt enda husorgan efter NT nuförtiden.

Tänk om jag hade haft en sån människa att skriva till och beklaga mig för när jag var tretton år och min mamma grät då jag fått mitt första par glasögon, eftersom hon trodde att jag aldrig skulle bli gift…

MM har fått en fin flaska champagne av en vän som är helnykterist och som alltid får äkta champagne som julklapp från jobbet. Den har legat i svalen nu några år då jag inte gillar champagne, eftersom denna sätter sig i knäna på mig direkt. Efter några glas är mina ben som överkokt spagetti och jag har svårt att resa mig från stolen. Huvudet brukar däremot klara sig. Den skulle jag äntligen ta upp…

Tjejerna får alltså dela på flaskan när de har kommit eftersom jag måste fixa med maten sedan jag hälsat dem välkomna. Vill någon ha alkoholfritt vin istället finns det naturligtvis, riktigt sådant inköpt på Systemet. Men jag hoppas på att champagnen kommer att få igång konversationen utan min hjälp.

Jag har räknat med att alla vill äta så lite som möjligt p.g.a. rädsla för att gå upp i vikt. En avokado till förrätt med räkor i majonnäs alternativt en bit gorgonzola, går hem i alla fall. Vi tar det sista av champagnen till förrätten, annars serveras det också Loka till denna. För syns skull har jag skurit upp en baguette i små, små bitar…

Till varmrätt har jag lagat fläskfilé med bearnaisesås – den pulversås man köper är alldeles utmärkt om man spär med mjölk istället för vatten, man misslyckas aldrig. Och till det förstås en sallad med vinaigrette. Fläskfilén är också skuren i små bitar vilket uppskattas av damerna.


Någon enstaka bit klyftpotatis går också ner efter några klunkar av rödvinet. Detta är ett bra lådvin som jag har tappat upp på mormors kristallkaraff. Efter champagnen är jag säker på att ingen märker någon större skillnad även om rödvinet skulle ha kostat 500 kronor flaskan. Även här har jag givetvis ett alkoholfritt vin som alternativ. Men mina tre gäster föredrar alla mitt rödvin…


Diskussionen blir livlig och stundtals hetsig när det uppkommer ämnen, som t.ex.”Hur man bäst behåller sin man” eller ”Vilken diet är bäst om man ska gå ner i vikt?”. ”Bör man träna en eller två eller timmar om dagen eller inte alls?”eller ”Hur illa kan man egentligen bli behandlad av TV- producenter eller chefredaktörer?”

Jag själv dricker sparsamt eftersom jag måste hålla reda på serveringen men passar på att kasta in en brandfackla då och då. T.ex.: ”Jag stryker alla MM:s skjortor för jag tycker att han ska vara fin på jobbet” eller ”Jag tycker inte att man ska lägga ner någon större tid på sitt yttre, det är ju insidan som räknas” etc. etc.

Jag har varit i stan och köpt pyttesmå, svindyra mandelkakor till kaffet. Ingen efterrätt har jag lagat, eftersom jag räknade med att ingen skulle vilja ha det. Till kaffet serverar jag min favoritlikör Strega som vi har kvar hälften av sedan vi var i Italien.

Vi blir alla sittande kvar vid köksbordet trots att jag städat hela huset dagen till ära. Konversationens vågor går höga och tiden går fort. Annas Ankas man Paul, som har skjutsat alla damerna till Mogata, kommer och hämtar dem kl. 22 prick som avtalat.


Han har tillbringat mellantiden på Bowlinghallen i Söderköping. Alla tar ett ömt farväl – efter den sista slurken Strega är alla kontroverser och meningsskiljaktigheter som bortblåsta – och alla försäkrar att det varit en väldigt trevlig kväll med god mat och dryck.


Simone, Fritt ur Hjärtat, står för månadens fredagsteman.

Jag kommer att länka till andra fredagsbloggare när jag får klartecken från Windows Live. Just nu går det inte.

