Egentligen är tomten Lisa en senkommen och tyst protest mot min kultursnobbiga borgerliga uppfostran. Jag fick nämligen tidigt lära mig skillnaden mellan god smak och dålig smak och på folk och folk.God smak när det gällde musik var att ha abonnemang på det lilla konserthuset där det endast framfördes klassisk musik, att lyssna till grammofonkonserten i radio på söndagsmorgnarna under tystnad och att ta pianolektioner.
Dålig smak var att tycka om dragspel och folkmusik. Min pappa stängde alltid av radion när Orsa spelmän eller andra hördes där, eftersom han tyckte att fiolerna spelade falskt…
Jazz var helt förbjudet… När jag fyllde 13 år fick jag boken ”Jazzen anfaller” i födelsedagspresent.
Läsarsånger eller frireligiös musik förekom heller aldrig hemma – min farfar var skolkantor i bevars… Jag var helt salig av lycka när jag första gången i 20-årsåldern hörde ”O hur saligt att få vandra”.
Alice Babs var naturligtvis inte rumsren och inte heller Evert Taube eller Povel Ramel…
God smak beträffande konst var tavlor på väggen av Halmstadgruppen, X-et och Jolin. I trädgården kunde man till nöds ha ett solur om man inte hade råd med en skulptur av någon etablerad konstnär…
Dålig smak var tavlor på väggen med röda stugor som speglade sig i en blank sjö med näckrosor och kanske något rådjur som tittade fram emellan träden, porträtt av väderbitna fiskare med sydväst eller ett litet barn med tårar trillande utmed kinderna. Eddie är ett gott exempel. Det hette ”Hötorgskonst” och det skulle man rynka på näsan åt.
I trädgården var det dålig smak att ha ankor eller grodor i sten, väderkvarnar eller, ve och fasa, TRÄDGÅRDSTOMTAR!!
I min barndom lärde jag mig också att det var skillnad mellan oss hemma som hade god smak och de andra som hade dålig smak, d.v.s. folk som gillade dragspel, röda stugor, Evert Taube och trädgårdstomtar t.ex. Inte för att jag begrep så mycket när jag var liten men jag förstod att på något sätt var vi bättre än de…
Rester av denna uppfostran sitter tyvärr fortfarande kvar; t.ex. har jag svårt för de röda stugorna och de gråtande barnen på väggarna. Men för den skull vill jag inte döma ut de människor som tycker om att ha dem där, som mina föräldrar mer eller mindre gjorde. Jag älskar folkmusik och spelar och sjunger gärna gamla läsarsånger. Dragspel är helt OK i den miljö den hör hemma i. För att inte tala om alla gamla härliga evergreens och musikallåtar…
Min mamma var, som väl var, inte lika rigid som min pappa, vilket gjorde att jag tränade in alla slagdängor som fanns i min ungdom med hennes goda minne när pappa var borta och inte kunde höra det. Hon höll ofta vakt åt mig också! Jag försörjde mig t.o.m. någon liten tid som barpianist…
Tyvärr finns det fortfarande de i min omgivning som har bestämda uppfattningar om vad som är god eller dålig smak och nedvärderar människor som t.ex. tycker det är roligt att lyssna på Melodifestivalen eller tycker om Carola …
Så Lisa är som sagt var en mild protest mot det kultursnobberi som fortfarande florerar – även om det faktiskt inte var meningen från början…
PS. Grannens rönn på bilden har ju egentligen inte något med detta inlägg att göra men jag tyckte ljuset var så fantastiskt att den fick komma med.
20 kommentarer:
Då förstår jag varför du är en hejare på att spela jazz...
Min mamma fick frossa när jag som 7-åring kom hem och sjöng "Pickoopickolissimasärenata mera mera kärlek och mindre ord..." Fast det var mer ur syndighetsaspekt...
Vilken otrolig skillnad det är på vår uppväxt! Och ändå kände min mormor din pappa... fast bara som läkare och patient...
Bloggblad:
Tack för att du trofast omedelbart läser vad jag skriver och kommenterar! Du skriver ju dessutom alltid kommentarer som man kan bemöta på ett eller annat sätt.
Jag kanske var lite orättvis mot min pappa. I sitt jobb gjorde han aldrig någon skillnad på människor - han föredrog alltid vanliga enkla människor framför förmögna eller höjdare som han ofta tyckte var besvärliga att ha att göra med.
