söndag 31 december 2017

1513 Annandagskalas och musikal

På annandagen bjöd Mirrens svärföräldrar, Ingrid och Bosse, oss alla på kalas. Som ofta förr om åren när vi brukade åka upp till Stockholm just på annandag jul eftersom jag alltid spelade i kyrkan under julafton och juldagen.

Vi blev bjudna på lunch med god mat både för vegetarianer och för dem som älskar traditionell julmat. Efterrätten var också bland annat den traditionella, nämligen ostkaka - både farmor och farfar är smålänningar - och goda gräddfyllda kakor. Jag älskar ostkaka och hade hoppats på denna läckerhet och jag blev inte besviken. Även barnen var förväntansfulla inför det dignande efterrättsbordet.


Ostkaka, persikor, vispgrädde, pepparkakor och gräddfyllda kakor, vad kan man mer önska sig? (Bilderna går att klicka större.)

Efter maten spelade Casimir, Caspar, Mirren och jag ett sällskapsspel som var nytt för mig -  Bamsespelet. Bamse fanns ju inte när jag var liten. Jag förlorade förstås som jag gör för det mesta.


Jag, Mirren, Casimir och Caspar spelar Bamsespelet. Pojkarna har farmors julklappsskjortor på sig.


Caspar lyssnar på en saga och Casimir läser en bok medan Mirren och Stora C tar igen sig i soffan efter maten. 

Vid fyratiden var det dags att ge sig iväg till Waterfront Arena där Äventyret Aladdin skulle gå av stapeln. Kent och jag hade fått biljetter till denna musikal i julklapp av Mirrfamiljen - en mycket uppskattad sådan. Hela övriga familjen skulle för övrigt göra oss sällskap.


Det strävsamma gamla paret på Waterfront Arena. (Mirren tog bilden.)



Bilden från programmets omslag. 

Den främsta anledningen till att familjen ville se denna musikal var att Caspar och Lissans älskade fritidspedagog - Rasmus Malm - hade en biroll i musikalen. Här kan man läsa mer om denna duktiga skådespelare och dansare.

Claes Malmberg var maffig som den goda anden men den som imponerade mest var nog Markoolio som spelade den elaka trollkarlen El Sallham. Till sin hjälp hade han dromedaren Jabaar som spelades av Kim Sulocki. Trollkarlen lurar Aladdin att gå in i grottan för att hämta en oljelampa till honom eftersom han själv inte vågar gå dit. Grottan är nämligen full av hemskheter. Aladdin hämtar oljelampan och släpper därmed ut en god ande ur denna när han putsar på den.


Dromedaren och trollkarlen lurar Aladdin att gå in i grottan för att han ska ta med sig en förtrollad oljelampa till honom. 


Claes Malmberg är majestätisk som anden, guldsminkad och med gyllene kläder.  

Charlie Grönvall, som kom trea i Idoltävlingen hade huvudrollen som Aladdin. Han både sjöng och agerade bra tyckte jag. Hans vapendragare var den flygande mattan Zlatan, spelad av Bill Sundberg. Varför denne spelade i bara kalsingarna har jag dock svårt att förstå.

Genom att anden ger Aladdin tre önskningar blir han rik och kan fria till prinsessan Safa, spelad av Renaida Braun. Hon syns inte mycket förrän i slutet av musikalen. Förutom hon så är Aladdins faster Abdel den enda kvinnliga tal- och sångrollen i musikalen. Så det är nästan bara män vi ser på scenen förutom dansarna konstaterar jag.


Prinsessan Safa tar emot Aladdin som kommer för att fria. Rasmus som väktare längst till höger. (Kents bild.)

Det var fart och fläng genom hela föreställningen och snabba klädbyten för de duktiga dansarna. Kanske tyckte jag att ljussättningen var något störande som hela tiden växlade färg och svepte över publiken.


Faster Abdel kan man se till höger i bild. (Kents bild.)



