Ett utbud av bär och svamp på Nya Torget i Norrköping. (Bilderna går som vanligt att klicka större.)
Det finns nästan ingen lingonsylt att köpa som smakar som hemgjord tycker jag. Om man läser innehållsförteckningen på de flesta burkar man ser på hyllorna i affären, har man satt till äpplen till sylten. Rårörd lingonsylt är den som kommer närmast den hemgjorda, men en liten burk sådan betingar i det närmaste ett fantasipris.
Älskar man då lingonsylt, som dotter till föräldrar med rötter i Småland där man använder lingonsylt till nästan allting, är det bara att ge sig ut i skogen för att plocka lingon eller till torget för att inhandla detta skogens guld. Eftersom jag är lat av naturen valde jag det senare alternativet.
Kantareller hade man heller inte behövt att ge sig ut i skogen för att plocka...
Är man van vid Hötorgets överflöd av frukt, bär och blommor i Stockholms city, är inte Nya Torget i Norrköping särskilt imponerande. Men det har åtminstone funnits lingon här tidigare vid just den här tiden i september. Så på lördagsmorgonen åkte MM och jag in till Norrköping på vinst och förlust och hoppades att det även i år skulle finnas knallar från Dalarna och norröver som sålde de åtråvärda bären.
MM väntar i kön med en av trälådorna i handen
Och si, det fanns det till all lycka. Så två femkilos trälådor med härliga rödglänsande bär blev våra för det facila priset av 520 kr. Då hade vi ändå fått rabatt eftersom vi hade två tomma lådor med oss från tidigare år. Efter någon tids prokrastinering (har lärt mig ett nytt tjusigt ord av Bloggblad) hemma satte jag igång med att sylta. Lingonen var fräscha och välrensade, så det gick relativt fort när jag äntligen satte igång.
Lingon i väntan på att bli lingonsylt...
För det bästa med denna sylt är att den håller sig i flera år om man förvarar den någorlunda kallt. Man behöver inte ens frysa den. Sen brukar jag ta med mig en burk istället för en blomma eller chokladask när jag blir bortbjuden. Hittills har all sylt som jag gjort tidigare om åren gått åt…
