onsdag 27 juni 2012

Återbördad till livet och verkligheten

Det känns i alla fall så – efter nästan fjorton dagar av ofrivillig svält. Efter min operation för drygt två veckor sedan fick jag ett par dagar på avdelningen när allt fungerade normalt och jag kunde lämna US i Linköping redan två dagar efteråt. Påföljande lördag började magen krångla och jag fick varken behålla mat eller dryck de närmaste dagarna.


Bilden har jag hittat här på nätet.

Jag tog det ganska lugnt trots allt, trodde kanske att jag fått någon maginfektion, kände mig lite bättre mellan varven och försökte få i mig lite av den förfärligt hemska ersättningsvätska som vi hade köpt på tisdagen efter återbesöket i Linköping.
När jag inte heller fick behålla denna utan hade kräkts utan uppehåll med några timmars mellanrum natten mellan tisdagen och onsdagen, bestämde jag mig för att det var dags för att åka till akuten i Norrköping.
Jag blev väl omhändertagen där och fick ligga kvar på avdelning 16 – KK – i Norrköping. Man tog alla möjliga prover och det var inte något större fel på dem. Jag fick tabletter mot illamående också. På kvällen åkte jag hem igen men fick löfte om att komma tillbaka direkt om jag skulle känna mig sämre.

Torsdagen före Midsommarafton var ganska lugn och jag försökte peta i mig lite mat och dryck under dagen och kvällen. På natten kräktes jag kraftig flera omgångar och kände mig sedan så torr att jag knappt kunde prata. Dessutom hade jag magknip av och an och ont i magen överhuvudtaget. På morgonen åkte vi in till KK i Norrköping där jag omedelbart fick dropp.
Dagen därpå blev jag röntgad och man konstaterade att det var stopp i min mage. Någon tarm hade väl vridit på sig – inte så allvarligt som tarmvred, men tillräckligt för att inte någon mat kunde passera. Så när jag hade ätit en viss kvantitet så fick jag upp allting igen…
Mer dropp och doktorn berättade att det var en inte alltför ovanlig komplikation i samband med en bukoperation. För det mesta löste det sig av sig själv med hjälp av diverse medikamenter och någon dags tarmvila. Min värden var som väl var bra hela tiden. I måndags fick jag börja äta flytande föda, dvs. varm soppa och till all lycka kände jag då inget illamående längre och fick även behålla maten.

Bilden från nätet har jag hittat här.

I går tisdag fick jag börja äta vanlig ”skonsam” mat och magen började fungera så smått igen. Mina prover var helt normala då, så efter lunch kom MM och hämtade hem mig. Jag känner nästan ingenting av själva operationen utan går och böjer mig ganska obehindrat. Maten som jag stoppat i mig sedan jag kom hem har jag också fått behålla och något litet har kommit ut den naturliga vägen. Jag blev rekommenderad att undvika grönsaker – även kokta – och fiberrik mat som müsli och fullkornsbröd.

Inte anade jag för några veckor sedan att jag skulle känna en sådan lycka när jag kunde äta och gå på toa som vanligt – och sova en hel natt utan droppslang i handen och utan att må illa eller att ha ont i magen. Så här efteråt förstår jag att jag inte borde stannat kvar hemma så länge att jag blev så uttorkad. Jag skulle naturligtvis åkt in samma lördag som jag blev så illamående. Kanske något att tänka på för den som hamnar i samma situation som jag…
Mirren har skrivit en utförlig rapport och även tagit bilder av mig på sjukhuset.

23 kommentarer:

Bloggblad sa...

Det är så skönt att du är hemma igen!

Maggan sa...

Välkommen tillbaka! Har tänkt på dig och undrat hur du har mått. Förstår att det har varit en prövning.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Ja, det är härligt att vara hemma och sova utan droppslang! Annars så var alla fantastiskt snälla och rara på avdelningen. Utan undantag - dag som natt!

Maggan:
Visst har det varit en prövning, men förhoppningsvis har man lärt sig att njuta bättre av de små tingen i vardagen i fortsättningen. Och att inte bry sig om så mycket om man har ett eller annat kilo för mycket...

Karin sa...

