onsdag 30 maj 2018

1570 Gems Weekly Photo Challenge - UTE

Den här veckans ord som Sanna på Gems Weekly Challenge har hittat på och som hon tycker att vi ska illustrera med en eller flera bilder är UTE. Jag väljer att tolka ordet bokstavligt d.v.s.utomhus. Här på vår innergård har jag tillbragt många eftermiddagar under maj månad. Månaden som går till historien som den varmaste och soligaste i mannaminne.


Om någon undrar vad jag dricker är det te på engelskt vis.

Andra som har hakat på temat hittar man på hemsidan.


söndag 27 maj 2018

1569 Månadens illustratör maj 2018 - Pauline Baynes

Att Clive Staples Lewis alias C.S. Lewis har skrivit böckerna om Narnia känner många till. Men att Pauline Baynes har illustrerat alla hans böcker visste jag faktiskt inte förrän jag öppnade min stora Narniabok som jag hittade häromdagen i bokhyllan. Ett praktverk som jag glömt att jag köpt och som innehåller alla sju sagorna om Narnia.


Boken är 30x22 cm och väger över 2 kilo. (Bilderna går att klicka större.)

Pauline Baynes föddes 1922 och dog 2018. Hon föddes i Indien där hennes far var regeringstjänsteman. När de skulle börja skolan skickades Pauline och hennes storasyster
iväg till Farnham i England där de tillbringade största delen av sin barndom. Efter att ha studerat vid Farnham school of art och University for the creative arts avslutade Pauline sin konstnärliga utbildning vid the Slade school of fine art. 

Efter att ha arbetat en tid på försvarsministeriet med att göra illustrationer till utbildningskurser började hon på en avdelning där hon fick rita kartor - en färdighet som hon senare använde när hon ritade kartor av Narnia och även i böcker av J.R.R.Tolkien, författaren till Sagan om Ringen.


Kartan är från sagan om Caspian, prins av Narnia

Det berättas att hon träffade Tolkien, som var god vän med C.S. Lewis, när hon var uppe på ett förlag med några av sina illustrationer till en barnbok. Tolkien fick syn på dessa och erbjöd henne omedelbart att illustrera en av hans böcker. Men det är framför allt med illustrationerna till sagorna om Narnia som hon nått världsberömmelse. Här kan man läsa mer om henne.

Lewis skrev sagorna för sin guddotter, Lucy Barfield. Så heter också den yngsta systern som tillsammans med syskonen Peter, Susan och Edmund går in i ett stort klädskåp och kommer ut ur detta i ett magiskt land befolkat av bland annat fauner, kentaurer, jättar och talande djur. En häxa har förklarat evig vinter och många strider utkämpas där. Barnen råkar ut för många äventyr.

Syskonen som kommer till Narnia i omgångar är från vänster Peter, Edmund, Susan och Lucy

Här nedan visas  försättsbladen till varje saga. Illustrationerna, svart-vita från början och färglades senare till denna speciella samlingsvolym av Pauline Baynes.












Här nedan ser man skeppet Gryningen i genomskärning.








Jag räknade till 46 illustrationer bara i sagan om Häxan och Lejonet. Förmodar att det är ungefär lika många i de övriga sagorna. Hon måste ha varit enormt produktiv eftersom jag läste att hon illustrerat över 100 barnböcker. Hennes egen favoritbok var A Dictionary of Chivalry som hon illustrerat med över 600 bilder. Lite sorgligt är att hon själv aldrig fick några barn efter det första barnet som var dödfött. Pauline Baynes dog 2008 i en by som ligger nära Farnham i Surrey där hon tillbringat sin barndom och uppväxt.

Barnen är tillbaka i verkligheten från att ha varit i Narnia.



Pauline Baynes. Foto från nätet.

fredag 25 maj 2018

1568 Clarissa läser versen om bokstaven C.

Jag fick också en videosnutt där Clarissa läste upp en vers om bokstaven C. Men jag fixade inte att få med den i samma inlägg som när hon spelade Fjäril vingad. Så den kommer separat här nedan.


