Rönö kyrka strax före soluppgången på juldagsmorgonen. Kent tog alla bilder och även filmen i inlägget. De går att klicka större.
Det var någorlunda ljust när vi åkte hemifrån klockan halv sex - julottan började klockan sju. Det berodde på att det var ett strålande månsken som lyste upp omgivningarna. Trafiken var nästan obefintlig, jag tror vi mötte två bilar på hela vägen. Vi hade sällskap några hundra meter av en liten hare som till slut hoppade av från vägen och ner i diket. Men lite före halv sju var vi framme vid den lilla vackra kyrkan.
Orgeln är gammal med bara en manual och kopplad pedal. Man kan alltså klara sig med att spela piano på den eftersom pedalen inte har någon självständig stämma.
Min vän prästen Tore var också denna gång på plats på julottan - tror att vi firat julotta tillsammans 6-7 gånger. Bra när pensionärer kan ställa upp den här tiden på året när bristen på präster och kantorer är som störst. Altartavlan var fortfarande sorgligt tom - jag hade hoppats på att de stulna och återlämnade träskulpturerna skulle ha satts dit. Om detta har jag skrivit ett inlägg här.
Ett fyrtiotal personer hade orkat stiga upp i ottan - de som sitter precis under orgelläktaren syns inte. Altartavlan gapar fortfarande tom.
Allting gick bra och det hade blivit ljust när vi vände hemåt efter glögg och pepparkaka i kyrkan. Färjan över Stegeborg hade börjat gå klockan sju och vi hann precis med den. Vi var hemma klockan nio och gick sen och la oss som vi brukar. Själv sov jag ovaggad tills klockan var tjugo över ett på eftermiddagen. Nytt rekord!
Den sista av psalmerna var nr 127, O du heliga, o du saliga - en av mina favoritpsalmer. Jag brukar alltid bestämma psalmerna själv på julottan så att jag får dem jag vill ha. Fast nr 119, Var hälsad sköna morgonstund var förstås självskriven som ingångspsalm. Som postludium spelade jag Koppången.