En av dansscenerna i slutet av föreställningen. (Kents bild.)

Den fulltaliga publiken bestod till stor del av barn och musikalen riktade sig nog mest till dessa. Vad det hela gick ut på har jag fortfarande inte riktigt klart för mig men sensmoralen var väl i alla fall den att rikedom inte är det viktigaste i livet. Jag får läsa programmet noggrannare...

När föreställningen var slut fick Caspar och Clarissa komma in bakom scenen och hälsa på sin idol Rasmus.


Rasmus med Clarissa i famnen. (Bilden har jag lånat av Mirren.)

fredag 29 december 2017

1512 Juldagen i Stockholm 2017

På juldagen gick Kent och jag till Gustaf Vasa kyrka inte långt från där Mirrfamiljen bor, där delar av Bachs Juloratorium framfördes i mässan. Medverkade gjorde Gustaf Vasa Kammarkör och Drottningholms Barockensemble samt fyra solister. Kyrkan är nyligen renoverad och om denna kan man läsa här.


Gustaf Vasa kyrka vid Odenplan i Stockholm. (Bilderna, som Kent har tagit alla, kan klickas större.)


Det magnifika barockkoret.

Juloratoriet i sin helhet kommer att framföras på Trettondagen och går man på tre av de sex gudstjänsterna innan dess, kan man få en stämpel på ett kort som berättigar till en fribiljett till den konserten. Kostar 200 kr annars. Kanske något att ta efter för andra kyrkor med få gudstjänstbesökare under de vanliga söndagarna. 


Gustaf Vasa Kammarkör samt Drottningholms Barockensemble. Längst bort de fyra solisterna.


Närvaro vid tre gudstjänster genererar en fribiljett till ett värde av 200 kr till Juloratoriet av Bach på Trettondagen. 

På kvällen var Mirren, Kent och jag bjudna till Kents kusin Kay med sambo Ingrid, som bor ett stenkast från Hötorget. Vi tillbringade kvällen under glatt samspråk och med god mat och dryck.


Ingrid till vänster och Kay längst till höger i bild bjuder på glögg före julmaten. 

Tiden gick fort och hemfärden gick snabbt med tunnelbana till Odenplan och byte där till buss nästan ända fram till ingången på huset. En klar fördel för mig i alla fall, som slipper dra min rullväska (nästan) en kilometer och uppför en ganska brant backe innan jag kom fram till huset i Mälarhöjden. En fördel för barnen med flytten är att de har ett kvarter till skolan där de går och slipper att åka en halvtimme tunnelbana med byte varje dag.


Clarissa visar stolt upp sin drake, som hon har byggt av Plus Plus, för oss när vi kom hem. (Jag är inte sponsrad av företaget men jag tycker det verkar vara ett utvecklande och nytt (?) inspirerande lekmaterial för barn.)

torsdag 28 december 2017

1511 Julafton 2017 hos Mirrfamiljen

Denna jul är den andra sedan 1987 som jag inte spelat orgel i kyrkorna under julhelgen. Det har känts ganska skönt att inte behöva stiga upp vid halvfyratiden på juldagsmorgonen för att åka iväg till julottan på Vikbolandet, där jag tjänstgjort de senaste åren. Detta efter att ha spelat i Mogata kyrka på midnattsmässan.

Extra skönt har det också varit att slippa tänka på julmat eftersom vi var bjudna till Mirrfamiljen i Vasastan i Stockholm, dit de flyttat ganska nyligen från Mälarhöjden. Vi anlände dit på julafton tillsammans med farföräldrarna. Julbordet var rikligt, både med vegetariska rätter för familjernas tre vegetarianer och köttbullar, lax och prinskorv för oss övriga som farmor Ingrid tagit med sig hemifrån.


Mirren lägger sista hand vid julmaten. (Bilderna går att klicka större.)


Den vegetariska avdelningen består av palsternackslåda, potatisgratäng, ostpaj, hemmagjord rödbetssallad och ost.


