1450 Friluftsgudstjänst på Arkö och ny header

Som mina bloggvänner kan se har jag bytt ut min header till ett foto som jag fått från Svante Prag, en av dem som var med på friluftsgudstjänsten i Arkösund i söndags. Som vanligt var det Eva Wahren som vi besökte - jag har spelat där varje sommar sedan 2007 - tioårsjubileum i år alltså. Här kan man läsa ett inlägg från en tidigare sommar.

Den här bilden tog Svante Prag mig ovetandes när jag väntade på båten hem till Arkösund. Tack Svante för ett fint foto! (Bilderna går att klicka större. Då kan man också se länken till Svantes hemsida.)

Vädret var strålande och många hade mött upp på kajen i Arkösund för att åka med båten ut till Arkö. Väl framme möttes vi av Eva på sin fyrhjuling och som lassade på synt och övriga tillbehör på flaket. Kent och jag promenerade tillsammans med övriga gäster upp till ladan där friluftsgudstjänsten skulle äga rum - en promenad på en dryg kilometer. 

Eva väntar med sin fyrhjuling på Arkö. Kent tog bilden.

Några sommargäster hade också stött till så inalles var vi ungefär 40 stycken - många från Jonsbergs församling som ordnar med denna och andra musikgudstjänster under sommaren. Eva hälsade välkommen och berättade lite om gårdarna på ön och efter det sjöng vi psalmen "Pris vare Gud som låter oss glada vakna upp" - en passande psalm denna dag när vädret var så vackert.

Fritz Axelius håller andakt. Kent tog bilden.

Paus i spelandet. Kent hjälper mig med att hålla koralboksidan på plats i vinden. Svante Prag tog bilden.

Fritz Axelius var präst och höll en kort betraktelse, vi sjöng ytterligare några psalmer. Till sist spelade jag "What a wonderful world" på synten - en låt som jag också tyckte passade bra denna dag. Eva hade som vanligt ordnat med kaffe och bakat goda ambrosiatårtor som alla bjöds på efter gudstjänstens slut. 

Evas dotter Elisabeth, jag, Fritz och Eva har bänkat oss vid kaffebordet inne i ladan som skänkte välbehövlig svalka.

När vi fikat i lugn och ro bar det av till bryggan igen för att åka in till Arkösund. Denna gång tackade både Kent och jag ja till att få åka med på Evas fyrhjuling ner till hamnen - även om det var en något skakig upplevelse på den steniga skogsvägen. På vägen hem pratade jag med Svante Prag som överraskade mig idag med att skicka två fina foton från friluftsgudstjänsten. Det är ett av dem som jag har använt som ny header. 

Arkösund. Kent tog bilden.

1310 Farväl till sommarjobbet

Så var det slut på sommarjobbet som kantor - mest ute på Vikbolandet och i Arkösunds skärgård. Jag har spelat på sex friluftsgudstjänster, en högmässa och två dop. Helgen var mycket intensiv med två dop och två friluftsgudstjänster.

Vackra gamla villor i Arkösund som beboddes av grosshandlare och andra förmögna Norrköpingsbor på somrarna. Numera är villorna permanentbostäder. (Bilderna går att klicka större.)

Det började med att jag spelade på ett dop i Börrums kyrka på lördagen. På söndagen var det först en friluftsgudstjänst på Arkö hos Eva Wahren, sen ett dop i Jonsbergs kyrka och efter det ännu en friluftsgudstjänst i Segerbo nära Rönö.

Hamnen i Arkösund. Vi väntar på att få gå ombord på Estelle av Östergötland. Det är mulet men när vi kom fram till Arkö tittade solen fram.

Vi åkte med båten Estelle av Östergötland från Arkösund klockan 10 tillsammans med andra församlingsbor och sommargäster. Tore Torbo, min vän sedan många år, var tjänstgörande präst vid alla tillfällena. När vi kom fram mötte oss Eva vid bryggan med sin fyrhjuling så Kent slapp att bära den tunga synten ända upp till ladan där vi brukar hålla till. Kanske är det en halv kilometer dit. En av damerna och kassarna med psalmböcker fick också åka med.

På väg till friluftsgudstjänsten.

Det blev vackert väder sedan hela dagen och medtagna jackor och koftor behövdes inte. Eva hade som vanligt ordnat med bänkar och i ladan, där jag brukar stå och spela, var det uppdukat med kaffe och sockerkakor. Som vanligt, säger jag, eftersom det är sjunde året i rad som jag spelar på Arkö.

