tisdag 30 oktober 2012

685 Tisdagstema - Konstigt

Det är mycket som är konstigt här i livet, t.ex. att begripa hur datorn fungerar eller för den delen telefonen. Andra saker som också är lite konstiga, men trevliga att titta på är t.ex. Juan Miròs skulpturer. MusikantaMaken och jag var på Franska Rivieran i juni och besökte då Fondation Maeght inte långt från Nice, där Mirò har en hel park full av hans härliga skulpturer och där han även har byggt en labyrint.

Man behöver inte förstå vad hans skulpturer symboliserar för att tycka om dem. Konstiga människor och djur är rikt representerade.
Konstig skulptur av Juan Mirò - ger upphov till många associationer. (Bilderna går att klicka större.)
En konstig fågel - eller?
En kvinnlig lärare kanske - lite konstig i alla fall.
 
Konstigt djur - mellanting mellan ko och noshörning.
Kanske inte så konstigt att man måste tvätta djuren ibland...

 
Men vad är nu detta för konstigt - jag tycker mig se öron och armar. Men sen? Borde nog ha köpt boken om Mirò när jag var där...

 
Den här skulpturen är inte så konstig längre när man läser att den symboliserar de spanska böndernas motstånd mot fascismen och Franco.

Fler som skriver om konstigheter och visar bilder hittar man här. Till tisdagstemat hittar man här.

måndag 29 oktober 2012

684 Lördagstema Show&Tell – Färg.

Jag är lite sen med lördagsinlägget vilket beror på att jag varit hos barnbarnen sen i tisdags och inte kom hem förrän i går.

Karin på Åland står för månadens sista lördagstema. Tack Karin för roliga och intressanta teman! Englundskan tar över taktpinnen i november. Temana för nästa månad står på i högerspalten på min blogg. Där står också vilka bloggare som deltar. Det vore kul om vi kunde bli några fler – så häng gärna på om du funderar över det.

 

Det här är första sidan inne i boken. Texten syns bättre här än på pärmen som är mörkt grön. (Bilderna går att klicka större.)
Om färg finns det ju hur mycket som helst att skriva om, i synnerhet för mig som har älskat färger sedan jag var liten. Den här lilla boken, Två kissar med färg, fick MM 1951 när han var sex år, men den var också en älskad bok i min barndom. Den kostade 1:55 kr när den gavs ut detta år på Folket i Bilds förlag. Tyvärr försvann boken för mig och jag blev väldigt glad när jag fick återknyta bekantskapen med den.
Brandgult är ett färgord som inte används numera. Nu heter det orange som alla barn vet.
Genom denna bok tror jag att jag lärde mig blanda färg redan i fyra-femårsåldern. Vitt och rött blir rosa, gult och rött brandgult etc. Kissarna blandar friskt för att få grönt, men när de häller ihop alla färger blir det brunt. Av en händelse råkar de till slut spilla ut den blå och gula målarburken så att det äntligen blir grönt. Vilken pedagogik!
 
Rött och blått blir gredelint.
När de blandar rött och blått blir det gredelint – ett ord som tillika med brandgult helt försvunnit ur färgvokabulären hos den yngre generationen. Min konstnärshandel heter just Gredelin, men jag undrar hur många som vet vad det betyder. Det är där jag går på kurs och målar akryl. Jag har anmält mig till en tredje omgång i november – det är väldigt roligt!
 
Kulturnatten (även hela lördagen) i Norrköping den 29 september 2012
Lördagen den 29 september i år var det åter Kulturnatt i Norrköping med massor av kulturella evenemang i museer, kyrkor och konsertlokaler. Alla gallerier var öppna, så även vår konsthandel Gredelin som bland annat ställde ut målningar av min lärare Jacqui Holmqvist. MM och jag var där på lördagseftermiddagen och hälsade på.

 
Konsthandeln Gredelins skyltfönster med Jacquies tavlor i akryl.
 
Jacqui själv vid staffliet där hon demonstrerar hur man mälar i akryl under lördagen. 

Ett ytterligare exempel på Jacquies fina måleri.
Tyvärr ösregnade det, så det blev bara en snabbtitt i ett galleri på vägen upp till Konstmuseet där vi stannade en stund innan vi åkte hem igen.  
 
