Nu har jag äntligen läst ut Hungerspelen av Suzanne Collins – boken som så många bloggvänner har talat om och varmt rekommenderat. För mig var det en riktigt otäck upplevelse – en orgie i blod och mord på det mest bestialiska sätt. En bok utan hopp om en bättre värld, även om huvudpersonerna emellanåt visar humanitet och medkänsla. Den tog lång tid att läsa...
På omslaget utlovas gastkramande spänning. Särskilt spännande tycker jag inte att boken är, eftersom man efter några kapitel är helt säker på vem som kommer att överleva och vilka som kommer att dö i spelen.
När det plötsligt bestäms att det är två som denna gång ska vinna spelen är ju slutet helt klart – lite efter mitten av boken. (Om man någonsin tvivlar på det är det ju bara att slå upp sista sidan där bådas namn finns med.) Lite överraskande är dock slutet – där huvudpersonerna visar prov på extrem ädelhet och offervilja, vilket leder till ett ”lyckligt” slut trots allt.
Boken ska också, enligt baksidestexten, visa vilken oerhörd makt och ondska som TV utövar och kan tänkas utöva i framtiden i sin jakt på tittarsiffror. Man jämför med serier som Robinson och andra, där deltagarna utsätts för fysiska och psykiska påfrestningar till tittarnas stora glädje och förnöjelse. Ju värre desto bättre…
Skillnaden mot TV-utsändningarna, som skildras i boken och nutidens, är väl främst att deltagare, som ställer upp i diverse sådana serier nu för tiden, gör det helt frivilligt medan bokens arma deltagare av en totalitär och grym regim tvingas att delta. Jag har svårt för deckare (Hungerspelen hänförs i viss mån till denna genre) där barn far illa och dödas. Den som eventuellt har smak för detta får i denna bok sitt lystmäte.
Här dödar barn varandra till höger och vänster på olika brutala och grymma sätt. Ingen går fri från tortyr heller. Under tiden jag läste boken gick mina tankar ofta till nazisternas dödsläger – samma stämning ungefär, som man kan läsa om i skildringar därifrån, råder här i Hungerspelen. Och detta är en ungdomsbok! Vad händer om ungdomar får för sig att ”leka” hungerspel? Det räcker ju med de fruktansvärda händelser som sker runt omkring oss idag redan…
Jag är nästan säker på att boken är skriven med en sidoblick på filmmakarna och på de ytterligare miljoner som då skulle kunna tänkas rulla in till författaren om boken blev film. Man förstår att filmen i så fall måste bli årets mest spektakulära med tanke på alla effekter man skulle kunna få fram!
Amerikanerna skyr ju som bekant inga medel när det gäller att framställa våld i de mest motbjudande och vidriga former. Dessutom glittrar det i palats och kläder, svävare sänker sig ner från skyn och framavlade dödsbringande insekter och djur uppträder på scenen. Hungerspelen måste ju vara gefundenes fressen för en filmproducent i det avseendet.
Samma författare ska skriva två böcker till - i samma anda- förmodar jag. Jag tänker inte läsa dem. Det förvånar och skrämmer mig att ungdomar tycker att boken är ”hysteriskt bra”, och att vuxna, som har egna barn och barnbarn också gör det i stor utsträckning…
22 kommentarer:
Tack för din info - den boken ska jag INTE läsa.
Hoppas du inte går och har boken i tankarna, det låter inte bra.
Kram kram till dig
Eleonora:
En sådan bok är svår att få ur tankarna tyvärr. Vad som mest förvånar mig är hur många recensenter det är som höjer den till skyarna...
Jag har inte velat länka till några recensioner därför de i huvudsak är så positiva...
Varm kram från vännen Ingrid, som gillar att läsa en "vanlig" pusseldeckare då och då.
Låter som en vedervärdig bok. Jag ska googla lite och se vad kritikerna har funnit för några förmildrande omständigheter och goda sidor hos den (titelbladet, kanske, och kolofonen, hahaha).
Nej, allting, konceptet med den phula televisionen som förstör människorna, spänningen (?),den välskrivna dialogen och den betagande naturskildringen (handlar mest om grottan att gömma sig i och den polande bäcken som utplånar alla spår)enligt recensenterna skildras väldigt positivt.