Ljungen har börjat blomma och rönnbären lyser röda.

Här syns alla som kom med båten men på berget bakom mig, där jag står och fotograferar före gudstjänsten, har en hel del sommargäster som bor på ön tagit plats.

Min gamla vän Eva och jag var klasskamrater på flickskolan i Norrköping under fem år så vi känner varandra ganska väl.

Eva och jag. (Kent tog bilden.)

Eftersom gudstjänsten började klockan 11 och Tore och jag hade ett dop klockan 13 i Jonsbergs kyrka, kunde vi tyvärr inte stanna kvar och fika - det trevligaste på alla friluftsgudstjänster. En extra båt var beställd till klockan 12 som skulle ta Tore, Kent och mig tillbaka till Arkösund.  På den hade vi också sällskap med Marianne och hennes man som varit på besök på Arkö. Resan gick fort eftersom Marianne och jag hade mycket att prata om.

Här säger vi adjö till Arkö för det här året och Eva ska köra ner Kent och mig och alla grejorna till båten. Tore fick inte plats men han gick ungefär lika fort som fyrhjulingen körde. 

Jackorna behövs eftersom det blåste bra som synes. (Kent tog bilden.)

På hemvägen for vi förbi Viskärs fyr som jag har haft som motiv till en av mina tavlor. (Kent tog bilden.)

Nästa stopp var Jonsbergs kyrka där det skulle bli dop. Jag spelade Äppelbo in och Lilla Idas sommarvisa ut. Tryggare kan ingen vara och Gud som haver barnen kär som psalmer. Det var ett tag sen jag spelade på en "riktig" orgel, det var härligt. (På högmässan i Rönö, där jag spelade förra helgen, finns en mycket gammal orgel men den har en kopplad pedal så det är inte samma sak. D.v.s. pedalen kopplas till manualen och man kan alltså inte spela en tredje orgelstämma på den.)

I Segerbo, Rönö hembygdsgård som ligger mitt i skogen en bit från Rönö, skulle vi ha nästa friluftsgudstjänst. Det tar en stund på krokiga väger att ta sig dit, men arrangören var förvarnad och vi anlände dit fem minuter försenade. Alla satt snällt och väntade på oss.

Många trofasta församlingsbor återkommer år från år till friluftsgudstjänsten. Jag tror jag spelat där åtminstone fyra somrar tidigare. (Kent tog bilden.)

Jag spelar tydligen introt till en psalm eftersom Tore inte sjunger med. (Kent tog bilden.)

Tore och jag har jobbat ihop många, många somrar och även julottor. Vi känner varandra väl vid det här laget och jag får alltid förmånen att ta ut psalmer när vi jobbar ihop. Den här gången blev det bland annat Guds kärlek är som stranden, psalm 289 och Ylva Eggerhorns fina Var inte rädd, psalm 61. Vi avslutade med en av de nya sommarpsalmerna nr 752, Över berg och dal. Konstigt nog finns den bara att lyssna på på Youtube med cello eller orgel. Något för en bra kör att sjunga in och lägga ut kanske? Vad säger du Anna?

Vi hann precis med fyrafärjan över till Stegeborg och var hemma igen vid halvfem-tiden. Då hade vi varit hemifrån i nästan åtta timmar.

Kent tog bilden precis innan färjan skulle gå. Muren vid Stegeborgs slottsruin är lagad så det ser fint ut igen. Jag tröttnar aldrig på det motivet. (Kent tog bilden.)

Friluftsgudstjänst på Arkö

Hamnen i Arkösund. (bilderna går att klicka större.)

Söndagen tillbringades till största delen hos Eva W. på Arkö. Hon är en gammal klasskamrat till mig sedan flickskolan. Det har blivit tradition att hon varje sommar bjuder in till friluftsgudstjänst på sitt skärgårdshemman. Och snart blir det tradition att jag spelar där också varje sommar. Jag har åtminstone spelat där varje sommar de senaste fyra, fem åren.

Hit ut flyttade grosshandlarna från sina lägenheter i stan på sommaren. Numera är det många som bor permanent här ute.

Båt skulle utgå från Arkösund halv tio och det var meningen att gudstjänsten skulle börja halv tolv. I år var vi nästan en halvtimme försenade på grund av att prästen Pär hade ett dop innan och inte hann komma i tid till avgången.

Skepparen Alfred Bergström från Kallsö och mamma Gunnel gör båten i ordning för passagerarna till Arkö.