Farmor har bland annat haft med sig skinka, lax, sylta, prinskorv, köttbullar och sill.


Alla utom Anders, bror till Stora C, bänkade vid köksbordet. Från vänster Kent, Casimir, Clarissa, Caspar, farfar Bosse, farmor Ingrid, Stora C och Mirren. 

Mätta och belåtna efter jullunchen var det lagom att sätta sig och titta på Kalle Anka på SVT tillsammans med ytterligare 3 859 000 svenskar, läste jag i tidningen i morse. Det är den näst högsta siffran under hela 2000-talet. Jag kan bara tycka för min egen del att de tidiga Disneyfilmerna är så mycket finare och roligare än de som framställs idag, trots att datorerna inte var uppfunna på den tiden. I alla fall inte som hjälpmedel till filmer.


Barnens farbror Anders - omgiven av Caspar, Clarissa och Casimir - tittar på Kalle Anka.

Efter Kalle Anka blev det konsert med Casimir, som spelade gitarr och sjöng en julvisa på latin, Caspar som sjöng Ej upplysta gårdar och Clarissa som spelade oboe och bland annat sjöng En sockerbagare här bor i staden. Man kan lyssna till delar av konserten i slutet av inlägget. Kent tog filmerna.


Före konserten ställer barnen upp sig för fotografering...


...liksom den återförenade Mirrfamiljen. Slutet gott, allting gott. Kan tilläggas att Mirren själv tapetserat alla rum utom Caspars, som hon inte hunnit med ännu, med vackra gammaldags tapeter. 

Så blir det då äntligen dags för julklappsutdelning. Några små presenter till oss vuxna men desto fler till barnen. Många nyttiga sådana. Bland annat får de var sin snurrstol till sina rum och som monteras flinkt av farfar och pappa.


Caspar inviger sin nya snurrstol...


...liksom Casimir


Här kommer några videosnuttar från julkonserten på julafton hos Mirrfamiljen. Det är tyvärr bara framträdanden av Caspar och Clarissa eftersom inspelningen av den vackra latinska julsången som Casimir sjöng blev så dålig. Men han är en fena på att redigera filmer så jag ska skicka den till honom så kanske han göra den bättre.



Rudolf med röda mulen med Caspar. Jag har det stora nöjet att ackompanjera barnen.



En sockerbagare här bor i staden med Clarissa.




We wish you a Merry Christmas med Clarissa på oboe.

Inspelningen av Ej upplysta gårdar som Caspar sjöng så fint vid granen dränktes nästan av pianoackompanjemanget. Därför gick vi in i Casimirs rum där det finns en orgel som jag ackompanjerade sången till i stället. Det  lät mycket bättre. Här kan man lyssna till den välkända julsången - en Christmas Carol.



Caspar sjunger den gamla kända julsången Ej upplysta gårdar.

lördag 23 december 2017

1510 Lilla Akademiens julkonsert 2017

Så var det dags för ännu en konsert på tisdagskvällen - Lilla Akademiens julkonsert i den stora och vackra Immanuelskyrkan i Stockholm. På Lilla Akademien går numera alla mina tre yngsta barnbarn. Clarissa som är sex år går i förskoleklassen, Caspar i åk 2 och Casimir i åk 4. (Man får fortfarande säga "klass" om förskoleklassen, men det blir väl åk 0 så småningom, eller?).


Förskoleklassen och lågstadiet är med i Luciatåget. Clarissa står som sexa från höger i första ledet  och Caspar som tvåa från höger i andra ledet. (Bilderna går att klicka större.)

När jag kom tillsammans med Christian, barnens pappa, hade dessa redan hunnit avverka en konsert som Mirren varit med på. Två föreställningar på dryga två timmar var, samma dag, med repetition före är duktigt av barnen att klara av. I synnerhet de små sexåringarna. Inga sura miner syntes dock, bara en och annan gäspning under den sista konserten som började kl. 19 och inte slutade förrän vi niotiden.