1567 Clarissa spelar Fjäril vingad på förskoleklassens klasskonsert på Lilla Akademien.

I mitt förra inlägg om den här konserten här tyckte jag det var tråkigt att det inte blev någon inspelning när Clarissa spelade sina små stycken. Men det visade sig att Mirren lyckades få till en videosnutt på på Fjärilen, som jag hade både nöjet och äran att få ackompanjera.

1566 Klasskonsert i årskurs 2 på Lilla Akademien

Nästa konsert var klockan 16 samma lördag. Då var det Caspars tur att framträda. Han är åtta år och går i årskurs 2 på musikskolan Lilla Akademien i Stockholm som sina två syskon. Om förskoleklassens konsert tidigare på förmiddagen, där yngsta barnbarnet Clarissa går, har jag berättat här.

Rubriken på den här klasskonserten var Uppdrag Rymden. Det var historiska återblickar som berättades av barnen. "Föreläsningar" av barnen om ljudstyrka och ljudvågor och hur man skapar toner ingick också i programmet. Caspar hade mycket att säga och gjorde det med den äran. 


Caspar i vit långskjorta till höger.

På klasskonserterna förekommer det få solister och här var samtliga barn i klassen engagerade i ensemblespel. Redan från förskoleklassen får barnen öva sig att spela tillsammans med andra vilket både är nyttigt för sammanhållningen i klassen och roligt för övrigt. Eftersom Caspar skulle spela oboe tillsammans med sex klasskamrater behövde varken Mirren eller jag vara nervösa. Skulle han spela något fel så skulle det i alla fall inte höras. 


Klassen i slutet av konserten.

Många av barnen tvåan spelar piano eller fiol. Men här finns också barn som spelar trumpet, oboe, klarinett, tvärflöjt, valthorn, cello, saxofon och slagverk. Simon, den enda eleven i klassen som har valt slagverk som instrument, hade själv komponerat en melodi som han framförde på marimba. Han spelade också med i ensemblen som Caspar var med i, men då på sin trumma. 



Sju elever i årskurs 2 på Lilla Akademien spelar temat från Star Wars tillsammans. 



Caspars klasskompisar, Oscar och Konstantin  spelar Vem kan segla förutan vind.

torsdag 24 maj 2018

1565 Elcykel för vem?


Bild från nätet.


Regeringen ska ju satsa 4 miljarder kronor till subventioner för dem som ska köpa en elcykel.  25%  i rabatt på det ordinarie priset dras av direkt vid köpet efter vad jag förstår.

Jag undrar bara i mitt stilla sinne för vilken kategori människor dessa elcyklar är tänkta?

·                   Är det för landsbygdsbefolkningen som ofta har många mil till jobb eller närmaste affär?

·         Är det för småbarnsfamiljer som ska hämta och lämna barn på förskola eller fritids?

·         Är det för norrlänningarna som brukar ha minusgrader och snö under större delen av året?

·         Är det för pensionärerna av vilka många äldre har problem med balansen?

·         Är det för familjer med tonåringar som behöver storhandla flera gånger i veckan?

·         Är det för familjer med barn i skolåldern som behöver skjuts till olika fritidsaktiviteter?

·         Är det för singlar eller personer med utflugna barn som bor i centrum av Stockholm, Göteborg             eller Malmö - som har bra och välbetalda jobb men som vill slippa trängas med kreti och pleti på         bussar eller tunnelbana och kan elcykla på uppvärmda cykelbanor året om och dessutom spara      in årskortet på kollektivtrafiken.

Skulle vara roligt att få svar på mina frågor.




onsdag 23 maj 2018

1564 Förskoleklassens klasskonsert på Lilla Akademien 2018

I slutet av vårterminen har varje årskurs och förskoleklassen på musikskolan Lilla Akademien i Stockholm en klasskonsert. I denna konsert medverkar alla elever i klassen i olika ensembler. För att få gå på skolan måste alla elever, förutom att kunna sjunga, även spela ett instrument. Mina tre yngsta barnbarn går nu alla i denna skola och jag hade glädjen att få vara med på alla tre konserterna.



