Omslagsbild av G. Krogh-Ludvigsen. (Bilderna i inlägget går att klicka större.)
Det här numret av BVT utkom den 25 september 1927, nästan på dagen för 95 åt sedan. Som vanligt blir jag överraskad hur lättläst tidningen är även för mig nästan hundra år senare.
En av mina absoluta favoritillustatörer - Einar Nerman - är ofta representerad i tidningen med artiklar från London som han själv illustrerar. Så här års är de flesta teatrar och kabaréer stängda men vissa spelar året runt. Som i "Tharke" (bilden längst ner) där huvudrollen innehas av en jättesäng. En mycket oskyldig fars trots detta enligt Nerman.
"En förtjusande liten amerikansk danserska, Janette Gilmore, tog priset i fråga om livlighet, och hennes dans på rullskridskor gjorde succés pyramidal."
Vi får vara tillsammans med Gösta Ekman i En dag i filmstaden. "Utom trappor, korridorer, klädloger m.m. inrymmas där de två ateljéerna kallade den stora och den lilla ateljén; och i den lilla, som också är ganska stor, arbetar för tillfället ett norskt sällskap." Regissören berättar att det inte finns en enda inspelningsateljé i hela Norge, utan att de då och då begagnat ett garage. Ljudfilmen har inte slagit igenom ännu eftersom "pianisten klämmer i för kung och fosterland."
Karin Swanström (också hon född i Norrköping), fransk garvaränka och miljonärska till vänster och Gösta Ekman, även regissör för dagen med kolsvart hår och monokel till höger.
Veckans krönika innehåller bland annat bilder Från tävlingsbanor och färdevägar. Det är storsimmaren Arne Borg som skakar hand med prins Bertil som representerar sin skola Lundsberg i tävlingen för skolungdom och som har tagit skolan till en tätplats. I tävlingen ingick skjutning, allmän idrott och simning.
Det finns några få personer som har hatt efter vad jag kan se och det är kvinnor.
Artikeln nedan - Sista boxningen - är skriven av Albert Engström som tydligen fått i uppdrag av Kaj Bonnier att skriva om matchen mellan Harry Persson och Bud Gorman. "Bakom mig och min vän Hugo Lindberg satt svenska folket och bar sig illa åt, skrek och skränade och blandade sig in i allvarliga slagsmål mellan människor, för vilka situationen och arbetet var mycket viktigt."
Prins Carl och unge prins Carl på bilden till höger.
Om någon kan läsa texten har andra och tredje bildtexten blivit omkastade.
Innan det blev bakpulver.
2 kommentarer:
Oj vad mycket spännande och kul du har hittat! En 15-årig prins Bertil som redan är en riktigt lång drasut. Och firandet av mitt gamla lärosäte, det Alma mater där jag tillbringade många timmar, inte minst i källaren där det finns ett café som heter just Café Alma. Intressant också att norrmännen inte kommit igång mer ljudfilm, eventuellt (som det antyds) för att de som spelade musik till stumfilmerna bromsade. Vilket trevligt 1927-års-potpurri!
Karin:
Tack för din långa och uppskattande kommentar. Kul att det också återuppväckte trevliga minnen för dig. Jag har för mig att ljudfilmen hade slagit igenom vid den här tiden, men det kanske bara var i USA. Annars hade de väl inte behövt en pianist? Eftersom denne tydligen drämde i ordentligt var det väl inte tal om bara bakgrundsmusik :-).
Ha det gott önskar
Ingrid
Skicka en kommentar