lördag 26 juli 2008

Båtutflykt i Sankt Anna-arkipelagen

Tycker att “arkipelagen” låter så tjusigt. ”Skärgård” låter ju så jordnära trots att det handlar om vatten mest. Skälet till denna utflykt på fredagen var att Mirrfamiljen har inhandlat en båt i Valdemarsvik dagen innan.




Lillmirren och jag på väg till båten i Valdemarsvik



Många roliga saker att leka med fanns i båtaffären



Båten vid kajen i Valdemarsvik

I mitt tycke, som i alla år har varit hänvisad till en aktersnurra för att ta oss ut till ön där vi har vårt sommarviste och vars maxfart ligger någonstans på 6-7 knop, är denna båt ett Herrens underverk.

Inte nog med att nya båten har en toppfart på 35 knop, den har dessutom en inbyggd motor. Man startar genom att vrida om en nyckel och styr med en ratt. Det finns också GPS med ett sjökort där man kan se var man är på sjön, vart man ska och var grunden finns.




Mirrmaken vid ratten i nya båten

När vi åker med vår egen lilla båt får någon stå i fören och titta ner i vattnet och se efter om det möjligtvis dyker upp några stenar här och var under båten när vi går genom trånga sund. Dessutom måste man starta motorn med ett snöre, vilket jag aldrig har lyckats med.

Det finns 15 (!) mugghållare i nya båten och under alla dynor som man sitter på finns det utrymmen att stoppa saker i. Under en lucka i durken finns ett stort utrymme där man kan ha sina vattenskidor…

Man kan också sätta upp ett bord och äta mat på när man blir hungrig.




Mirren dukar upp pastasallad och drickyoghurt utanför Alskär


När vi gav oss iväg från bryggan vid Stegeborg visade termometern redan på 26 grader och solen strålade från en himmel, blå som i en amerikansk västernfilm. Lillmirren smörjdes med solfaktor 40 för att inte bli bränd och förseddes med flytväst, solhatt, långärmad tröja och jeans innan vi gav oss iväg.



Det är verkligen inte roligt att behöva sätta på sig en flytväst

Vi åkte hela Slätbaken ut, förbi ön där vi har vårt sommarhus och vidare ut till Alskär som är en liten underbar ö lite längre ut till havs. Där kastade vi ankar (låter som i en Taubevisa!), åt den medhavda pastasalladen som Mirren hade lagat och tunnbrödsrullar med smör och mjukost. Vi sköljde ner det hela med drickyoghurt.


Alskär


Sedan badade vi från båten – mitt första dopp i sommar. Jag har ju nämligen aldrig tid att vara på ön på sommaren eftersom jag spelar så mycket. Högsäsong för vikarierande kantorer…

Det var kallt, trots att termometern visade 19 grader i vattnet. I denna förnämliga båt finns det naturligtvis en stege som man kan kliva ner i vattnet från och ett handtag där man kan ta sig upp när man har badat.



Årets första och kanske sista dopp


Lillmirren sänktes också ner och upp i vattnet några gånger. Han älskar att bada, men tyckte nog att vattnet var en aning kallt han också.

Mirren provade därefter på att åka vattenskidor för första gången i sitt liv men nådde aldrig vattenytan med dem. Mirrmaken däremot visade däremot upp ännu en av sina dolda talanger genom att t.o.m. kunna åka slalom på skidorna efter båten.

Därefter åkte vi till sommarhuset på ön där en bryggentreprenör som bäst håller på att laga bryggan, som isen förstörde i vintras. Min bror och svägerska med brorsdotter Karin var där. Vi fikade tillsammans och hade det mysigt på deras veranda.

Min svägerska plockade fram en dockvagn från 1946 som hon sparat sen barndomen och som Lillmirren körde fram och tillbaka med under någon timme.



Sommarhuset i Sankt Anna skärgård




Lillmirren kör dockvagn


På hemvägen passerade vi Capella Ecumenica på den lilla ön Västra Gärsholmen. En underbar liten kyrka där många gudstjänster, vigslar och dop äger rum. Vill du läsa mer om Capella Ecumenica kan du läsa här.



Capella Ecumenica på Västra Gärsholmen


Under båtresan hem sov Lillmirren hela vägen till Stegeborg trots motordånet. Han som i vanliga fall vaknar av att man prasslar med en ICA-påse eller av att telefonen ringer…



Mirren hittade en lustig insekt som vi inte vet vad den heter

fredag 18 juli 2008

Klickmysterium

Livet är fullt av mysterier, i synnerhet livet i cyberrymden...

Har försökt att lägga in bilder som man kan klicka på så att de blir större. Det gick bra med två häromdagen, men den tredje i samma inlägg gick inte att klicka på. Bilderna var ej redigerade och från samma fotograferingstillfälle.

