I lördags spelade jag för första gången på en välsignelsegudstjänst för två kvinnor. Man har inte kommit så långt än att man får kalla det för en vigselgudstjänst. Det är för mig obegripligt att två människor som älskar varandra – låt vara av samma kön – inte ska kunna få kyrkans fulla sanktion för sitt förhållande…
Har man, som detta par, levt tillsammans i över tio år och delat ljuvt och lett, borde man kunna få kyrkans tillstånd att få fortsätta att leva tillsammans på samma villkor som i ett vanligt äktenskap mellan man och kvinna…
Nu fick det räcka med att prästen läste en välsignelse över deras relation. Annars var det ungefär som vanligt – man växlade ringar och lovade att vara trogna mot varandra och dela glädje och sorg. Paulus vackra ord om kärleken i Första Korintierbrevet fick vi också höra :”Kärleken är tålig och mild…“
Som inledning spelade jag "Gotländsk sommarnatt"och sedan sjöng vi bl.a. ”En vänlig grönskas…” och den vackra irländska psalmen ”Må din väg gå dig till mötes…” Som avslutning sjöng Sonja Aldén ”För att du finns…” på CD, och då var det svårt att hålla tårarna tillbaka när man såg hur lyckliga dessa tjejer var när de lyssnade till sången som tydligen var deras egens speciella sång.
Har man, som detta par, levt tillsammans i över tio år och delat ljuvt och lett, borde man kunna få kyrkans tillstånd att få fortsätta att leva tillsammans på samma villkor som i ett vanligt äktenskap mellan man och kvinna…
Nu fick det räcka med att prästen läste en välsignelse över deras relation. Annars var det ungefär som vanligt – man växlade ringar och lovade att vara trogna mot varandra och dela glädje och sorg. Paulus vackra ord om kärleken i Första Korintierbrevet fick vi också höra :”Kärleken är tålig och mild…“
Som inledning spelade jag "Gotländsk sommarnatt"och sedan sjöng vi bl.a. ”En vänlig grönskas…” och den vackra irländska psalmen ”Må din väg gå dig till mötes…” Som avslutning sjöng Sonja Aldén ”För att du finns…” på CD, och då var det svårt att hålla tårarna tillbaka när man såg hur lyckliga dessa tjejer var när de lyssnade till sången som tydligen var deras egens speciella sång.
Prästen håller sitt tal till de båda kvinnorna
Utanför kyrkan fanns denna naivistiska brevlåda.
Följande söndag hade jag en friluftsgudstjänst på ett lantställe utanför Rönö. På hemvägen fick vi syn på detta djur som stod och betade mitt på en åker. Ser ni vad det är?
Jo, ett vildsvin faktiskt!
8 kommentarer:
Ett litet livstecken... så trevligt. Och jag känner igen den vackra kyrkan.
Vi hörs!
Bloggblad:
Tack för kommentaren - den värmer. Det blir inte så mycket tid över till bloggen nu när MM har semester som du förstår...
Jag får ta igen det när han börjar jobba igen.
Ja det är märkligt det där att vi inte kan tillåta att andra människor älskar varandra. Att slåss och mördas går tydligen bra, men inte att älska varandra. Vad spelar det mig för roll vem som delar säng med vem så länge det inte är jag som ligger i den? Fullständigt barockt att inte alla i vårt samhälle har lika rättigheter.
Ha det nu så skönt tillsammans med MM så länge han är ledig. Snart nog är vardagen tillbaks.
Marianne:
Tack för din kommentar - precis vad jag tänker och tycker också.
Det är skönt att MM är ledig, för då hänger han med mig på alla förrättningar. Dels får jag lite sällskap i bilen dit och hem, dels håller han också reda på psalmerna åt mig.
Såå underbart att du fick spela för de två älskade kvinnorna! Det var de väl värda efter 10 års samlevnad.
Ha det gott kära lilla du. Kramis
Så sant som du säger!
Vem är den som kan/har rätt att avgöra vilken kärlek som är "korrekt" och vilken som är "fel"?
Eftersom ingen kan sätta sig till doms, borde också två människor få lov att få inte bara kyrkans välsignelse utan även vigselbeviset av våra präster.
Spännande med vildsvinet...de är lite farliga, eller hur?
Ingrid - du har en Award att hämta inne hos mig. Lycka till!
Eleonora:
Ännu en gång - ett stort tack! Det värmer och inspirerar verkligen...
Skicka en kommentar