Jag tror jag skulle föredra någon av Jacquies tavlor att ha på väggen framför den här som var utställd på Konstmuseet. En god illustration till färg i alla fall... 

fredag 26 oktober 2012

683 Galleri Fredag - Något Nytt

Desirée har bestämt det sista temat för fredagsgalleriet i oktober. Tack Desirée för trevliga ämnen! Övriga deltagare finns listade i högra spalten på min blogg.

Kände att jag behövde någonting nytt att ha på mig till vintern som var varmt och gott och som såg trevligt ut och var bekvämt. Någonting i alla fall som inte satt åt. Det blev kärlek från första ögonkastet när jag såg den här täckjackan. Sen jag köpte den har jag inte tagit av mig den - i alla fall inte utomhus.


Så här glad är jag över min nya täckjacka. Den har en kapuschong också, något som jag aldrig fick men drömde om som barn... Nya skor har jag också. Jeansen är gamla däremot.
 
Idag fick jag också en ny bok i brevlådan. En bok som jag också förälskat mig i efter att ha sett den av en slump på biblioteket. Här står det precis hur man ska göra när man stickar och virkar de mest intrikata mönster. Jag har stickat sen jag var liten, men har fortfarande jobb med montering t.ex. När jag lånat om boken tre gånger och försökt scanna en del sidor gav jag upp och letade på nätet efter den. Den var slutsåld hos bokhandlarna men jag hittade en på ett antikvariat. Helt oanvänd men iofs till samma pris som den skulle ha kostat då den kom ut.
 
 
En fantastisk bok - här står allt som man behöver veta om stickning och virkning och massor av mönster på roliga saker att sticka.
 
 
Tydliga och bra instruktioner och prov på många mönsterstickningar. Här är bara ett exempel bland massor av andra. Det finns också tips på bra grejor till hjälp när man stickar som jag inte hade en aning om att det fanns.
 
Så nu ska tröjan som avsågs till det femåriga barnbarnet Casimir men aldrig blev färdig tas fram igen ur stickkorgen. Om den inte blir färdig så nästa barnbarn, treåringen Caspar, kan ha den återstår alltid lilla Clarissa. Annars får jag väl skänka den till återvinningen.
 

måndag 22 oktober 2012

682 Veckans Casimir


Här är mamma och mormor insekt. Mormor har som sig bör glasögon.

lördag 20 oktober 2012

681 Dialekter

Karin på Åland är den som bestämt lördagstemana i oktober. Hennes sista för den här månaden ska handla om dialekter och/eller folkmål. Tack Karin för jättetrevliga lördagsämnen att både skriva och läsa om. Övriga lördagsbloggare finns listade i spalten till höger på bloggen.

Dialekter är alltid ett intressant ämne. Det är ju inget nytt att det är skillnad på dialekter, att man uttalar ord på olika sätt trots att man har samma modersmål. Ibland finns det också ord i en dialekt som inte finns hos en annan.
Men kanske inte alla har tänkt på att dialekterna också uppfattas olika ur skönhetssynpunkt. Det läste jag för en tid sen i en artikel i min lokaltidning, som naturligtvis hittat det någon annanstans. Rubriken var: Ingen vill höra östgötska i kundservicetelefonen. Det har tydligen gjorts tidigare undersökningar om den sexigaste dialekten, som jag tyvärr har missat, men nu har det också gjorts en sådan beträffande kundservice.
Den populäraste är göteborgskan, vilket inte förvånar mig. Både när det gäller sexighet och kundservice. Vem har inte ryst av välbehag när P.G. Gyllenhammar gjort sin röst hörd i etern? Att den var tätt följd av norrländska förvånar mig dock något. Kanske norrländskan är ett uttryck för den kärva manligheten – vad vet jag. En machodialekt…
 
Utflykt till Göteborg i slutet av juni 2010. (Bilderna går att klicka större.)
Mest förvånande är att skånska hamnade på andra plats – men då var det nog den bildade lundaskånskan som avsågs. Den riktiga malmöitiskan, som man ibland kan höra prov på när någon fotbollsspelare i Malmö FF intervjuas kanske inte hade fått samma resultat – i alla fall inte när det gäller kundservice skulle jag tro.

Stockholmskan – vad man nu menar med den – kom också högt upp bland de mest populära. När jag var lärare en gång i tiden inte så långt från Stockholm hade jag ett väldigt jobb med att försöka lära barnen stava till ”börja” och ”mäta” och andra liknande ord. Det blev för det mesta ”burja” och ”meta”. Numera finns inte det slutna e:et kvar alls hos de yngre stockholmarna. Man uttalar ä:et i ”räven” ungefär med samma ä som i ”här”. Ö:et i ”börja” lutar mer åt å än åt u. Otroligt intressant att en dialekt kan förändras så mycket på 20-30 år.
 
