fredag 20 december 2013

874 Apropå stjärngossar

I mitt förra inlägg uttryckte jag mig vanvördigt om stjärngossar genom att i en kommentar skriva att pinnen med stjärnan var fånig. Något som jag trodde Caspar - som inte ville vara stjärngosse - tyckte, men som naturligtvis inte stämde. Nu, när jag har läst om vad den stjärnan symboliserar, bränner skammens rodnad på mina kinder. Jag borde ju begripit att pinnstjärnan skulle påminna om den stjärna som visade sig för herdarna och de vise männen på julnatten så att de kunde hitta till stallet där Jesus var född.

Jag trodde även att stjärngossarna var högst ett par hundra år gamla. Nu vet jag bättre, sedan jag läst vad Wikipedia skriver om stjärngossetraditionen. Det är mycket intressant läsning, som man kan läsa mer om här.


Illustration av Ilon Wikland, från Den Silvriga Barnkammarboken(Bilderna går att klicka större.)

Stjärngossespelet, som blev ett folkligt drama så småningom, fanns redan på medeltiden och var knutet till kyrkan. Det handlade om Jesu födelse och framför allt om de tre vise männen eller stjärntydarna, som det heter i den nya översättningen av Bibeln. De, som följde efter stjärnan till stallet på julnatten. Stjärngossespelet framfördes på medeltiden och även senare av katedralskolelever, som utökade sin inkomst med detta spel genom att samtidigt tigga pengar eller mat och dryck.

I spelet fanns även andra bibliska gestalter med, Josef med yxa, Maria med en docka och Judas med en penningpung. Det var han som för det mesta gick runt och tiggde gåvor. Även Herodes och några änglar brukade vara med på ett hörn.

Stjärnan var mycket viktig. Den tillverkades av trälister och bars snurrande runt på en lång stång. Man var tvungen att snurra stjärnan så att den inte skulle brinna upp då den var uppklistrad med oljepapper på listerna. Spelet tilldrog sig från början runt Epifaniahelgen eller Trettondagen som vi säger. Evangeliet denna dag handlar just om de tre vise männen eller heliga tre kungar, som de också kallas.


Elsa Beskows underbara bild av tre små stjärngossar. Märk stjärnan i täten på den långa pinnen. 

De vise männen hette Kaspar, Melkior och Baltasar och var i stjärngossespelet klädda i vita skjortor och struthattar, som skulle påminna om sådana som stjärntydarna eller magerna hade redan i det antika Babylon. Upphovet till våra dagars stjärngossemössor och särkar är alltså uråldrigt! På 1800-talet införlivades stjärngossarna med staffansgossarna, som hade sin sedvanliga ritt på annandagen. Då red drängarna på gårdarna till närmsta by för att "vattna" hästarna och själva ha roligt och dricka sig fulla. Allt enligt Wikipedia.


Den skicklige illustratören Helge Artelius bild av Staffan med sina fem fålar.

Själva Staffansvisan är troligen från 1300-talet och har sina rötter i legenden om Stefanus, stalldrängen hos Herodes som först såg betlehemsstjärnan och talade om för Herodes att en ny konung var född.


Casimir, längst till vänster, sjunger solopartierna i Staffan var en stalledräng  tillsammans med fyra stjärngossekompisar.

Anledningen till att man så småningom tog med stjärngossar i det svenska luciatåget var för att även pojkar skulle kunna deltaga. Det tillkom även tomtar i tåget av den anledningen. I dagens luciatåg blir stjärngossarna färre och färre på bekostnad av alla tomtar och pepparkaksgubbar. När man känner till den långa historien om stjärngossarnas ursprung skulle det vara mycket sorgligt om dessa försvann helt.

13 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Tack Ingrid för intressant läsning. Jag har länge tänkt ta reda på varför vi har stjärngossar i luciatåget och nu när jag har läst varför framstår det hur klart och tydligt som helst, typiskt nog.

Godnattkram

Musikanta sa...

PettasKarin:
Tack själv för rar kommentar (som alltid)!
Javisst, nu efteråt förstår man ju varför stjärngossarna har stjärna. Det var faktiskt kul att läsa om varifrån den här traditionen kom också.
Kram tillbaka

Gunnel sa...

Jag önskar dig en riktigt God Jul. Kram

Gunnel sa...

Jag önskar dig en riktigt God Jul. Kram

Karin sa...

Intressant att stjärngossarna bygger på en så gammal sed, det har jag nog inte tänkt på tidigare. De är liksom mer jul än resten, så att säga. Lucia är ju inte julrelaterad och inte heller julgranen och tomten. Advent och stjärngossar skiljer ut sig, gnom att faktiskt knyta an till det julen handlar om "nuförtiden", dvs de senaste två tusen åren. Julmaten har äldre traditioner än så!
Härliga helg, med mycket tid för de dina, önskar jag dig!

Musikanta sa...

Gunnel:
Jag önskar dig också en skön och härlig jul!
Kram tillbaka

Musikanta sa...

Karin:
Jag visste inte heller att stjärngosstraditionen var så gammal. Kanske dags att upplysa fröknarna i förskolan och i förskoleklassen om detta så att inte gossarna dör ut helt och hållet.

Det blir bara Kent och jag som är hemma i jul. Så livet blir ungefär som vanligt utom att jag har spelning på både julnattsmässa och julotta. Ingen julmat som bekant :-).

Till Mälarhöjden åker vi över Trettonhelgen eftersom Åsa har biljetter till Juloratoriet i någon av stadskyrkorna. Det ser jag fram emot.

Ailas sa...

När jag läste ditt inlägg, så kom jag att tänka på ett gammalt finskt julspel "Stjärngossar" (Tiernapojat) med sina rötter i medeltiden, som vi brukade spela i skolan. Det var alltid lite spännande att se vilken av killarna som skulle vara Herodes.

Vill önska dig en riktigt GOD JUL!
Kram

Eleonora sa...

GOD JUL min sköna!

Musikanta sa...

Aila:
Kul att någon har varit med och spelat stjärngossespelet. Jag läste att det hade helt försvunnit under 1900-talet. Då var det ju inte helt nytt för dig.
Jag önskar dig också en skön och trevlig julhelg!
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Min sköna kan du vara själv, haha. Tack för julkortet också!
En riktigt GOD JUL önskar jag dig och de dina.
Stor kram från Ingrid

Henrik Andersson sa...

Den siste stjärngossesången någonsin?

God jul,
stjärngosse jul,
kul,
stjärngosse jul.
Staffan var en stalledräng,
god jul herre och fru.

(Henrik Andersson)

Musikanta sa...

Hej Henrik och välkommen till bloggen. Det var roligt att läsa inlägget igen - jag hade glömt det mesta.
Förmodligen är din stjärngossesång den sista, men man vet aldrig. Du kanske skriver en ny till nästa år.
Ingrid