Jag hade tänkt att lägga av med boken efter att jag läst hälften, men läste den till slut bara för att kunna diskutera den.
ÄLSKADE de böckerna!!!
ALLA har kommit ut, Ingrid!
Tycker det var en av mitt livs största läsupplevelser. Men vi är ALLA olika.
Visst var det våld av allra högsta grad, och mer blir det i kommande böcker (som du inte läst än).
Men hon skriver som en gudinna (vet inte hur den är översatt eftersom jag läste dem på engelska).
Visst, hon tittade på både doku-såpor och på alla krig som just nu utspelar sig i världen där barnsoldater krigar.
För mig var det en sann LÄSUPPLEVELSE och Ingrid; filmen kommer maj, del 1!!
Gissa vem som inte kan bärga sig...
Men, vi kan alla inte gilla samma böcker.
Kramar!
annika: Att skildra våld kan ibland vara motiverat. Cormac McCarthy, den kanske störste av dem alla på min litterära parnass, skriver ohyggligt våldsamma böcker. Just nu håller jag på med Blood Meridian som är så uttröttande att läsa att jag har varit tvungen att ta paus. Jag blir helt enkelt så in i märgen matt av att läsa hur romanfigurerna rör sig genom en tillvaro där våldet dikterar allt.
Men för McCarthy fyller våldet en funktion. Förutom i ett par dystopiska romaner som utspelar sig i nån sorts framtid skildrar han nästan alltid det våld som kommit att bygga hela Förenta Staterna och dana den amerikanska mentaliteten. Han vill få läsaren att upptäcka var vissa företeelser och attityder i dagens USA har sina rötter, visa på att de inte står i nån sund mylla. Kanske få läsaren att tänka att det är dags för ett paradigmskifte och inte längre låta våldet utgöra en hörnsten. Dennis Lehane är en annan författare som skriver om våld med ungefär samma avsikter.
Själv tvivlar jag inte alls på att Suzanne Colins kan skriva sidvändare. Jag tror helt och fullt på dig när du säger att hon behärskar alla litterära handgrepp som får läsaren att sitta som klistrad. Men i mina öron låter handlingen väldigt spekulativ: lockande ungefär på samma sätt som tabloidpressens skandalrapporter som får oss att vällustigt förfasa oss över allsköns våld -- ju mer slumpmässigt, desto hemskare och härligare. Att hetsa barn mot varann -- längre än så kan man knappast komma, värre än så kan det nästan inte bli. Kritik mot de allt populärare förnedrings- och utslagningsprogrammen i teve? Kanske det. Fast jag tycker nog att det snarare låter som en klen förevändning för att göra skräckromaner mer rumsrena.
Sist vill jag, som alltså inte läst böckerna, ändå säga att jag naturligtvis inte kan uttala mig med nån som helst auktoritet om det här. Det hoppas jag framgår av hur jag formulerat mig. Tyvärr tror jag inte att jag tänker läsa dem heller. Jag har läst så mycket deckare och thrillers att jag en vacker dag uppnådde en kritisk massa, och nu klarar jag liksom inte mer underhållningsvåld. Jag tycker att allt det våld som finns alldeles på riktigt i världen är beklämmande nog utan att man ska behöva dikta ihop ännu mer. Alla de som gillar tanken på barn som slåss mot barn, de kan väl åka till länderna där hjärntvättade barnsoldater lemlästar och dödar varann. Snuff stuff, lixom. Alldeles på riktigt.
Och allra, allra sist: jag är medveten om att man hittar olika saker i samma texter, så många läsare hittar förstås finfina grejer i de här böckerna trots att inte jag tror mig kunna göra det. Och viktigast: folk får naturligtvis läsa och se det som tillför just dem nånting -- jag är ingen förbudsivrare eller pekpinnetant.
Tjoho!
Annika:
Som du förstår av mitt inlägg delar jag inte alls din uppfattning *ler*. Jag är mer inne på Miss Gillettes kommentar, även om hon inte läst boken. Förstår, som sagt, att det måste bli en extra smaskig (och penningstark) film av allt det här.
