En helkväll på Kråkholmen

Dagsbergs Dragspelsgäng bjöd sig själva med respektive på en riktig fest på tisdagskvällen. Den inleddes med buffé i konsert- och kongresshallen Louis De Geers stora lounge en trappa ner med jättelika glasfönster mot Motala Ström.

Bilderna går att klicka större

MM innan insläppet på Kråkholmen

Efter att vi intagit en härlig supé bestående av ytterst kaloririk och läcker potatisgratäng, skinkstek och kyckling och till det druckit ömsom vin och ömsom vatten, förflyttade vi oss ut på den lilla Kråkholmen utanför för att beskåda en show med lokala- likaväl som gästartister.


Här är Marie, Kalle, Leif och jag, vokalister respektive gitarrist innan vi går ut för att se på showen. Kalle är son till Marie och Leif och brukar koka kaffe på våra övningar


SÅ, Bengt - vår ordförande - Kalle, Marie och Ida väntar på avspark

Mina förväntningar vad beträffar denna show var ganska låga. Lyckligtvis kom dessa helt på skam. Kvällens gästartister visade sig vara en ytterst välsjungande kvartett av snygga killar – The Fantastic Four – svensk version, samt Elin, som nästan hade vunnit talangtävlingen i TV 4. Det svängde rejält om de fyra fantastiska, som också visade upp en väl inövad koreografi. De berättade också att de nyligen sjungit för självaste kronprinsessparet …


Elin visade inte bara upp en avancerad akrobatik, både i ring och med lakan utan hon var jätteduktig både på att sjunga och spela teater. Eller på att stå-uppa som det väl heter numera.




Övriga skådespelare var också utmärkta med en diktion som man inte är van vid numera och som även gick fram till den mest lomhörda i publiken… Sen att idiomet var östgötskt eller norrköpingskt, vilket man vill, gjorde inte det hela sämre. Det behövdes ibland inte mera än att någon öppnade munnen och sa något på mitt klingande födelsestadsmål förrän alla vek sig dubbla av skratt.


Det var fart och fläkt över showen och det var längesen jag hade så roligt! Ulf Holmerz, den gamle revymakaren, som skrivit de flesta kupletterna, var obetalbar som kyparen när han berättade om de gamla damerna på krogen.


Lite lyteskomik förstås - går alltid hem - i synnerhet när det skämtades om de personer i publiken som var hemmahörande i Krokek, Finspång eller Svärtinge. Samhällen en bit utanför Norrköping. Hur de som var bodde i Mogata såg ut, rörde sig eller pratade fick man som väl var inte reda på…

Showens två primadonnor

Timotej med välsjungande Pontus Helander som den längsta tjejen

Den avslutande kupletten som handlade om Baltzar von Platen och hans polare

Kvällen var ljum och perfekt för utomhusaktiviteter. Det var fortfarande ljust när vi körde hem vid tiotiden och himlen såg ungefär ut som den gjorde på min barndoms handkolorerade vykort – ljust rosa och turkos som övergick i det allra ljusaste blå…