Det var mest den här kultursnobbismen som jag tänkte på i samband med diskussionen om trädgårdstomtar, som jag menar egentligen inte är en diskussion om tomtarna utan om dess ägare och deras dåliga smak...
Fast mina föräldrar var nog också lite snobbiga med sånt. Pappa hatade trädgårdskonst och hötorgsd:o fast vi inte hade varken trädgård eller väggkonst. Vi hade ju inte ens egna möbler. Så trots att vi hade det knapert (har idealister det idag?) och bodde i de fattigaste kvarteren i alla städer vi bodde i, så ville nog mina föräldrar ändå hålla en viss standard. Ändå vet jag att de inte alls gillade riktiga kultursnobbar.
Men - jag märker med åren att jag fick med mig en grundmurad känsla för människors lika värde - att bildning inte har med utbildning att göra.
klart att jag kommer att fortsätta läsa hos dig - och hos några andra. (Fast jag kanske inte kommenterar hos alla utan bara sveper förbi, lite lagomt nyfiket)
Förstorade upp grannens rönn och den är verkligen underbart vacker. Mycket rönnbär i år - kanske får vi då mycket snö och kallt - man sa ju så förr i alla fall.
Så bra du skriver om kultursnobberiet - känner igen en del men tror att mina föräldrar var ovanligt moderna och förstående för några förbud har egentligen aldrig förekommit. Men så var jag yngst i syskonskaran (på 3) och det hade sas banats väg för mig.
Jag gillar själv (nästan undantagslöst) all musik. Med konst är det något annat. Den abstrakta expressionismen har jag svårt för att förstå och även kubism.
Trevlig helg söta vännen
Jag missade visst någon diskussion där. Nåväl, själv tycker jag väl att det är tur att vi alla har lite olika smak, må det vara sonater eller älgar vid skogstjärnar för tänk vad trist det hade varit annars om alla bara hade samma konstnärer på väggarna och spelade samma musik. Sen behöver man väl inte själv hänga upp en tavla man inte är så förtjust i. Jag har ofta svårt för den fina moderna konsten typ "Untitled" som ofta kan ses på olika museer. Det är mycket som är hajpat i den fina världen.
Men jag hade snarlik uppväxt. Dragspel, underhållningsprogram och liknande var inte riktigt rumsrent och mamma visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen när jag kom hem och sa att jag ville börja spela dragspel : D Det blev aldrig av, men tyvärr - och jag säger verkligen tyvärr - har jag aldrig riktigt lyckats lära mig uppskatta underhållningsprogram på tv, det som alla andra vill se. Så jag sitter ofta och har tråkigt medan andra njuter av Allsång och olika frågelekar med kändisar. Det hade varit mycket roligare om jag hade kunnat uppskatta det lika mycket som dem.
Nå, det viktigaste är som du säger att vi har ändå ett lika värde som människor, oavsett om vi har tomtar på loftet eller i trädgården! Haha, det är nog bättre att ha dem i trädgården trots allt : D
Kramar till dig och ha en riktigt skön helg!
Jag tycker du beskriver det väldigt bra, de där osynliga reglerna man ska känna till om vad som är "passande" eller inte, och vad som är "god smak" och "dålig smak." Jag är också uppväxt i en liknande miljö, dessutom med en släkt som består till hälften av konstnärer...! Min far var också läkare... så det där du beskriver känner jag till... och det är mycket orsaken till varför jag lämnade Sverige en gång för längesen :-) Jag fick lite rysningar när jag läste ditt inlägg...
Du är nog en äkta rebell i hjärtat Musikanta.... och Lisa symboliserar detta :-)
Eleonora:
Är inte det mystiskt! Plötsligt går en bild att klicka upp. Försök med de andra får du se att det är helt omöjligt. Är det för att den befinner sig till höger kanske?
Jag var naturligtvis äldst av mina syskon. Min yngre bröder behövde varken spela piano eller gå med på konsert...
Jag var mycket förtjust i kubismen när jag var mycket ung - målade och ritade gärna i den stilen...
Numera tycker jag bättre om Monet och Matisse t.ex. Är också mycket förtjust i den svenska konsten från 1930 - och 40-talen. Påverkan hemifrån kanske...
Är ingen älskare av vare sig Bacon, Jackson Polloc eller B*illgr*en...
Bloggblad:
Nej, bildning och allmänt trevligt uppträdande mot sina medmänniskor har verkligen inte något med utbildning att göra...