Utsikt från restaurangen på Moderna Museet i Stockholm
Östgötska utmärker sig som den minst populära dialekten – kanske för att den låter lite bonnig. Östgöte, som jag är, kan väl även jag hålla med om att den inte är den vackraste av de svenska dialekterna. Men även småländska kom långt ner i popularitetshänseende.
För mig är småländskan en av mina favoritdialekter, kanske för att nästan alla mina hädangångna släktingar var smålänningar. Jag tycker att dialekten låter vänlig och rar och känner mig trygg när jag hör den. Mirrens svärföräldrar, som bott i Stockholm hela sitt vuxna liv, har fortfarande kvar sin småländska dialekt. Jag blir alltid lika lycklig när jag hör den igen.

 
Ett foto av en gammal smålandsgård taget under en utflykt till Växsjö 5 maj 2009
 
Om jag skulle lista mina favoritdialekter skulle det bli: finlandssvenskan, gotländskan, småländskan och göteborgskan. Jag har alltid tyckt att det varit rolig att gissa varifrån människor kommer. Norrland har jag ingen koll på, men dialekterna i Sydsverige brukar jag kunna pricka in rätt bra. Ett litet tips. Är det någon som säger ”barra” i stället för ”bara” är den personen garanterat från Östergötland.
 
Uppdatering:
Karin har ytterligare ett lördagstema kvar - Färg - som vi naturligtvis inte får missa. Vem som tar över temat i november är än så länge oklart. 

fredag 19 oktober 2012

680 Galleri fredag - Något som gör mig glad

Den här synen gjorde mig väldigt glad när jag tittade ut genom Swebusfönstret efter den långa resan från Söderköping till Öland i augusti i år.

 

Caspar, Casimir och Mirrmaken väntar på mormor som kommer med bussen från Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)
 
Den här lilla damen gör mig också väldigt glad.
 
 
Clarissa har nyss fyllt ett år och vinkar gärna.

Även det här meddelandet gladde mig oerhört.

Just nu mår jag alldeles utmärkt, tack!
 
Efter att ha fått det här meddelandet har jag varit på ytterligare en gynkontroll i Norrköping hos min underbara doktor, ryska Julia, som tyckte att allting såg fint ut - även med ultraljudsundersökningen. Det var hon, som trots att proverna varit normala från början, ändå tyckte att hon hade sett något som inte stämde i livmodern när hon gjorde ultraljudsundersökningen i maj och skickade en remiss till röntgen.

Ett par veckor efter denna opererades jag för livmodercancer. Jag fick också genomgå en koloskopi och en tarmröntgen någon tid efter operationen, eftersom man också ville kolla tarmarna då man tyckt att man sett något misstänkt. Man hittade inga tecken på cancer som väl var. Carncern i livmodern befann sig i ett mycket tidigt skede och den inte har spritt sig.TACK JULIA!

Desirée står för fredagsgalleriet i oktober. Nästa fredags galleritema är Någonting nytt.

Fredagsgallerister


tisdag 16 oktober 2012

679 Arabkvarteren i Marseille


Stora affärsgatan i arabkvarteren i Marseille. (Bilderna går att klicka större.)

Satt och letade lite i mina frankrikebilder för att hitta något motiv att måla av och fastnade på några bilder från Marseille.  Inte för att måla av dock men att ha till ett nytt inlägg, eftersom jag inte visat bilderna tidigare på bloggen. Det kan behövas lite färg och värme i höstmörkret.


Här säljs mest kläder och accessoarer för damer.

Sista dagen i Marseille hade vi några timmar på oss innan vi skulle ta bussen till flygplatsen. MM ville gå en annan väg ner till hamnen än den vi brukade gå för att få lite omväxling.  Men vi kom aldrig dit, eftersom vi tydligen gick åt rakt motsatt håll.


Underbart väder, soligt och varmt.

Det visade sig vara en lyckträff då vi efter någon halvtimmes irrande hamnade i de riktiga arabkvarteren där kommersen pågick för fullt. Ingenting fanns att läsa om dessa kvarter i vår guidebok. Här var det fjärran från de eleganta varuhusen nere vid hamnen och bra mycket roligare att gå omkring och titta. Bilderna är samtliga från stora affärsgatan.