Nej, några fler böcker av henne kommer jag INTE att läsa och jag vill heller aldrig se filmen. Jag har nog med fantasi för att kunna tänka mig hur alla hemskheter kommer att iscensättas och visas upp ändå och hur det blir närbilder på de stackars barn som dödas med blodet rinnande och spjut genom magen och pilar i huvudet etc. etc....
Men, du är inte den enda som tycker att det var roligt att läsa boken...
Varmm kram från Ingrid
Miss Gillette:
Jag tycker att du ska läsa boken, för dig tar det väl bara någon kväll. Den är skriven på ett mycket enkelt språk (enligt min mening) - avsett för ungdomar naturligtvis med ett ganska begränsat ordförråd. Man kan hoppa över en hel del avsnitt (som i TV-såpor) och ändå inte missa något i själva storyn.
Vore intressant att se om du har samma uppfattning efter att du läst den själv som du kanske fick bara genom mitt inlägg. Jag kanske helt har missat den "litterära storheten", som några recensenter pekar på och den "vassa samhällssatiren!"
Hur det kan bli ännu mer våld i de följande delarna än här i den första, har jag svårt att förstå. Det lutar i så fall mot ren våldsp*or*no*gr*afi...
Ingrid, som sörjer över att så många ungdomar tycker att den är underbar!
Kan ju bara säga så att detta INTE är min typ av bok. Men jag blev "tvingad" att läsa The hunger games av både min man och min dotter :-)
Men då jag började läsa fastnade jag. Otroligt så jag fastnade.
Jag kunde inte sluta läsa och läste ut alla tre böckerna på mindre än en månad.
Tycker att de har så mkt mer än våld att bjuda på. Det ska man akta sig att fastna i.
Det är FLYT i dialogen.
Detaljerna är fantatiska.
Finafina personporträtt.
Jag tycker inte det är våldspo'''rr. Nej, faktiskt inte.
Ingrid, det är inte bara ungdomar som älskar triologin utan det är alla åldrar.
Visst, boken är filmistisk, men det tycker jag inte är ngt fel.
OCH, kanske det viktigaste; boken beskriver en oerhört stark KVINNA, och hur många böcker i denna genre gör egentligen det?
Det är alltid män som framstås som hjältar, men här är det en kvinna som INTE backar.
Det är också underhållings doku-s¨porna hon ställer på sin spets i böckerna. Drar dem till absurdum.
Och inte på ett fel sätt, i min mening, men på ett oerhört skrämmande sätt.
Det är det goda mot det onda, som vanligt.
Som sagt, vi kan inte älska samma böcker. Hur skulle det se ut?
Men jag skulle nog inte dissa en bok oläst.
Själv gillar jag inte underhållingsvåld varken på film eller i böcker. Men The Hunger games har SÅ mkt mer.
Men visst är våldet framstående i The Hunger games,det ska man nog vara medveten om då man börjar läsa triologon. Böckerna är MÖRKA.
Trilogin har väl fått lite samma skimmer som Twilight-böckerna. Folk älskar dem!
Jag orkade själv inte mer än hälften av Twilight. Däremot måste jag säga att jag faktiskt tycker att filmerna är RIKTIGT bra.
Våld, visst.
Men så mkt annat däremellan också.
Kram på dig Ingrid! Tur att vi har lite annat gemensamt iaf ;-)
Annika:
Jag tycker det är bra att du står för vad du tycker trots att vi, Miss G. och jag, gått så hårt åt en bok som du verkligen gillar. Jag håller med dig om att man kanske ska läsa boken innan man kritiserar den - det var därför jag inte gav upp innan jag hade läst ut den.
Katniss är visst en stark och rakryggad tös, men hon drar sig inte för att skjuta ekorrar i ögonen med pilbåge och även en ung pojke. I självförsvar - javisst...
Hon har stora likheter med Lisbeth Salander och Pippi Långstrump, även om hon är mer mordisk än de. Hon klarar allt, skjuter pil som Wilhelm Tell, klättrar som en apa, undkommer alltid de värsta farorna på ett hår när och är smartast av alla och en fena på att lösa problem. Mellan raiderna är hon moderlig och ömsint. Vilken fantastisk kombination - intet öga torrt!
Du skriver att boken beskriver en ovanligt stark KVINNA. Hon är ingen kvinna, hon är bara 14 år, fortfarande ett barn. Åtminstone från vår horisont sett här i Sverige.
