onsdag 29 mars 2017

1406 Ett konstverk blir till

Yngsta barnbarnet Clarissa som är fem år, bröt armen för en vecka sedan när hon hoppade studsmatta. För en så livlig liten flicka är det svårt att tvingas hålla sig i stillhet. Att skicka iväg henne till förskolan tyckte jag inte var någon bra idé.

Därför kom Mirren ner med henne till oss i Mogata i måndags för att hon skulle få vara här i några dagar. Vi har omväxlande spelat spel och läst böcker tillsammans. Själv har hon mest målat och ritat och sett på film på sin padda. Tur i oturen var att det var vänster arm hon hade brutit eftersom hon är högerhänt.

Det här motivet skulle bli en tavla i akryl så småningom. En enhörning bland träd och blommor. (Bilderna går att klicka större.)

Igår satt vi tillsammans vid köksbordet i mer än fyra timmar. Hon hade nämligen lovat sin älskade pappa att måla en riktig tavla med akrylfärger till honom - en sådan hade storebror Casimir fått göra när han var hos oss några dagar för ett par år sen. Så det var bara att duka av köksbordet, lägga på en vaxduk och plocka fram akrylfärger, penslar och andra målarattiraljer.


Clarissa är klar med sin blyertsskiss.

Motivet på tavlan skulle vara en enhörning - älsklingsdjuret - bland träd och blommor. Hon hade redan första dagen ritat en teckning om hur tavlan skulle se ut.

Jag började med att klippa till ett papper lika stort som canvasen. På detta fick hon rita konturerna av det hon skulle ha med på tavlan. Sen sotade vi tillsammans papperet på baksidan. När det var klart tejpade jag fast skissen på canvasen och fyllde i konturerna på skissen med en kulspetspenna.


Papperet med skissen har vi sotat tillsammans på baksidan. 


Här fyller Lissan i konturerna med akrylpenna på canvasen.

Själv fyllde hon noggrant i konturerna som framträtt på canvasen med akrylpenna. Sotet suddade vi bort med hushållspapper när färgen torkat. Sen började hon måla oförtrutet i några timmar tills jag blev trött och ville ha fikapaus. Jag hade tjatat på henne hela tiden att inte ha så bråttom, att vara noga med att hålla färgen innanför konturerna och att hålla långt ner på penseln.


Koncentrationen är 100%. Lissan har fått byta till en av mina T-shirts som jag har när jag målar.


Nu återstår det jobbigaste - himlen. 

Att hon envist fortsatte att måla trots allt mitt tjat är jag oerhört förvånad över. Efter fikapausen blev tavlan så småningom färdig. Jag hade visat henne hur man kunde få fram olika gröna färger som omväxling men för övrigt hjälpte jag henne inte med något av själva färgläggningen. Själv hade hon helt klart för sig att himlen gick ända ner till gräset t.ex.


Aj, det kom lite blått på ena stjärnspetsen. Bomullstops är bra att ta bort den extra färgen med.


Lissan är strålande glad över att tavlan är klar. 



Ett konstverk växer fram. Clarissa är snart klar med sin tavla till sin pappa. 

10 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Fina Lissan och fina mormor! Du är verkligen en gnistrande
inspiratör för dina barnbarn Ingrid. Lyckans dem!
Clarissa har talang hon också.
Tur att det inte var "fel" arm hon bröt.
Lycka till nu båda konstnärinnor! Jag förmodar att det
blir många flera konstverk innan veckan är över!

<3 <3

Gunnel sa...

Så fin tavlan blev! Det syns verkligen att hon gillar att måla. Det är härligt med barns entusiasm. De går in helt och fullt för det de gillar. Kram

Musikanta sa...

PettasKarin:
Det har blivit några stycken men inte någon "riktig" tavla förrän den här. Nu är det väl bara att förvänta sig att mellanbrodern också vill göra sin när han kommer ner nästa gång.
Hon kan röra fingrarna på vänsterarmen i alla fall så det är ju hopp om livet. Men sex veckor med gips är en lång tid.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Gunnel:
Visst, men jag har upplevt tidigare att de tröttnar ganska fort. Men här hängde hon i fyra timmar. Själv orkar jag aldrig varken spela piano eller måla så länge. Det är roligt att se att de yngsta barnbarnen är så roade av att rita och måla också. Man har ju aldrig tråkigt ihop med dem på så sätt.
Kram tillbaka!

Ingrid sa...

Vilken fin tavla lilla Clarissa har målat och så skönt för henne att få vara hos er några dagar och slippa förskolan. Det är inte lätt att springa omkring och leka med andra barn när man har en bruten arm.
Hoppas att ni får några fina dagar tillsammans!
Kram, Ingrid

Ditte sa...

Vilken fin tavla Clarissa målat till sin pappa. Hon har ju verkigen lagt ner hela sin själ i den. Härligt att du så fint inspirerat och stöttat henne. Och med barn är det ju så att är de intresserade kan de hålla på hur länge som helst och det är vi vuxna som tröttnar innan.
Önskar er fortsatt fina dagar tillsammans.
Kram!

Musikanta sa...

Ingrid:
Hon har varit på Karolinska och röntgat sig igen. Det såg bra ut och alla drog en lättnadens suck. Det är ju snart påsklov så tills dess ska det väl ordna sig med barnpassning så hon slipper förskolan.
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Ditte:
På baksidan har hon själv skrivit - Pappa jag elskar dig. Kul att hon har fattat det där med dubbelteckning redan. Hon läser också bra, men vill inte läsa gemener utan bara versaler. Men det kommer väl snart, det också. När det gäller det är hon inte så uthållig :-).
Kram tillbaka!

Eleonora sa...

Sötaste lilla Lissan - hon verkar ha både energi, uthållighet och bra fantasi när hon så ihärdigt slutför sitt konstverk. Sammanbiten ser hon ut på ett par bilder. Hon har verkligen varit duktig och mormor har med glädje lotsat henne vidare i måleriets historia. Duktigt det också.

Ha det gott - ska bli trevligt att få träffas i morgon.
Kram kram
från Eleonora

Musikanta sa...

Eleonora:
Det var som vanligt väldigt roligt att träffa dig igen. Nu får jag väl vara hemma ett tag igen eftersom vi just kommit hem från våren i Limoux i södra Frankrike. Hur roligt det än är tar det på krafterna...
Kram tillbaka!