 
"Prêt à porter" motsvarar vårt "konfektion".
 
Kanske bröllopsklänningar?
 
Verkliga festblåsor.
 
Några fantastiska klänningar till.
 
Här kan man bl.a. köpa olika sorts slöjor - hijabs

678 Veckans Casimir


Här är Casimirs favorit Mårran. Ritad och målad av Casimir, nyss fyllda fem år. Lite speciellt att han alltid skriver i:na i Casimir som små flaggor. Konstnärens frihet...

måndag 15 oktober 2012

677 Lump-Lisa

För någon tid sen var det någon av bloggvännerna som påminde sig en bok om en holländsk flicka som gjorde kossor i margarin som sedan ställdes ut i ett skyltfönster. Hon hade glömt vad boken hette och vem som skrev den. Jag hade också läst boken, som berörde mig mycket, men kom inte heller ihåg titeln.


En älskad bok som jag fick som tioåring, Lump-Lisa. (Bilderna går att klicka större.)

Av en händelse läste jag på nätet om Lump-Lisa och kom ihåg att det var bokens titel. Den utkom 1946 och var skriven av en för mig helt okänd författarinna – J.M. Selleger-Elout och var utgiven på Svensk Läraretidnings förlag. Det finns bara en artikel om henne på Wikipedia och den är skriven på holländska och kan läsas här. Om man kan lite tyska kan man förstå en hel del och åtminstone se vilka andra böcker hon skrivit.
När jag kommit på boktiteln försökte jag få tag i boken, som kommit bort under årens lopp, vilket visade sig vara ganska hopplöst. Jag sökte på alla antikvariat och på Bokbörsen men där fanns den inte. Däremot fanns den på några bibliotek som referensexemplar bl.a. på KB. När jag var på vårt eget bibliotek häromdagen frågade jag ändå om de kanske kunde skaffa den. Och si, den fanns i ett ex och dessutom att låna från Karlstad stadsbibliotek.

Så nu har jag läst om den älskade boken, som jag fick när jag var tio år. Jag led med Lisa, som var tvungen att gå till sophögen för att hitta saker som kunde vara användbara hemma. Bland annat hittade hon en hatt, som hennes stränga mor piffade upp med ett sammetsband, som Lisa också hade hittat på sophögen. Lisa var överlycklig över sin hatt och satte den på sig nästa dag när hon gick till skolan.
 
Men när lillasyster Griet berättade för klasskamraterna att Lisa hade hittat hatten på sophögen blev hon utskrattad och kallad för Lump-Lisa. Hatten satte hon aldrig på sig igen. En klar berättelse om mobbning och utanförskap.

Lite upprättelse fick hon dock när hon fick hoppa in för sin syster, som jobbade i herr Ossens affär, och fick bygga ett slott i ett skyltfönster av margarinpaket, linser och olika färgade bönor. Det är där kossorna i margarin kommer in. Fönstret blev mycket beundrat och Lisa fick vara med sina kamrater igen, åtminstone en tid efteråt. Jag kommer ihåg att jag förvånades över att kossorna inte smälte…

Lisas klasskamrater beundrar det fina slottet och korna av margarin i herr Ossens skyltfönster.
Lisas far var bohem och uppmuntrade Lisa att rita och måla – men den stränga modern förbjöd henne det. Det var onyttigt och hennes flickor skulle lära sig arbeta och inte hålla på med onödiga saker. Jag kommer ihåg hur illa jag tyckte om mamman, som inte ens lät sina tre flickor gå och bada på sommaren utom under en enda dag.

 
Far med statyetten av Lisa i handen.
Far var desto snällare och han och Lisa hade ett varmt och nära förhållande. En ko, Broka, spelar också en stor roll i boken. En målarfröken, som upptäckt Lisas begåvning, skänker familjen en statyett av Lisa som hon gjort, så att man kan köpa tillbaka Broka. Man hade varit tvungen att sälja henne eftersom far sagt upp sitt arbete hos bonden för att ägna sig åt diverse hantverk i stället, som givetvis inte gav några pengar.
 
Allt ordnar naturligtvis upp sig till slut. Far går tillbaka till jobbet, mor blir snäll och Lisa får köpa färger och papper och börja på konstskola när hon blir stor. Hon blir en berömd konstnär, som berättar den här sagan om sig själv för sina barn.

