1690 Gems Weekly Photo Challenge vecka 35 2019 - TÅR

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 35 2019 är ordet TÅR. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Tiden går fort och Casimir, den lille pojken som springer på bilden, har nyss fyllt 12 år. Detta är en av mina allra käraste bilder och det var kul att jag kunde få användning för den i det här sammanhanget.

Full fart mot vattnet på Böda sand. (Bilden går att klicka större så tårna syns bättre.)

1689 Besök på Scenkonstmuseet.

Dagen efter att Mirren, Clarissa och jag hade varit på Millesgården och som jag har berättat om här, var det dags för ett besök på Scenkonstmuseet. Ett museum som bildades 2017 och som jag varit nyfiken på länge. Det är fyra museer som uppgått i Scenkonstmuseet. Vilka det är kan man läsa om här.

Clarissa utanför museet. (Bilderna går att klicka större.)

Scenkonstmuseet är inrymt i ett gammalt hus som tidigare varit ett bageri, Kronobageriet med anor från 1600-talet. Det ligger precis bredvid hovstallarna på Sibyllegatan och som man kan skymta i bakgrunden.

Man får gå in på gården för att komma dit.

Man bara suckar när man tänker på hur mycket museerna i Stockholm anordnar för barn och på hur lite man gör på andra ställen i landet. Här kan man också anordna klassfester som Mirren gjorde för något år sedan med en av barnens klasser. Detta museum var inget undantag när det gällde att hitta på roliga saker att göra för barn. Så var det också många barnfamiljer som var där.

Många små musikinstrument för barn finns att handla här i shopen.

I shopen finns massor av saker som ett barn kan önska sig. Den ligger alldeles vid entrén så vill man handla något, t.ex. julklappar, behöver man inte betala entré. Även restaurangen, där vi fikade efter att vi gått runt på museet når man från gatan liksom inifrån museet.

Mirren och Clarissa projicerar sig själva på den stora skärmen.

Just nu var det extra fokus på musikinstrument eftersom det fanns en vandringsutställning med elektroniska instrument eller saker som man kunde pröva att spela på eller som lät om man bara rörde vid dem. För Clarissa var självfallet utklädningsrummet där barnen får prova scenkläder det roligaste. Hon har varit på museet ett par gånger förut så hon sprang dit i förväg.

 Vi var inte ensamma därinne. Roligt var att se när en pojke provade en extramage. Som en hängselbyxa med instoppad kudde.

Clarissa provade att vara balettdansös men tyckte att det gjorde ont i fötterna när hon gick på tå i de riktiga balettskorna.

Här visades också scenkläder som varit med i olika teateruppsättningar och i lådor fanns skisser till dräkter. Den som Clarissa provade hade en riktig dansös haft på sig. Den var inte särskilt mycket för stor för henne, som just fyllt åtta, så man kan ju undra hur mycket den ballerinan hade vägt?

Dräkt för ett överjordiskt väsen, kanske en älva eller en svan. (Citat från postern bredvid.)

Dräkt från Harry Martinssons och Birger Blomdahls rymdopera, Aniara.

Modell av vridscenen på Dramaten.

När Clarissa var färdig med sin utklädsel gick vi vidare till utställningen med konstiga elektroniska musikinstrument. Om man kan kalla en cykel för instrument. Den lät väldigt mycket i alla fall när Mirren trampade på den.

Samtidigt som man trampar kan man spela på ett musikaliskt manöverbord. 

Det var en konstig känsla att spela på en harpa utan strängar, men det blev vackert ljud trots det. Alla övriga prylar på bordet kom det olika ljud ur om man rörde på dem.

Ett helt rum var avsatt för riktiga instrument att spela på. Där fanns trumset, en harpa med strängar och en xylofon för barnen att leka med. Jag antar att det rummet är permanent.

Clarissa spelar harpa. 

1688 Månadens illustratör augusti 2019 - Lena Andersson.

Augusti månads illustratör - Lena Andersson - fick jag serverad på en bricka när jag tillsammans med Mirren och Clarissa besökte Millesgården i Stockholm i förra veckan. Visst har jag sett en del av hennes fina barnböcker men på det hela taget var hon ganska okänd för mig. Av någon anledning läste jag aldrig hennes böcker för Mirren när hon var liten. Det blev mest Elsa Beskow och Astrid Lindgren.

Utställningen pågår till den 22 september så det finns ännu tid att besöka den. (Bilderna går att klicka större.)

Jag beklagar detta nu när jag ser hennes fantastiska illustrationer och alla böcker som hon själv har skrivit och illustrerat. Utställningen är även lämplig för barn i den lägre skolåldern eftersom det finns material tillrättalagt för dessa. Som nedanstående quiz.