Jag hade (möjligen) kunnat förlika mig med historien om den hade handlat om vuxna människor - men här handlar det om barn som dödar barn och det kan jag ALDRIG någonsin tycka är underhållande eller spännande. Bara otroligt sorgligt och vidrigt!
I en vanlig deckare kan det också faktiskt dröja ända till de allra sista sidorna, innan man vet vem som är mördaren och hur slutet ser ut. Här visste jag det redan när huvudpersonerna togs ut till spelen.
För inte kan man väl ta livet av en hyvens kille som smugglar bröd till en liten hungrig flicka. Det var det enda som jag funderade på medan jag läste, hur författaren skulle klara av det dilemmat. Men det gick ju galant!
Men, som du säger, vi är olika och vi har ju så många andra intressen och ämnen gemensamt som tur är :-)!
Kramar från Ingrid som alltid tycker det är roligt när det blir en diskussion på bloggen.
musikanta: Av det skäl som jag nämnde i min mammutkommentar -- att spekulativt våld gör mig så beklämd numera -- avstår jag nog ändå än så länge. Om och när mina egna barn gör det lär jag läsa den/dem själv också, men den dagen den sorgen.
Dessutom säger du nu också att det är en ungdomsbok med påvert ordförråd, och det gör mig ännu mer intresserad. Författare som underskattar sina läsare tycker jag oreserverat illa om. Ingen är betjänt av infantilisering.
annika: Trots att du inte riktar dig till mig anar jag att det är mig du syftar på när du säger att du inte skulle dissa en bok oläst. Jag gör egentligen inte det nu heller, men vid det här laget har jag läst så mycket att jag ändå, med hjälp av en rad olika indikatorer, kan bilda mig en rätt god uppfattning om vad jag sannolikt skulle gilla och inte gilla.
Det betyder dock inte att jag alltid låter sannolikheten bestämma åt mig. Och det betyder inte att jag aldrig blir överraskad, för det händer ju att jag blir. Men i vissa fall är markörerna starkare än annars och gör mig mer benägen att läsa en bok eller att undvika den. Och som sagt: idén med underhållningsvåld med barn som slår ihjäl andra barn tycker jag -- för den åsikten kan jag hålla mig med utan att ha läst en bok om en sån dystopi -- är ett rent spekulativt grepp. Vad man än har för kritik att framföra så måste det gå att göra på nåt annat sätt.
Miss Gillette:
Det är sällan jag läst en bok med så tydliga inviter mot filmbranchen redan från första kapitlet. Min misstanke byggs sedan på hela tiden och lämnar aldrig boken för en enda sekund. Allra hemskast vore om Disney skulle få tag i det hela och göra animerad film av historien.
Så att även mindre barn kunde lära sig att döda och tortera - för till syvende och sist är det det hela historien handlar om - allt annat är pseudohändelser.
Jag vet inte hur många gånger det framhålls i boken att Katniss skjuter ekorrarna direkt i ögat på grund av sin skicklighet t.ex. OK att hon måste ha mat för att överleva - men begriper våra småbarn det i så fall?
Kanske det blir inne att skjuta ekorrar i ögonen eller varandra med pilbåge efter filmen. Sådana filmer brukar ju generera mängder med olika saker att handla som presenter till barnen - en pilbåge vore väl det första som skulle lanseras i så fall...
Vad beträffar ordförrådet är det väl inte precis påvert - du skulle väl ändå kunna läsa några kapitel för att bilda dig en uppfattning - men enligt min mening tillrättalagt för ungdom, i alla fall.
Harry Potter, som av många anses våldsam, tycker jag är en västanfläkt i jämförelse med Hungerspelen. Rowland spelar också i en helt annan division när det gäller själva språket!
Nope, hon är 16 då boken börjar...kanske inte kvinna ännu, men stark, stark tjej.
HON har absolut likheter med både Pippi och LS, håller med.
O ja, jag står för vad jag och många andra tycker.
Men, som jag säger, vi har ALLA olika tycke och smak.
Eftersom jag inte läst boken på svenska vet jag inte hur mkt som egentligen blivit lost in translation, sas. Då jag läst svenska böcker översatta till engelska kan jag ibland bli paff över hur översätningen gjorts. SÅ MYCKET kan försvinna där.