Här är i alla fall alla de som är med:
Nilla, Simone, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra , Anna-Saltis, Millan, Anki, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Ingabritt, Jennie, Erica, Maisoui, Taina, Christel, Sparkling, Moster Mjölgumpa, Emmama, Marskatten, Musikanta, Sara, Under ytan, Lena, Västmanländskan, Norrsken och stjärnfall, Saras land, I am Annika, Birgitta, Curieux, Minerva, Ebba, Lotta (Ni får väl klicka in er hos Simone så länge för att komma åt deras bloggadresser)

En minnesvärd kväll

Ibland kan ens värld förändras på några sekunder. Så i går kväll. Vi, MM och jag, hade just kommit hem från en Sinnesrogudstjänst för konfirmandföräldrar i Ringarum, som hade varit lyckad och mycket stämningsfull med nerdimmade ljuskronor och många levande ljus. Jag hade spelat några av mina favoriter på piano som in- och utgångsmusik: What a Wonderful World och Autumn Leaves…

När vi hade kommit hem vid halvåttatiden bytte vi om och satte oss till bords för att dricka en kopp te i lugn och ro. Efter en stund spetsade MM öronen – han gör det bokstavligen, nästan som en hund…

- Hör du inte att det knäpper någonstans, sa han
Jag, som hör dåligt hörde ingenting.
- Det är nog någon gren som slår mot huset. Det blåser ju ute, trodde jag.

MM. gav sig dock inte. Han smög sig tyst upp och lyssnade och stannade framför köksskåpet ovanför ugnen.
- Hör du inte hur det prasslar, sa han och öppnade skåpsdörren ovanför ugnen.

Och si! Ut hoppade en liten, liten grå mus och försvann blixtsnabbt någonstans i huset, jag vet inte vart eftersom jag skrek och sprang in i badrummet och låste efter mig. Jag hann också stänga dörren till sovrummet. I det fallet är jag en levande illustration till de skämtteckningar där tjocka damer står uppspetade på stolar, håller upp kjolarna och skriker…

När jag kom ut efter en stund hade MM letat efter råttfällor i garaget (som ligger i anslutning till huset och där möss med lätthet tar sig in i synnerhet om det snöar och är kallt och man har ställt en påse solrosfrön på golvet) men inte hittat några.

Jag ringde till Willy:s i Söderköping (öppet till 21.00) men de hade inga råttfällor. Då ringde jag till Maxi Stormarknad i Norrköping (öppet till 22.00), och där hade de sådana. Små för 14.90 och stora för 16.90. Jag ställde ultimatum till MM. Antingen åkte vi till Norrköping – 6 mil fram och tillbaka – och köpte råttfällor, eller tog han semester i morgon. Jag tänkte inte vara ensam i huset tillsammans med musen…

MM. suckade och gick och klädde om sig. Vi stannade till både på Shell och OK på vägen in men inte hade de några råttfällor där inte…

På Maxi köpte vi sex stycken små råttfällor och en stor utifall att…

Väl hemma igen – vädret var inte det allra bästa, snöblandat regn och blöta vägbanor – laddade MM. fyra stycken små fällor med ost och satte ut dem på strategiska platser i huset. Jag var säker på att musen hade gömt sig i mitt ”skräprum” som MM. kallar det. D.v.s. det rum där jag stryker hans skjortor och där alla barnbarnens leksaker finns. Musen hade, enligt MM, sprungit rakt fram…

Ännu en ursäkt för att slippa gå ut och jobba i trädgården...

Efter en orolig natt med drömmar om möss steg MM. upp tidigt på morgonen för att rekognoscera. Efter en liten stund kom han tillbaka och konstaterade lakoniskt att musen gått i fällan. Jag steg upp och kikade försiktigt på den lilla musen, som låg med tassarna upp och var död. Den hade mycket riktigt gömt sig i mitt skräprum eftersom den hade valt fällan som var närmast.

När jag såg den lilla musen skämdes jag. Tänk att jag som är så stor kunde vara så rädd för en så liten varelse. Hur rädd hade inte i så fall den lilla musen varit för mig…

I alla fall fick jag köksskåpet ordentlig städat innan vi gick och la oss. Musen hade bitit sönder en oöppnad påse skorpor och satt i sig en halv skorpa. Jag slängde hela påsen, men det gjorde inget, eftersom jag sedan några dagar har börjat med en low carb diet. Inget bröd, inga skorpor, ingen potatis, inget ris, ingen pasta, inget SOCKER, inget mjöl etc.etc.

Idag ska jag storstäda hela huset och se efter vad som kan döljas under symaskinen i mitt skräprum. Kanske ett musbo…

Musen hade nog gömt sig under symaskinen...

Vardag med barn

Mirren har startat en ny blogg - Vardag med barn - som rekommenderas till alla stressade småbarnsföräldrar till tröst och till alla pensionärer för att de ska inse vilket lugnt och behagligt liv de senare egentligen lever...

Lillmirren vill också vara bebis...