Här är den lilla hamnen i Bläsinge. Fiskaffären finns i huset med den vita dörren. (Bilderna går att klicka större.)
Vädret var, som de övriga dagarna, strålande. Men eftersom det blåste ganska friskt höll papptallrikar (som jag använder istället för palett) och duk på att blåsa bort för mig där jag tagit plats vid ett bord på bryggan. Dessutom upptäckte jag efter en stund att färgen, på grund av sol och vind, torkade nästan lika fort som jag lade upp den på tallriken. Jag målar ju i akryl och den torkar snabbt men inte SÅ snabbt i vanliga fall.
Det var den närmaste båten och stugorna i bakgrunden som jag bestämt mig för att måla av. Helt underbart att få ha ett eget bord att lägga upp alla sina målargrejor på, tyckte jag.
Birgitta, som jag fick åka med, stod en bit ifrån mig och målade.
De flesta andra i gruppen hade valt ett annat ställe att måla på där det var lite mer vindstilla. Jag tyckte i alla fall att jag hittat det bästa motivet med båten i förgrunden och fiskebodarna - numera uthyrda till turister - i bakgrunden. Jag skissade upp motivet och började på tavlan och hann färglägga den lite innan lunchen.
Här sitter Inger och Lotta och målar. Toni står bredvid med sitt staffli. Egentligen en ställplats för husbilar och husvagnar men eftersom det var tomt överallt gick det bra att måla precis intill och även låna stolarna.
Fin utsikt vid lunchen - riklig och god som vanligt. Pastasallad med läcker (och kaloririk!) dressing. Vädret var som synes strålande och det var väldigt varmt trots att det blåste rätt bra.
Efter lunchen fortsatte jag, men då hade det börjat blåsa upp ännu mer, så efter någon timme gav jag upp och packade ner mina målargrejor och den halvfärdiga tavlan i en stor kasse. (Så här efteråt är jag inte så säker på det vilket framgår senare i inlägget.)
Ännu ett tänkbart motiv.
Vi hade ingen genomgång idag av våra alster eftersom vi skulle ha utställning för de andra grupperna i ateljén efter middagen och då prata om våra tavlor. Efter det skulle vi ha avskedsfest i huset där Solveig och Björg bodde. Det ska jag berätta om i nästa inlägg.
När jag hade lagt mig på kvällen och nästan somnat började jag fundera på var i rummet jag hade ställt min halvfärdiga tavla. På något sätt kände jag på mig att jag inte hade packat upp den. Jag steg upp och letade överallt - ingen tavla! Inte heller kom jag ihåg att jag hade lagt den i Birgittas bil, den som jag hade åkt dit och hem med.
Jag hade förstås glömt den i Bläsingehamn, tänkte jag då, eftersom jag ställt ner den mellan bordet och bänken för att den inte skulle blåsa bort när jag packade ihop mina grejor. Å andra sidan är jag NÄSTAN säker på att jag stoppade ner den i kassen - jag tittade noga efter innan jag gick att jag inte glömt något.
På hemvägen körde vi förbi denna fantastiska äng med vallmo och blåklint. Den vita randen längst bort är prästkragar. Mitt emot låg en blomsteraffär så blommorna var naturligtvis odlade. Men underbart vackert ändå. Vi var inte de enda som hade stannat för att fotografera.
Jag åkte ju hem med Birgitta och hoppades naturligtvis att tavlan skulle ligga i hennes bil (fast jag inte riktigt kom ihåg att jag lagt den i bagageutrymmet). Ingen tavla fanns kvar i bilen fick jag veta på morgonen när hon kom tillbaka från Färjestaden där hon bor.
Blommorna på lite närmare håll.
Dagen därpå kom Kent och hämtade mig för att skjutsa hem mig. Efter att vi ätit lunch gav vi oss iväg till Bläsingehamn där jag var säker på att tavlan måste finnas kvar mellan bordet och bänken där den varit fast förankrad - åtminstone som jag trodde. Ingen tavla hittade jag dock på bryggan och inte heller hade killen i fiskaffären sett eller hört någonting.
Så nu är frågan den - vart kan tavlan ha tagit vägen? Jag kan inte tänka mig att någon turist har haft något intresse av att ta en halvfärdig tavla med sig hem. Ett sista hopp återstår att den (på något mystiskt sätt) hamnat under sängen i mitt rum. Där tittade jag nämligen aldrig efter, när jag lämnade rummet - vi slapp till och med städa! Men om den ligger där eller inte får jag inte reda på förrän på måndag när expeditionen är öppen igen.
Har ni varit med om något som så oförklarligt kommit bort eller är det bara åldern som spökar?