Det gjorde nu inte så mycket, vädret var skönt även om det var lite molnigt och passagerarna hade mycket att diskutera som vanligt.

Prästen har kommit och båten kan lägga ut från kajen.

Från det här huset har jag glada minnen från min ungdom. Här bodde min bästa vän Christina B. på sommaren och jag kommer ihåg hur lycklig jag var som fick vara med henne ut och segla några dagar varje sommar. Då var huset brunt tror jag.

Lite lagom vind för segelbåtarna.

Eva mötte oss vid bryggan på Arkö med sin fyrhjuling där synten och psalmböckerna samt tre damer fick skjuts upp till gården. Vi andra gick i samlad tropp den lilla vägen från bryggan upp till huset genom det natursköna sommarlandskapet.

Sedan alla satt sig, antingen på bänkar, stolar eller på det lilla berget hälsade Eva välkommen och Pär fortsatte med gudstjänsten. Vi sjöng de tre välkända sommarpsalmerna fast med lite andra verser än vanligt.

Lagom varmt och inget regn, vad kan man mer begära?

Det är ju bara vi som jobbar i kyrkan som möjligen tycker att de är tjatiga. Det var f.ö. jag som stod för urvalet. För dem som inte går i kyrkan så ofta kan det ju vara roligt att sjunga psalmer som är välkända sedan skolan.

Prästen Pär behöver inte någon mikrofon...

Efter gudstjänsten bjöd Eva på te eller kaffe med dopp och hembakade tårtor.  Det märks att de här friluftsgudstjänsterna är populära på det relativt stora antal församlingsbor och sommargäster som mött upp.

En dam önskar sig Halleluja, men den ingår inte (än!) i min repertoar, så det blir väl att lyssna på Youtube igen...

Efter kaffet berättade Eva om Arkö som fortfarande var oskiftat i början på 1990-talet och lite om gårdarna och dess historia. Om jag minns rätt finns det bara kvar en son till den gamle fiskaren och hemmansägaren som driver jordbruk och som bor permanent med sin familj på ön. Alla andra hus och gårdar har köpts upp av sommargäster.

Eva i berättartagen.

Sedan var  det lagom att åter ge sig iväg i sakta mak till bryggan där båten väntade på att ta oss tillbaka till Arkösund. Återigen ett sommarminne att ta fram när både mörkret och snön faller så småningom.

Hej och farväl Eva och Arkö för denna sommar!

MM som tog de  sex sista bilderna (utom denna förstås).

Friluftsgudstjänst på Aspö

Igår spelade jag på en friluftsgudstjänst på Aspö. Dit kommer man med båt från Arkösund och skärgårdsturen tar ungefär 35 minuter. Vi startade hemifrån vid niotiden med synten inpackad i bilen och var framme vid hamnen i Arkösund vid tiotiden lagom för att gå ombord på båten som skulle ta oss till ön.

Hamnen i Arkösund med båten som ska ta oss till Aspö

Vädret var soligt, men ganska blåsigt, så tröjorna vi hade haft med oss i reserv kom väl till pass. Även om det är ganska varmt på land brukar det bli ganska kyligt så fort man kommer ut på öppet vatten.

Man kan sitta inombords i den rymliga båten – det fick vi göra året innan då det spöregnade och vi inte kunde gå iland på Aspö överhuvudtaget. Friluftsgudstjänsten blev den gången en inomhusgudstjänst, men vi hade trevligt ändå och sjöng önskepsalmer av hjärtans lust.

Nu satt vi ute på däck trots att det blåste friska vindar och man kunde se en och annan vit gås på vågorna. Solen sken i alla fall och det var ju huvudsaken.

Det var inte så trångt som det ser ut på övre däck

När båten lagt till vid den lilla bryggan på Aspö begav sig samtliga fyrtiotalet ombordvarande uppför berget med ryggsäckar och picknickkorgar. Den stackars MM kånkade på synten och stativet, jag på kaffekorgen och koralboken.

Båten har lagt till vid Aspö och äntringen uppför berget börjar

När vi klättrat uppför en stund kom vi fram till målet för gudstjänsten – en gammal kyrkogård från 1700-talet - i en glänta omgiven av höga lövträd. Förutom ett jättestort järnkors och en liten klocka i mässing på en stång att ringa in gudstjänsten med, kunde man mest se en hop med stenar utspridda lite här och där. Men Eva, åretruntboende på Arkö, berättade att man brukade begrava de sjömän som dött ombord på sina båtar här eller på andra öar under 17- och 1800-talet.