Först ut klockan tio på lördagsförmiddagen var förskoleklassen som hade Elsa Beskows ABC-resan som tema. Barnen var utklädda till bland annat myror, indianer och jordgubbar. Clarissa var jordgubbe. Förutom att uppträda och spela i olika ensembler sjöng barnen både ABC- och siffervisan och Dansa min docka. En ekorre hade hoppat iväg med Annas docka och det var detta som föranledde syskonen Anna och Bo att ge sig ut på denna resa.


Lissan är jordgubbe och bär bokstaven C. Lika många barn står på andra sidan flygeln. (Bilderna går att klicka större.)

Alla i klassen hade också var sin vers att läsa om varje bokstav och detta framfördes med bravur. På de här klasskonserterna är det ensemblespel som gäller. Men eftersom Clarissa vägrade att spela med i en ensemble fick hon ensam framföra sina små stycken - Min märr och Fjäril vingad - på sin oboe. Från början var det meningen att hon skulle få spela utan ackompanjemang eftersom hon strulade, men i sista stund fick jag rycka in som ackompanjatör eftersom vi hade tränat hemma. Det gick bra.


Jordgubbsmössan har åkt av på Lissan som sitter som nummer två från vänster.

Tyvärr blev det ingen inspelning av Lissans stycken men jag kan inte låta bli att visa en videosnutt på några av hennes klasskamrater som spelar trumpet och valthorn för att visa hur duktiga de här små förskolebarnen är. I detta Djurmedley ingick bland annat Lilla Snigel, Björnen sover och Lille katt.

Men det fanns faktiskt ännu en solist förutom Clarissa. En liten flicka spelade en menuett av Bach på flygeln. Men skälet att hon fick vara solist var nog ett annat än Clarissas med tanke på att hon bara är 6 år och redan en duktig pianist.

onsdag 16 maj 2018

1563 Trädgårdsjobb

Ingen kan beskylla mig för att vara trädgårdsintresserad. Jag sitter hellre inne vid datorn eller vid pianot än att vara ute i trädgården. Men nu har det ju varit några underbara sommardagar så att jag har känt mig mer eller mindre tvungen att vistas utomhus. Entrén till huset befanns vara i ett sorgligt skick så jag bestämde mig för att göra något åt det.


Först skulle maskrosorna i den svarta blomsterlådan bort, sedan den gamla ljungen och till sist alla vissna pärlhyacinter som förökat sig enormt. (Bilderna går att klicka större.)

Så Kent och jag åkte till Lundby Trädgård, som ligger mellan Norrköping och Söderköping i måndags och inhandlade pelargoner, en ampel och några plantor basilika. Jag skippade även i år penséerna eftersom Kent aldrig vill ta bort dem och ersätta dem med nya blommor när de blommat ut och ser skräpiga ut.

Vis av skadan när jag förra året köpte pelargoner i början av maj och nästan alla frös i köldknäppen som kom efteråt, har jag väntat i det längsta med att inhandla blommorna. Nu har jag lärt mig att de klarar kylan om man täcker över dem omedelbart ifall detta skulle inträffa även i år.


Det är tillräckligt många lökar kvar som jag inte fick upp så jag tror säkert att det finns pärlhyacinter här nästa år också. Gräset mellan plattorna  sparar jag tills en annan dag. Det går knappast att ta bort utan att man lyfter upp plattorna och det behöver jag hjälp med. 

På fredag åker jag upp till Stockholm och barnbarnen för att vara med på deras klasskonserter och fota och filma. Två konserter på lördagen och en på söndagen. Jag tänkte också försöka gå på Peter Dahl-utställningen på Sven-Harrys. Det ska bli spännande.

söndag 13 maj 2018

1562 Gems Weekly Photo Challenge v 20 2018 - NJUTBAR

Fotoutmaningen på Gems Weekly Photo Challenge vecka 20 är ordet NJUTBAR. Fler njutbara inlägg hittar man på hemsidan.

