lördag 29 oktober 2016

1344 Månadens illustratör oktober 2016 - John Bauer


Trollen i Domberget väntar främmande. (Bilderna går att klicka större.)

Den här bilden, som jag aldrig sett tidigare, är en akvarell av John Bauer. Den finns med på en hel mittensida i tidningen Julhälsning 1947. Då hade John Bauer varit död i 29 år. Han drunknade som bekant med hela sin familj på Vättern på väg till Visingsö bara 36 år gammal. Mer att läsa om honom finns här.

För något år sen kom jag över ett exemplar av Bland Tomtar och Troll från 1914 på Tradera. Bokserien som Bauer började illustrera när den gavs ut 1907. Serien fortsätter att ges ut även idag med nyskrivna sagor av kända barnboksförfattare och illustratörer. I mitt exemplar fanns några bilder som jag tidigare inte sett och även sådana som har blivit klassiska. 


Den här boken är från 1914 och illustrerad av John Bauer.


Den första sagan i boken
är skriven av Helena Nyblom, känd för sina sagor för barn. Sagan har rubriken Ringen. Den handlar om en prins som får upp en ring på sitt ridspö när han rider ner till vattnet vid sitt slott. På natten börjar ringen dansa omkring och han får inte ro förrän han bestämmer sig för att ta reda på vem den tillhör. 


Prinsen rider iväg för att hitta den som äger ringen - ingen av de flickor som han träffar under sin färd på diverse platser, passar den till. Till slut kommer han till en flod som han tvingar sin häst att rida över och kommer till en bäck där en ung flicka håller på att ösa upp vatten i två hinkar. Hon ser ringen, som han har i en kedja runt halsen, och ropar lyckligt att det är hennes ring.


Prinsen visar ringen för flickan.

Flickan berättar sin sorgliga historia om att hon är fången hos ett bergstroll och att hon egentligen är en prinsessa. Prinsen blir lycklig, de lyckas undkomma det hemska trollet och rider tillsammans hem till prinsens slott. Det är många spännande förvecklingar inte sagan kommer så långt men den slutar alltså lyckligt som alla goda sagor bör.


Prinsen rider hem med flickan insvept i sin mantel.

Nästa saga har rubriken När Trollmor skötte Kungens Storbyk och det är Elsa Beskow som är författaren. Här finns några bilder som jag träffat på tidigare. Sagan är mycket invecklad och handlar om en trollfamilj som körts ut ur sitt berg när människorna började spränga i det. Trollfar blev till "stenflisor och annat bråte" så trollmor och hennes son Drulle var tvungen att försöka skaffa sig mat på egen hand.


Den här bilden har jag sett på oräkneliga julkort.

Trollmor smög sig ofta ner till människornas stugor för att andas in doften av stekt fläsk och kaffe. Så hon bestämde sig för att binda upp svansen på sig och Drulle och klä sig i människokläder och försöka få arbetet som tvätterska. 


Det var inte lätt att närma sig gården eftersom hundarna var efter henne och nafsade henne i svansen.

Trollmor lyckades övertyga Drulle om att följa med och så tog de trollkitteln med sig på en stång och sitt pick och pack på ryggen och gick ner till prästgården. 


Trollmor och trollpojken ger sig iväg till prästgården med bykkitteln på en stång mellan sig.

Prästfrun väntade främmande och var mycket glad över hjälpen som erbjöds och så gick trollen hem med tvätten. Med trollpulver blev den skinande vit och ren och prästfrun blev mycket förvånad. Så kan inte trollmor hejda sig när hon anställs på slottet utan stjäl små prinsesskläder som hon gömmer. En liten piga, som heter Inga, blir anklagad för stölden och rymmer ut i skogen där hon tas om hand av trollen.


Inga är ledsen när trollmor vill att hon ska gifta sig med Drulle. 

Inga räddas av en jaktsven på slottet och missförståndet med kläderna klaras upp när Drulle lämnar tillbaka det stulna godset. Drottningen utnämner jaktsvennen till jägmästare och bygger ett hus åt honom och Inga. Om trollfamiljens vidare öde får man inte veta men Inga hoppas att det har det bra på något annat ställe med sina gelikar.

Den tredje sagan är skriven av Anna Wahlenberg, också känd sagoförfattare på sin tid. Den har rubriken Drottningens halsband och handlar om hovdamen, lilla Estella. En ganska hemsk historia om att en trollpacka förvandlar hennes tårar till pärlor genom att bränna henne med ett eldkol. Tårar som hon fäller för att den unge kungen inte vill dansa med henne. 





Trollpackan lovade att hon skulle få gifta sig med kungen men priset var att hon aldrig skulle kunna gråta mer. Det visade sig så småningom bli katastrofalt för drottningen att hon inte kunde gråta, bara skratta. Hon blev utkastad från slottet när hon gapskrattade när kungens mor hade dött och när hon hade skrattat när deras lille son låg för döden. 

