Dop i Västra Husby kyrka
Hur det blir med friluftsgudstjänsten får vi väl se. Kanske kan vi vara ute om det inte regnar, annars får vi trängas i den lilla torpstugan. Jag har tränat på Raindrops keep falling on my head som postludium efter förslag från MM ...
Det är faktiskt en härlig melodi. Här är en länk till sången och en snygg och välsjungande gosse.
Jag är gehörsspelare och hittar alltid på mina förspel till psalmerna själv. Idag på dopet skulle vi börja med att sjunga Tryggare kan ingen vara som jag säkert har spelat tusen gånger vid det här laget. Jag satte igång med förspelet, gjorde en liten paus och klämde sedan i med psalmen. Det var bara det att församlingen inte sjöng likadant som jag spelade...
Jag vid den fina orgeln i Västra Husby kyrka
Efter några sekunder gick det upp för mig att jag hade börjat spela förspelet till Blott en dag, ett ögonblick i sänder i stället - begravningspsalmen framför alla andra. Preludiet till denna psalm hade jag spelat två gånger under gårdagen och några gånger förra veckan, så det satt i ryggmärgen.
Blott en dag går i samma tonart som Tryggaräkan och börjar också med samma toner som den, fast tvärtom. Efter någon tvekan hittade jag de takterna som folk sjöng och kunde hänga med i fortsättningen...
MM, som var med, tyckte att preludiet var lite väl invecklat - man visste inte riktigt när man skulle börja, sa han...
Det värsta är att det inte är första gången jag blandar ihop två psalmer. Förra gånger var det orienteringspsalmen ; Var jag går i skogar, berg och dalar och Bred dina vida vingar...
Den vackra altartavlan och altaret i Västra Husby kyrka
12 kommentarer:
Oh vad du jobbar och sliter! Det är väl inte konstigt om man blandar ihop vissa sånger - eller intradan till dom. Det finns ju så mycket sånger. Du får väl lista ut ett knep så du hamnar i rätt melodi.
Det blir ju onekligen lite mer spännande i en i övrigt ganska förutsägbar ceremoni...
Du får väl göra som vår tidigare kantor, han blandande in lite allt möjligt - fick med en takt ur "hej tomtegubbar slå i glasen" i introt till Bereden väg... etc. Det var inga många som hann märka, men kul för oss som hann...
I dag ska jag vara värd på en friluftsgdtj, som vanligt blev det fel i annonseringen... tiden var ändrat till rätt, men att det är inne i "Hyddan" vid regn hade de glömt skriva, så vi kanske blir 4-5 tappra...
Det hade jag inte tänkt på, att Tryggaräkan och Blott en dag skulle börja i samma toner.
Jag tror inte någon märkte den lilla fadäsen...
Det måste ha hänt många, många kantorer genom åren!
Eleonora:
Man ska aldrig upphöra med koncentrationen, även om det är något som man tror att man behärskar till 100%. Det är det som man måste lära sig. Och att inte vara nonchalant...
Ofta, om jag spelar något fel, händer det i slutet av ett stycke, när allt har gått bra innan och man tycker att nu kan man koppla av...
Marskatten:
Tryggare börjar: d,e, fiss och Blott en dag : fiss, e, d.
Alltså samma toner fast i omvänd följd. Det är alltså helt möjligt att spela ungefär samma förspel till båda psalmerna, men det gäller sedan att spela den rätta psalmen...
Även om någon skulle märka fadäsen får man ju bara fortsätta att spela som om ingenting hänt och hålla masken...
Bloggblad:
Hej Tomtegubbar i Bereden Väg var en kul grej. Ska se om jag kan träna in ett preludium med den slingan. Fast då är väl risken att jag aldrig mer får spela på Första Advent förstås...
Det där med Hej tomtegubbar var toppen tycker jag. Det behövs litet liv och nytänkande i kyrkan. Alltför många utträder nu tycker jag.
Hoppas allt är bra med dig. Vill också tala om att bilden på dig vid orgeln var såå bra. Du ser då så söööt och gullig ut.
Ja, nu skriver vi om varandra du och jag.
Täcket har min dotter sytt. B åde det och gardintyget har hon utrangerat - så där hade jag tur och fick detta av henne.
Ta en kurs i lappteknik. Det är så roligt.! Kram
Att göra fel ingår i den mänskliga utrustningen. Proffsigt av dig att lyckas vända det hela. Det är det som är att verkligen kunna!
Eleonora:
Hälsa din dotter att jag tyckte det var ett väldigt fint täcke. Men är det inte konstigt - förr var det föräldrarna som skänkte saker till sina barn, nu är det tvärtom...
Tack för snälla ord om bilden, som var tagen INNAN det famösa förspelet, märk väl. Det är därför jag är så glad på kortet...
Amber:
Tur att det finns kloka människor som ser det på det sättet. Inte alla gör det...
Ett bra knep om man spelat fel är att se glad ut efteråt och inte låtsas om något. Det brukar göra folk osäkra och få dem att tro att det kanske skulle låta så...
Äsch, kändisprästen ni har skulle bara tycka att det är kul och blogga om det - eller ringa till Aftobladet... :)
Som det kan gå! Tur att du redde ut räkan!
Men fy vad mycket du jobbar! Ska inte du ha sommarlov snart?
Bloggblad:
Säkert!!
Marianne:
Jo, då. Semestern har börjat så smått. Bara EN kvällsmässa denna vecka.
Sedan är det kusinträff med MM:s alla kusiner hos Mirren i Stockholm till helgen så det ska bli roligt!
Skicka en kommentar