Åh, vad bra att du är tillbaka. Funderade på att mejla, men man vill ju inte störa. Jösses vilken pärs och varför ska vi alltid vara så förbaskat tappra? Underbart att du är på G igen och vilka roliga bilder du hittat!

Musikanta sa...

Karin:
Du får gärna mejla, allt kan man ju inte berätta på bloggen! Jag känner faktiskt att livslusten börjar komma tillbaka - när jag låg där på ViN med 4-5 l dropp under Midsommarhelgen kändes det som om inte något spelade någon roll längre.

Apropå bilden: HUR kan man vilja operera sig om man inte behöver det? Den sista av bilderna hittade jag på bloggen hos en ung, snygg kille som skulle plastikoperera sig!!! (Han hade väl hittat den på nätet själv, antar jag).

Om jag någonsin snuddat vid tanken på att operera bort dubbelhakorna, är den tanken numera fullständigt borta :-)!

Eleonora sa...

Nämen lilla hjärtat vad du har haft det jobbigt. Att det nu har vänt och du får behålla det du äter är ju en välsignelse. Föga anar man vad som kan hända - det var ju en lyckad operation - så detta med den vridna tarmen tycker jag var onödigt av magen att arrangera.

Nu önskar jag dig god bättring - bättre och bättre för varje dag. Tänker på dig och kramar om.
Din vän
Eleonora

Marianne sa...

Vad skönt att du mår bättre nu! Det är det enda viktiga, att du blir frisk nu! Tänk på det du säger när det gäller även annat, inte bara illamående. Om du känner att du inte mår bra i det här kanske det är så att du ska söka läkare. Åtminstone ringa sjukvårdsupplysningen och höra vad de säger.

Kramar!!!

Mirren sa...

Säger som alla andra - skönt att du är på benen igen. Kan bara intyga att det känns som att du är ditt gamla vanliga jag igen, något som jag är väldigt glad över. Vad gäller min rapport så måste du länka till just detta inlägget, annars ser de som klickar bara det senaste jag skrivit i bloggen (vilket just nu är en rapport från en barnteaterföreställning). Många, många kramar. M&P

Västmanländskan sa...

Härligt att höra av dig här igen, jag har tänkt på dig!
Men oj, vilken pärs du varit igenom. Skönt att läsa att du är på bättringsvägen. Ta hand om dig! Stor kram!

Musikanta sa...

Mirren:
Jag har länkat till det speciella inlägget nu!
M&P

Västmanländskan:
Tack för snälla tankar! Har precis börjat att svara på kommentarer så jag har inte haft tid eller ork än att läsa bloggar. Men jag såg som hastigast att lilla T fyllde fyra häromdagen. Stor grattiskram till henne.

Själv kommer jag inte att kunna att vara med och fira mina tre yngsta barnbarn som fyller år i ungefär samma vecka, eftersom jag ska in på magröntgen inom den närmaste framtiden. De har födelsedag den 2:e, den 5:e och den 8:e juli. Bra tajmat! Det får väl bli kalas i efterskott :-).
Kramar!

Grekland nu sa...

Så skönt att höra av dej här på bloggen - och att du mår bra igen! Tänk så det kan bli, trots att själva operationen gick bra. Hoppas nu att du snabbt får krafterna tillbaka så att du kan njuta lite av sommaren också. Kram!

Ebba sa...

Åh så skönt att du är tillbaka i livet igen. Jag har tittat varje dag efter dig och oroat mig för komplikationer, vilket det ju också blev. Nu ska du bara vila och ha en skön och härlig fortsatt sommar med de dina. Stor kram/Christina

Musikanta sa...

Ingabritt:
Tyvärr kan jag inte ropa "hej" ännu. Ska in på tarmröntgen den 4 juli så vi får väl se. Annars mår jag förhållandevis bra. Lite matt bara, kanske inte så konstigt med tanke på att jag gått ner 4 kg på två veckor...
Kramar!

