1882 Veckans Casimir januari 2022

Första delen av rubriken hade jag för många år sedan ibland på bloggen när barnbarnet Casimir, numera 14 år, var i sju-åtta-årsåldern. Han överraskade mig ständigt med bilder och t.o.m. en egenhändigt illustrerad liten bok som jag förstås förevigade i min blogg. 

Den här teckningen gjorde Casimir när han var 8 år. Han närde då en skräckblandad fascination för Mårran. (Bilderna går att klicka större.)

Nu överraskar han ständigt på nytt, men denna gången musikaliskt. Han har nämligen redan blivit en orgelvirtuos trots att han bara är 14 år. Detta delvis med hjälp av sin tålmodiga mamma Mirren, som övat och suttit bredvid honom på orgelpallen i tusentals timmar sedan han var nio år. Då började han spela orgel som biinstrument på musikskolan Lilla Akademien. 

Casimir med sin älskade fågel Mezzo som han fick sedan han spelat och lärt sig 100 psalmer. Tyvärr avled fågeln förra året efter att ha hackat i sig bly från den vackra Tiffanylampan i köket. 

Sedan han varit liten har Casimir velat spela orgel. Jag har en orgel med två manualer och full pedal i  det kombinerade orgel- och gästrummet som också funkar som ateljé. Dit gick han in och satte sig vid orgeln och "spelade" när han kom och hälsade på. Och så fort han nådde ner med fötterna till orgelpedalen övergav han sitt tidigare instrument, gitarren. Här kan man se och höra honom spela Moonlight som sjuåring.

Nu spelar han de svåraste verken av Bach och andra kompositörer. Jag, som är gammal kantor, försökte hänga med i början. Men när han som elvaåring klämde Wachet Auf ruft uns die Stimme av J.S.  Bach gav jag upp eftersom jag inte klarade av att spela den trots att jag övade flitigt.

   

Casimir spelar Wachet auf av J.S.Bach när han är 11 år gammal. 

På senare tid har han blivit lite av en kändis - åtminstone i orgelkretsar. Svenska Dagbladet gjorde ett reportage om honom förra året till sin Juniorbilaga. Men artikeln kom även med i vanliga tidningen. 

Efter det följde en radiointervju i P4 Stockholm. Och i förrgår kom en lång artikel om honom i den kristna tidningen Dagen. Casimir har en aspergerdiagnos men i hans fall har det inte varit något hinder, snarare tvärtom. Det har bland annat inneburit att han blivit mycket fokuserad på sitt orgelspel. 

Mirren har skrivit ut artikeln där hon blev intervjuad, så att den blir läsbar. Jag tror att den kanske kan vara en tröst för föräldrar med barn som fått samma diagnos. Att det inte behöver vara något negativt att få en sådan diagnos utan att det i stället kan bli något riktigt bra. 

2022 – 01-18  Från artikel i Dagen

Fram till tio års ålder var det gitarr som var Casimirs huvudinstrument. Även om han bara längtade efter att få hänge sig åt orgelspelandet, som han redan som liten bestämt sig för att han ville hålla på med, var det tvunget att dröja med tanke på att han ännu inte nådde ner till pedalerna. Nu har han spelat orgel i snart fem år och framför bland annat Bachs triosonater klanderfritt. Just de styckena brukar beskrivas som något av det svåraste en organist kan spela och lärs ut på masternivå på Musikhögskolan.

För Åsa är orgeln ett hemkärt instrument eftersom hennes mamma arbetade som kantor. Som barn följde hon alltid med sin mamma till kyrkan och där har hon fortsatt att känna sig hemma.

– Den kristna tron och Bibeln har alltid varit klangbotten i mitt liv och så har jag också fostrat barnen. Deras pappa Christian och jag bor inte tillsammans, men han finns med i vårt liv. Han i sin tur har bakgrund i pingstkyrkan så tron kommer från båda sidor.

– Jag ser det som att Casimir alltid haft en kallelse till att bli organist, om man kan säga så. Även om vi till en början inte fattade hur bra han var.

Det var när Casimirs lärare reste till Spanien för att hålla konsert som Casimir, då elva år gammal, övade in ett stycke för att överraska honom. När läraren kom tillbaka blev han chockad. Stycket som Casimir spelade upp var högst avancerat, även för någon som spelat orgel ett helt liv.* 

– Ibland kan jag väl märka att det kan bli lite sura miner från äldre organister som spelat länge och som märker att Casimir redan kan så mycket, men då brukar det hjälpa att jag förklarar att han har Aspergers för att de ska förstå, säger Åsa.

Hon ler mot sin son och tar hans finlemmade händer i sina.

– Diagnosen märks inte så mycket, men ibland blir det tokigt, som när du inte vet hur du ska bemöta en person som plötsligt kommer fram för att prata med dig till exempel. Därför är jag gärna med – jag sköter småpratet och du spelar.

– Vi pratade om det häromdagen, att alla har olika uppgifter i livet, fortsätter Åsa.

– Ibland är det inte så enkelt att se vad som är meningen med ens liv, men här har det varit så tydligt från början. Jag tror att kallelsen gäller stort och smått, som bara en sådan sak att alla blir glada när Casimir spelar.

Åsa, som arbetar som ekonom, lägger mycket tid och kraft på de tre barnen och deras utveckling. Även lillasyster Clarissa har en medfödd diagnos som kräver mycket engagemang i form av planering och rutiner.

– En del av mitt kall blev att hjälpa Casimir och hans syskon med olika saker, det var ingenting jag hade kunnat ana när jag var yngre, att det skulle bli min uppgift. Även om det tar mycket kraft är det fantastiskt att få vara med. Som att se hur Casimir tar för sig allt mer.

Åsa tar som exempel hur Casimir under den pågående konfirmationstiden i Sankt Matteus församling, har bett prästen om att få spela på alla kvällsmässor som gruppen firar tillsammans. Åsa blev både glad och förvånad att han tog ett sådant initiativ själv.

Det råder ingen tvekan om att orgelspelande är det han gör allra helst och så länge fingrarna håller kommer Casimir att vilja spela på en orgel.

– Just nu gör jag inte mycket mer än roliga saker. Jag får spela mycket på gudstjänster vilket är bra, och jag börjar kunna lära mig stycken snabbare, säger han.

Artikel av Josefin Lilja och fotografier av Erika Persson.

* Det var väl Wachet Auf uns ruft die Stimme, antar jag?

Här nedan kan man höra Casimir spela Widors Toccata i en reklamfilm för Allenorglar. Då var han bara 13 år.

 

Nu väntar jag bara på inspelningen av Bachs stora Fantasi och Fuga i g-moll. Den lär komma i en ganska snar framtid eftersom hans orgellärare anser att han är klar med den för inspelning. Men det gäller att hitta en kyrka med en bra orgel där han kan spela in den.