Olika smartphones. Bilden från nätet.
Olgakatt står för samtliga fredagsteman i september. Det här inlägget kommer lite sent, eftersom jag har funderat en del på det. När jag läste rubriken hos Olgakatt tidigare lät det väldigt lockande att inköpa en smartphone och jag läste noggrant testerna av några som kostade omkring 2000 kr. eller under på PC för alla som jag prenumererar på och som MM läser.
Jag hittade en alldeles utmärkt liten sak för precis 2000 kr. och var nästan på väg in till stan för att inhandla denna omedelbart. Vad jag inte hade begripit var att det skulle kosta nästan 300 kr. per månad extra om man ville surfa på nätet med den.
Det var då jag verkligen började fundera på om jag behövde någon smartphone överhuvudtaget. Jag som inte ens kan alla finesser på min gamla mobiltelefon. Kameran på den har jag aldrig använt – jag äger två kameror som jag för det mesta drar med mig överallt.
En liten digital att stoppa i handväskan och en stor systemkamera. SMS:a gör jag inte heller – jag gick tre dubbellektioner på kursen Lär känna din mobiltelefon vilket inte satte nämnvärda spår i hanteringen av denna apparat.
Min simultankapacitet är också lika med noll. Jag är ungefär som Jimmy Carter, den amerikanske presidenten, om vilken det berättades att han inte kunde gå och tugga tuggummi samtidigt. Jag avskyr tuggummi, men skulle säkert ha lika svårt som Jimmy om jag prövade…
Jag skulle förmodligen råka ut för olyckor om jag gick på stan och läste tidningen eller någon rolig bok på min smartphone. F.ö. gillar jag inte att läsa böcker ens på min stationära dator. För att inte tala om vilket lätt offer jag skulle vara för varje ficktjuv om jag åkte tunnelbana – skulle antagligen inte ens notera om någon kom och lyfte bort handväskan från mitt knä.
När jag åker bil blir jag omedelbart illamående om jag tittar någon annanstans än på vägen, vare sig jag kör eller sitter bredvid chauffören. Så i bilen är en smartphone otänkbar. På flyget brukar man ju vara tvungen att stänga av sin mobiltelefon, så där skulle jag heller inte ha någon nytta av den.
Inte heller har jag, som yngste svärsonen, något jobb där jag behöver (eller hellre vill) vara ständigt anträffbar, vardag som helg eller under resor och semestrar. Jag tror t.o.m att Mirrmaken kollade läget på jobbet eller läste Dagens Industri samtidigt som vi var på väg från kyrkan till dopfesten i församlingshemmet i Skällvik för några veckor sedan. Undrar om han inte har den under kudden också när han sover...
Slutsatsen är alltså att jag under moget övervägande kommit fram till att jag INTE behöver en smartphone. I stället ska jag plocka fram manualen till min vanliga mobiltelefon och läsa igenom den och se om jag klarar av att SMS:a igen – jag lyckades faktiskt med det på kursen. Hittills har jag mest använt mobilen för att ringa upp MM ibland – tills för ett tag sen kände jag inte ens igen signalen på den när den ringde…