Försökte en gång till. La bara in ett par bilder - det gick jättebra att få dem större. Sen gick jag tillbaka till inlägget för att förse det med text där jag talade om att nu gick det minsann bra att klicka...

Bloggen i nytt fönster, men inte gick bilderna att klicka på då inte...

I mitt senaste inlägg om Karins tavlor går de två första bilderna att klicka på men inte resten. Jag har inte gjort någonting särskilt med dessa, bara lagt in dem som vanligt.

Haha! Soptunnan gick också bra att få jättestor!

Varför...

måndag 14 juli 2008

Inspirerad av musik


Kanalmagasinet i Söderköping


Utställningsaffischen med motiv ritat i ett enda penndrag

Mirrens kusin Karin har haft utställning på Kanalmagasinet i Söderköping. Den heter Inspirerad av Musik. Till vardags är Karin violast och bor i England. Hon är dock ofta hemma i Sverige på sommaren eftersom min bror har sommarhus i Sankt Anna skärgård.

Sina motiv hämtar hon från musiken – det är musiker som spelar ensamma eller tillsammans. Det roliga med Karins teckningar är att hon ritar en del av sina figurer med ett enda streck, mycket skickligt… Här är några exempel på hennes tavlor och teckningar.



Tavlor i svart-vitt



Några av streckfigurerna har hon färglagt. Här är cellisten...

Violan är med på ett hörn – den spelar Karin på emellanåt när det blir långtråkigt att vara i utställningslokalen.



Karin med sina alster i bakgrunden

I samma rum ställer Malin ut ljuskronor som hon tillverkar i ståltråd och glas. I ett annat rum är det konsthantverkare med lappteknik som specialitet. Man upphör aldrig att förvåna sig över hur duktiga och kreativa människor det finns överallt…



Malins ljuskronor i ståltråd och glas


Olika saker i lappteknik

När vi kommit ut från det ganska mörka Kanalmagasinet lyser solen från en blå himmel på alla båtarna som ligger för ankar och alla människor som flanerar på kajen. Vid Slussen har samlats en hel del folk som spänt följer båtarna som ska slussas.

Besättningarna på båtarna har inte hunnit vänja sig riktigt vid slussningen eftersom Söderköping bara är sluss nummer tre från Mem räknat. Det ligger nervositet i luften, men allt avlöper väl denna gång och båtarna glider lugnt vidare uppför kanalen.


Man tänker osökt på Robban Brobergs båtlåt...

Vid Smultronstället, berömt för sin goda (och dyra) glass är det en ringlande kö av glass-sugna. Vilken skillnad bara för någon månad sedan när här var helt tomt! Rätt vad det är hör vi det lilla rundturståget komma åkande – på- och avstigning sker härifrån. Att åka med det är ett trevligt sätt att uppleva Söderköping.

Lång kö av glass-sugna framför Smultronstället




En rundtur med det lilla gula tåget är populärt

På hemvägen går vi förbi en trevligt dekorerad soptunna. Något att ta efter kanske...

Snyggaste soptunnan i stan...

tisdag 1 juli 2008

Från mitt liv som kantor 2

I lördags spelade jag för första gången på en välsignelsegudstjänst för två kvinnor. Man har inte kommit så långt än att man får kalla det för en vigselgudstjänst. Det är för mig obegripligt att två människor som älskar varandra – låt vara av samma kön – inte ska kunna få kyrkans fulla sanktion för sitt förhållande…

Har man, som detta par, levt tillsammans i över tio år och delat ljuvt och lett, borde man kunna få kyrkans tillstånd att få fortsätta att leva tillsammans på samma villkor som i ett vanligt äktenskap mellan man och kvinna…

Nu fick det räcka med att prästen läste en välsignelse över deras relation. Annars var det ungefär som vanligt – man växlade ringar och lovade att vara trogna mot varandra och dela glädje och sorg. Paulus vackra ord om kärleken i Första Korintierbrevet fick vi också höra :”Kärleken är tålig och mild…“

Som inledning spelade jag "Gotländsk sommarnatt"och sedan sjöng vi bl.a. ”En vänlig grönskas…” och den vackra irländska psalmen ”Må din väg gå dig till mötes…” Som avslutning sjöng Sonja Aldén ”För att du finns…” på CD, och då var det svårt att hålla tårarna tillbaka när man såg hur lyckliga dessa tjejer var när de lyssnade till sången som tydligen var deras egens speciella sång.


Prästen håller sitt tal till de båda kvinnorna



Utanför kyrkan fanns denna naivistiska brevlåda.

Följande söndag hade jag en friluftsgudstjänst på ett lantställe utanför Rönö. På hemvägen fick vi syn på detta djur som stod och betade mitt på en åker. Ser ni vad det är?



Jo, ett vildsvin faktiskt!