 Omfångsrikt program som synes.

Programmet var som vanligt rikt varierat och långt. Efter det att gymnasiekören och mellanstadiekören inlett med sång blev det luciatåg med föreskoleklassens och lågstadiets elever. Både Clarissa och Caspar deltog i detta. Jag lyckades spela in en videosnutt med luciasången som man kan lyssna på i slutet av inlägget. Den nygamla kameran som jag använder istället för den gamla som gick sönder är jag inte kompatibel med. Så videofilerna blev därefter.


En gigantisk orgel i Immanuelskyrkan i Stockholm. En elev på mellanstadiet ackompanjerar en av sångerna.

Immanuelskyrkan
fylldes snabbt av föräldrar och anhöriga. Alla eleverna på Lilla Akademien deltar i konserten - skolan är enparallellig (om man nu kan säga så) med ca 28 elever per årskurs och sträcker sig ända upp till sista årskursen i gymnasiet. Man kan gå ytterligare ett år efter studenten om man vill pröva in på musikhögskolan och inte har gått på skolan tidigare.

Alla skolans elever 
spelar ett instrument. Från åk 3 får man välja ett biinstrument - Casimir spelar gitarr som första instrument med kyrkorgel - till sin mormors glädje - som biinstrument. Både Clarissa och Caspar spelar oboe, som inte är ett så vanligt instrument.

Eleverna själva kompade givetvis de flesta sångerna på piano eller orgel. Immanuelskyrkan har en fantastisk orgel, nog den högsta som jag någonsin sett. Väldigt många av barnens föräldrar är musiker så det lät helt underbart vackert när hela församlingen sjöng med i sista versen på Nu tändas tusen juleljus där de större flickorna och alla de yngre barnen med sina ljusa sopranröster sjöng överstämman i Anders Öhrwalls arrangemang.

Nu är alla julkonserterna över så det blir lite lugn för barnen en tid. Men i februari blir det återigen en stor sång- och dansföreställning på Musikaliska med nya sånger att repetera in. Men så länge de tycker det är kul är det bara att tacka och ta emot.



Luciasången med förskoleklassen och lågstadiet. Clarissa upptäcker oss plötsligt och vinkar glatt.



Tyvärr kom inte det sista klingande körackordet med på bandet men framförandet tål att lyssnas på ändå. Lilla Akademiens gymnasiekör sjunger Otto Olssons Advent.

En av de absoluta höjdpunkterna på konserten enligt min mening var skolans brassensemble - Stora Brasset - när de körde igång med R. Harveys Festive Cheer. Den första melodin känner jag så väl igen men kommer inte ihåg vad den heter. Kanske någon av mina bloggvänner kan hjälpa mig så jag kan uppdatera. Inte heller på Yuotube går det att hitta titeln på den första låten. Den andra var Have yourself a Merry little Christmas som är en av mina absoluta favoriter bland julsångerna och den tredje var Jingle Bells. Hela medleyt finns på Youtube med två suveräna brassband. Men Stora Brasset på Lilla Akademien går heller inte av för hackor.



Kommer inte ihåg vad låten heter.

Och med detta inlägg önskar jag alla mina bloggvänner och bloggläsare en riktigt GOD och FRÖJDEFULL JUL, som det står i visan.

torsdag 21 december 2017

1509 Julkonsert med Stockholms Gosskör 2017

Nu har jag kommit hem efter två intensiva dagar i Stockholm med julkonserter. Den första med Stockholms Gosskör i Gustaf Vasa kyrka på måndagskvällen och den andra med Lilla Akademien i Immanuelskyrkan på tisdagskvällen.

Två av mina barnbarn, Casimir 10 år och Caspar 8 år sjunger båda i Stockholms Gosskör. Casimir har avancerat till Konsertkören, som ska åka på turné i England och Skottland i sommar. De kommer bland annat att sjunga i katedralerna i Canterbury och Edinburgh. Caspar sjunger i Diskantkören men han får vara hemma.


