Den sista dagen på min utställning var igår lördag vilken också var dagen då de som tingat en tavla skulle komma och hämta denna. Man kan läsa inlägget om utställningen här. Precis innan biblioteket skulle stänga kom en man som jag inte träffat tidigare och frågade var hans tavla var eftersom det var tomt på väggarna.
Det visade sig att det blivit en miss genom att någon städat bort bokningslistan där det fanns ett tomrum efter att en tavla blivit tillbakalämnad. I tron att ingen ville ha den hade jag tagit hem den.
Det var den här tavlan som Peter ville ha. (Bilderna går att klicka större.)
Vi pratade en stund och han berättade att han var konsthantverkare och hade ett litet galleri med olika konstverk av glas, som skulpturer, skålar och mobiler i Sverkersholm som ligger några mil från Mogata "mitt i skogen", som han sa. Just nu var det för kallt att vistas i lokalen och ateljén i huset bredvid, så han hade börjat att brodera i stället, berättade han.
Jag blev naturligtvis väldigt nyfiken och föreslog att Kent och jag skulle åka till Sverkersholm och överlämna tavlan och samtidigt titta in i galleriet och se på broderierna. Peter, som han heter, tyckte det var en god idé och lovade att bjuda på fika i så fall.
Efter en dryg halvtimmes färd på en smal och kurvig skogsväg kom vi slutligen fram till Sverkersholms gamla skola, där Peter och hans fru Birgitta bor. Efter en brand har de byggt upp skolan igen som den såg ut utvändigt, men moderniserat invändigt. Det fanns t.ex. bara utedass tidigare.
En av Peters glasskulpturer. Sverkersholms nygamla skola i bakgrunden.
Peter och jag framför galleriet PI. Huset till höger är ateljén och ett gammalt fönster som blir material till nya konstverk står lutat mot väggen. Där finns en smältugn där han själv smälter ner glaset och tillsätter färgen till sina olika glaskonstverk.
Man upphör aldrig att förvånas. Det var en fantastisk upplevelse att gå in i det lilla galleriet och se alla de vackra konstverken av glas. Det fanns även fina trasmattor, som Birgitta vävt, uppsatta på väggarna. Här kommer några bilder som visar något av vad som finns i galleriet.
En torso av glas.
Innan vi gick från galleriet och upp till huset för att fika skrev vi i gästboken, som låg i fönstret där det fanns ännu fler konstverk att titta på.
Birgitta bjöd på kaffe, örtte och hembakade kakor Tiden gick fort och vi hade mycket att prata om. Både Peter och Birgitta är uppväxta på Söder i Stockholm men flyttade hit ner för många år sedan. De jobbade också som lärare på Waldorfskolan i Söderköping. Det gamla skolhuset i Sverkersholm blev då perfekt för att bedriva olika former av konsthantverk.
Birgitta som väver de vackra trasmattorna.
Bilden som inspirerat Peter till ett broderi.
Broderiet som ännu inte är färdigt. "Det ska bli snirklar och utsmyckningar vad det lider" säger Peter.
Ingen kan ta fel på att det varit en gammal skola förr i tiden. De stora fönstren tyder på detta.
7 kommentarer:
Så trevligt! Jag visste inget om Sverkersholm, har bara hört namnet. Ser jättefint ut med allt konsthantverk.
Jag tittade på kartan och vet varför jag kände igen namnet! Håkan och jag var med våra klasser på utflykt med övernattning i tält vid sjön Tjen för kanske 30 år sedan. Marken tillhörde Sverkersholms gård.
Bloggblad:
Han är verkligen en doldis - förtjänar bättre! Kanske du tar en utflykt dit till våren när han har sin ateljé öppen? Jag tycker det skulle vara roligt att se hur han bär sig åt med sitt glas. Jag följer gärna med och visar vägen i så fall.
Bloggblad:
Jag antar att du glömt vägen dit, haha. Men vi kom faktiskt rätt meddetsamma.
Det ena ger det andra. Världen är liten. Kul att ni upptäckte varandra om man säger så. Vackra glasföremål som Peter gör. Han borde nog kontakta lokaltidningen till våren så att även han får lite PR där ute mitt i skogen.
BP:
Visst var det kul att träffa nya människor med ungefär liknande intressen! Jag tipsade vår egen tidning, Söderköpingsposten, som kommer ut några gånger om året. Men de hade gjort ett reportage om honom som jag missat 2017. Han är dålig på att göra PR själv så det var synd. Nu har väl i alla fall några fler förhoppningsvis fått nys om honom genom min blogg. Jag har ju många "vänner" på FB här i Söderköping som brukar titta in på bloggen.
Önskar dig en trevlig vecka!
Ingrid
Men så härligt och vilket underbart möte! Tänk vad det finns lite här och där i vårt land. överallt! Det är så kul tycker jag och upphör aldrig att förvånas över all kreativitet som poppar upp överallt: musik, sång, måleri, skulpturer, textilkonst ...
Skicka en kommentar