På Kristi Himmelsfärdsdagen fick vi kärt besök av Mirren och alla tre barnbarnen från Stockholm. På fredagseftermiddagen åkte Mirren, Caspar och Clarissa iväg till Centralbadet i Norrköping. Casimir ville hellre stanna hemma och leka med grannflickans kanin. När de kom hem visade det sig att Mirren, efter enträgen uppmaning av barnen, hade köpt läckra prinsessbakelser åt oss alla att njuta av.


 Casimir 10 år, Caspar 8 år och Clarissa 6 år tycker helt klart att prinsessbakelser är njutbara.


torsdag 10 maj 2018

1561 Gems Weekly Photo Challenge v 19 2018 - KOMPLICERAD

Så var det dags för ett nytt tema på Gems Weekly Photo Challenge som har Sanna som upphovskvinna. Denna gång är det tänkt att vi ska illustrera ordet KOMPLICERAD med en eller flera bilder. Hur andra tänker om detta kan man läsa på hemsidan.

Jag väljer en bild från promenaden i Norrköping i tisdags. Den här textila skapelsen tycker i alla fall jag verkar ganska komplicerad.


Jag vet inte riktigt vad man ska kalla föremålet men det hängde i alla fall alldeles intill Arbetets Museum i Industrilandskapet i Norrköping.





söndag 6 maj 2018

1560 Kungsträdgården och Jill Johnson

Söndagen kom med strålande solsken och sommarvärme. På eftermiddagen hade Mirren skaffat biljetter till Chinateatern där Jill Johnson uppträdde med sin show. Det var sista dagen den visades i Stockholm och för mig var det en härlig upplevelse. Med sig hade hon sitt eget storband, Jiill Johnson Big Band, med många gamla fina låtar på repertoaren. Jag känner ju henne mest som countrysångerska men här visade hon upp en repertoar med stor bredd.


Utanför Chinateatern. (Bilderna går att klicka större.)

Caspar och jag åkte ensamma till Chinateatern eftersom Casimir hade en orgellektion innan som Mirren var med på. Vi steg av bussen vid Kungsträdgården och hade lite tid på oss att se oss omkring. Jag har aldrig någonsin sett så mycket folk där - inte i Stockholm överhuvudtaget. Körsbärsträden blommade fortfarande och blev ivrigt fotograferade både av mig och alla andra.


Kungsträdgården i Stockholm den 6 maj. Sommaren har kommit direkt. 


Mirren och Casimir tillstötte vid teatern och vi hade tid att föreviga detta speciella tillfälle innan föreställningen började. 


Caspar i väntan på Mirren och Casimir.


Jag flankerad av mina barnbarnspojkar i Berzelii park.

Showen var mycket påkostad och speciellt ljussättningen var fantastisk. Det var högt tempo och tiden gick fort även utan paus. Två cirkusartister uppträdde också då och då under föreställningens gång. Den kvinnliga akrobaten var otroligt skicklig, tyckte jag. Och vilken röst hon har, Jill Johnson. Den överröstade t.o.m. storbandet som drog på för fullt.


Suggestiv ljussättning.




Jill sjunger medan Karin Odermatt gör konster i trapetsen.

Efter showen tog vi bussen vid Kungsträdgården till Odenplan, där vi gick av. Där finns en liten thairestaurang som serverar underbar och riklig thaimat. Två rätter räckte till fyra personer. Det var bara att be att få två tallrikar till. Mätta och belåtna promenerade Mirren och pojkarna från Odenplan till huset där de bor - ca en kilometer. Jag däremot hoppade på tvåans buss och åkte fyra hållplatser. Vi kom hem ungefär samtidigt.

lördag 5 maj 2018

1559 Jubileumskonsert med Stockholms Gosskör

Här i vår lilla by Mogata händer inte så mycket. En och annan bil far förbi på vägen utanför huset på morgonen och eftermiddagen för att hämta och lämna barn på förskolan en bit upp i backen. Grannarna hämtar tidningen och posten en gång om dagen och grannbarnen hoppar studsmatta. Är man ute och går möter man kanske en hundägare men inte många andra.


Denna strålande lördagseftermiddag var konserthustrappan full med folk som njöt av solen. (bilderna går att klicka större.)