Casimir konsertklädd till julkonserten i Gustaf Vasa kyrka. (Bilderna går att klicka större.)


Caspar likaså konsertklädd inför kvällens julkonsert.

Programmet var drygt två timmar långt och konserten började inte förrän klockan 19.30. Man kan kanske förstå att de yngsta gossarna i Preparandkören blev lite trötta framåt kvällen. Alla skulle nämligen vara med och sjunga i den sista sången på programmet, Come all ye faithful som på svenska heter Dagen är kommen.



Det var som vanligt helt fullsatt i den stora kyrkan så det var svårt att både ta bilder och att filma.



Här sjunger Preparandkören tillsammans med Diskantkören. I Preparandkören har gossarna vita skjortor men i Diskantkören har man fått gosskörens åtråvärda tröja med dess egen logga. (Preparandkören är nybörjarkören som man sedan plockar ut pojkar till Diskantkören från. Inte alla får chansen tyvärr...) Casimirs Konsertkör stod på läktaren hela tiden tills den allra sista sången, så det blev ingen bild därifrån.

Trots att filmerna blev mer eller mindre dåliga på grund av att det satt så mycket folk framför att det var svårt att komma åt att filma, lägger jag ut två klipp från konserten. Man kan ju blunda och bara lyssna. Marias vaggsång sjöngs av körerna på fotot. Caspar står i första raden som nummer sex från höger. Han är ett år yngre än de övriga och även något kortare. Att han ändå fick börja berodde på att han redan kunde noterna.

Marias Vaggsång av Max Reger.



O come all ye faithful med hela Stockholms Gosskör. Casimir står i första raden sjua från höger (han med det långa håret) och lillebror står som nummer tolv.

lördag 16 december 2017

1508 Veckans rubrik - UTANFÖR

Veckans rubrik har ordet UTANFÖR som tema. Det är Anki som hittat på rubrikerna i december. Fler som skriver om detta hittar man på bloggens högra sida.

Jag väljer att tolka ordet helt bokstavligt även om jag vet att ordet också betyder utanförskap som man skulle kunna skriva mycket om. Här är några bilder från arkivet. Det var rejält mycket snö för sju år sedan just vid den här tiden utanför vårt hus i Mogata.


Så här såg det ut utanför vårt hus i slutet av december 2010. (Bilderna går att klicka större.)




Och så här ser det ut idag. Föredrar nog den väderleken trots allt.

onsdag 13 december 2017

1507 Månadens illustratör december 2017 - Hans Arnold

1986 års upplaga av Tomtar och Troll och som jag nyligen hittade i min bokhylla, är helt och hållet illustrerad av Hans Arnold. Det var han som övertog uppgiften att illustrera Tomtar och Troll efter Einar Norelius som avlidit året innan. En händelse som ser ut som en tanke eftersom jag valde den sistnämnde för precis ett år sen. Här kan man läsa det inlägget.


Tomtar och Troll 1986 med illustrationer av Hans Arnold. (Bilderna går att klicka större.)

Den här upplagan av Tomtar och Troll måste alltså ha varit den första i den långa rad av dessa böcker som Hans Arnold medverkade som illustratör i. Han är för övrigt enastående produktiv när man läser om allt som han skapade. Bland annat som illustratör dags- och veckotidningar, som omslagstecknare till serietidningar, som trickfilmanimtör och som scenograf för Kungliga Operan. Stor uppmärksamhet fick han när han designade skivomslaget till ABBA:s Greatst Hits. Många av hans bilder hittar man här, men de som jag visar här nedan har jag inte bland alla dessa.