Ibland är det ju så att det är bland de högutbildade man träffar på de allra snorkigaste personerna...
Din turbulenta barndom gör ju i alla fall att borde ha lite stoff till dina böcker!
Marianne:
Det där med tomtarna på loftet var riktigt, riktigt roligt...
Ja, tänk så kul det hade varit att ha kunnat spela dragspel! Det är ju ett instrument som man kan ha med sig på ett helt annat sätt än ett piano, även om det finns syntar numera som inte är så tunga...
Allsång är trevligt live, men definitivt inte att lyssna på!! Jag gillar inte heller sådana TV-program där vuxna - de må vara kändisar - håller på och larvar sig och leker eller gör bort sig på de mest elementära frågor i olika frågesporter.
Det enda underhållningsprogram på TV som vi brukar se på är "På spåret". MM är duktig på geografi och brukar kunna gissa vart resorna går.
Anita:
Välkommen till min blogg igen - jag tror faktiskt du har varit inne och läst tidigare någon gång.
Jag hoppas att du inte har något emot att jag lagt in en länk till din blogg hos mig - det var verkligen intressant och trevlig läsning...
Det är sant att den gamla rebellen i mig fortfarande poppar upp då och då...
I går hörde jag någon berätta nåt (offentligt) som jag tyckte var pinsamt dåligt... nästan skämdes lite å den talandes vägnar... Sen fick jag höra en annan åhörare som efteråt kommenterade berättelse med "ÅÅÅÅÅååå så roligt och dråpligt!"
Jag blev helt paff - det var nog bara jag som var lite kräsen av mig och inte förbluffas av vad som helst... eller också drabbades jag av tillfällig avsaknad av humor...
Fick mig en tankeställare... apropå smak.
Vad kul att du länkar till mej!
Ha en skön kväll!
Håller med om På spåret! Det ser jag gärna också. Lite finurligt och kul att se om man kan.
Ha en skön vecka!
Anita:
Detsamma önskar jag dig även om det snart är läggdags!
Marianne:
Jag tror det kommer att bli en skön vecka men jäktig! I morgon ska jag på mobiltelefonkursen, på onsdag kommer "kökspojken" och tar mått på vårt nya kök, på torsdag ska MM och jag se Mamma Mia, på fredag åker vi till Mirren i Stockholm och på lördag fyller äldsta dottern i Tullinge 50 år...
Puh! Men inga förrättningar som väl är...
Bloggblad:
"De gustibus non est disputandum" (en av två fraser som jag kommer ihåg sedan latinet)eller "smaken är som baken delad" i översättning på svenska.
Jag hamnar som väl är inte så ofta i sådana pinsamma situationer som du eftersom jag sällan hör vad folk säger numera...
Hahaha, du är för rolig, så det finns någon fördel med den svikande hörselcellen, med andra ord?
Ha det jättebra på alla äventyr och lycka till med köket!
Marianne:
Tack för den lyckönskningen. Det behövs! Nu med eftertankens kranka blekhet i sikte undrar man om man valde rätt köksluckor, rätt färg på laminatet på alla köksbänkarna etc.
Hade funderat på sten, men fick ge upp tanken eftersom en av köksbänkarna är 1 X 2,5m. Hade nog behövts en lyftkran för att få dit...
Jag vill ha svart granit på köksbänkarna den dag vi får ett hem i Sverige. Det är så himla praktiskt att kunna ställa heta karotter direkt på bänken. Nu har jag någon sorts prickig sten, men jag vill inte ha så där stökigt mönster på köksbänkarna så att man inte ser smulor och annat. Jag klipper och klipper ur alla inredningstidningar jag får tag i för att spara bra idéer till en vacker dag ...
Ska bli spännande i alla fall med rapport om hur det går. Hoppas nu alla hantverkare sköter sig så att det inte blir fördröjning i arbetet. Jobbigt när man inte har ett fungerande kök!
Marianne:
Visst är det tjusigt och praktiskt med granit - men för oss hade nog köket kostat 50000 kr mer i så fall, så mycket granit som skulle ha gått åt... Jag har nog funderat på det må du tro.
Jag fick i alla fall skåpluckor i massiv ek, alltid något! Sen blir det ny fläkt (den gamla har inte funkat på tre år)och ny ugn i rostfritt stål, ny häll och ny diskbänk med HÖG kran.
Hela monteringen ska vara klar på två dagar, så det blir "Raw Food" då...
Skicka en kommentar