- Lillmirren behöver en varm och skön olle, sa Mirren häromdagen.- I ylle. Det finns inte att få tag i.
- Ok, sa jag. Ska sticka en åt honom.
Letade bland mina gamla stickmönster och hittade ett som såg bra ut. Inte så invecklat heller, skulle väl gå ganska fort att sticka.
In till Norrköping och till den nyöppnade eleganta och välsorterade sybehörsaffären mitt i centrum.
I fönstret hänger en alldeles underbar offwhite liten fiskartröja i flätmönster. Den och ingen annan ska det bli, tänker jag. Vad gör det att det förmodligen tar lite längre tid att sticka, men jag är rätt bra på att sticka mönster – eller var, kanske man ska säga. Det var nog trettio år sen sist jag stickade något sådant…
Jag köper glatt garn, inte vitt dock med tanke på Lillmirrens matvanor, utan gråblått mjukt yllegarn, som kommer att matcha hans intensivt ljusblå ögon. Och mönster. Det ser annorlunda ut än det gjorde på min tid med prickar och streck över rutor hit och dit, men det ska väl gå…
Hemma börjar jag sticka frenetiskt. Resåren klarar jag av på nolltid. Första och andra varven som bara är prickar och tomma rutor går också bra. Sen kommer varvet med flätan. Vridningen går fint och det ser bra ut. Sen är det en avdelning som ser ut som ett träd med kvistar.
Jag kommer till ett moment där det står: sätt en rät maska på en hjälpmaska framför arbetet etc. Jag stannar upp, nästa maska är ju inte rät, den är avig. Sticka nästa avig, står det vidare. Jag sätter den aviga maskan på hjälpstickan (den ramlar ur stickningen ner på golvet hela tiden) och stickar nästa aviga maska rät. Så fortsätter jag några varv, och beskådar mitt verk.
Finns inte en tillstymmelse till grenar. Jag har åstadkommit lite mosstickning bara… Dessutom är det väldigt svårt att se mönstret eftersom garnet är så pass mörkt.
Repar upp. Denna gång lyfter jag faktiskt den räta maskan bakom den aviga först, fast det inte står något om det i mönstret, och det verkar gå vägen. Stickar återigen några varv, men tyvärr, bara en halv gren och resten mosstickning.
Inte ge sig i alla fall. Flätorna sitter ju perfekt. Hittar lite ljusblått garn för att bara sticka upp biten med grenarna för att se bättre. 21 maskor går lite fortare. Det blir ganska snyggt efter mycket experimenterande.
Jag tittar inte så mycket på mönstret nu utan försöker förstå vilken maska jag ska sticka som nummer två för att det ska bli en gren. Tyvärr blir grenarna olika, hur jag än gör. På fotot är de precis symmetriska – ingen ska börja högre upp än den andra, som de gör på min stickning…
Repar upp och börjar om för femte gången. När jag kommit till sjuttonde varvet på mönstret börjar jag fundera. Varför ska det plötsligt vara en avig maska här när det inte var det på rad sju (rapporten är tio varv). Lägger mönstret framför mig och börja lusläsa det. Rad ett stämmer inte med rad tio, rad fyra inte med rad fjorton etc. Här finns det fem punkter (räta maskor) på rad fyra men bara fyra på rad fjorton t.ex.
Haha. Det är alltså fel på mönstret och inte på mig… Hittar flera rader som inte stämmer överens, en prick mindre här och där är väl inte så noga, tänkte kanske den som tryckte mönstret. Inte undra på att grenarna börjar och slutar lite hur som helst…
I eftermiddag ska jag in till affären igen och prata med damen som stickat upp den lilla fina ollen i fönstret. Hon måste ha stickat efter sitt eget mönster och inte efter det som jag inhandlat.
PS Det verkar som att det gick att klicka bilden större...
7 kommentarer:
Oj, oj, oj tänk att jag gett upphov till så mycket arbete. Muddarna ser väldigt fina ut i alla fall! Ser fram emot att använda den fina ollen!
Men så där får det ju inte vara! Stickmönster ska vara jätteexakta för det blir ju fult bara en maska är fel! Hade det varit jag hade jag nog krävt att få byta till ett av de där klassiska stickmönstren, kommer inte ihåg vad de heter. Det här märket har jag aldrig hört talas om.
Hoppas du får byta och lycka till med den fina ollen. Den kommer säkert att bli väldigt fin till slut.
Jag blir stickirriterad bara av att lasa om det har. :o) Don't get me started, som dom sager har i US. Jag har ocksa forsokt ge mig pa stickning efter manga ars uppehall - och haft samma bekymmer. Jag tror alltid att det ar mig det ar fel pa nar nagot gar fel... kanske det inte ar sa i alla fall? Kanske finns det hopp aven for aurorabuddha? :o)
Vackra färger! Ska den bli tvåfärgad, eller gör du två när du ändå är igång :)
Jag har råkat ut för samma sak när jag skulle göra spetsmuddar, hur jag än bar mig åt fick jag minst en maska över.
Mirren:
Vilka muddar? Det ljusblå är lappen där jag försökt sticka upp mönstret...
Marianne:
Jag ska tala om för stickdamen i affären vid tillfälle att mönstret inte stämmer, så att inte någon annan förhoppningsfull stickmadam drabbas... Men ollen är så söt att jag gärna vill försöka att sticka den.
Aurorabuddah:
De gamla mönstren vet jag aldrig att det var något fel på, men man får tydligen se upp med de nya och kolla dem ordentligt innan man börjar sticka...
Bloggblad:
Det räcker nog med en olle, tror jag. Varje varv tar väl i genomsnitt tre minuter att sticka, så den kanske blir färdig till jul i bästa fall. Det ljusblå
Ja, när jag läser ditt inlägg så inser jag varför jag aldrig blev nån stick entusiast. Trots att det verkar så mysigt och man får lust varje vinter. Så frustrerande! Det borde vara olagligt att sälja stickbeskrivningar som inte fungerar. Ugh! Men jag hoppas att det blir en fin tröja till slut i alla fall, det blir det nog.. :-)
Anita:
Vi får väl se. Stämmer inte mönstret efter alla mina korrigereringar ger jag upp. Men inte förrän då...
Jag kan faktiskt tänka mig att stickning - i synnerhet med ullgarn som avger värme - kan ha en positiv inverkan på stela fingrar.
I alla fall kändes det väldigt skönt att sticka, jag har ju inte gjort det på länge. Ett sätt för fingrarna att få motion om inte annat...
Skicka en kommentar