Hans Arnold föddes 1925 i Schweiz och kom 1947 till Sverige. Ett genombrott som skräcktecknare fick han när han skrämde slag på läsarna med sina illustrationer av "Veckans chock" i Veckorevyn 1954. Men även om människor främst kanske förknippar honom med diverse monster har han gjort många fina bilder av barn och troll som är ganska snälla och gulliga. Sara Teleman som skrev en artikel i Fokus om honom när han gått bort 2010 tror att hans skräckfigurer kan ha sitt ursprung i upplevelser i barndomen. Det kan man läsa om här.

Bilderna till det här inlägget har jag valt bilder från två sagor i Tomtar och Troll från 1985. Först ut är En kruka av guld av Eric Hellberg. Den handlar om Eric Emanuel som är med sin mamma på Irland där hon ska träffa Patrick som hon är kär i. Eric avskyr Patrick och vill bara att mamma och han ska fortsätta att vara ensamma. De sover i en båt som Patrick äger och på kvällen kommer en liten pyssling och väcker Eric. Han ber Eric att hjälpa honom att hitta en skatt och som belöning lovar han honom att han ska se till att mamma tröttnar på Patrick.

Pysslingen kan förstås trolla och här rider de båda på en åsna som han trollat fram.


Efter diverse förvecklingar hittar Eric krukan med guldet som pysslingen letat efter och allt slutar lyckligt. D.v.s. Eric får behålla sin mamma för sig själv eftersom hon inte vill följa med Patrick ut på sjön till andra länder.

Nästa saga är faktiskt skriven av Einar Norelius - När trollet Piff flyttade. Det är en rolig historia om den gamla murkna stubben som plötsligt fick ont i huvudet och inte visste vad det berodde på. Efter att ha frågat allehanda djur kom plötsligt räven fram till att det var en sork som hade byggt bo där. Men det visade sig vara trollet Piff som byggt sig ett hem med tre rum och kök i stubben vilket förorsakade huvudvärken.


Räven stannade kvar vid stubben för att få sig en sork men ut kom ett litet troll i stället. 

Piff går på promenad och träffar en groda. Han vill gärna se vad som finns på andra sidan bäcken och får därför sätta sig upp på grodan som tar ett stort skutt över till andra sidan.


Grodan ger sig iväg och efter en stund går Piff vidare och hittar en fin flugsvamp som det ser ut att bo någon i. När han ringer på dörrklockan kommer det lilla trollet Paff och öppnar. Händelsevis är det en lägenhet ledig på andra våningen där Piff kan bo. Och så kom det sig att Piff fick en ny bostad i den finaste svampen i skogen. Till den murkna stubben som hade blivit bra från huvudvärken så fort Piff hade gått ut, vände han aldrig tillbaka.


"Och vet ni varför flugsvampen inte fick ont i huvudet av alla sina hyresgäster? Jo, flugsvampen hade visserligen en stor och grann hatt - men något huvud hade den inte. Hatten satt direkt på foten. Det står i alla läroböcker om svampar."


Bild på Hans Arnold från artikeln i Fokus - länk ovan.


Bilden på skivomslaget hittade jag på nätet. Länk ovan. 

tisdag 12 december 2017

1506 Vinterpromenad i december

Så kom då snön till sist och la sig tungt över trädgården, bilarna, buskar och träd här i Mogata. Även vägarna fick sin beskärda del. Och jag var ju tvungen att ge mig ut i halkan för att dokumentera med kameran. Kallt var det om händerna och det snöade fortfarande lite. Så det blev ingen lång promenad. Här är några foton från den snöiga omgivningen.

 Säsongen sista ros som vägrat att ge upp. (Bilderna går att klicka större.)


Mycket snö på gräsmattan...


... och på buskarna


Det är inte svårt att se att vinden har kommit från norr. Här fanns det för ett halvår sen tätt med granar. Alla är borta.


Jag vänder vid mitt favoritträd eftersom fingrarna är bottenfrusna. Annars brukar jag gå den högra  vägen till skogsbrynet.


Det här trädet har fått stå kvar efter den omfattande avverkningen här omkring i höstas. Kan förstå varför. Men det är ett mycket personligt träd, tycker jag.