Miss G:
OM du visste vilka förutfattade meningar jag hade innan jag läste denna bok.
Jag väntade in i det längsta och förväntade mig ngt jag absolut inte skulle gilla. Gissa då om jag blev positivt överraskad då jag bet tag i den. DET trodde jag aldrig.
Gillar som sagt inte alls underhållningsvåld, egentligen, men jag tycker att boken har så många plan. Och jag vidhåller att det är Katniss, huvudrollen, som håller hela boken. OCH jag tycker det toppen att hon är så stark och alls inget kvinnlig våp, som i så många andra böcker i denna genre.
Jag kan tro att det är så här, precis som med Twilight, antingen älskar man dem , eller så gör man det inte.
OM jag skulle tipsa dig att läsa ett par kapitel så gör det på engelska. Vem vet? Du kanske blir biten.
Vet inte om ni sett Winter's Bone, filmen. Huvudrollsinnehavaren där kommer att spela Katniss. Vi kan nog tala om typecasting där eftersom hon även i Winter's bone spelar en oerhört stark roll...
Jaja, jag står fast vid min sida angående trilogin och fortsätter att prisa den!
Annika:
Hennes lillasyster, som togs ut allra först till spelen var väl i alla fall inte mer än 12 år! Flera deltagare var också i den åldern.
Jag undrar hur mycket filmen kommer att visa av dödandet. Kanske flickan som fick huvudet krossat med en sten, eller?
Cato, som i slutet faller ner från stenen och blir söndersliten av mutanterna? (Eller något liknande, jag har lämnat tillbaka boken och kan inte kolla vad dessa monster hette.)Eftersom han är boven i dramat - mycket pga att han överlever alla sina kompisar,måste det bli extra smaskigt att visa hur han dör!
Jag fick heller aldrig riktigt klart för mig om Peeta, den sjyssta killen som hade andra huvudrollen, gick tillbaka och dödade flickan eller om hon redan var död. Många frågetecken, som kanske rätas ut av filmen.
Ska bli spännande att höra vad du tycker om filmen när du ser den i vår eftersom jag inte tänker se den...
Jag ska försöka få tag i boken på engelska och se om min uppfattning om språket endast grundar sig på översättningen. Du har ju rätt i det att språket tappar mycket i styrka genom översättning om det är en dålig översättare.
Jag funderade på vad mer det var som skilde boken från Harry Potter. Jag kom fram till att Hungerspelen är totalt renons på humor. Om man undantar incidenten där den fulle handledaren (också lämplig som ungdomsidol) handlöst trillade ner från en vagn. Den kommer säkert att finnas med i filmen :-D!
Annika, jag gillar dig skarpt men definitivt inte Hungerspelen :-( ! Och det verkar inte som det är någon som helst annan diskussion på nätet om boken annat än här på min blogg.
Vilket förvånar mig som sagt. Du får gärna sista ordet i den här diskussionen om du vill, själv avslutar jag nog den med det här inlägget.
Många kramar från Ingrid som gärna tar emot andra boktips från dig även i fortsättningen.
musikanta: Okej, men tillrättalagt är lika illa det. Exempel på barnlitteratur som jag tycker är suverän: Mumintrollen. Inte tilrättalagt för nån alls, egentligen inte ens skrivet för barn, men mina tjejer har fascinerats av dem sen de var två, och jag som är en bra bit in i medelåldern hittar otuggat tankegods i böckerna vid varje ny läsning (både seriealbumen och romanerna), trots att jag själv har läst Mumin sen jag var liten. En sån respekt vill jag att författaren visar sina läsare.
Harry Potter tycker jag väl inte är så mycket att hänga i granen just, men de är ändå acceptabla böcker i sin genre. (Säger jaaag som gammal sf- och fantasyfanne.)
annika: Starka kvinnoskildringar finns det gott om utan att man ska behöva utsätta sig för spekulativt extremvåld. Jag unnar dig verkligen din läsupplevelse, men jag tror faktiskt inte att vi har samma läsesmak du och jag. Men som du påpekar: det är ju bra, för då slipper vi slåss om samma böcker på bibblan! :-)
RIGHT ON GIRLS, det är bara att inse att vi alla är olika. Ingen behöver ha sista ordet.
