För precis 14 dagar sedan - på midsommarafton - fyllde jag äntligen 90 år, en aktningsvärd ålder i mitt eget och andras tycke. Födelsedagen som jag oroat mig för i många månader. Först och främst är ju midsommaraftonen en väldigt dålig dag att fylla år på eftersom de flesta vill fira på sitt eget sätt med sina vänner och sin släkt, äta gott och kanske dansa kring midsommarstången.
Dessutom ville jag absolut inte fira födelsedagen hemma med tanke på all städning, fönstertvätt och matlagning som krävs. Mirren, som förstod hur orolig och ledsen jag var erbjöd sig att ge mig en fest i födelsedagspresent Stockholm i stället, fast på söndagen efter. En tung sten föll föll därmed från mitt hjärta.
Min älskade yngsta dotter Mirren som anordnade en fantastisk födelsedagsfest för mig på min 90-årsdag. (Kent tog alla bilderna som går att klicka större. Så han finns tyvärr inte med på en enda.)
När vi kom upp till Stockholm hade Mirren redan dukat ett bord i vardagsrummet där alla kunde få plats. Hon hade också pyntat med massor av ballonger. Caspar och Clarissa föredrog dock att sitta i köket. Mirren hade sparat några ballonger och flaggor från Casimirs studentexamen några veckor tidigare så det såg väldigt festligt ut. Här har jag skrivit om stundentfesten.
Vid varje assiett fanns det en liten fågel som höll i den. Även i blomrankan på bordet fanns det små fåglar och fjärilar.
Som vanligt hade Mirren trollat fram många smårätter att hämta från buffén i köket. Hon är fantastisk på att laga god mat. Det mesta är vegetariskt eftersom både hon och pappa Kent är vegetarianer. Men barnbarnen är inte vegetearianer och jag hade önskat mig samma kötträtter som Caspar grillat på studentexamen. Kycklingspett och fläskfilé - helt underbart gott.
Jörgen, barnens pappa Christian, jag, Anna, Caspar och Mirren med lite snacks och bubbel på uteplatsen innan vi tar oss an buffén inne i huset.
Mirrens berömda budapesttårtor som dessert.
Anna och jag med var sitt glas rosé.
Kärt återseende efter nästan ett halvår.
Christian och Mirren.
Mirren hade skrivit ett underbart tal till mig som jag ska spara och ta fram när jag känner mig deppig. Här har hon just avslutat ett samtal till Casimir som tyvärr inte kunde vara med på festen. Han har nämligen ett vikariat som kantor i Delsbo över hela sommaren. Med honom är förstås hans flickvän Melody. Men jag fick ett underbart litet födelsedagsbrev från honom som gjorde mig väldigt rörd.
Jag hade också bjudit in Kerstin och Maï som är Mirrens bästa vänner och som jag har känt i väldigt många år. Jag hade önskar mig en enkel grön krukväxt men här kom de med hela sex krukväxter, både blommande och gröna. Så nu är det fullt både i köksfönstret hemma och i mitt rum.
Tack igen Mirren för det bästa födelsedagskalas jag någonsin haft. Att kunna luta sig tillbaka och inte göra någonting själv alls utom att äta god mat och umgås med nära och kära var en underbar upplevelse.
Klädd i min Desigualblus dagen till ära.













Inga kommentarer:
Skicka en kommentar