Lena Andersson fyllde 80 år i maj och är fortfarande verksam konstnär. Det var roligt att på en videofilm se hur hon gjorde sina illustrationer. Alltid akvareller. Först ritar hon en detaljerad skiss på ett smörpapper. "Bra, för att det är genomskinligt och man kan vända på det och se om man ska ändra något." Sedan lägger hon smörpappersskissen på en ljuskälla och ett akvarellpapper ovanpå. Efter det ritar hon av skissen noggrant. Mycket jobb konstaterade hon själv. Att använda datorn har hon inte lärt sig.

I den här ABC-boken är de stora bokstäverna en vuxenfigur och de små bokstäverna en bebis som t.ex. här hos pappa tiger och hans son lilla t., en stor jordgubbe och en liten jordgubbe eller en vallmo med en vallmoknopp. Lena berättar att hon älskar bokstäver alltsedan hon öppnade sin första läsebok, Vill du läsa? av Elsa Beskow. Hon har varit en stor inspiration för Lena.

Bland hennes figurer finns Linnea med sitt stora intresse för växter, Maja, Storm-Stina, Kotten och Kaninen. Namnet Linnea är ett minne ifrån de svåra åren i barndomen när hon tillbringade två år på sanatorium p.g.a. tbc. Det var sträng disciplin som rådde där, åt man inte upp maten fick man samma mat dagen därpå - kall. En gång gick hon vilse i skogen och hittade då en liten blomma som tröstade henne - Linnea.

Idén till böckerna om Linnea fick hon när hennes egen dotter blev så intresserad av växter. Nicolina älskade att sätta olika kärnor i krukor och se dem gro, berättar hon. 

Spännande var också att höra henne berätta om hur Linnea i målarens trädgård kom till. Hon och väninnan Christina Björk fick idén samtidigt 1983. Den handlar om hur Linnea kommer till Monets trädgård i Giverny. Den har blivit en av de mest berömda svenska barnböckerna i modern tid och har givits ut på 28 språk i 30 olika länder.

Uppförstorade bilder av originalen finns på flera av väggarna. Clarissa på bron som man byggt upp efter originalet ovan på bilden. Mirren tog bilden.

Intervju med Lena Andersson på en film i ett av rummen.

Boken  om Storm-Stina kom till efter att hon tillbringat en tid hos vännen Maj Sjöwall på sommarstället som denna hyrde ute i skärgården. Själv har Lena Andersson varit mycket ute skärgården, både som barn och vuxen. Det lilla grå huset på klippan blev en perfekt bostad för morfar dit Stina kunde komma och hälsa på.

Underbar uppförstorad bild på Storm-Stina ute på klippan möter en när man kommer ner från trappan på museet.

Clarissa gillar inte Maja. Hon tyckte att hon är fult ritad. Kan det vara så att hon påminner väldigt mycket om Clarissa själv? De är definitivt i samma ålder :-).

Maja vid ritbordet. Flickorna i böckerna bär alla drag av Lena Andersson själv som älskade att rita och måla när hon var liten.

Efter att jag sett utställningen fikade vi i restaurangen. Clarissa och Mirren hade efter ett tag gått ut i trädgården eftersom de redan hade besökt utställningen dagen innan. Clarissa hade också tillbringat en lång stund i växthuset som man uppfört till utställningen.

Clarissa i växthuset.

 Mormor och Clarissa med ritpapper och quiz. Bakom oss citroner som snart är mogna. Mirren tog bilden. 

1687 - Lite omväxling i min tillvaro

Man ska naturligtvis vara tacksam över att ingenting särskilt händer på dagarna och att livet löper på precis som vanligt. Att man inte har ont någonstans och att man kan gå ut på promenad varje dag. Ändå känns det lite långtråkigt ibland. Jag har också haft svårt att sätta igång med några projekt - tänker att det kan jag göra i morgon i stället.

Så när Mirren ringde idag och frågade om jag ville komma upp till Stockholm några dagar blev jag glad. Hon har ju sina abundobiljetter och det blir alltid något evenemang när jag kommer upp. Kanske utställningen på Millesgården och Scenkonstmuseet som jag aldrig har varit på. Båda pojkarna är med Stockholms Gosskör i Kina på turné så det blir bara Mirren, Clarissa och jag. Barnens pappa jobbar på dagarna så vi kan förlusta oss, bara vi tre.

Jag åker med Flixbus som vanligt. Hoppas att den inte är försenad tre timmar som förra gången jag åkte upp till Stockholm. Men det berodde delvis på att det var en explosion den dagen i Linköping. Bussarna brukar aldrig vara försenade annars - anledning att jag föredrar att åka med dem i stället för att ta tåget.

Den här fantastiska hortensian växte hos familjen Svensson i Nygård, där vi var på friluftsgudstjänst i söndags. Här föddes Predikar-Lena i slutet på 1700-talet och som fick uppenbarelser och gick omkring och predikade i bygden tills hon blev inlåst på hospitalet i Vadstena. En mycket intressant kvinna som man kan läsa mer om här.