söndag 11 september 2011

Fredagstema Show&Tell – Smartphone eller inte?


Olika smartphones. Bilden från nätet.

Olgakatt står för samtliga fredagsteman i september. Det här inlägget kommer lite sent, eftersom jag har funderat en del på det. När jag läste rubriken hos Olgakatt tidigare lät det väldigt lockande att inköpa en smartphone och jag läste noggrant testerna av några som kostade omkring 2000 kr. eller under på PC för alla som jag prenumererar på och som MM läser.

Jag hittade en alldeles utmärkt liten sak för precis 2000 kr. och var nästan på väg in till stan för att inhandla denna omedelbart. Vad jag inte hade begripit var att det skulle kosta nästan 300 kr. per månad extra om man ville surfa på nätet med den.

Det var då jag verkligen började fundera på om jag behövde någon smartphone överhuvudtaget. Jag som inte ens kan alla finesser på min gamla mobiltelefon. Kameran på den har jag aldrig använt – jag äger två kameror som jag för det mesta drar med mig överallt.

En liten digital att stoppa i handväskan och en stor systemkamera. SMS:a gör jag inte heller – jag gick tre dubbellektioner på kursen Lär känna din mobiltelefon vilket inte satte nämnvärda spår i hanteringen av denna apparat.

Min simultankapacitet är också lika med noll. Jag är ungefär som Jimmy Carter, den amerikanske presidenten, om vilken det berättades att han inte kunde gå och tugga tuggummi samtidigt. Jag avskyr tuggummi, men skulle säkert ha lika svårt som Jimmy om jag prövade…

Jag skulle förmodligen råka ut för olyckor om jag gick på stan och läste tidningen eller någon rolig bok på min smartphone. F.ö. gillar jag inte att läsa böcker ens på min stationära dator. För att inte tala om vilket lätt offer jag skulle vara för varje ficktjuv om jag åkte tunnelbana – skulle antagligen inte ens notera om någon kom och lyfte bort handväskan från mitt knä.

När jag åker bil blir jag omedelbart illamående om jag tittar någon annanstans än på vägen, vare sig jag kör eller sitter bredvid chauffören. Så i bilen är en smartphone otänkbar. På flyget brukar man ju vara tvungen att stänga av sin mobiltelefon, så där skulle jag heller inte ha någon nytta av den.

Inte heller har jag, som yngste svärsonen, något jobb där jag behöver (eller hellre vill) vara ständigt anträffbar, vardag som helg eller under resor och semestrar. Jag tror t.o.m att Mirrmaken kollade läget på jobbet eller läste Dagens Industri samtidigt som vi var på väg från kyrkan till dopfesten i församlingshemmet i Skällvik för några veckor sedan. Undrar om han inte har den under kudden också när han sover...

Slutsatsen är alltså att jag under moget övervägande kommit fram till att jag INTE behöver en smartphone. I stället ska jag plocka fram manualen till min vanliga mobiltelefon och läsa igenom den och se om jag klarar av att SMS:a igen – jag lyckades faktiskt med det på kursen. Hittills har jag mest använt mobilen för att ringa upp MM ibland – tills för ett tag sen kände jag inte ens igen signalen på den när den ringde…

15 kommentarer:

Pettas sa...

Du verkar inte ha behov av en Smartphone, definitivt inte:).
Kul läsning på många sätt.
Däremot tror jag absolut att Smartphone är bra att ha om man använder den och inte som du och jag, som inte ens kan våra gsm-ar ordentligt ännu. Tur att man kan välja!
Ha en fin söndagseftermiddag och kväll.

Karinkram!

Ailas sa...

Jag ler igenkännande, för inte heller jag behöver alla dessa nyheter. Använder inte ens mobilen särskilt mycket, mest när jag är borta. Kan ringa, SMS:s, använda alarm och till och med ta bilder med den, för den är så logisk (Nokia). I första hand utgår jag ifrån vilka behov jag har och alltså inte ifrån vilka prylar som finns på butikshyllorna.

Fortsatt trevlig söndag!

Bloggblad sa...

Jag är beroende av mobil för firman, måste ju vara anträffbar om nån vill boka eller beställa - och eftersom jag jobbar halvtid och inte har nån telefon inom räckhåll på jobbet, behöver jag den då med.

Lite lyx är det väl att jag skaffade värstingandroiden, jag håller fortfarande på att lära mig. Att ringa är det svåraste... för det verkar som om den funktionen blev lite åsidosatt.

em sa...