Det lyckliga slutet kom som en fullständig överraskning för mig. Vad jag kommer ihåg av berättelsen är att den mest var fylld av elände och barnarbete. Höjdpunkten i boken var kossorna av margarin. Den som har boken i sina gömmor ska veta att den är en raritet. Finns alltså bara i några få exemplar på ett par bibliotek i hela Sverige.

lördag 13 oktober 2012

676 Lördagstema Show&Tell – Tid

Karin på Åland står för lördagstemana den här månaden. Ämnet som hon valt den här veckan är Tid.

Bilden från Lilla Mansboken av Gunilla Dahlgren. (Bilderna går att klicka större.)

Det finns oändligt många aspekter på tid och även många aforismer och bevingade ord.  Exempel på några:

·         Dagen idag är en märklig sak, tänk evighet fram och evighet bak - Alf Henriksson

·         Den rätta tiden att koppla av är när man inte har tid med det – Sidney J. Harris

·         Tid är pengar – Benjamin Franklin

·         Du behöver inte bry dig om tiden, bara passa den.
Påminner mig om den sommaren vi bodde i Prag några månader och en pappa och jag skulle åka och bada med våra barn medan våra respektive jobbade. Det sista han sa till sin fru var: ”Jag kommer hem klockan sex, men jag passar inte tiden.”

Det gjorde däremot min salig mamma. Hon var inte bara punktlig, utan var på plats minst tio minuter före utsatt tid. Om vi var bjudna på söndagmiddag och var försenade fem minuter utan att ha meddelat detta, ringde hon och undrade om vi råkat ut för någon olycka.
 
Mamma Mimmi, Mirren och jag 1999. Time flies...( Jag använder fortfarande tröjan jag har på mig.)
Jag är alltså strängt uppfostrad med att alltid passa tiden och gärna också vara där jag ska åtminstone fem minuter tidigare. Jag har haft nytta av denna lärdom när jag bor på landet eftersom alla här kommer minst en kvart tidigare än utsatt tid. När vi någon gång behöver åka ut till ön i Sankt Anna skärgård med Bergströms stora båt, vet jag att den alltid kommer en kvart tidigare än vi bestämt.

Det finns två kategorier av människor när det gäller tid. Tidsoptimister och tidspessimister. Tidsoptimister tror att de hinner göra en hel massa saker innan de ska iväg någonstans. Har de tio minuter över hinner de kanske ta fram dammsugaren eller skala potatis till middagen. Eller måla det sista på staketet. Det brukar bli ganska stressigt och ofta kommer tidsoptimisten för sent.
Jag tillhör kategorin tidspessimister. När jag var bussvärdinna i ungdomens dar lärde jag mig snabbt att en halvtimmes paus innebar minst femtio minuters paus. Det tog tio minuter innan alla busspassagerarna hade krånglat sig ur bussen – för det mesta var det pensionärer som var med på de sällskapsresorna – och tio minuter innan alla hade klivit på igen. Inte så sällan hade någon glömt något på bussen eller i lokalen där man fikat eller ätit middag.
Ska vi ut och resa ställer jag både den digitala och den batteridrivna klockan ifall att det skulle bli strömavbrott. Ska vi flyga någonstans vill jag ha minst en timmes tid utöver den rekommenderade om det skulle hända något på vägen. Det gjorde det faktiskt för några år sen när vi skulle resa till Kina och någon cylinder gick sönder i motorn. Vi hade tur som fick felet fixat på en verkstad på en dryg halvtimme.

Några kommentarer från barn om Förr i tiden har jag hittat i Gud som haver barnen kär har du någon ull av Marc Levengood och Unni Lindell.


·         Förr i tiden för många, många år sen, måste mannen fråga flickans far om han kunde få dotterns arm. Wilhelm 7 år.

·        Förr i tiden brukade männen ha hatt. Det har jag sett på ett fotografi. Men nu har de gått över till bil. Ania 7 år.

·         Förr i tiden slogs männen om tanternas brunst. Gregor 7 år. 


Lördagsbloggare


fredag 12 oktober 2012

675 Galleri Fredag - Kväll

Desirée är det som har bestämt vad det blir för foton på fredagsgalleriet den här månaden. Temat är kväll och här kommer några bilder som får illustrera temat. De första är tagna på norra Öland vid Mirrfamiljens sommarställe och de sista vid en sen kvällspromenad för några veckor sedan i Mogata i Östergötland.


