torsdag 30 oktober 2014

1017 Ellen Key i vardagslag - fortsättning

I mina gamla Bonniers Veckotidningar finns mycket annat att läsa än mode- kändis- eller sportreportage. Det skrivs mycket om teater och resor. Berättelser eller krönikor av kända, numera, klassiska, författare förekommer ofta. Det kan nämnas att Sten Selander är en av huvudredaktörerna för tidningen. Tyvärr är dessa artiklar för det mesta väldigt långa med liten och svårläst stil, omöjlig att lägga ut på bloggen. Den här intervjun med Ellen Key kunde jag bara inte låta bli att dela med mig av till mina bloggvänner. Därför har jag skrivit av den så att den blir läsbar. Det här är fortsättningen på mitt tidigare inlägg om Ellen Key.

 
Malin, Ellen Keys "tjänande syster, vän och fosterdotter" enligt artikeln i BVT nr 43 i oktober 1924. (Någon bloggläsare som kan upplysa mig om denna relation?) 

" I trädgården är den branta terrängen väl utnyttjad till roskvarter, fruktträdgård och klipp-partier. De gamla fruktträden äro kvar efter en man som en gång bodde här i närheten och av hela trakten kallades Guffar; han var aldrig gift, men stod fadder åt alla traktens barn. I en grupp stå dahlior, jättestora, vita och varmt brandröda - de sist nämnda har en stor tysk trädgårdsodlare lancerat och givit namnet "Ellen Key".

Vi gå omkring i rummen och se på minnen, på tavlor av Eugen, Richard Bergh, Carl Larsson, Hanna Pauli. De gamla vackra möblerna äro så gott som alla släktreliker. Den vackert svängda mahognysoffan är "morfars", den höga karmstolen "fars" och det graciösa toalettbordet har varit "famors".

Ellen Key berättar om dess ting, om de människor som ägt dem och de minnen de väcka, så att de också för oss blir individuella väsen, delaktiga i ägarinnans liv. "Jag kan ligga vaken om natten", säger hon, "och minnet av de bortgångna lever så starkt för mig, att jag frågar mig själv: är det jag som är död, är det ni som leva?"

Men nu är teet dukat på bordet vid vardagsrumsfönstret. Vi slå oss ned. Malin är med oss, och vi tala om böcker. Ellen Key har lärt Malin engelska, och just nu hålla de på med att om kvällarna läsa högt Thomas Hardys "Jude the Obscure". Om inte Hardy får nobelpriset, är det då inte Ellen Keys fel; hennes röst har han avgjort. 

Men tro nu inte, att man med Ellen Key bara talar om allvarliga och högstämda ämnen. Jag tror inte, att man av hennes böcker kan gissa sig till vilken humorist hon är. Få kunna som hon njuta av en kvick replik eller uppskatta komiken i en situation. Och framför allt har hon som värdinna den högsta charmen, den att ge gästerna illusion av att de också ha charm och på så lätt locka dem att vara sig själva och ge sitt bästa.

Avskedstimmen kommer alltför tidigt. Som minne tar jag med mig två dahlior, en röd och en vit, som Eller Key brutit och givit mig. Men det jag längst skall minnas - utom värdinnans egen personlighet - är kanske ändå orden, som står över den öppna spisen: "Tänd och brinn". "Kunna de inte sägas vara formeln för Ellen Keys hela väsen?"


21 kommentarer:

Eva Trillian sa...

Tack för intressant läsning. Gillar språket i intervjun ... läser den en gång till!

Musikanta sa...

Eva Trillian:
Jag förvånas över att språket är så pass lättsamt och läsbart som det är! Det är ändå 90 år sen intervjun gjordes.
Kram från Ingrid

Barbro S sa...

Tack för din fina kommentar och din röst. Så roligt att mina bilder kom med i finalen. Ellen Key, ett namn man känner så väl igen, men så lite jag vet om henne. Nu lite mer :). Tack!

Tove Olberg sa...

Tack så mycket för dessa om denna fina framåt-tänkande kvinna. Hon var en sökare och hade svaren på något sätt.
Vill minnas jag läste Livslinjer av henne för många år sedan.
Tackekram till dig!

Gerd ♥ sa...

Tack, det var intressant läsning och jag känner mig lite gammaldags, försöker skriva "riktig" svenska i stället för talspråk. Här är det ett strå vassare, men fullt begripligt. Mycket intressant.
Kram, Gerd

Veiken sa...

Tänk så språket har förändrats inte alltid till det bättre. Det känns lite högtidligt att läsa intervjun! Kramar

Musikanta sa...

Barbro S:
Håller tummarna för dig! Jag vet heller inte så mycket om henne, men fick lära mig lite på konstutställningen Hem Längtan på museet tidigare i höstas. Hon var också mycket före sin tid vad gäller barnpedagogik.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Jag har beställt boken Skönhet för alla på biblioteket - fick lust att läsa något av henne. Hon var tydligen mycket berömd under sin livstid.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Gerd:
Jag försöker också skriva något så när riktig svenska. Har svårt för att skriva "dom" t.ex. Men jag blev som sagt förvånad över att språket i den här intervjun var så lättläst. Kan det ha spelat in att journalisten även var barnboksförfattare?
Kram från Ingrid

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Veiken:
Jag blev glad när jag fick se intervjun eftersom jag hade blivit intresserad av Ellen Key när jag var på utställningen Hem Längtan som var inspirerad just av hennes bok "Skönhet för alla".
Jag är faktiskt förvånad över att språket inte har förändrats så väldigt mycket på 90 år - det är mest pluralformerna av verben som sticker ut. Annars är ju texten relativt lättläst.
Kram från Ingrid

Andra året i Hjo sa...

Någon utflykt till Omberg och Strand blev inte av i somras. Vi får lägga in ett besök på schemat nästa sommar.

Musikanta sa...

Hans:
Inte heller jag har varit där. Säger detsamma: Men till nästa sommar...
Men jag ska faktiskt läsa "Skönhet för alla" innan dess.
Ingrid

lenaiwales sa...

Mycket intressant läsning! Har alltid fascinerats av henne. Tack!

Anki sa...

Tack för intressant läsning!
Ha det gott!
Kram

Musikanta sa...

Lena:
Hej och välkommen till min blogg. roligt att du har hittat hit och även roligt att du uppskattade mitt inlägg om Ellen Key.

Jag har tittat in som hastigast i din blogg som verkar mycket trevlig och intressant. Jag återkommer därför med kommentarer hos dig när jag får lite mer tid.

Idag spelar jag några timmar på eftermiddagen i vår kyrka när den är öppen för dem som kommer till sina gravar för att tända ljus. Det serveras även kaffe där. En fin tradition.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Anki:
Tack för rar kommentar! Önskar dig en fin helg!
Kram från Ingrid

Bloggblad sa...

Hon ser så sträng ut på alla bilder, jag trodde inte att hon var skojfrisk... Intressant. Jag blev mer intresserad av henne efter att ha varit på Strand.

Musikanta sa...

Bloggblad:
I de här gamla veckotidningarna finns det ALDRIG någon som ler eller skrattar, varken kvinnor eller män. Så att Ellen Key ser sträng ut på bilderna säger inget egentligen.
Måste åka till Strand i vår - men först ska jag läsa några av hennes böcker.

Mirren sa...

Du ska få en bok av mig - Ellen Keys strand. Har ingen aning om hur jag fått den (hoppas det inte var av dig) men tror att du har större glädje av den än vad jag har.
M&P

Musikanta sa...

Bra! Jag tar den när jag kommer upp.
M&P