Trollen i Domberget väntar främmande. (Bilderna går att klicka större.)
Den här bilden, som jag aldrig sett tidigare, är en akvarell av John Bauer. Den finns med på en hel mittensida i tidningen Julhälsning 1947. Då hade John Bauer varit död i 29 år. Han drunknade som bekant med hela sin familj på Vättern på väg till Visingsö bara 36 år gammal. Mer att läsa om honom finns här.
För något år sen kom jag över ett exemplar av Bland Tomtar och Troll från 1914 på Tradera. Bokserien som Bauer började illustrera när den gavs ut 1907. Serien fortsätter att ges ut även idag med nyskrivna sagor av kända barnboksförfattare och illustratörer. I mitt exemplar fanns några bilder som jag tidigare inte sett och även sådana som har blivit klassiska.
Den här boken är från 1914 och illustrerad av John Bauer.
Den första sagan i boken är skriven av Helena Nyblom, känd för sina sagor för barn. Sagan har rubriken Ringen. Den handlar om en prins som får upp en ring på sitt ridspö när han rider ner till vattnet vid sitt slott. På natten börjar ringen dansa omkring och han får inte ro förrän han bestämmer sig för att ta reda på vem den tillhör.
Prinsen rider iväg för att hitta den som äger ringen - ingen av de flickor som han träffar under sin färd på diverse platser, passar den till. Till slut kommer han till en flod som han tvingar sin häst att rida över och kommer till en bäck där en ung flicka håller på att ösa upp vatten i två hinkar. Hon ser ringen, som han har i en kedja runt halsen, och ropar lyckligt att det är hennes ring.
Prinsen visar ringen för flickan.
Flickan berättar sin sorgliga historia om att hon är fången hos ett bergstroll och att hon egentligen är en prinsessa. Prinsen blir lycklig, de lyckas undkomma det hemska trollet och rider tillsammans hem till prinsens slott. Det är många spännande förvecklingar inte sagan kommer så långt men den slutar alltså lyckligt som alla goda sagor bör.
Prinsen rider hem med flickan insvept i sin mantel.
Nästa saga har rubriken När Trollmor skötte Kungens Storbyk och det är Elsa Beskow som är författaren. Här finns några bilder som jag träffat på tidigare. Sagan är mycket invecklad och handlar om en trollfamilj som körts ut ur sitt berg när människorna började spränga i det. Trollfar blev till "stenflisor och annat bråte" så trollmor och hennes son Drulle var tvungen att försöka skaffa sig mat på egen hand.
Den här bilden har jag sett på oräkneliga julkort.
Trollmor smög sig ofta ner till människornas stugor för att andas in doften av stekt fläsk och kaffe. Så hon bestämde sig för att binda upp svansen på sig och Drulle och klä sig i människokläder och försöka få arbetet som tvätterska.
Det var inte lätt att närma sig gården eftersom hundarna var efter henne och nafsade henne i svansen.
Trollmor lyckades övertyga Drulle om att följa med och så tog de trollkitteln med sig på en stång och sitt pick och pack på ryggen och gick ner till prästgården.
Trollmor och trollpojken ger sig iväg till prästgården med bykkitteln på en stång mellan sig.
Prästfrun väntade främmande och var mycket glad över hjälpen som erbjöds och så gick trollen hem med tvätten. Med trollpulver blev den skinande vit och ren och prästfrun blev mycket förvånad. Så kan inte trollmor hejda sig när hon anställs på slottet utan stjäl små prinsesskläder som hon gömmer. En liten piga, som heter Inga, blir anklagad för stölden och rymmer ut i skogen där hon tas om hand av trollen.
Inga är ledsen när trollmor vill att hon ska gifta sig med Drulle.
Inga räddas av en jaktsven på slottet och missförståndet med kläderna klaras upp när Drulle lämnar tillbaka det stulna godset. Drottningen utnämner jaktsvennen till jägmästare och bygger ett hus åt honom och Inga. Om trollfamiljens vidare öde får man inte veta men Inga hoppas att det har det bra på något annat ställe med sina gelikar.
Den tredje sagan är skriven av Anna Wahlenberg, också känd sagoförfattare på sin tid. Den har rubriken Drottningens halsband och handlar om hovdamen, lilla Estella. En ganska hemsk historia om att en trollpacka förvandlar hennes tårar till pärlor genom att bränna henne med ett eldkol. Tårar som hon fäller för att den unge kungen inte vill dansa med henne.
Trollpackan lovade att hon skulle få gifta sig med kungen men priset var att hon aldrig skulle kunna gråta mer. Det visade sig så småningom bli katastrofalt för drottningen att hon inte kunde gråta, bara skratta. Hon blev utkastad från slottet när hon gapskrattade när kungens mor hade dött och när hon hade skrattat när deras lille son låg för döden.
Allt ordnade sig till slut. Då kungen grät när han återsåg sin drottning, som hade smugit sig in i slottet för att se sin son, brast förtrollningen, som trollpackan lovat. Tårarna som trillade från drottningens kinder när hennes halsband brast och som hon inte kunnat ta av sig tidigare, väckte pojken ur hans dvala. Det var rejäla sagor på den tiden!
Porträttet av John Bauer har jag hittat här på Jönköpings Läns Museum.
Här kan man hitta några av mina tidigare inlägg om illustratörer.