Om böcker har ingen rätt, eller fel.
Miss, G, som jag sa trodde jag aldrig att denna bok skulle vara ngt för mig. Men ack vad jag bedrog mig.
Vet inte alls vad du har för smak för övrigt, och du vet inte vad jag har för smak.
Men denna bok kan vi komma överens att INTE komma överens om. Works fine for me...
OCH Ingrid!! Det var en kul diskussion!!
stor KRAM!!!!
annika: Det är viktigt, det du påpekar: att en enda eller ett fåtal titlar inte säger nåt om en persons samlade litteratursmak. Helt rätt, jag får ta tillbaka på den punkten.
Jag kan som sagt inte döma ut eller rosa en titel oläst. Däremot vet jag -- liksom du -- av erfarenhet vilket slags element i en text jag gillar och inte gillar. Det är ju nåt det är möjligt att uttala sig om, utan att därför döma ut boken.
Så jag säger inte att jag inte liksom du skulle bli positivt överraskad av Hungerspelen. Men med ledning av det jag läst hittills (jag har googlat en del också) är jag helt enkelt inte beredd att ta chansen i det här läget (skillnad blir det som sagt om mina egna barn läser boken/böckerna).
Ja, visst är det uppfriskande med lite diskussion emellanåt!
Miss Gillette:
I julas, när det snöade, stod Casimir treochetthalvt i fönstret och tittade på hur det snöade och sa för sig själv: "Det var det värsta som man sätt", citat direkt ur Vem ska trösta Knyttet, som både han och hans mamma kan utantill vid det här laget.
Mirren har samtliga Tove Janssonböcker och jag ska passa på att läsa dem som jag inte har läst när jag kommer upp nästa gång. TJ är en ständig källa till glädje och nya upptäckter både för stora och små.
De små pojkarna är för övrigt oerhört fascinerade båda två av Mårran, leker Mårran, ritar Mårran etc.etc. Mirren har lärt dem att det egentligen är synd om henne för att hon är så ensam...
Rowlands språk kan jag bli helt lyrisk av, men man ska nog läsa böckerna på engelska för att få full utdelning på hennes ordvitsar i synnerhet när det gäller alla personnamn.
Ingrid, som också är en Tove Janssonfan.
Annika:
Det var faktiskt du som tipsade mig om Nattfåk, som jag läste med stor behållning. Jag har även läst alla böcker av Johan Theorin sen dess. Speciellt roligt för mig eftersom handlingen tilldrar sig precis där Mirrfamiljen har sommarställe.
Visst är det skönt att vi tycker olika ibland och att vi kan föra en intressant diskussion tillsammans (åtminstone tycker jag det.)
Ser fram emot din tolkning av fredagstemat. Jag har inte bestämt mig än vilket år jag ska skriva om. Har ju så många att välja på :-)!
Kramar
ÅH, en av mitt livs läsupplevelser, Ingrid.
Vilken BOK!
Åh, den hade allt jag gillar!!
jag har läst alla hans tre Ölandböcker som kommit ut. NU vill jag läsa Sankta Psyko! Hans senaste.
KUL att du gillade dem!
Mitt Ölandsintresse djupnade rejält efter de böckerna.
Ja, jag har ju tipsat om en hel del böcker på min blogg genom åren.
KUL att du gillade Nattfåk!
Nu känns det som om det var länge sen jag läste ngt riktigt bra...Förutom ovan nämnda triologi då... ;-)
En toppenbok detta år har varit The Help, översatt till Niceville i Sveige av ngn helt obegriplig anledning.
Iaf, en superbra bok!!
en riktigt ögonöppnare för mig!
Kram på dig Ingrid!!!
Ska läsa ditt tidiga fredagstema nu!!!
Annika:
Jag har tydligen missat din kommentar på det här inlägget - men bättre sent än aldrig.
Jag har inte läst J Theorins senaste bok - tack för tipset. Just nu ligger "En dag" och väntar. Den har ju fått så bra kritik och filmen går också nu. Men jag vill inte se filmen förrän jag har läst boken.
Många kramar från Ingrid
Skicka en kommentar