Hamnen i Arkösund med båten som ska ta oss till Aspö
Vädret var soligt, men ganska blåsigt, så tröjorna vi hade haft med oss i reserv kom väl till pass. Även om det är ganska varmt på land brukar det bli ganska kyligt så fort man kommer ut på öppet vatten.
Man kan sitta inombords i den rymliga båten – det fick vi göra året innan då det spöregnade och vi inte kunde gå iland på Aspö överhuvudtaget. Friluftsgudstjänsten blev den gången en inomhusgudstjänst, men vi hade trevligt ändå och sjöng önskepsalmer av hjärtans lust.
Nu satt vi ute på däck trots att det blåste friska vindar och man kunde se en och annan vit gås på vågorna. Solen sken i alla fall och det var ju huvudsaken.
Det var inte så trångt som det ser ut på övre däck
När båten lagt till vid den lilla bryggan på Aspö begav sig samtliga fyrtiotalet ombordvarande uppför berget med ryggsäckar och picknickkorgar. Den stackars MM kånkade på synten och stativet, jag på kaffekorgen och koralboken.
Båten har lagt till vid Aspö och äntringen uppför berget börjar
När vi klättrat uppför en stund kom vi fram till målet för gudstjänsten – en gammal kyrkogård från 1700-talet - i en glänta omgiven av höga lövträd. Förutom ett jättestort järnkors och en liten klocka i mässing på en stång att ringa in gudstjänsten med, kunde man mest se en hop med stenar utspridda lite här och där. Men Eva, åretruntboende på Arkö, berättade att man brukade begrava de sjömän som dött ombord på sina båtar här eller på andra öar under 17- och 1800-talet.
En del hade klokt nog med sig stolar - andra fick hitta en sten att sitta på. Ser någon den lilla mässingsklockan på bilden?
Prästen, ordentligt klädd i kaftan – bra i blåsten på båtdäcket - höll en rejäl betraktelse över dagens ämne. Den handlade om bjälken, som man skulle avlägsna i sitt eget öga innan man anmärkte på grandet i grannens. När vi hade begrundat detta och sjungit både ”Den blomstertid…”, ”I denna ljuva…” och ”En vänlig grönskas…” och fått Guds välsignelse av prästen, vidtog dagens höjdpunkt – framtagning av kaffekorgen.
När det mesta var slut i kaffekorgarna var friluftsgudstjänsten också slut och alla klättrade nerför berget till båten som snällt låg och väntade på oss vid bryggan. MM och jag var hemma vid halvtretiden – man får inte ha bråttom om man ska vara med på en friluftsgudstjänst ute i skärgården.
Arkösund är fullt av gamla fantastiska träslott - för ett halvt sekel sedan rika Norrköpingsbors pampiga sommarställen. Numera bostäder för åretruntboende.
Söndagen avslutades med en mässa i Östra Eds kyrka – 140 km fram och tillbaka åt andra hållet. Man får god koll på sina närmaste geografiska omgivningar om man är vikarierande kantor. Där hittade jag den här lilla gravstenen när jag ändå är inne på ämnet kyrkogårdar. ”Fyra kära små barn – Herren gav och Herren tog…” från mitten av 1800-talet. Tacksam att jag lever i en tid där det finns antibiotika och modern sjukvård...
3 kommentarer:
Och tur att du är pensionär så att du hinner med såna rejäla utflykter... De har också tur som har dig - som kan spela allt vad de önskar...
Tänk så mycket du hann medan jag låg på soffan och latade mig! Men - idag är jag i full fart med röjning. Eller... halvfart... men ändå...
Bloggblad:
Jag skrev heller inte att när jag kom hem tog det en minut innan killen som ska sjunga på en välsignelse framöver och som jag lovat ackompanjera ringde på dörren.
Han skulle sjunga Greensleeves så det tog inte någon längre tid men jag hade lovat att repetera med honom mellan gudstjänsterna.
Vi hann faktiskt få lite mat i oss innan vi gav oss av till Ö Ed. Det tar ju nästan en timme att åka dig. Jag kan förresten hälsa från din svägerska.
Jag tackar... du träffar henne visst oftare än vad jag gör.
Skicka en kommentar