En del hade klokt nog med sig stolar - andra fick hitta en sten att sitta på. Ser någon den lilla mässingsklockan på bilden?

Prästen, ordentligt klädd i kaftan – bra i blåsten på båtdäcket - höll en rejäl betraktelse över dagens ämne. Den handlade om bjälken, som man skulle avlägsna i sitt eget öga innan man anmärkte på grandet i grannens. När vi hade begrundat detta och sjungit både ”Den blomstertid…”, ”I denna ljuva…” och ”En vänlig grönskas…” och fått Guds välsignelse av prästen, vidtog dagens höjdpunkt – framtagning av kaffekorgen.

När det mesta var slut i kaffekorgarna var friluftsgudstjänsten också slut och alla klättrade nerför berget till båten som snällt låg och väntade på oss vid bryggan. MM och jag var hemma vid halvtretiden – man får inte ha bråttom om man ska vara med på en friluftsgudstjänst ute i skärgården.

Arkösund är fullt av gamla fantastiska träslott - för ett halvt sekel sedan rika Norrköpingsbors pampiga sommarställen. Numera bostäder för åretruntboende.

Söndagen avslutades med en mässa i Östra Eds kyrka – 140 km fram och tillbaka åt andra hållet. Man får god koll på sina närmaste geografiska omgivningar om man är vikarierande kantor. Där hittade jag den här lilla gravstenen när jag ändå är inne på ämnet kyrkogårdar. ”Fyra kära små barn – Herren gav och Herren tog…” från mitten av 1800-talet. Tacksam att jag lever i en tid där det finns antibiotika och modern sjukvård...

Utflykt till Arkösund

En av körsystrarna har bjudit hela damkören ut till sitt sommarställe i Arkösund på lördagen. MM och jag tar genvägen över Vikbolandet för att på krokiga småvägar uppleva försommaren i all sin ljuva grönska. MM är också medbjuden, dels för att han brukar diska medan damerna sjunger, och dels för att vi ska på 80-årsuppvaktning på hemvägen i direkt anslutning till körrepetitionen.

På vägen till Arkösund, precis innan färjeläget vid Slätbaken, ligger Stegeborgs slottsruin som en påminnelse om flydda tider och om livets förgänglighet om man är på det humöret. Det är ett imponerande byggnadsverk och man kan inte hjälpa om man börjar fantisera om riddare och jungfrur och hästar som klapprar över vindbryggan när man står nedanför det vitrappade tornet. Johan III bodde här någon tid.

Stegeborgs slottstorn reser sig stolt mot skyn

Färjan går var tjugonde minut och tar oss över Slätbaken där en skylt hälsar oss välkomna till Vikbolandet.

På vägen till Arkösund åker vi förbi den lilla vackra kyrkan i Östra Ny

Efter en dryg halvtimmes resa är vi framme i Arkösund, där de välbeställda Norrköpingsborna redan för hundra år sedan började bygga sina pampiga sommarställen. De flesta av de gamla fina husen är nu permanentboende. Körsystern tar emot oss alla med en härlig lunchbuffé bestående av köttbullar, färskpotatis och lax och mycket annat.

På den vidsträckta tomten finns plats för barnbarnen att leka

Utsikten från fönstret i Gäststugan, där vi äter och sedan ska ha vår generalrepetition inför stundande avslutning i Julita kyrka, är fullkomligt hänförande. Kören ingår som en del i det ärevördiga damsällskap i Norrköping , som ska ha sin våravslutning i Julita och som firar 110 -årsjubileum i höst. Kaffet intar vi ute på verandan och njuter av utsikten och solskenet.

Utsikt från fönstret över Arkösöundsfjärden

En härlig lunchbuffé är uppdukad

Generalrepetitionen går bra och vi hinner med att sjunga igenom alla sångerna. Det blir en konsert i svensk ton – sånger av Bellman, Taube, folkvisor, Ted Gärdestad etc. Vi avslutar som vanligt konserten med den underbara psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” eller ”Sommarsång” som den egentligen heter. Som avslutning sätter värdinnan på en skiva av Jussi Björling där han sjunger ”Sången till havet” som är okänd för de flesta av oss. Pavarotti och Paul Pot i alla ära – det finns i alla fall ingen som Jussi.

Ännu en bild på den fantastiska utsikten från Gäststugan