Allt ordnade sig till slut. Då kungen grät när han återsåg sin drottning, som hade smugit sig in i slottet för att se sin son, brast förtrollningen, som trollpackan lovat. Tårarna som trillade från drottningens kinder när hennes halsband brast och som hon inte kunnat ta av sig tidigare, väckte pojken ur hans dvala. Det var rejäla sagor på den tiden!



Porträttet av John Bauer har jag hittat här på Jönköpings Läns Museum.

Här kan man hitta några av mina tidigare inlägg om illustratörer.

15 kommentarer:

olgakatt sa...

Så trevligt med en sagostund så här på söndagsförmiddagen! Illustrationerna är dessutom mästerliga. Man tackar!

Musikanta sa...

Olgakatt:
Det var rätt kul att läsa sagorna och få bilderna, som man sett en del av så många gånger, i rätt sammanhang. T.ex. trollmor med hundarna. Visst var han otroligt duktig, Johan Bauer. Synd att han skulle dö innan han fick visa en ny sida av sin konst, som han hade tänkt sig.
Ingrid

Tredje året i Hjo sa...

Jag misstänker att barnen nog kunde bli både lessna och rädda för sagorna förr. Men för all del, det ryms mycket elände i dagens barn- och ungdomsböcker också. Säger jag som tydligen är på det humöret idag.

Annika sa...

John Bauers print är så vackra och väcker så många minnen. På mormor och morfars lantställe på Södra Finne hängde bilden av Vill Vallareman över TV:n. Och ett annat tryck inne på torrdasset tror jag men nu minns jag inte längre vilket. Hemma hade vi Tuvstarr på ett dekorativt porslinsfat i vardagsrummet. Och kanske Blåskägg? Både tekningarna och hans levnadsöde känns ända in i hjärtat.
Kram,
Annika

Klimakteriehäxan sa...

Några av hans bilder är inte bara mästerliga, de är faktikst oförglömliga. Vilket bokfynd du gjorde! Inte visste jag att han dog så ung och så dramatiskt heller.

Ditte sa...

Bland Tomtar och Troll har jag fortfarande kvar, en kär bok som jag fick 1949, det året jag föddes och den är nästan sönderläst. Mina döttrar har också läst/haft den hos sig den men nu är den hemma hos mig ett tag.
John Bauer är verkligen en fantastisk illustratör och med så många och detaljrika bilder.
Tack för din fina presentation!

Karin sa...

Men att han hann så mycket, trots att han dog så ung! Jag visste inte heller att han bara blev 36 år.

Vi fick Bland Tomtar och troll varje jul – eller Tomtar bland troll som vi brukade säga – och sagorna var kanske lite mindre drastiska när jag var barn. Men händelserika och rätt roliga var de. Kul att få ta del av innehållet i de äldre varianterna!

Tove Olberg sa...

In i sagornas värld kom jag med välbehag och lite rysligt - som det ska vara.
Så mycket han hann på kort tid.
Bilden av John Bauer tycker jag har något snarlikt i farten med Isac Grünewald. Det finns ett kopparstick av Fiskaren, minns inte vem som gjort den, även den dyker upp i bilden ...
Kram

Musikanta sa...

Hans:
Jag läste mycket sagor när jag var liten - mest från Sagabibliotekets Saga. De flesta sagorna slutade lyckligt så jag var nöjd även om det hände de mest hemska saker däremellan. Jag kommer inte ihåg att jag blev skrämd någon gång av dessa.
Ingrid

Musikanta sa...

Annika:
Så roligt att mitt inlägg väcker minnen från din barndom. När det gäller John Bauers troll kommer jag ihåg att jag tyckte det var mest synd om trollen som var så fula. De flesta var ju trots allt ganska snälla och ville väl fast det blev fel.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Aina:
Jag läst just att han stod i begrepp att börja måla något nytt och bryta med sin gamla sagokonst när båten kantrade och hela den lilla familjen drunknade. Så synd att vi aldrig fick se något av det. Hans lille son var bara tre år.
Ingrid

Musikanta sa...

Ditte:
Och tack för din rara kommentar. Den värmer! Inte hade man väl en aning om att de här böckerna skulle bli så värdefulla en gång - då hade man varit lite räddare om dem och sparat dem. Men så är det ju med allt!
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Karin:
Ja, det var roligt att se vad bilderna egentligen handlade om. Jag är också imponerad över hans rikliga produktion. Bilderna gjorde han väl inte på en kafferast heller?
Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Jag förstår vilken bild du tänker på och håller med dig. Fattas bara sydvästen och pipan. Ja, han var otroligt produktiv som de flesta av de riktigt duktiga konstnärerna är. Gjorde väl ingenting annat än ritade och målade. (Jag tänker på Lars Lerin.)
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Jag ser ju att han hade en pipa också, haha.