På väg hem till sommarhuset från kvällspromenaden. (Bilderna går att klicka ännu större.)
 
 
 
Utsikt från gäststugan där vi bor när vi hälsar på Mirrfamiljen.
 
 
Det är bara gässens kvackande som hörs sedan solen gått ner.
 
 

Solen håller just på att försvinna bakom horisonten. Fotot från en kvällspromenad i Mogata by.
 

Nu är det inte långt hem. MM går lite fortare än jag, som stannat för att fotografera. Man anar månen bakom trädtopparna. Vägskyltarnas rekommendation är 70 km/h...
 
Här är övriga deltagare i Galleri Fredag:
 
 

onsdag 10 oktober 2012

674 Veckans Casimir


Här är Mirrfamiljen på väg till sommarhuset på Öland. Längst bak sitter Casimir själv, framför honom mellanbror Caspar och mamma, pappa kör och längst fram sitter lilla Clarissa. Det är natt och stjärnorna lyser i många färger på himlen. (Casimir har just lärt sig att rita dessa.) Alla är glada och ordentligt fastspända som synes. Casimir fyllde fem år i juli.

tisdag 9 oktober 2012

673 - Utflykt till Ytterby


Då såg det ut så här i naturen på Ytterbyvägen. (Bilderna går att klicka större för detaljer, framför allt för att läsa texten på stenarna.)

Den sista fredagen i september åkte vi på en liten utflykt i omgivningarna. MM ville titta på några vägstenar som han hade läst skulle finnas på vägen mellan väg 210 och Ytterby – en plats som består av några få hus och gårdar. Jag var väl inte så entusiastisk, men vädret var vackert och träden sprakade av höstfärger, så jag hoppades få några vackra bilder.


Löven fanns fortfarande kavar på de flesta träd.
 
 
Björkarna hade dock tappat sina.
 
Det var intressantare än jag trott. En bonde i Ytterby vid namn Conrad Johansson hade många strängar på sin lyra. När han inte uppfödde varmblodiga hästar eller snidade kandelabrar och fat ur björk- och aleträ diktade han högstämda verser, som han sedan högg ut i sten.
 
Gibbonäs gård med sitt vackra säteritak på ett av husen, som också är prytt med en lanternin.
I en väldigt intressant artikel ur NT den 28 december 1940 – mitt under brinnande krig – kan man läsa hur en reporter gav sig iväg med buss och cykel (den sista biten) för att hälsa på denne Conrad Johansson, men artikeln handlar mest om hans strapatser på väg dit.


Svanar på åkern.

Det var då bussen drevs med gengas, folk på landsbygden saknade elektricitet och björkveden kostade 11 kr kubikmetern. Är man väldigt intresserad kan man gå till den här hemsidan och läsa artikeln, eftersom den inte går att länka till då den bara finns som PDF-fil. Det är rolig läsning!
MM hade läst att det fanns fyra sådana stenar utmed Ytterbyvägen. Vi hittade snart den första som stod vid vägkanten.


Fantastiskt att ha tid att hugga ut en lång dikt i ett granitblock. Kan inte ha varit lätt.
 
 
Här kan man läsa dikten skriven år 1922.
 
 
 
Sten nummer två är lite svårare att läsa eftersom det växer gräs framför.
 
 
Men saknar du mål, olycklig då, ty säkert - fåfängt ändå - den ändlösa vägen du luffar uppå...
 
 
 
MM är glad när han hittar den tredje stenen.
 
 
Här läser man texten ganska bra.
 
Vi fortsätter resan och hittar snart den fjärde stenen. Här kan man läsa vad som står på den. Man kan som sagt klicka större.
 
 
Efter att MM nogsamt fotograferat alla stenar från olika vinklar, fortsatte vi färden hem förbi Börrum. I den vackra lilla kyrkan spelade jag orgel för första gången på ett bröllop midsommarafton 1971. Det var långt innan jag blev kantor. Som väl var hade orgeln kopplad pedal, så jag behövde inte spela med fötterna vilket jag inte kunde då. Det var också innan bron över Lagnö hade byggts, så när jag skulle hem till ön i Sankt Anna skärgård, där vi bodde på somrarna, fick jag sitta i bilkö i över fyra timmar. Utan bok eller radio...
 
 
Börrums kyrka, där gårdsnamnen står på kyrkbänkarna.