Ebba:
Roligt att höra att du kikar in på min blogg nu och då! Du kan ju se vad jag skrev i kommentaren ovan. Så än kan jag inte helt koppla av. Jag är väldigt lycklig i alla fall över att jag börjar kunna äta som vanligt! Av själva operationen känner jag mycket lite.
Varm kram tillbaka från vännen Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Vet inte varför jag hoppade över din och Mariannes kommentar - jag är väl lite virrig! Visst kan man tycka att det borde räckt med operationen - men en sådan här komplikation är tydligen ganska vanlig. Och det är skönt att det har löst sig av sig själv.
Du får tänka på mig lite extra när jag ska in på tarmröntgen på tisdag. Inte kul...
Varm kram från vännen Ingrid.

Musikanta sa...

Marianne:
Bättre svar på kommentar sent än aldrig! Hoppade tydligen över både dig och Eleonora.
Jag är under noggrann kontroll och har direktnummer till både US i LInköping och ViN i Norrköping, så det går ingen nöd på mig.
Ska in till Linköping nästa vecka för röntgen av tarmen. förhoppningsvis är det inget farligt. Annars är det bara att bita ihop igen...
Många kramar från Ingrid

Anonym sa...

Än om jag är ganska osynlig nu för tiden, så vet att jag tänker på dig. Läste också Mirrens blogg, som berättar om en tuff resa för dig nu.
"Man blir så stark som man måste" är ett mycket bra citat som jag fått med mig från fru Bloggblad. Å du har både styrka och en obändig livsglädje.. så snart är du nog på väg till Frankrike igen:)!
Varm kram/Elisabeth på Himlastigen

Evatina-beth sa...

Skönt att se dig här igen. Tuffa veckor du gått igenom, men på korten ser du ju pigg ut. Hoppas att du blir friskare för varje dag.
Kram Eva

Musikanta sa...

Elisabeth:
Roligt att du tittade in igen! Haha, ja nog har jag fått tillbaka livsglädjen alltid! Men nu räcker det nog med Frankrike för mig. Har sett det mesta av muséer och sevärdheter därnere. Så om det blir någon resa nästa gång blir det nog till Rom, som MM gärna vill åka till. Där har vi bara varit en natt och en halv dag så vi hann nästan ingenting se alls av alla berömda platser. Och bara Peterskyrkan från utsidan...
Varm kram tillbaka!

Musikanta sa...

Eva:
Som väl är känns det som om jag blev friskare för varje dag! Men jag oroar mig förstås för tarmröntgen som jag ska in och få på US i Linköping nästa onsdag. Fast nyss pratade jag med en god vän som hade gått igenom detta många gånger och som sa att det inte var något farligt alls. Jag har ju hört så många skräckhistorier om detta...
Kram tillbaka!

Pettas sa...

Jag har tänkt på dig många gånger, men inte hunnit vara med på bloggen själv ett tag i den omfattning jag brukar. Satt bara för en stund sedan och tänkte jag skulle sända ett mejl för att höra hur du har det. Nu ser jag att du har kommit hem! Så roligt. Att vara illamående som du har varit är förstås något som man gärna kan vara utan. Är glad att det har gått bra och att du blir friskare för varje dag!

Kram
Karin

Musikanta sa...

Jag känner mig nästan lika frisk som förut - det spänner lite i magen fortfarande, men det är ju inte så konstigt när det bara är drygt två veckor sedan jag opererades. Såret har läkt fint och jag hoppas jag slipper fler operationer. Ska till kirurgen i Linköping på onsdag för tarmröntgen och hoppas förstås att allt är OK. Vi får väl se...

Tack för att du tänker på mig ibland - det är trösterikt att veta.
Varm kram tillbaka från Ingrid

✿Ewa sa...

Så skönt att du nu känner dig bättre! En så omfattande operation med efterföljande illamående måste ha varit jättejobbigt. Det är så lätt att i efterhand säga vad man borde ha gjort, det vet jag verkligen. Skönt att läsa att du nu är på bättringsvägen nu.

Kram

Musikanta sa...

*Ewa:
Vad gäller den operationen är jag helt OK nu och kan äta och gå på toa som vanligt. Såret läker fint också. I morgon ska jag på en endoskopiröntgen på US i Linköping, så innan jag får svar på den kan jag inte känna mig helt lugn. Men jag tar en dag i sänder...
Varm kram från Ingrid