Det förefaller som vi har ungefär samma behov - eller snarare, brist på behov av en dylik manick!
Margaretha

Klimakteriehäxan sa...

Lustigt att vi bloggar om smartphone bägge två i dag - jag har inte heller nån!

olgakatt sa...

Att ringa folk på mobilen annat än i nödfall eller efter överenskommelse undviker jag och vill helst inte bli uppringd själv heller på den. Man vet ju inte om personen kör bil eller står i snabbköpskassan och allt för många SVARAR ju fast det är olämpligt. Däremot använder jag SMS ofta. Det ger ju bara en pling och kan besvaras vid ett bättre tillfälle.
Men som jag skriver i mitt inlägg så har jag telefonen till en hel massa annat;)

Musikanta sa...

Karin:
Jag tyckte dessutom att det var dyrt att betala så mycket om året när jag egentligen inte behöver någon. Jag har också en I-pod som ligger till ingen nytta eftersom jag alltid får allting i fel ordning när jag ska lägga in någonting - t.ex. kapitel i en bok. Hur ska jag då kunna handha en så komplicerad grej som en smartphone?
Ingrid som bara är något så när teknisk när det gäller pianospelet.

Musikanta sa...

Ailas:
I det här fallet var det Olgakatt med sitt fredagstema som triggade igång det s.k. behovet. Alla andra, du vet!

Men jag ska försöka lära mig mig min egen gamla mobiltelefon ordentligt innan jag skaffar mig nya prylar. Att alarm fanns visste jag inte ens. Är det väckning? ska genast leta reda på min manual...
Ha det gott du också!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag är ju hemma för det mesta och här ute i Mogata finns det ingen täckning för varken smartphone eller mobil, så det är ju ingen idé att ha den på. Är det någon som ringer på mobilen om man är hemma får man gå ut på gatan och svara.

Du är väl värd lite lyx som du jobbar. Så slit din värstingandroid med hälsan!

Musikanta sa...

Margaretha:
Jag hade inget som helst smartphonebehov innan Olgakatt kom med sitt fredagstema :-)! Jag visste knappt vad det var för en mojäng och vad man kunde göra med den. Jag hade bara sett den ständigt i handen på svärsonen...

Men är man ute och reser mycket som denne är det naturligtvis behändigt att kunna kommunicera med hemmet, jobbet och läsa sina mejl etc. utan att behöva ta fram laptopen.

Musikanta sa...

Klimakteriehäxan:
Jag ska genast gå in och läsa ditt inlägg om denna apparat så snart jag har skrivit svar på kommentarerna. Spännande!

Musikanta sa...

Olgakatt:
Håller helt med dig om att ringa upp på mobilen. Undviker detta i görligaste mån.

Ska verkligen ta itu med att SMS:a - det kan ju inte vara svårare än att spela orgel med fötterna t.ex...

Suss sa...

Jag har någon slags smartphone, (tror jag), för min dotter var helt säker på att jag inte skulle klara en I-phone. Vad jag ÅNGRAR mig nu, när flera på jobbet har I-phones och jag ser att jag visst hade kunnat lära mig den. Nu får jag vänta ett tag, för jag har inte råd att byta mobil stup i kvarten. Eftertankens kranka blekhet slog till hos mig, men som sagt, nu är det försent.

Musikanta sa...

Suss:
Jag köpte en ny liten, liten kamera i stället, som jag tror jag kommer att ha mer nytta av än en smartphone.

Den stora systemkameran är så tung att dra med sig överallt och den här lilla är mindre än en smartphone så den kan jag ha i handväskan. Visserligen kan man inte surfa på den, men det gör jag ju inte ändå utom när jag sitter hemma vid min egen dator.

Håller med dig om att man inte kan byta mobil varje gång det kommer något nytt.

Musikanta sa...

Eftersom det tydligen är många som fortfarande läser det här inlägget som är tre år gammalt vill jag berätta att jag numera är ägare till en sådan tingest som jag har nytta av i alla möjliga sammanhang.

Kan ju kolla mina mejl, har lärt mig SMS:a och har adresser till många vänner på telefonen. Dessutom ser jag mina inlägg och andras på bloggen. Jag kan även använda kameran, bra om batteriet i vanliga kameran skulle ta slut...
Ingrid som numera inser fördelarna med denna apparat.