Så när det finns anledning att byta ut denna rofyllda och lugna idyll tar jag chansen. Ett par dagar i trängseln på gatorna och stressen i Stockholm gör att det känns skönt att komma hem igen. Men det är roligt med lite omväxling. Så när Stockholms Gosskör skulle fira att det var 80 år sedan den grundades med en jubileumskonsert på Konserthuset i Stockholm, var jag inte sen att beställa bussbiljett upp.


Mirrfamiljen med lillasyster Clarissa som är en mycket viljestark ung dam som vägrade att ta på sig något annat på sina fötter än stövlar.

Av mina tre yngsta barnbarn sjunger nämligen båda de äldre pojkarna i kören. Casimir, den orgelspelande tioåringen som man kan lyssna till här, har också uttagits till Konsertkören. Det är en kör i kören som turnerar land och rike runt. I år ställer man kosan till Storbritannien där kören ska sjunga i London, Cambridge, York och Edinburgh.


Caspar som är åtta år sjunger i Diskantkören. Han står som nummer fem från höger.

Konserthuset var fyllt av anhöriga och vänner till gossarna i kören. Stockholms Gosskör bildades 1938 av Erik Algård och består av 140 pojkar och män mellan 8 och 45 år. Den har utsetts till Choir of the Federation and Cultural ambassador i EU en titel som tidigare tilldelats Choir of King's college, Cambridge. (Saxat ur programmet.)


Casimir i mitten med långt hår och glasögon sjunger i Konsertkören.

En berättare i gul kostym och svart basker läste upp partier främst ur Astrid Lindgrens sagor som skulle vara en röd tråd genom programmet. Det var mycket fokus på vänner i början, att det var bra att ha en vän. Sen blev det lite svårare att hänga med på den röda tråden eftersom det var sånger både på Swahili och av Michael Jackson. Men vem bryr sig - det var ju så härligt att höra gossarna, både de yngre och de äldre att sjunga.


Berättaren, musiker och dirigenter fick blommor efter konserten. 



Efter konserten bjöd farmor och farfar alla på pizza på Pizza Hut. 

Som vanligt är jag djupt imponerad över att även de mindre gossarna har lärt sig så många sånger utantill med inte alltid särskilt lätta melodier. Men så övar de också två timmar två gånger i veckan. Det mäktiga avslutande numret Auld Lang syne rörde många till tårar, även mig. Den är verkligen värd att lyssna till. Tyvärr stod inte namnen på de pojkar som sjöng solo med i programmet.



Diskantkören och Preparandkören (i vita skjortor) sjunger Att ha en vän på jubileumskonserten den 5 maj 2018.




Broder Jakob på fem språk. Stockholms Gosskör får hjälp av publiken. 




Auld Lang syne sjöngs som avslutning på Stockholms Gosskörs jubileumskonsert i Konserthuset i Stockholm 5 maj 2018. 

torsdag 3 maj 2018

1558 Lunchkonsert i Engelbrektskyrkan 2 maj 2018 med Samuel och Casimir

Inte kunde jag väl i min vildaste fantasi föreställa mig att mitt barnbarn, tioårige Casimir, skulle spela Schuberts Ave Maria tillsammans med sin klasskompis Samuel i den den jättelika Engelbrektskyrkan på en lunchmusikskonsert en dag i början av maj. Men nu har det hänt och det gick bra också. Jag är ledsen att jag inte kunde vara med och lyssna själv, men Mirren har spelat in en videosnutt som man kan lyssna till nedan.

För mig, som tog kantorsexamen vid 51 års ålder och hade stora problem med koordinationen av händer och fötter vid orgelspelningen, är det en gåta hur Casimir redan från början klarat av det så elegant. Han som bara spelat orgel drygt ett år. Hans huvudinstrument var tidigare gitarr, som han också är duktig på, men som numera har blivit hans biinstrument.

Båda pojkarna är elever vid musikskolan Lilla Akademien där de flesta av eleverna väljer ytterligt ett instrument i årskurs tre till det de tidigare haft. Samuel är suverän på trumpet och älskar att spela över allt annat.